Mode – TIMEOFTIGER

Hej vårmode!

Det känns som att året 2017 ligger vädermässigt en månad före, ändå tackar och bugar jag för en första riktig vinter på länge! Modeindustrin är också i god tid som vanligt, vårens mode svämmar ut från alla håll så att människor ska köpa så mycket och så fort som möjligt. Dessa tider är ju dessutom så välsignade att man kan klä på sig vad som helst och vara trendig, bara man gör rätt på fel sätt eller fel på rätt sätt.

Jag har med åren hittat mera till mig själv, och också mera till min egen stil. Gärna blommor, spets och volanger för mig! Det är dock vissa, återkommande, saker som jag vill påminna modet om!

Kläderna ska vara sköna. Inga stickande plagg ens av finaste ylle eller polokragar som kväver eller kliar ihjäl mig, tack. Tröjor vars halsringningsgummiband ska ligga nedanför axlar och som hela tiden skaver eller åker upp, vida hängande ärmar med en massa fina volanger som omöjliggör alla vettiga aktiviteter där armarna är inblandade, överdrivet breda byxben som man snubblar vid eller sk maxiklänningar som gör att man överhuvudtaget inte kan gå, låter jag bli helt.

Skorna har jag för att ta mig fram, och om det blir allför svårt, långsamt eller plågsamt att gå så byter jag genast mot bekvämare skodon.

Vit färg är vacker, men oftast hinner jag ha ett vitt plagg på mig max någon timme innan den åker i tvätten, tillsammans med en del svordomar.

Herrkläder har jag sagt nej till tidigare och det fortsätter jag konsekvent med. När jag var en liten flicka tyckte jag så synd om pojkar som inte fick ha klänningar, kjolar, rosa färg, långt hår, smink eller parfym. Så jag fortsätter att njuta av de förmåner som jag har, även om jag förstås välkomnar den nya trenden att pojkar och män får, slutligen, klä sig tjejvis. Men jag klär ändå inte på mig herrkavajen frivilligt, nej tack.

Ibland undrar jag hur det kommer sig att det går att sälja så enorma mängder ubervarma Canada Goose-jackor, maxade dunjackor, kashmirtröjor och stickade ylleplagg här i världen. Inte ens jag som bor förhållandevis långt norrut kan använda sådana i verkliga livet mer än ett par dagar per år, hur kan då någon som bor på varmare breddgrader göra det??

På grund av mitt jobb faller det bort en del accessoarer från min repertoar, såsom armband, klocka och nagellack. Solglasögon tar jag inte på mig frivilligt då jag vill se färgerna.

Jag är en sann djurvän och säger förstås nej till päls, men jag önskar att jag hade mycket bättre koll på material och produktion än vad jag har idag. Både djur och människor ska behandlas etiskt. Jag efterlyser politiska beslut som stöd till enskild konsument.

Kläder är bruksvara, i bästa fall livslångt. En bra investering är bättre än 20 dåliga. Men man måste hålla sig till rätta proportioner- kläder kan gå sönder, försvinna eller rentav bli stulna. Jag avstod från Burberry trenchjacka pga detta- jag hade aldrig kunnat slappna av med en sådan lämnad till garderoben.

En del trender ska man förstås hoppa över rakt av, ett bra exempel för mig är en korsett ovanpå kläderna, vilket ska vara ”inne” just nu.

Slutligen några tidlösa visdomsord. Fel färg för en person är fel färg, det går inte att ändra på. Och dålig kvalitet är dålig kvalitet, nu och för evigt. Jag vill alltid undvika dålig kvalitet då det är aldrig vare sig prisvärt eller fint.

Här önskar jag alla Gott Nytt År 2017…

Och här är årets bästa plagg- en tunn mössa i merinoull av Kari Traa. Varm och icke-stickande. Fem tigertassar av fem!

Modeinspiration

Sommaren kommer och det är dags att ta i bruk den andra halvan av garderoben igen.

Det är en smärre chock varje gång att gå igenom sin garderob. Trots att jag rensar regelbundet så har jag hur mycket kläder som helst! Under senaste åren har jag gått från spets och rysch-pysch mera åt det minimalistiska hållet, som kanske passar min ålder, eller om modet i det stora hela är på väg åt det hållet. Jag har gjort några nyinvesteringar, men i sin helhet är garderoben ganska komplett- det handlar bara om att hitta det man har.

Jag har följt några modetidningar och försöker nu göra en resume.

Av mina senaste klädesinköp ska Diane Von Furstenberg-wrap-klänningen och skjortklänningen från New York nämnas. Båda är moderiktiga och snälla mot alla figurer. Skjortklänningen kan även ha långa ärmar.

Numera är det inget problem att klä sig ”fel”- kombinera en fin festklänning med sneakers för att ”klä ner”, alternativt ha ballerinas till joggingoutfit för att ”klä upp”. Fin effekt tycker jag.

På skofronten vill jag rekommendera stadiga träskor från t ex Swedish Hasbeens. Färgen ”nude” passar till nästan alla outfits, dessa är sköna när man väl gått in dem, och de hålls stadigt på plats av remmarna. (Jag gillar inte när skorna lossnar!)

Några rådande trender är paljetter och glitter, och blommor förstås. Dessa har jag i garderoben sedan länge.

Vita skjortor passar alltid, men i synnerhet på sommaren. Afrika och djurmotiv är inne.

Ett signaturplagg av hög kvalitet är aldrig fel.

Det som jag personligen gillar av säsongens trender är rosetter och knytsnören. Så snyggt.

Koftor, kavajer och kaftaner hör sommaren till.

Jeans är alltid rätt, men tydligen extra rätt just nu. Tyvärr kan jag inte tänka mig en jeansjacka ens. Jeanskjol är dock snyggt.

Snörningar av alla dess slag ska man ha, ingen storfavorit kanske men rolig variation.

Ribbade stickade klänningar passar kallare sommardagarna.

Det marina och sjömansinspirerat verkar alltid vara rätt. Inte att tala om en topp med små zebror på för en tiger.

90-talets ”slip”-klänningar är inne.

Här är slipklänningar i form av underklänning och nattlinne, som jag dock inte skulle klä på mig ute på stan. Det finns dock de som gör det.

För en som trivs som bäst i nattkläder halva dagen, och där huset ofta är fullt med folk, är det bekvämaste alternativet kanske ändå en ”pyjamas”. Skön även sommartid. Från USA, VS.

En väska med en kedja är snygg, Chanel har jag inte råd med så jag nöjde mig med en billigare variant från New York. En sk tote, shoppingbag, är praktisk. Den här billiga Don Donna-väskan från Accent (till höger) har jag använt nästan dagligen i ett års tid. Superkvalitet, överraskande nog!

Och slutligen saker som är inne, men som jag bestämt säger nej till.

– Underkläder utanpå.

– ”Jumpsuit”- skjorta och byxor i ett.

– Kulotter, dvs ”byxkjol” med längre eller kortare men väldigt breda fladdrande ben, usch.

– Bara axlar med rynkad gummiband nedanför axlarna- helt opraktiskt.

– Skinnjacka, det är inte jag.

– Axelvaddar och puffar, nej tack, det har jag aldrig gillat.

– Nät- nej, det går för långt.

– Alla slags militär- och motorcykelinspierade kläder, nej tack.

– Herrkläder på kvinnor- hur många gånger måste jag säga nej. De passar verkligen inte mig. Jag har inte ens en kavaj.

Smink och hudvård- klassiker och tips

När jag läste Martina Bonniers Fashionista stod det där en lista på skönhetsprodukter som blivit klassiker under årens lopp.

Jag är ju ingen jättekonsument av smink och hudvård, men använder väl ett och annat ändå. Och jag uppskattar alltid god kvalitet, i alla avseenden.

En sak är säkert. Smink- och hudvårdsindustrin ligger inte i lä! Nya produkter utvecklas precis hela tiden, i enorm takt. Jag tror att medicinindustrin blir tvåa i jämförelse. Det finns så många bra produkter här att det är nästan omöjligt att välja ut den bästa. Jag märker också att det finns få produkter som jag är riktigt trogen. Jag provar gärna nytt.

Jag läste nyligen om två finska kvinnor, varav den ena använde endast de dyraste märkes-makeup-produkter på sin hud, medans den andra köpte det billigaste sminket i sin livsmedelsaffär och hade så gjort hela sitt liv. De bytte produkter på prov med varandra under två veckor. De dyra varornas kvinna blev överraskad över hur fina de billiga produkter var och hur väl de fungerade. Billiga varornas konsument i sin tur var hänförd över de goda dofterna och den lyxiga känslan i de dyra grejerna, och tyckte sig även få lite jämnare hud och någonting sådant under tiden. Men hon fick också viss hudirritation av några produkter.

Jag har förstått att vi ofta har en tendens att använda för ”tunga” produkter på huden, och man kan faktiskt få utslag och hudirritation av dem. Ofta räcker det med en kort kur av olika serum och finesser, om man är övertygad om att de överhuvudtaget behövs.

Varför båda kvinnorna reagerade så positivt var kanske pga att det ofta helt enkelt är bra med omväxling. Det märker jag mest tydligt med schampo- håret är ofta som bäst just efter att man bytt till ett annat schampomärke. Det håller i sig ett tag, och sen vinner man igen på att byta. Jag vet inte vad det beror på.

För mig är en bra produkt välbehövd- t ex mjukgörande kräm, läppbalsam eller tandkräm kan jag verkligen inte leva utan. Vissa hudprodukter däremot blir mest överflödiga och skapar sitt eget behov. God doft och behaglig konsistens är ett plus. Känslan av lyx skadar inte. Priset ska vara rimligt men det är inte det viktigaste. Att produkterna är ekologiska tycker jag är positivt. De tränger ju in i våra kroppar, och hamnar sedan i naturen.

LÄPPGLANS

Klassiker (enl Martina Bonnier, Fashionista) Juicy Tube av Lancome

Damernas Värld läsarnas favorit Clarins Instant Light Natural

Annukkas favorit- har använt många olika men inte fastnat för någon speciell

LÄPPBALSAM

Klassiker Eight Hour Cream av Elizabeth Arden

PUDER

Klassiker Meteorites av Guerlain

CONCEALER

Klassiker Touche Eclat av YSL (så även DV läsarfavorit 2014)

DV Bäst i test 2015 Touche veloutee av ByTerry

KROPPSOLJA

Klassiker Huile Prodigueux av Nuxe

DV Bäst i test 2014 Dior J’Adore dry silky body oil

Annukkas favorit The Body Shop Brazil Nut

MASCARA

Klassiker Great Lash av Maybelline

DV läsarfavorit 2014 Lancome Hypnose

Camilla Thulins favorit alla Max Factors mascaror

Annukkas favorit L’Oreal Double Extension Beauty tubes technology

NAGELLACK

Klassiker Lacque Noir av Chanel

DV bäst i test 2014 samt läsarfavorit Seche Vite överlack

Annukkas favorit OPI, men färgen är huvudsaken!

FOUNDATION

Klassiker Id Make Up (=intelligent design, bygger på olika mineraler men kan tydligen innehålla en del orenheter också)- Bare Minerals

Även DV läsarfavorit

ANSIKTSVÅRD, RENGÖRING

Klassiker Clinique hudvård trestegsmetoden

DV läsarfavorit: Dermalogica Daily Microfoliant

Annukkas favorit The Body Shop Vitamin E gentle facial wash

ANSIKTSVÅRD, DAGKRÄM

Klassiker Clarin Beauty Flash Balm (även DV läsarfavorit)

MJUKGÖRANDE HUDLOTION

DV läsarfavorit Biotherm Lait Corporel

Annukkas favorit- varierar hejvilt. Tål just nu inte The Body Shops matiga dofter, utan vill ha lättare blommiga t ex Rituals

HÅRSPRAY (annars avhandlas inte hårprodukter idag)

Klassiker Elnett

PINCETT

Klassiker Tweezerman

DOFT

DV läsarfavorit Armani Si

Annukkas favorit: Rituals Blossom Water, JLos

HÅRPRODUKT

DV läsarfavorit Moroccanoil hårolja

Annukkas favorit: Gillar de flesta håroljorna, med Orofluido doftar underbart

ROUGE

Annukkas favoriter The Body Shops färgblandningar har alltid fungerat bra för mig

Bare Minerals

KAJAL

Annukkas favorit Isadora- den byter jag inte bort, håller hela dagen

DUSCHKRÄM

Annukkas favorit just nu Rituals duschskum T’ai chi eller Nivea Natural oil shower cream

HANDKRÄM

Annukkas favorit just nu Rituals Miracle Balm, CCS Odd Molly

Några klassiker och läsarfavoriter

Några av mina favoriter

Den rätta doften

Nu har jag återigen gått genom ett antal ”tax free”-butiker på olika flygplatser, och visst blir jag sugen på att prova på några nya dofter. Ni vet, ibland passerar det någon som doftar så himla gott, och man tänker nästan fråga vad det är för doft du har, men när man har funderat tillräckligt och samlat sig mod är personen redan borta…

Problemet på flygplatsen är att dofterna är MÅNGA. Näsan tröttnar på alla intryck den får och åtminstone jag får huvudvärk redan innan doftprovningen ens kommit igång ordentligt.

Det finns blommiga dofter. Och kryddiga dofter. Dessa är traditionella.

Det finns dofter av mat och frukt. Som The Body Shop med alla sina frukt och choklad.

Det finns ”naturliga” dofter, såsom Clean med sina warm/cold cotton, fresh laundry, skin etc.

Och det finns damer som använder herrdofter. Dock inte jag.

Det här blev det.

Några klassiska dofter som man kan lära sig så småningom för att kunna orientera sig i doftdjungeln ens någorlunda är:

Calvin Klein: Obsession, Eternity, Escape, Euphoria, CK One

YSL: Opium

Guerlain: Shalimar

Clinique: Happy

Hermes: Caleche

Robert Piguet: Fracas

Chanel: Chanel no 5, No 19, Allure, Mademoiselle Coco

Estee Lauder: Knowing, Pleasures

Dior: J’Adore, Poison

Cacharel: Noa, LouLou, Anais Anais

Issey Miyake: L’Eau d’Issey

Jean Patou: Joy

Lanvin: D’Arpege

Narciso Rodriguez: For Her

Thierry Mugler: Angel

Ralph Lauren: Polo Sport, Ralph

Lancome: Tresor, Hypnose, O Oui, La Vie est Belle

Giorgio Armani: Acqua di Gio, Si

Oscar de la Renta: Oscar

Nina Ricci: L’Air du Temps, Premier Jour

Jean Paul Gaultier: Classic

Kenzo: Flower, L’eau par Kenzo

Acqua di Parma: Colonia

Dolce & Gabbana: Light Blue, Woman, Dolce

Valentino: Very Valentino

Carolina Herrera: 212

Stella Mc Cartney: Stella

Viktor & Rolf: Flowerbomb

Laura Biagiotti: Laura

Emporio Armani: She

Burberry: Brit

Bulgari: Pour Femme

Donna Karan: Cashmere Mist, Gold

Givenchy: Organza

Elizabeth Arden: 5th Avenue, Red Door

Gucci: Gucci, Gucci II, Rush, Envy

Prada: Prada

Marc Jacobs: Blush, Daisy

Boucheron: Boucheron

Versace: Bright Chrystal, The One

Cartier: Pasha, Must de Cartier

DKNY: Be Delicious

Chloe: Chloe

Jimmy Choo: Jimmy Choo edt

Listan bygger på Martina Bonniers Fashionista från 2008. Nya klassiker tillkommer hela tiden och jag har kompletterat listan lite.

Jag tycker också om JLo, Escada (har många klassiker!), Samba (finns den fortfarande?), Juicy Couture och Rituals förstås.

Ovannämnda Clean och även Philosophy skulle nog ha funnits på klassikerlistan idag.

Hmm, listan blev lång. Kan vara någonting för mig att beta av resten av livet. Kanske skulle jag ha haft minneslapp i fickan?

Därtill ska vi komma ihåg att jag inte får (eller vill) använda parfym på jobbet, och att använda den i stallet är rätt onödigt…

Adjö mode!

Jag börjar vara klar med mode för den här omgången. Om modet är klar med mig är jag mindre säker på. Jag har lärt mig mycket under resans gång. Om mode och trender, men även som en klok läsare påpekade, om mig själv. Genomgång av mina garderober och smyckeskrin har varit en resa till mig själv.

Det finns ju inget ont i mode i sig. Modet finns och kommer alltid att finnas, oavsett om vi vill det eller inte. Orättvisorna i världen är omåttligt stora, och att några människor använder en förmögenhet på kläder och accessoarier är ett av de mindre problemen. Hellre kan vi bekämpa de enorma industrierna av krig, porr och droger istället.

Min budget på liv och leverne går inte att förstå av en som bor i ett U-land. Jag köper jackor och skor för tusentals kronor medan en annan hade varit glad åt en smörgås. Är jag mindre syndig och moraliskt skyldig än den som investerar hundratusentals eller miljoner kronor i sina outfits? Hur mycket får vi spendera på oss själva? Hur mycket borde vi ge bort? Och vem bestämmer det?

Varför känns det fulare för många att köpa kläder och väskor än en träningscykel, böcker, tavlor, golfklubbor eller en ny bil? Att investera i utseendet i stället för t ex ett sportintresse?

Jag tror att det beror på att en äkta fashionista måste på något sätt alltid vara självupptagen. Tänkandet går hela tiden ut på Hur ser jag ut? Hur ser andra ut? Jämföra… Golf kan man ju spela bara för att det är så himmelens kul! (Har jag hört, inte spelat.)

Jag kan tänka mig att det är roligt att bygga upp en garderob och hitta sin egen stil. Det kan vara som en hobby ett tag. Men människolivet är långt. Åren är för många. Garderoberna måste svämma över många gånger om. Att ha mode som ett stort intresse hela livet får mig befara att man har missat någonting annat (men jag vet inte om jag har rätt i detta påstående!)

Jag läste från boken Den mörka hemligheten (Dan Josefsson- Egil Linge) att ett ovårdat yttre är en signal: kom inte nära mig. Det intressanta är, att enligt författarna skickar ett ytterst, ytterst välvårdat yttre ut precis samma signal som sin motsats: kom inte nära mig! Det vill säga, båda ytterligheterna fungerar enligt samma psykologisk mekanism, med syfte att skapa avstånd till medmänniskorna. Intressant, vad.

Den dagen vi dör, får vi inte ta med oss någonting till den andra sidan. Hermesväskorna och Armanikavajerna har inget tillträde till himmelriket. Med oss har vi bara vår odödliga själ. Det kan ju trösta, att åtminstone väskan kan eventuella arvtagare sälja, och leva gott på pengarna. Men var det verkligen värt det?

Det finns många människor som just idag skulle ge allt de äger, och då menar jag allt, om bara de själva eller deras barn blev friska från en livshotande sjukdom. I sådana lägen ser man väldigt tydligt vad en Hermesväska är värd- ingenting alls!

När jag tänker på vad jag menar med en underbar människa, tänker jag inte på en så snygg, stilren och välklädd människa som möjligt. Jag tänker på en människa som har ett varmt hjärta, som behandlar alla sina medmänniskor schysst och likadant utan baktankar om egen vinst. En som är beredd att förlåta och förstå. Som ger från sitt eget utan förväntan om eventuell gentjänst. Som har så mycket kärlek att han/hon inte behöver snåla med den alls. Som skulle ge sin Armanikavaj till en som fryser på gatan. Det är äkta skönhet hos en människa.

På bilden finns en av de snällaste och finaste människorna som jag känner.

Modetips del 6- Smycken

Det här blir mitt nästan sista modeinlägg för den här omgången, och temat är smycken.

Jag ska börja med att berätta att mina värdefullaste smycken är mina förlovnings- och vigselringar, och inte ens de är särskilt värdefulla mätt i pengar. Desto värdefullare i en annan mening.

I och med att jag valt en slät guldring som förlovningsring kvarstod det inte så mycket att välja mellan då det var dags för själva vigselringen. Den nya skulle skulle givetvis ha samma färg, vara tillräckligt tjock för att inte se löjlig ut bredvid förlovningsringen, och ändå inte vara för tjock så att fingret inte skulle svullna upp och helst gå att böja också. Jag gillar både guld och silver, men för mig är guld guldfärgat (fast färgen kommer egentligen från koppar som är inblandat). Vad är iden med vitguld, då kan man ju nästan lika väl köpa silver? Roseguld kan jag däremot tänka mig.

I Sverige är det mesta guld i 18 karat, men man behöver inte fara längre än till Finland och man tycker att guld blir billigt, och det beror på att för det mesta säljs det 14 karats guld där. Det innebär att man har blandat i guldet mera andra metaller, och därmed blir guldet hårdare. Rent guld är mjukt och nästan utdragbart och måste därför blandas ut för användbarheten skull, mer eller mindre.

Diamanternas värde räknas också i karat, men då talas det om storleken helt enkelt. Andra saker som spelar in där är klarheten, renheten och slipningen förstås. Det finns även svarta diamanter. Mina 10 diamanter i vigselringen är mycket små, och därmed är de inte så hemskt värdefulla som 10 ”Afrikas Stjärnor” hade varit (på Towern i London finns både Afrikas Stjärna, Koh-i-Noor och många andra unika ädelstenar till allmän beskådan.)

Det är få av oss som äger äkta pärlor, men odlade pärlor är också fina. Till bröllopssmycken brukade bruden förr i tiden inte bära pärlor pga att de anses representera tårar, men vidskeplighet och därmed seder har i moderna tider luckrats upp. De här fina pärlorna fick jag av min man som morgongåva. Jag anser dessutom att en del tårar hör till en stor kärlek.

I min ungdom, dvs för ca 10 år sedan, var jag väldigt förtjust i Pilgrim-smycken. De var någon sorts föregångare till dekorativa, färgglada, kvinnliga smycken och oerhört populära då. Jag har fortfarande kvar dem, fast jag använder dem inte längre. Sannolikt blir de trendiga igen efter några decennier.

I denna bild finns smycken från Pilgrim, Gemini och längst ner till höger ett armband från Hard Rock Cafe, designad av Shakira.

Även alla andra accessoarer var färgglada och glittrande den tiden. Jag tycker personligen att det är jättecharmigt att bära glitter i håret! Ringen och korset längst ner kommer från Dyrberg och Kern, och de har alltid varit mina favoriter.

Senare förenklades trenden, färgerna bleknade och försvann. Vitt och pärlor blir aldrig omodernt.

Detsamma gäller håret. Silver och pärlor kom igen.

Jag har också några längre pärlhalsband, som funkar med många outfits. Den till vänster är Snö, övriga Pearls for girls.

I Stockholm har jag hittat dessa fina långa halsband, Diddi.

Och mycket beröm har jag fått för denna halsband som dock ska användas efter moget övervägande. Jag köpte den på Vattumannens bokhandel i Stockholm.

Halsbandet till vänster är speciellt, av Michal Negrin. Den högra har jag fått av min frisör, och där står det MOTHERS ARE ANGELS IN TRAINING, vilket är sant. (Det är bra att pensla på genomskinligt nagellack så att kristallerna inte lossnar!)

Ett tips för dig som vill investera i vackra smycken, som inte minskar i värde med tiden och finns i många varierande stilar, är att köpa finska Kalevala Koru. De finns i guld, silver och brons.

Denna halsband heter Vanamo (Linnea) och är av silver. De rosa pärlorna är odlade sötvattenspärlor. Ringen hör till, och armband finns också.

Det här smycket är av Schwarowski, kristallerna är väl representerade.

Det var ruskigt vad mycket smycken jag hade! Dessa långa halsband från Baglady har jag aldrig använt och kan gärna ge bort till någon som vill ha dem. Det är bara att skicka mig ett meddelande så skickar jag dem.

När man spelar sällskapsspelet Afrikas Stjärna (på svenska ”Diamanten”) får man 1000 $ för en rubin, 600 $ för en smaragd och 300 $ för en topas. Safir finns inte med, men är också en äkta och populär ädelsten som kostar en mindre förmögenhet.

Resten av ädelstenarna, som flitigt används i smycken, är betydligt billigare än de ”äkta” och kallas även för halvädelstenar. De är ändå någonting helt annat än färgat glas som det mesta glitter ju består av.

Ametist, citrin, bergkristall, jade, rosenkvarts, rökkvarts, agat, turmalin, hematit, onyx… Visst är de underbara!

Modetips del 5- Jackor

Det här projektet med mode börjar ta på krafterna, men jag har förstått att det har varit uppskattat så jag fortsätter. Idag är det jackornas tur.

Jag har en svart lång vinterkappa som är helt oumbärlig. Alla kvinnor borde ha någonting i den här stilen, för tillfällen då riktigt värdiga ytterkläder behövs. Dessutom är den varm. Jag tror att jag köpte den 1996!

Dekorativa knappar och krulligt fårskinn i kragen och vid ärmsluten.

I våras köpte jag mig en Peak Performance-dunjacka. Dun är bra- då det är varmt är det kallt och tvärtom, precis som ylle, siden och andra naturmaterial. Dock är den här jackan såpass tunn att den inte längre funkar om minusgraderna blir fler. Dessutom går det mig på nerverna att alla, läs alla, har en likadan!

Av den anledning köpte jag en annan av samma stil, men lite mera originell. Den innehåller någon fiber och inte dun men är ändå mycket tjockare och varmare. Den ser ut att bestå av två lager men det stämmer bara framtill där man har 2 dragkedjor. Fuskpäls finns på huvan. Märket är Spooks, och det är ett italienskt ridklädesmärke som säljs på Hööks! Jag tycker dock att de är alldeles för fina för att användas i stallet. Jag har varit jättenöjd med den här.

Spooks gör också alldeles underbara västar vars dragkedja går högt upp på halsen. Inte heller den här används i stallet, utan till vardags med någon ylletröja.

Knappast något plagg som jag äger har fått lika mycket beröm som denna kvinnliga vinterjacka av Chill Norway. Jag vet inte riktigt vad tyget heter men det är lite som ”filt”, en ullblandning. Jackan börjar vara lite kantstött efter mycket användning.

På hösttid har jag använt den här svarta jackan från Bruuns Bazaar, i åratal. Även den börjar ha sett sina bästa dagar. Jag hoppas att jag kan hitta någonting likadant i framtiden.

När jag var barn var det helt standard att man skulle ha en sommarjacka. Jag minns att den användes också. Klimatet har säkerligen blivit varmare, eftersom det är mycket sällan jag har en jacka på sommaren nuförtiden. På sin höjd kan man ha någon kofta då solen gått ner. En sommarjacka har jag ändå, som jag börjar använda på våren. Newhouse.

Det har varit några höstar då det regnat precis hela tiden och då har den här regnjackan från Didriksons fungerat utmärkt som dagligjacka! Det är reflexen som lyser.

Och den här koftan från Odd Molly är så tjock att den fungerar nästan som en jacka, förutsatt att det inte regnar. Den är nästan tung att bära på sig!

Jag har försökt få till bilderna men de blir inte riktigt bra. Men vi orkar inte vänta på sommarljuset eller att jag köpt mig en mera avancerad kamera. Det får duga så här nu.

Modetips del 4- Skor

Även om ni säkert redan har räknat ut att jag inte vet så mycket om mode så fortsätter jag med mina fräcka rubriker ändå! Min man har sagt att han inte hänger med i dessa inlägg.

Idag avhandlas skor.

Vad gäller vintergarderoben är jag helnöjd. Jag känner att jag alltid hittar lämpliga skor i mitt skåp.

Dessa stickade stövlar tar jag i bruk genast när det blir lite kallare på hösten. Jag har dem i två färger. De har fårskinn på botten så de är varma, men man blir aldrig svettig om fötterna därför att ”ventilationen” fungerar! Jag struntar fullständigt i om de slutar vara trendiga, jag kommer att använda dem så länge jag lever. Märke UGG, kopior finns förstås.

Jag har även klassiska Uggs som är varma och mjuka som tofflor.

Och en mycket varm vinterkänga också från Ugg.

Om jag behöver höga stövlar och virkade Uggsen inte fungerar, tar jag Primebootsen. De var dyra men jag har varit jättenöjd med dem. Förutsatt att dragkedjorna fortsätter fungera kommer jag använda dem livet ut. De fungerar även på hösten och våren. Till byxor, kjol och leggings.

Ibland behöver man inomhusskor, t ex på teater. Jag är så glad att jag har de här. Märket är Gabor, världens skönaste och finaste och vackraste skomärke.

Men sedan kommer sommaren och mina problem börjar. Det är bra att ha mörka och ljusa skor, samt helst även rosa (pga att det är grundfärgen i min garderob) och bruna. Det är bara det att jag inte klarar av de flesta skor. Efter 2 dagar i Rom gick jag med Crocs. Undrar vad italienare tänkte på. Jag har väldigt dåliga fötter, i den ena finns någon återkommande stressfraktur och fötterna blir väldigt lätt svullna och onda. Jag har någon gång blivit nästan liggande dagen efter någon trevlig kväll som jag kämpat mig igenom i lite icke-optimala skor.

De här svarta fungerar någorlunda, i alla fall några timmar. De börjar redan gå sönder.

Och de här kilklackade mockaskor fungerar också en kväll, pga sin mjukhet. Ugg.

Sandaler kan jag oftast använda, Scholl.

Förra sommaren hittade jag en vackrare variant av Crocs. Otroligt sköna, och inte fula alls på fötterna.

Perioden mellan vinter- och sommarskor är knepig. De stickade Uggstövlarna passar inte ihop med den varma gassande solen och somriga klänningarna, men det är inte sandalväder ännu. Då hankar jag mig fram med de här träskorna, Ugg.

Jag måste tyvärr säga att Uggs inte håller kvalitet alla gånger. Både jag och mina vänner har många gånger under senaste åren varit med om att Uggs går sönder på ett sätt som inte kan förklaras med någonting annat än dålig kvalitet. Och så var det inte för några år sedan.

På mitt bröllop hade jag fina vita behagliga skor med kristaller som jag köpt på bröllopsaffären, men de passar mest en brud och kommer knappast användas igen.

Jag inser att det är min praktiska personlighet som spökar igen. Allt måste vara bekvämt och gå snabbt. Att ta sig från punkt A till punkt B tar längre tid med högklackat. Men nog borde jag väl ändå ha ett par svarta pumps i alla fall. Har ni några tips för mig, kära läsare? Att jag aldrig blir användare av Manolo Blahnik eller Christian Louboutin har jag redan accepterat. Det finns många kvinnor som har skor som sin största passion, och jag nästan önskar att jag var en av dem. Allt blir enklare om man har det äkta intresset. Som det är nu så känner jag att jag behöver någonting men vet inte riktigt vad. En sommarkväll, outfiten är underbar men lämpliga skor saknas. Störande. Skor är för mig bara nödvändigt ont.

Slutligen några vettiga ord. Alla kläder och accessoarier kräver vård och underhåll, och detta gäller kanske speciellt skor som är i mest utsatt läge. Impregnera skor alltid innan de tas i bruk och fortsätt med det regelbundet. Skor måste även putsas, det har jag med mig redan från ridvärlden. Det går inte att rida en dressyrtävling i leriga ridstövlar, då skulle man nog bli utesluten. Jag använder vanlig lädertvål till mina skinnskor.

Vad gäller ffa skor med skaft borde man ha någon form av skoblock som ger stöd åt skaften så de inte sjunker ihop som mina vinterstövlar har gjort. Jag har sett några uppblåsbara varianter som jag tänker investera i. Och även lågskor mår bra av skoblock.

Modetips del 3- Väskor

Det här inlägget handlar om väskor. Och att påstå att jag skulle dela ut modetips i det här ämnet vore befängt. Så vi förlitar oss på Martina Bonnier igen.

Att någon är beredd att använda en förmögenhet på kläder kan jag kanske förstå, men att göra det samma på väskor känns på något sätt ännu mera vansinnigt. Dessutom är väskor ännu mycket dyrare än kläder. De är gjorda i exklusivt skinn och kan ha t om diamanter som dekoration. Hos kända väskmärken såsom Hermes och Chanel kan man få köa i åratal för att få sin väska, och därtill är det inte vem som helst som är kvalificerad att ställa sig i en sådan kö. Att det handlar om ett mycket fint hantverk finns det dock ingen tvekan om- alla procedurer kring skinnberedning och sömnad imponerar i alla fall på mig.

Enligt Martina Bonnier behöver en kvinna minst 6 olika typer av väskor.

1. En lyxväska. T ex Chanels 2:55 eller Hermes Birkin eller Kelly.

Jag har investerat i en lyxväska, Mulberrys Bayswater. Jag har inget att klaga på den, förutom att det är svårt att hitta saker i dess stora innandöme med få fickor. Å andra sidan rymmer den en hel del. Det är en väska jag kan ha resten av livet.

Nr 2 måste-ha är en aftonväska. Jag är en väldigt praktisk kvinna och tycker därmed inte om att behöva flytta grejer från min ordinarie handväska till någon opraktisk aftonväska, som man dessutom måste hålla i handen hela kvällen. Och rätt som det är så märker man att man glömt någonting viktigt, såsom körkortet, som ligger kvar i ordinarie väskan. Känner ni igen det här? Dessutom är det svårt att ha en aftonväska som färg- och stilmässigt passar alla outfits. Det närmaste jag kan komma är den här lilla svarta påsen med rosa siden inuti, till höger. Väskan till vänster är från Victorias Secret, inte en aftonväska precis, men jag använder den som så. Den vanligaste och trendigaste modellen för aftonväska lär vara en kuvertväska (typ Bottega Venetas Knot).

Nr 3 must have är en sk tote som även kallas shoppingbag. Tänk dig en tygkasse, helst rymlig, och där har du den. Min variant på denna är just precis en tygkasse. ICA-plastpåse är även under mitt värde. Men kanske borde man spana in någonting riktigt hållbart.

Nummer 4 som behövs är en sommarväska. Jag har en från Oilily, som gör fantastiskt vackra och kvinnliga saker. Jag älskar deras små detaljer. Tyvärr så håller inte kvaliten riktigt hela vägen, det är alltid någon söm som går upp. Hade man varit en riktig lady hade man kanske haft en sommarväska av beige skinn.

Nummer 5 är en sportbag som man behöver för dess funktion. Jag antar att jag får godkänt eftersom jag har en väska i stallet dit jag stoppar in lite borstar och tränset, samt min hjälm och vattenflaska, innan vi ska iväg på träningen med Yade. Till allas besvikelse har jag inte fotat denna stiliga väska.

Nåja, vi fortsätter. Nr 6 är den sportiga lyxväskan, en sk hobo. Lyxväskan bärs i handen men hobo bärs över axeln, och den ska vara lite mjukare i skinnet och säcka ihop lite på mitten. Ultimata hobon, om man vill ha en märkesvara, hörs komma från Fendi. Det här är närmaste jag kommer en hobo, Kipling. Fast den blåa är kanske en tote, haha.

Mitt absoluta favoritväskmärke är just Kipling. Det är belgiska väskor med mycket bra kvalitet, ofta gjorda av vattenavvisande tyg (modeller i skinn finns också), och det hänger alltid med en liten apa/apansikte. De är inte helt billiga, men passar ändå till en vanlig medborgares plånbok, och kan i bästa fall användas livet ut i alla fall.

Kipling säljs inte i Umeå så jag köper den i större städer. Deras svarta handväska, till vänster, passar till nästan alla sammanhang, och i synnerhet till dagligt bruk. Jag har lyckats få sönder, eller snarast lite i olag, en dragkedja på en Kipling på ca 15 års dagligt användande, varför jag köpte en ny i Prag. Väskan till höger är en sommarvariant på samma tema.

Jag har även en rymligare variant på Kiplinghandväska (till höger), samt en liten hobo (till vänster).

Om jag så blev en societetsdam, vilket jag har inga ambitioner på, ska tilläggas, så skulle jag ha det väldigt svårt att avstå från mina Kiplingväskor.

Någonting roligt hittade jag förstås när jag grävde i garderoben. Vad tros om detta? Är det en tote?

Och dessa väskor kunde väl motsvara en lyxväska och aftonväska. Vintriga färger, ska tänka på att ta dem i bruk!

Jag skrev om smink igår, och ombads lägga ut en bild på mig före och efter sminkningen. Osminkade bilder finns det gott om här på bloggen. Jag ville se ut som mig själv på mitt eget bröllop, varför jag lade min vanliga make up. Naturligtvis var jag noggrann och lade på kanske lite extra rouge. Samt att jag hade lösögonfransar.

Fotografen heter Maria Westling och på hennes hemsida WMArtphoto finns det mera bilder på bl a vårt bröllop. Jag var mycket nöjd med hennes arbete. Frisören är Ulrika Eriksson, ägaren till Qlip4you i Vännäsby, tillika min goda vän.

Den som får mig le så tjusigt är förstås min häst, som var med på bröllopsfotograferingen. Men jag är nöjd med gubben också!

Modetips del 2- Smink

Jag undrade faktiskt om jag var ute och cyklade med mitt förra inlägg om mode, eftersom jag är verkligen inget proffs på området. Men den enormt positiva responsen samt de många genomgångna, rensade garderober hos mina läsare har gjort mig mycket glad! Det är väl så, att en personlig approach i sig aldrig kan vara helt fel, även om den inte är enligt konstens alla regler. Jag hade dock gärna läst ett annat reportage om ämnet, för att utbyte av erfarenheter och inspiration av andra är ett av bloggandets allra största glädjeämnen för mig, eller fått mera kritiska undervisande kommentarer av någon som är verkligen insatt i mode.

Martina Bonnier ägnade ett helt kapitel åt kosmetik i sin bok Fashionista, och det ska vi också göra idag. Man ska tydligen inte säga ”sminka”, utan ”lägga make up”.

Jag har ofta fått frågan vad är hemligheten bakom min perfekta hy, och mitt svar är kranvatten, läs gener. De som kämpar med sin hy kan jag trösta med att jag har i gengäld fått världens tunnaste, och dessutom i förtid gråaste, hår, vilket gör att jag bl a nu har extensions (hårförlängning) för att överhuvudtaget stå ut…

Det finns många varianter av rengöring/peeling/åldrandebehandling av ansiktshud. Jag tvättar oftast med vatten, men äger en fuktande tvättlotion som jag använder ibland.

Därefter smörjer jag ansiktet med någon kräm. Nattkräm, dagkräm eller t om kroppskräm, förutsatt att den är tillräckligt mild och inte svider.

För att lägga en make up enligt konstens alla regler, ska man tydligen börja med hudolja, och sedan dagcreme med solskyddsfaktor, typ 15. Sedan fortsätter man med sk PRIMER, som är grunden till allt, sedan foundation, som jämnar ut och ger frisk färg och är den viktigaste enskilda faktorn i makeupgrunden för de flesta. Fortsätt med concealer, som gömmer ev svarta ringar under ögonen och blämmor. Och sedan ska man bygga på med puder, solpuder (kinderna, pannan, dekolletaget) och sist rouge. Fast du kan bygga på ytterligare med highlighter, anti-shine etc.

Mitt skönhetstips nr 1 är, sola inte. Det finns ingenting annat som skadar huden lika mycket och gör att man åldras i förtid. Däremot så smörjer jag inte ansiktet med solkräm någonsin, eftersom jag anser att lite sol är naturligt, och jag solar ju ändå inte. Tips nr 2, rök inte, och för guds skull inte regelbundet. Det är en annan vana som syns på ansiktet med tiden.

Jag använder ingen foundation, eftersom det tar tid, känns kallt på huden på morgonen, och smutsar ner kläderna. Och en slarvigt lagd foundation måste vara värre än ingenting alls. Jag stryker bara lite rouge på kindbenen, det piggar upp och får mig att se mindre glåmig ut. Det är svårt att hitta den rätta nyansen varför jag köper oftast någon blandning som detta från The Body Shop.

Till fest kan jag spraya mig med någon guldglitter eller -talk, eller använda Nuxe-guldolja ovan.

Sedan är det ögonens tur. För min del innebär det att hålla efter ögonbrynen, vilket är skönhetstips nr 3. Det är verkligen ett lyft för utseendet att plocka/låta någon annan plocka sina ögonbryn!

Sedan drar jag en tunn linje med brun eller svart kajalpenna strax ovanför och nedanför ögonfransarna. Man kan också göra det innanför fransarna för en mera dramatisk blick men det är ingenting för mig. Jag använder vanliga torra kajalpennor. Jag har försökt med de mera vassa, flytande eyeliners, men det blir lätt lite fel och då får man i stort sett börja om från början. Ögonskugga använder jag inte.

Och sist mascara. Precis som Martina Bonnier också skriver, de flesta funkar. Man ska vara noggrann och ägna en hel del tid åt varje frans, då blir det bra. Av någon anledning brukar jag ändå alltid hamna tillbaka till L’Oreal- mascaran till höger, kanske pga att den är lätt att avlägsna och blir inte sotigt någonsin.

Jag hade lösögonfransar i samband med mitt bröllop, men de är ingenting för mig till vardags. De är dyra att lägga och ser lite onaturliga ut, lossnar relativt lätt och river med sig ens egna fransar.

Och allra sist läpparna. Jag gillar alla typer av halvflytande läppglansar och provar gärna nytt! Dessvärre har jag blivit helt beroende av att fukta mina läppar flera gånger dagligen, varför det blir kris varje gång jag av misstag far någonstans utan läppbalsam.

Om man vill vara extra fin någon gång kan man förstärka läppkonturerna med en kajalpenna, det ser alltid fint ut.

Doft ska man också ha. På sjukhuset får man inte använda starka dofter så till vardags är parfym ingenting för mig. De enda svaga dofterna får shampo, deodorant och ev hudkräm stå för. På fritiden använder jag gärna parfym, men lätta dofter och inte för mycket.

Av någon anledning är jag totalt förtjust i alla Jennifer Lopez dofter. Allt av henne går hem hos mig.

Från vänster Taylor Swift Wonderstruck, Penhaligons Ellenisia, 2 st olika JLo, Marc Jacobs Daisy och till sist Sarah Jessica Parker NYC.

Vad gäller naglar är det samma sak på mitt jobb, nagellack är förbjudet. Jag lackar dock alltid tånaglarna sommartid, det får man göra…

Sist lite om håret. Jag förstår att det här med håret är väldigt beroende av vad man har för typ av hår. Skönhetstips nr 4 är dock att i min ålder (40) eller yngre är grått eller gråsprängt väldigt sällan fint. Satsa på att tona håret regelbundet och välj någon odramatisk nyans, gärna din egen, det behöver inte vara illrött. Du ser 10 år yngre ut med detsamma.

Tonande schampo och balsam kan användas i mildare fall, för mig räcker det inte. Produkterna nedan av John Frieda är bra. Mitt hår kräver hårolja, en fantastisk produkt i allmänhet. Här REF. Märket Rostedt är ekologiskt och allmänt bra, samt räcker länge, vilket gör det i övrigt dyra priset mera uthärdligt. Creator Perfector nedan är en leave-in conditioner och värmeskydd.

Mitt femte och sista skönhetstips är, att all världens smink och doft kan inte ersätta en tilltalande personlighet, med glädje, humor och ärlighet. Men att för den skull att strunta i sitt yttre är väl onödigt, eftersom det går att göra så mycket med så lite ansträngningar.

Och det är lika viktigt med regelbunden genomgång av skönhetsprodukter som klädgarderoben. Kanske ännu viktigare, för att kunna använda allt innan det blir för gammalt.