Vad kan man göra när världen är i gungning? Ja, inte så mycket med ändå en hel del.
Man kan baka! Noblessekakor och hallongrottor till exempel.
Man kan handarbeta.
Och man kan njuta av naturen, familjen och vänner.
Man kan spela sällskapsspel
Och djuren inte att förglömma!
Och man kan unna sig att läsa en riktigt feelgoodbok om någonting så vansinnigt som strävan efter att ta sig fram i oländig terräng, bara pga att man av någon outgrundlig anledning känner att man kommer närmare livets pulserande hjärtslag genom att göra just det!
Man behöver inte så mycket för att leva ett gott liv. Visst, vissa saker kostar pengar. Men så mycket pengar behöver man inte för att skapa en guldkant på livet. Att ha det bra här och nu är ju en av mänsklighetens största utmaningar.
När man följer nyheterna om världen där gamla, bittra män vill ha mer och mer och mer, så undrar jag varför vi inte bara kan nöja oss med att njuta av livet som det är. Om barnen bråkar i sandlådan ska ju vi vuxna gå emellan och visa på alternativa, konstruktiva lösningar. Varför är det då helt ok för vuxna att så bomber överallt och lägga resurser på att förstöra, i stället för att hjälpa varandra och bygga upp? Är jag redo att personligen bidra? Ja, jag påstår det.
Människor tror att skatterna är materiella och ligger utanför oss själva, medan de i själva verket är osynliga och gömda i vårt inre. Yttre välståndet är bara en materiell och förgänglig manifestation av den inre rikedomen. Alltför mycket goda i det yttre gör oss sällan lyckliga i det långa loppet, som man kan se överallt.
Vad är jag för att upprepa dessa välkända fakta om det mänskliga livet? Jag har väl tillräckligt med arbete att lära mig själv hur jag ska leva mitt liv? Javisst, det kan stämma. Låt det vara en desperat rop efter förnuft i en värld där rubrikerna fylls av vansinniga dumheter dag ut och dag in. Jag kan bara inte låta bli att skriva om det nu när jag ändå skriver.
Men tänka sig att det är vår igen! Min favoritårstid! Varje år blir jag lika förvånad, och glad, när det händer. Och nu var det dags igen!