Som jag tidigare har skrivit, så tror jag att mina katter gillar mig. Med all säkerhet trivs de här hos oss, men jag vet inte hur personligt deras gillande mot mig är. Kanske är de mera fästa vid platsen än vid oss människorna. Båda är dock unga kattpojkar och jag tycker mig tydligt märka att de trivs med mina pojkar. De blir liksom mera sociala då barnen kommer hem.
Men ju mera tid har gått desto mera har jag kommit fram till att vad katterna tycker om mig egentligen inte är så viktigt så länge vi alla är nöjda. Det viktiga är vad katterna gör med mig och mina känslor. De gör mig glad och engagerad. Varför? De fungerar som en katalysator som gör att jag börjar betrakta livet med kärlek. När man betraktar, styrs man inte längre av sina önskemål och förväntningar. Betraktandet är en av de högsta formerna av kärlek. Att älska någon som den är, bara låta den vara, utan några som helst krav. Det är ett ytterst befriande tillstånd.
Och när vi dessutom är många i familjen som känner och gör likadant, finner vi en gemensam frizon av accepterande, kärlek och humor. Katterna binder oss samman ännu starkare.
Katterna är en av de väldigt goda sakerna som livet gett mig. Tack för dem.
Du har en poäng där. Det sägs ofta att djurmänniskor är mer vänliga och humana, och jag tror det stämmer. Man blir inte så egoistisk när man har djur, för man månar hela tiden om dem och tänker inte så ofta på sig själv. Kram
Tycker att hundägarskapet fungerar på liknande sätt. Att äga djur är en tillgång!
Fint skriv om katter och människor, och naturligtvis blev det lite extra då du skriver det där om att betrakta som kärlek . eftersom jag varit inne på ämnet igår på min blogg … Nice!
Ja, det är sant att du skrev om att betrakta. Tänkte inte på det och tanken var inte att kopiera. Hade skrivit mitt inlägg redan tidigare. Det är nog därför att vi tänker i samma banor.
Bra skrivet om katterna!
Jag är en kattmänniska av stora mått. Och vet, att man bor hos katten, så är det.
Umgänget med en hund är helt annorlunda, hunden bor hos ägaren.
Jag kan tänka mig vilket som, som husdjur. Härligt med kärlek!
ALLTID skriver du så himla klokt, och det är så kul och givande att ta del av dina känslor och funderingar.
Jag älskar katter. Har ju fyra stycken. Ett hem utan katt är inget riktigt hem, och visst ger katter mycket kärlek . Håller med Gunnel’s kommentar. Det är nåt visst med djur människor. Tror vi känner mycket med hjärtat och det är bra, för det gör oss till fina känsliga (men på rätt sätt) människor.
Ha det gott nu . En stor mjaukram.
Djur är Underbara. Katter är underbara och visst mår man bra av dem.
Kram till fina du❤
Jag saknar att ha en katt i hushållet, men för oss får "allt har sin tid" gälla. Jag hoppas att det snart blir rätt tid igen. Tack för att du delade med dig av dina känslor om era fina kattpojkar!
Katt har jag ju aldrig haft men jag kan nog ändå följa med i tankarna som du så fint formulerar. Och att betrakta livet med kärlek är ju fantastiskt i sig. Kanske ger hunden liknande känslor. Skulle nog tror det. Att älska någon precis som den är, det är stort och absolut befriande.
Nejmen stackare…vad jobbigt. Hoppas på snar tillfriskning…/MArie