…så grät min lilla pojke häromdagen. Och jag förstår honom så väl.
Sisu bodde hos oss sedan han var ett barn, blott 12 veckor, och han var vår allra första katt. Så förlusten av honom känns extra trist, och dessutom på detta onödiga sätt som jag alltid har bävat för! Jag har för mig att han inte var så mycket till vägen då Salomo fanns, men sedan han blev av med sin hjärtevän gav han sig iväg till långa upptäcktsfärd.
Våren har kommit. Det vimlar katter överallt, eller är det bara så att jag ser dem allihopa? Jag vet att det är många som drabbas, katter och deras ägare, av samma tråkiga öde som vi.
Bor man på landet som vi, och dessutom en bit från vägen, så vore det rent vansinne att ha innekatter. Bättre att leva kortare och ett bra kattliv än att bli uttorkad inomhus. Sisu var den typen av katt som aldrig hade varit lycklig som innekatt.
Jag vet också att Sisu alltid saknade Salomo. Han var halv utan honom.
Jag vet att vi inte kunde göra någonting annorlunda. Jag vet att Sisu inte lider. Han lär inte sakna mig heller. Han fick ett bra liv hos oss och var en mycket älskad och uppskattad familjemedlem.
Det är bara vi som har fått en period av vårt liv avbrutet på ett traumatiskt sätt.
Hade vi inte haft lilla fröken Elli nu så hade det varit absolut no-no för en ny katt i detta hus. Jag är mentalt helt utpumpad. Och oron över de kvarvarande katterna- jag vill inte förlora dem också! Jag orkar inte mera.
Men nu när Elli ändå fanns… ja, då kom ju Djurskyddet med en till.
En präktig hemlös kattherre som måste få vara utekatt, Pondus är namnet.
Då jag har legat i helvetes plågor på nätterna har han legat på mig och kurrat, en älskvärd herre. Han har inte förändrat det inträffade och sorgen över Sisu är densamma. Men där det annars hade funnits ett skriande tomrum finns det nu en stor svart vänlig katt. Kanske är det bra.
See You in heaven one day, boys ❤❤❤
Sorgen har sin tid och nu är ni mitt i stormens öga med allt vad det innebär. Jag förstår tomheten, saknaden.
Pondus ser verkligen ut som en herre som vet vad han vill!
Lycka till på alla sätt med era mjuka rara vänner!
Glad Valborgshelg!
Sorgen har sin tid och den kan man inte skynda på. Men det hindrar inte oss för att öppna hjärtat för en ny fyrbent vän. Så bra att ni kunde ta hand om Pondus!
Åhh. Känner så med dig Anukka. Hälsa Pondus från mig. Så härlig.
kramis
Sorgen efter ett älskat husdjur är svår och vacker på samma gång. Det är ju så fint att ha haft förmånen att lära känna ett djur och det finns så många fina minnen. Men nog är det svårt att djuren inte lever lika länge som vi människor.
Önskar dig en fin valborgshelg!
Christina
Tankarna är hos dig och de dina. Och en innekatt hos er vore inte möjligt. Era katter har levt ett rikt liv med så mycket värme och kärlek och nu ses de i Nangijala.
Pondus har kommit och han kan inte alls ersätta vare sig Sisu eller Salomo men han är en kattvän. Hoppas jag skall få träffa både Pondus och Elli.
Kram!
Fina Sisu !