Etikett: Träning

Träningen- för och emot

Jag älskade ridningen och hästlivet. Det var dyrt och tidsödande men ingenting gjorde mig så lycklig som det! Därför behövde jag aldrig fråga mig om det var värt det…
Jag älskar inte att träna. Ändå tränar jag flera gånger varje vecka. För mig är det som städning av kroppen, drygt men nödvändigt. Ibland undrar jag om det är värt det. Men städa måste man även kroppen, och visst är det rimligt att man rör på sig en stund varje dag, det säger sunda förnuftet. Rekommenderar åter Anders Hansens bok Hjärnstark.
Min PT tyckte att överrörlig som jag är behöver jag ingen mera smidighet. Jag behöver styrka och jag har gjort som hon säger. Så i dagsläget betyder träning för mig pilates, soma move, lite bodybalance och någon pulshöjande aktivitet då och då.
 
Det uppenbart positiva är:
1. Om man ser till forskningen så ökar man chanserna till ett längre liv, kan undvika eller skjuta upp hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, psykiska sjukdomar och t om demens.
2. En bättre kondition och styrka gör att vardagen flyter på lite lättare. Att gå i trappor är ingen grej. Och inte hade jag sprungit på fjällen som jag gör idag om det inte varit för träningen! En mångsidig träning bygger upp kroppen ännu mera effektivt än t ex ridning, som ju inte heller är någon dålig aktivitet. Även sömnen påverkas positivt.
3. Man får en härlig kick av ett bra pass! Även om det aldrig går att jämföra med ridningen… Efter ridningen var jag ofta rentav euforisk, men nästan alltid mår jag mycket bättre efter än före ett träningspass. Ju mera det tar emot att träna, desto bättre mår jag efteråt, har jag märkt.
4. Man kan äta lite mera utan att gå upp i vikt. Obs, lite mera.
5. Gemenskapen på träningsanläggningen är trevlig, precis som med vilken hobby som helst.
6. Jag blir inspirerad av alla härliga träningskläder och har fått en massa tips på bra musik!
 
Det negativa är, subjektivt sett:
1. Skulle man börja inbilla sig att man är i bra form, så går det snabbt att komma ner på jorden genom att när som helst köra helt slut på sig själv på 10 sekunder… nedslående men sant.
2. Det är inte så mycket extra godsaker som man kan stoppa i sig bara för att man tränar dagligen. Nästan ingenting faktiskt.
3. Att skaffa sig muskler och kondition är en långsam process, men, jag lovar, att tappa dem går på ett par veckor. Därav ångest så fort man av någon anledning tar en paus (t ex resa eller sjukdom.)
4. Många hårt tränande människor är ångestladdade. Jag tror inte att det är träningens fel, kanske snarare att man söker sig till träningen om man har ångestproblem.
5. Träning gör ont och är mestadels tråkigt. En massa duschande och tvätt tillkommer.
6. Träningstiden är bort från allt annat. Det är ju självklart.
 
 
Men, när man en gång har börjat träna, är det omöjligt att sluta. Fördelarna är helt enkelt för stora, och inte minst i min ålder. Så jag kör på!
På bilden rider jag, våren 2018. Det är den senaste men kanske inte sista gången!

Glädjeämnen

Hårt jobb kräver hårda nöjen. Dessa tider då jag gör inget annat än jobbar, och skippar sömnen, har jag verkligen försökt fokusera på det positiva.
Vänner och goda relationer, bästa arbetskamrater, människor som tycker om mig och försöker förstå fast jag inte är på topp.
En vår som man anar i luften, det där ljuset. En lugn morgon efter jobbnatt. Frukost med bara med mig själv och dagstidningen. Solrum och yoga på mitt kära gym. Tid hos frissan. En lyxig damtidning. En bra bok, ja faktiskt, just nu har jag en bra under arbetet. Några nya snygga kläder på g, rea på nätbutiken Country-Dreams kan jag tipsa om… En middag med ett glas rött vin och koncert med min man. En stund i bastun någon kväll.
Och en ny liten katt, Elli får hon heta. Jag gråter över Salomo varje dag, stora salta tårar, det hjälps inte. Men Sisu blev så olycklig och rastlös efter Salomos bortgång att vi skyndade oss lite.
Det är länge sedan jag har blivit så reservationslöst positivt, -hjärtligt- bemött och uppskattad av någon som denna lilla kattjej. Hon är en sann människovän, nästan som en hund kommer hon springande och överlycklig så fort man kommer innanför dörren. Det går också rätt så bra för henne och Sisu så jag räknar med att hon har kommit för att stanna.
 
 
Vad annat positivt kan jag komma på- det här räcker väl ganska långt? Jag har väldigt lite planer för framtiden och koncentrerar på att överleva här och nu. Mitt nästa mål är dock att resa till stugan under våren. Det ser jag fram emot!

Ljuset

Bara häromdagen såg jag Ljuset igen. Det är på väg!
 
 
 
 
 
 
Det är dock knappast någon större tröst. Världen är full av elände, nära och fjärran.
Och en liten katt ser aldrig våren komma i år. En liten katt som jag hade tagit mig an och det var min uppgift att skydda honom och se till att det inte hände honom något ont. Det misslyckades jag med. Inga konstruktiva tankar, jag vet, men jag tycker att det är som ett hån vad allt (tråkigt) han har varit med om och klarat av i sitt korta liv och sen ska han gå bort här hos oss på det här viset, trots full veterinärvård dessutom.
Jag har läst att skuld är en vanlig följeslagare till djurägare som mist sitt djur, och fast jag försöker tänka att det leder ingen vart, och att jag gjorde så gott jag kunde, och att jag inte har befogenheter att bestämma över liv och död, så hjälper det inte fullt ut. Jag har svårt att acceptera det som hänt, det hade känts nonchalant.
Men han fick ett kärleksfullt hem hos oss, den saken har jag inte skuldkänslor med.
Som jag skrivit tidigare, så har jag redan för några månader sedan fått lägga ner det mesta som har med livet att göra. Jag har slutat laga mat, baka, blogga och läsa andras bloggar. Min energi räcker just såpass till att ta hand om familjen, arbeta och sova när jag får.
Jag har dock försökt fortsätta träna, även om sorgen över katten gjorde även det omöjligt ett tag. Igår provade jag en för mig ny träningsform, Barre Move. Det var tungt och ganska kul! Insikten är att hur mycket jag än tränar så går det ganska lätt och fort att hitta den tunga/ rentav omöjliga nivån för mig i alla grenar… Jag får fortfarande vara glad om jag orkar med en enda armhävning…

Träning- en livsstil

Nu när jag har haft en tränande livsstil i nästan ett år tänkte jag dela med mig några tankar. Som tidigare framkommit så brukar jag köra ”pass” och tränar inte på gymmet på egen hand.
 
1. När jag pratar om min träning så menar jag just precis en livsstil. Det innebär att det ska tränas åtminstone 3-4 gånger per vecka. Naturligtvis är det bättre att röra på sig lite och lätt än ingenting alls, men då pratar vi om olika saker. Träning är lite som jobb- inte alltid så kul men det måste bara göras regelbundet. Jag skulle inte boka en tandläkartid samtidigt då mitt favoritpass pågår, om jag inte var helt tvungen, men jag skulle absolut prioritera en fest i goda vänners lag framför träningen. Om jag däremot är sjuk eller bortrest så är det inga problem att skippa träningen en tid- så är ju inte fallet med egen häst!
 
2. För att lyckas upprätthålla livsstilen måste du ha en bra träningsplats där du trivs och skaffa dig en ordentlig utrustning.
 
3. Jag rekommenderar mångsidig träning som består av styrka, kondition och rörlighet, helst även den mentala biten. Jag tycker att det är synd att många, ffa män, har så svårt att ta sig till yoga pga fördomar och rädslor. Det skulle de verkligen behöva för att få kontakt med sitt inre och lite smidighet på sin otympliga stela kropp! Våga prova dig fram! Ingen bryr sig om du gör fel- ingen hinner ens titta på dig, de har fullt upp med sig själva. Jag medger att t ex dans kan vara frustrerande till att börja med, men alla har ju varit nybörjare en gång.
 
4. Det är bra att prova på olika saker, men när du hittat vad du trivs med, håll dig till 3-4 saker per termin. Om någonting börjar bli tråkigt (såsom vattengympa och spinning för mig)- byt!
 
5. Jag är ledsen men det finns ingen förändring som inte känns någonstans. För att bygga muskler, få bättre kondis, ökad smidighet, bättre sinnesro— det KOMMER att göra ont, du kommer att bli andfådd och det kommer att kännas lite jobbigt och motigt flera gånger. Som jag skriver längre ner, så finns det dagar då man ska ta det lite lugnt, men du måste åtminstone känna till alla dina ”växlar”.
 
6. Enkelt och självklart- eller? Det är bättre att göra en övning med mindre tyngd och intensitet och med rätt teknik, i stället för tyngre och snabbare men med fel teknik.
 
7. Jag har många gånger mött på personer som tränar som blådårar och äter snålt. Ingenting kunde vara mera fel. Som jag har konstaterat tidigare, så tror jag att det behövs mer än träning för att gå ner i vikt. När du däremot har uppnått en för dig rimlig vikt, kan du äta rätt bekymmersfritt och även synda av och till om du har en tränande livsstil. Hälsosamhet i all ära, men ingen har faktiskt dött av en korv eller glass. Träna utan bränsle är bara dumt, och kommer att bromsa din träningsutveckling på många olika sätt.
 
8. Lyssna på kroppen. Ibland orkar jag köra 3 pass på raken, ibland bara en, och knappt den! Jag har också noterat att vilodagarna inte är lathet, de BEHÖVS. Av samma anledning behöver du inte lida av ångest om du råkar få en veckas paus i träningen. Se det som en tid då kroppen återhämtar sig och ev små skador läker. Efter pausen är du starkare än på länge! Jag har aldrig förstått mig på träning som regelbundet orsakar skador i kroppen.
 
9. I början kommer du att märka en stor utveckling och skillnad mot förut. Sedan kommer ”platåfasen” och det känns jobbigare igen. Men sen utvecklas du igen, när du minst anar! Det är som med allt annat i livet. Ge inte upp utan fortsätt ihärdigt framåt!
 
10. Jämför inte dig med andra, vare sig under träningen eller mellan träningarna! Du är helt unik, och din träning är för dig. Kör på, låt dig inspireras av andra men jämför inte på ett destruktivt sätt. Det är bara en rikedom att det finns många andra som delar samma intresse med dig!
 
 

Träna eller inte?

Det knepiga med träningen är att vissa gånger och dagar är det verkligen inte läge att träna. Men när det känns så, hur vet man då att det inte är självaste latmasken som sitter på axeln och kommer med diverse ursäkter?
Feber/magsjuka/pest? Check, blir kvar hemma.
Småförkyld, kanske lite ont i halsen? Tar ett lugnare pass och känner efter.
Allmänt seg? Efter att man kommit halvvägs ett rejält pass kan man antingen konstatera: Kroppen hade rätt, jag borde ha lyssnat på den och låtit bli träningen idag. Alternativt: Att jag inte kom på gymmet redan tidigare, det här behöver kroppen mera av!
 
 
Igår var jag på Iksu Plus. Det är en ”filial” till mitt gym och jag har fri access även dit. Den ligger på stan och jag har inte velat gå dit alls men gjorde nu ett undantag pga att det var ett par så bra pass där.
Och usch! Alla mina fördomar om gym besannades på en gång. Stämningen var hektisk och lokalen var aningen ofräsch (så som skolans gympalokaler) pga den enorma mängden folk i omlopp. Det fanns en massa fnissande tjejer och brölande unga män, extremt vältränade människor, och jag fick känslan att man inte kunde lämna sina grejer utom synhåll många minuter innan de skulle försvinna. Jag blev stressad inombords och saknade mitt lugna Spa.
Själva passen däremot var väldigt bra. Soma Move kan jag verkligen rekommendera, även om det är ett tungt pass. Mojo Flex däremot är bara skönt och jag planerar att göra några av övningarna hemma kvällstid.

Påskfeelings

Knappt hade den underbara påsksolen hunnit upp då jag redan befann mig på mitt gym. Sommartid, denna helt omoderna uppfinning som genast borde avskaffas tycker jag.
Dagens pass blev vattengympa. Solen glittrade på bassängens vågor och lyste upp från bottens guldmosaik. Jag älskar att känna det varma (32 gradiga) vattnet smeka min kropp, det är mindfulness och den bästa stresshanteringen jag vet. Jag är glad att jag har mina knäproblem, eftersom det har gjort att jag aldrig har behövt lägga ribban så högt. Många människor som jag känner (i min ålder och yngre ffa) känner att många pass, såsom vattengympa, är under deras värdighet och väljer bara de tyngsta passen. Men jag påstår att vattengympa är tungt om man gör det på rätt sätt. Och jag påstår också att det är bättre med 5 lite lättare pass per vecka, som man njuter av, än ett enda stenhårt pass per vecka då man typ dräper sig. Visst känns det skönt i kroppen efter hård träning, men det gör det också efter lite lättare träning. Och det viktigaste är att man ser fram emot träningen, inte bävar för den…
 
 
Skoterföret är tyvärr slut här, våren har kommit med stormsteg. 
Som ni kanske har hört så öppnade Ikea i Umeå för en månad sedan, det var verkligen på tiden och behovet verkar inte mättas ut i första taget! Vi åkte dit igår och köpte ett par fällbord. Jag har såklart varit på Ikea förut men nytt är alltid fint. Mest älskar jag de små boendelösningar som skapats som exempel. På ett stiligt sätt får man se hur det går att rymma allt och lite till på 55 kvadrat eller ännu mindre yta. Jag förstår att behovet för effektiv inredning växer då kvadratpriserna stiger så kraftigt. Jag blev så inspirerad, jag vill ju att också mitt hem ska vara funktionellt, fräscht och fint, och att varje föremål har sin egen plats! Inga pappers- eller skrothögar. Men fast vi tänkte på förvaring när vi byggde till huset, och fast vi är duktiga på att rensa, så lever vi långt borta från drömmen, så känns det oftast i alla fall.
Men, trivseln har ju inte främst med inredningen att göra. Det är människorna och stämningen dem emellan som avgör hur vi känner oss. Lite pappershögar har ingen dött av, och bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete.
 
 
Slutligen en hälsning från en kattpojke som inte kan bestämma sig om han ska vara inne eller ute.

Om träning

Först och främst vill jag säga att jag uppskattar väldigt mycket era reflektioner om självkänsla. Jag vill också förtydliga att ingen av oss har perfekt självkänsla. Den går t om upp och ner över tiden, vi alla har perioder då vi är svagare och känsligare. Mia Törnblom som har skrivit mycket om ämnet påminner alltid om att självkänsla är en färskvara! Därför är hon noga med att skriva Jag är bra-bok och tacksamhetsdagbok varje kväll. Och å andra sidan, de som inte av någon anledning har fått med sig självkänslan från barndomshemmet, kan känna lugnet: självkänslan går att träna upp när som helst även i vuxen ålder! Visst är det bra!
 
Jag tänker på er, mina bloggvänner, varje dag. Det är bara så att tiden inte alltid räcker till. Jag kommer att återkomma till era bloggar, jag har INTE glömt er!!!
 
Jag har nu ägt ett Iksu-kort en hel vecka och tränat nästan varje dag. Några reflektioner om träningen har redan uppstått.
 
1. Jag kommer att träna för livet, inte leva för träningen. Jag vill inte avstå från någonting annat (förutom ”slöande”) pga träningen.
 
2. Att träna ska vara lustfyllt, inte ett tvång. Att tvinga sig till gymmet och vara fixerad vid kilometer, kilojoulen, minuter och kilokalorier är inte min melodi. Att träna ska vara skönt redan när man är där, inte först efteråt.
 
3. Jag bygger inte min viktnedgång/bibehållandet av den nya lägre vikten på träningen. Vad gäller bantning är träning väldigt överskattat! Allt står och faller med kosten, säger jag. Jag kan t om tycka att det kan vara skadligt att börja en livstilsförändring med hård träning. Om man har övervikt är det bättre att gå ner i vikt först och börja träna efter uppnådd resultat, då sliter man inte sin kropp och leder på samma sätt.
 
4. Lyckliga är de, som min man som är bonde, som får frisk luft och naturlig motion på sitt jobb! Vi kontorsråttorna måste få motion och helst även dagsljus på annat sätt, det säger mitt sunda förnuft. Ju äldre man blir, desto viktigare är mångsidig träning. Man borde helst träna både styrka, kondition och smidighet.
 
 
 
Hittills har jag provat följande pass:
 
Vattengympa- himla kul och skonsamt. Rekommenderas varmt! Det gör mig inget att alla andra deltagare var gamlingar. Perfekt för mina knän.
 
Spinning- se till att cykelns inställningar är rätt från början! Jag cyklade så att svetten droppade på golvet men undvek medvetet mjölksyra och känslan att bröstet sprängs. Det gör man genom att reglera motståndet på cykeln. Skulle tro att jag byggde upp mera kondition än styrka. Ganska kul.
 
Indoor walking (sk cross-trainer)- jag gjorde precis på samma sätt som i spinningen. Svetten rann men det var ändå behagligt pga att jag höll motståndet på maskinen nere. Liknar väldigt mycket spinning.
 
Zumba- jag brukar säga till min man att jag i ett tidigare liv har varit en värdhusvärdinna, men jag kan definitivt konstatera att jag INTE har varit en brasiliansk salsadansös! Herregud vilken hjärngympa att hålla koll på stegen. Att jag överhuvudtaget hängde med någorlunda var ett mirakel, alltså med benen, armarna fick jag tills vidare bara glömma… Men kul var det, lite svettigt också! Tiden gick fort. Jag kan tänka mig att det är jättekul att dansa när man kan det och inte behöver TÄNKA så mycket hela tiden!
 
Body Balance- min favorit. Det gör mig lite illamående att Les Mills gör sig enorma pengar genom att sälja detta patenterat program som består av uråldriga yogarörelser. Jag har ju hållit på med yoga för 20 år sedan så det känns naturligt att fortsätta där. Programmet är till musik vilket gör att man går ganska fort framåt och instruktören hinner inte komma fram till en och instruera i detalj. Det finns alltså en risk att man börjar göra på fel sätt och fortsätter med det. Fördelen är att det är roligt och går framåt, det känns aldrig som ”ska det här ta slut någon gång…”
 
Några pass är fortfarande oprovade! Jag är faktiskt väldigt nöjd med utbudet på Iksu Spa.
Jag jobbade inatt och for till gymmet på morgonen. Jag började med solbehandling (vanligt solljus med hela ljusspektrat, dock har man filtrerat bort UVA och UVB så solskydd behövs inte), som stimulerar huden att producera D-vitamin. Det ska vara bra för benstommen och immunsystemet. Mig veterligen är inte det samma sak som ljusbehandling mot depression men vem vet, ljus som ljus.
Sedan simmade jag en halvtimma i bassängen och avslutade med att sitta i en ”varm källa”. Sedan var det dags för Body balance-passet. Nu hemma och helt slut, men nöjd.
 
Det är lätt att fastna i någon sorts träningshets och kaloritänk, men jag avslutar med att konstatera än en gång att balans och välbehag är mina ledord i det här sammanhanget. Ett träningskort på ett bra ställe är värt vad det kostar (evigt gnäll att det är så dyrt) men platsen måste väljas med omsorg så att man verkligen trivs där och att träningen blir av. Det är nämligen bara den träning som blir av som räknas!
 

Jag är igång!

Jag är ett levande exempel på att man kan gå ner i vikt utan problem utan att träna ett dugg. Jag är inte heller den typen som tvångsmässigt vill hänga i någon maskin bara för att jag vill att mina överarmar ska se ut på ett visst sätt! Jag vill att motion ska vara naturligt och lustfyllt, och i sig ha ett tydligt syfte. Att ha en häst har således varit alldeles perfekt sysselsättning för mig.
Men eftersom månaderna utan häst har rullat på har det blivit alldeles solklart för mig att så här kan mitt liv inte fortsätta. Bortsett från lite gående på jobbet har jag inte utmanat kroppen på något sätt. Vädret och mörkret har gjort att jag knappt har gått ut, och mina knän kommer att sätta käppar i hjulen även när det ljusnar ute. Jag kan helt enkelt inte springa.
Jag har länge funderat på vad och hur jag ska göra, och nu har jag kommit på det. Jag har en sådan tur att just på den rätta sidan av stan, på min väg till jobbet, ligger spa- och träningsanläggningen Iksu Spa. De har ett stort utbud av olika träningspass, med profil på äldre människor som vill ta det lite lugnare, och en stor varm simbassäng! Inte att tala om ljusbehandling och alla möjliga gym- och cykelredskap som man kan önska sig.
Om man aldrig har tränat måste man inhandla en hel del för att komma igång. Träningskläder måste man ha. Träningsskor. Lås till skåpet. Vattenflaska. Träningsväska. Skopåse. Det tar aldrig slut. Min träningsväska inklusive badgrejerna vägde säkert 10 kg när jag till sist var klar.
 
 
Enda passet där det hörs vara lite svårt att få tider är aqua, alltså vattengympa. Jag köpte mitt kort (årskort, ska tilläggas!) och kollade sedan på bokningsapparaten med kvarvarande gruppträningspass för ikväll. Och se, det fanns kvar några platser till aquan, där min kompis dessutom råkade vara nybliven instruktör! Så det var inte svårt att välja pass denna första gång!
Det blev ett mysigt pass som redan ett par timmar efteråt har gett mig träningsvärk. Jag tror förresten att jag var överlägset yngst i gruppen! Det var komiskt att notera hur djupt inne ”uppfostran” sitter- rädslan och skammen att ”göra fel” i rörelserna dök upp hela tiden. Men sedan kunde jag med vuxet förstånd skratta åt mig själv och konstatera att hela universum kommer högaktigt skita i om jag gör lite fel eller rätt eller någonting däremellan. Det viktiga är ju att jag tränar, njuter och får min motion.