Etikett: Katt

En fantastisk helg!

Jag har haft världens bästa helg!
Den bestod av goda vänner! Listiga planer! God mat! Vin! Bowling! Träning! (Cykel, body balance, zumba!) Att vi slutligen fick hämta hem möbler som vi beställt för länge sen.
Pojkarna kom hem! Katterna var överlyckliga.
 
 
Ett underbart vårvinterväder! Vinterns första, och tyvärr kanske sista, skotertur. Vi for till ”Selsknösarna” där det finns en liten stuga och utsiktstorn. Äldsta sonen har skaffat sig skoterkort och kör otroligt bra.
 
 
 
Ibland är livet helt enkelt bara bra! Som pricken på i motiverade vårsolens ljus mig att rensa bort pojkarnas alla gamla utekläder. Det är en oerhörd befrielse att bli av med gamla onödiga prylar.

Kattliv och dumma människor

Det bästa med katter är nästan att allt går lite i slow motion. Dvs jag hinner i regel knäppa ett kort innan det är för sent!
 
 
 
 
 
 
Dessa bilder säger mera än tusen ord. Jag är ingen som snackar om mina katter non-stop med allt och alla. Trots detta så känner vissa människor, ganska många faktiskt, sig skyldiga att informera mig, så fort de får veta att jag har katter, att de hatar katter. Eller att de har en lösning på kattfrågan och börjar rabbla upp en massa namn och serienummer på olika vapen. Jag tycker att det är ett jävla ofog och oerhört ouppfostrat!
Det är väl en sak om mina katter kissar i grannbarnens sandlåda och de är less. Men mig veterligen har inte mina katter gjort någon människa någonting, och för övrigt så bor vi så avsides att det vore en rent praktisk omöjlighet. Låt mig ha mina katter i fred!
Jag undrar varför det är så laddat med husdjur? Varför har så många skapat sig en identitet som katthatare? Och varför måste man ogilla katt bara för att man gillar hund och tvärtom? Kan man inte gilla båda? Eller i alla fall hålla käften. För mig blir människans eventuella katthat intressant först om jag ber någon vara kattvakt åt mig.

Salomo är här

Igår kom då Salomo, Sisus nya, och enda, kompis. Sisu burrade upp sig lite från början men det blev inget slagsmål, bara två kattkillar som spanade och observerade på varandra… idag är stämningen ännu mera avslappnad!
 
 
 
 
Salomo är en stilig och ganska stor kattpojke, nyligen kastrerad. Han är vänlig och allmänt cool. Åldersmässigt är han sannolikt fortfarande under ett år gammal.
Han hade snurrat runt i Stöcksjön i flera månader tills djurskyddet för 6 veckor sedan tog fast honom med en fälla, och då tog det bara några dagar tills han var tam igen och visade sig vara världens mest älskvärda kattpojke.
Kvinnan från Djurskyddet berättade för mig att de tar hand om 200-300 katter varje år bara här i Västerbotten! Människor tar en kattunge och när den vuxit upp och barnen kanske lessnat lite, och det börjar bli dags att kastrera, registrera och andra tråkiga utgifter så tar man katten och kör bil till någon by där man helt enkelt kastar ut katten från bilen!
Mig veterligen känner jag ingen människa som gör sådant, men med tanke på hur vanligt det verkar vara borde man ha mött någon sådan någon gång…
Människor tror att någon annan tar hand om katten (så kan det ju bli också men är det inte lite fegt att räkna med det?), eller att katten klarar sig på egen tass ute i naturen (det gör de inte, och det blir ett plågsamt slut!)
 
 
Jag har i alla fall blivit medlem i Djurskyddet Västerbotten, och vill påminna alla om att jourhem för djur behövs överallt. Det kan vara en bra lösning om man vill njuta av sällskap av t ex en katt men inte binda sig livslångt. Jag var ”fodervärd” till katter när jag var student, och de var älskvärda katter allihopa, rumsrena och snälla. Det är inte deras fel att de blir övergivna.
Jag är övertygad om att både Sisu och Salomo trivs med en kompis och kommer att hitta varandra fullt ut inom kort. Jag är så glad att vi har hittat två så fina katter!

Hälsningar från trädet!

 
 
Underbart att det är lite mindre kallt idag!
Matte är orolig att jag ska ramla ner från trädet. Många gånger var det nära också.
Människor i min familj säger att jag ska få en kompis. De tror att jag skulle trivas med det. Och de hoppas att jag håller mig närmare huset då, och inte får för mig att ströva ut på vägen så mycket.
Matte hade ringt Djurskyddet och de hade redan en alldeles perfekt kompis för mig, en kattpojke på cirka ett år. Man hade hittat honom övergiven och förtvivlad i Stöcksjö, en by här i närheten.
Tydligen brukar människor göra så, när de inte längre har lust att ha katt, och alla kostnader det innebär.
Jag undrar varför de gör så.
Sisu

Sisu har blivit stor!

Under veckan som gått har Sisu blivit kastrerad och tack och lov gick det bara bra. Hos en pojkkatt är det en ganska liten procedur.
Så nu är det dags att ta sina första trevande steg som utekatt… jag är rädd att det ska hända honom någonting när han går ut, men att bo på landet och ha innekatt vore höjden av vansinne så jag får bara acceptera riskerna och tänka att bättre leva kortare och lyckligt (läs naturligt) än länge och inomhus… Vädret har varit dåligt, regn mm så han har hållit sig i närheten av huset och velat komma in ganska snabbt.
 
 
 
 
 
 
Fotograf: Tommi Oskarsson
Sisu önskar er alla en God Jul!

Sisu som liten

Kanske dags för en ny kategori, katt? Nåja, vi väntar lite och låter Sisu gå under rubriken allmänt än så länge. Häst är han ju faktiskt inte…
Sisu växer så det knakar, och de enda som orkar hålla jämna steg med honom och leka tillräckligt är pojkarna. De är liksom på samma nivå.
Det där är visst min nya husse… (Bilden är från oktober -15.)
 
 
Bollar är bäst!
 
 
De har mycket skit i hörnen i det här huset!
 
 
Till sist blir man trött efter en hel dags bus.
 
 
Pojkarna var borta en del av höstlovet. Var är de?
 
 
Som tur är så finns det strumpor lite överallt, som man kan leka med…
 
 
Hos en av hussarna, kvällsmys
 
 

Vi har gått i ide

Jag saknar inte motivation att blogga. Jag saknar er alla. Men jag saknar även tid och energi.
Den här lilla vildingen. På morgnarna är han som galnast och mest leksugen, efter en lång natt utan bus. Idag blev jag attackerad i foten och i magen, samt fick plötsligt fungera som ett klätterträd! Jag började skrika av smärta då Sisu hade hunnit halvvägs upp. På en vecka har han dessutom blivit typ dubbelt så stor. Kattunge rekommenderas till familjer som har barn som hänger med i deras fart! Vad hade vi gjort utan pojkarna…
 
 
En vecka full av liv och stora och små tjejer och stora och små hästar överallt.
 
 
 
 
Det bästa med hästarna är ändå gemenskapen, med människor och med djur. Någonting gemensamt att göra, inte bara snacka. Och hur mycket behöver inte en inomhusarbetare den där stunden ute i friska luften, när man får använda kroppen till annat än att sitta. Jag förstår att man har börjat ordinera motion på recept. Nej, nu är jag glad att jag köpte en häst igen. Och hösten har varit riktigt fin.