Kategori: Träning

Tack för yogan

Jag tränar fortfarande en del på mitt gym, där det i nuläget är påtagligt lugnt. Men i ökad omfattning försöker jag även träna hemifrån. På köpet har jag blivit mera medveten om min träning. Syftet är att må bra (inte minst sömnen) och hålla krämporna i schack.
Att åka upp till stugan, vilket innebär 5-6 h sittande i bilen, brukar för mig innebära någon grad av känning av ryggskott. Någon gång har det blivit riktigt illa.
Men nu har jag hittat ett vapen, nämligen yoga.
 
 
Jag har tränat så länge och så mycket nu, att jag kan känna om det är fel på min kropp, och i så fall var och på vilket sätt, och jag har även en arsenal övningar att sätta in, för att korrigera situationen. Det låter helt fantastiskt och det är just precis vad det är!
Oftast sitter problemen kring höfterna och ländryggen, men det kan också handla om diffus ömhet och låsningar i bröstryggen, eller allmän stelhet och värk.
Yogagurun T.K.V. Desikachar säger att 90% av yoga handlar om rensning. Man avlägsnar slaggprodukter från kroppen. Jag lägger till mitt perspektiv, att man öppnar smärtande knutor och stramande kontraktioner- säkert försvinner slaggprodukterna i samma veva, och vice versa. Kanske handlar det rentav om samma sak.
Vi tror så lätt att någonting fattas, men allt finns redan, hos oss alla, här och nu, det gäller bara att få energiflödet att rulla! Och för att energin ska kunna flöda måste blockeringar öppnas.
De dagar då jag har ont i hela kroppen skulle jag helst bara vilja göra en lugn variant av yogan, och inte svettas och sträva så mycket i de fysiskt jobbiga positionerna. Stretchningar och tänjningar är såklart sköna, men även styrkan måste tränas regelbundet. Orsaken är att utan styrka kan man aldrig utvecklas, och kroppen får inte den skyddande effekten, stabiliteten, vilket stark muskulatur ger leder och strukturer i långa loppet.
Jag brukar lägga upp passen genom att först fånga upp koncentrationen och andningen. Sedan känner jag efter på mattan lite, ofta sittande. Sedan följer en uppvärmning och jobb med de stående positionerna. Det behöver inte vara jättemycket om jag inte är i form, men en stund i alla fall. Därefter kommer balans. Höftöppning är ett mer eller mindre obligatoriskt moment. I slutet gör jag vridningar och framåtböjningar, och sist vila, då passet ”sjunker in” i kroppen. Jag har märkt att det faktiskt stämmer, så man ska inte ge efter för frestelsen att skippa slutvilan.
Det är väldigt viktigt att andas under passet. Jag har t om hört att om man inte andas ordentligt under höftöppnarövningarna där diafragman är inblandad, så blir dessa övningar helt värdelösa. Utandningen är viktigast, därför att inandningen sköter sig ändå alltid självt.
Jag tror att det skulle vara väldigt bra om man lärde ut yoga och kroppsmedvetenhet redan i skolan. Så att barnen fick det med sig helt naturligt ut i livet.
Det finns flera olika yogaformer, mig veterligen behöver man inte (längre) hålla sig slaviskt till en enda form. Viryayoga bygger på västerländska människans förutsättningar, och kan göras av alla. Jag har haft glädjen att hitta en väldigt fin yogalärare igen, vilket har varit avgörande för att ge mig ”yogagnistan” tillbaka.
 
 

Träningen- för och emot

Jag älskade ridningen och hästlivet. Det var dyrt och tidsödande men ingenting gjorde mig så lycklig som det! Därför behövde jag aldrig fråga mig om det var värt det…
Jag älskar inte att träna. Ändå tränar jag flera gånger varje vecka. För mig är det som städning av kroppen, drygt men nödvändigt. Ibland undrar jag om det är värt det. Men städa måste man även kroppen, och visst är det rimligt att man rör på sig en stund varje dag, det säger sunda förnuftet. Rekommenderar åter Anders Hansens bok Hjärnstark.
Min PT tyckte att överrörlig som jag är behöver jag ingen mera smidighet. Jag behöver styrka och jag har gjort som hon säger. Så i dagsläget betyder träning för mig pilates, soma move, lite bodybalance och någon pulshöjande aktivitet då och då.
 
Det uppenbart positiva är:
1. Om man ser till forskningen så ökar man chanserna till ett längre liv, kan undvika eller skjuta upp hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, psykiska sjukdomar och t om demens.
2. En bättre kondition och styrka gör att vardagen flyter på lite lättare. Att gå i trappor är ingen grej. Och inte hade jag sprungit på fjällen som jag gör idag om det inte varit för träningen! En mångsidig träning bygger upp kroppen ännu mera effektivt än t ex ridning, som ju inte heller är någon dålig aktivitet. Även sömnen påverkas positivt.
3. Man får en härlig kick av ett bra pass! Även om det aldrig går att jämföra med ridningen… Efter ridningen var jag ofta rentav euforisk, men nästan alltid mår jag mycket bättre efter än före ett träningspass. Ju mera det tar emot att träna, desto bättre mår jag efteråt, har jag märkt.
4. Man kan äta lite mera utan att gå upp i vikt. Obs, lite mera.
5. Gemenskapen på träningsanläggningen är trevlig, precis som med vilken hobby som helst.
6. Jag blir inspirerad av alla härliga träningskläder och har fått en massa tips på bra musik!
 
Det negativa är, subjektivt sett:
1. Skulle man börja inbilla sig att man är i bra form, så går det snabbt att komma ner på jorden genom att när som helst köra helt slut på sig själv på 10 sekunder… nedslående men sant.
2. Det är inte så mycket extra godsaker som man kan stoppa i sig bara för att man tränar dagligen. Nästan ingenting faktiskt.
3. Att skaffa sig muskler och kondition är en långsam process, men, jag lovar, att tappa dem går på ett par veckor. Därav ångest så fort man av någon anledning tar en paus (t ex resa eller sjukdom.)
4. Många hårt tränande människor är ångestladdade. Jag tror inte att det är träningens fel, kanske snarare att man söker sig till träningen om man har ångestproblem.
5. Träning gör ont och är mestadels tråkigt. En massa duschande och tvätt tillkommer.
6. Träningstiden är bort från allt annat. Det är ju självklart.
 
 
Men, när man en gång har börjat träna, är det omöjligt att sluta. Fördelarna är helt enkelt för stora, och inte minst i min ålder. Så jag kör på!
På bilden rider jag, våren 2018. Det är den senaste men kanske inte sista gången!

Tiger Summer Essentials del 6 Träning

Jag är glad att jag och min man inte hade planerat någon cykelresa i år, det hade ju varit alldeles för varmt.
Jag är en badkruka pga att jag inte gillar frysa. Men i sommar har det faktiskt hänt flera gånger att jag har badat, både hemma i Vindelälven och i Åbo i havet.
Jag har tränat för fullt, och sommarens grenar har varit Bodybalance vars release 81 jag storgillar, och Pilates Cirkel. Jag är i bra form!
 
 
 
Det är inte så att jag ropar av glädje precis varje gång då jag ska gå och träna. Men jag har inga problem att motivera mig göra det. Det är en bättre investering att ta hand om sin kropp än att ständigt köpa nya kläder för att skyla den. Och nu har vi inte ens nämnt hälsan. Jag vet att jag inte kan gardera mig mot alla hälsobesvär hur mycket jag än tränar- shit can happen. Men nu när jag är någorlunda frisk försöker jag underhålla kroppen så gott det går. Träning för mig är städning av kroppen.
Fast jag inte tränar så mycket ren kondition så känner jag att jag har bra kondition (t ex när vi klättrade upp till Dalåive). Jag återhämtar mig också väldigt snabbt och har sällan träningsvärk.

Träning- en livsstil

Nu när jag har haft en tränande livsstil i nästan ett år tänkte jag dela med mig några tankar. Som tidigare framkommit så brukar jag köra ”pass” och tränar inte på gymmet på egen hand.
 
1. När jag pratar om min träning så menar jag just precis en livsstil. Det innebär att det ska tränas åtminstone 3-4 gånger per vecka. Naturligtvis är det bättre att röra på sig lite och lätt än ingenting alls, men då pratar vi om olika saker. Träning är lite som jobb- inte alltid så kul men det måste bara göras regelbundet. Jag skulle inte boka en tandläkartid samtidigt då mitt favoritpass pågår, om jag inte var helt tvungen, men jag skulle absolut prioritera en fest i goda vänners lag framför träningen. Om jag däremot är sjuk eller bortrest så är det inga problem att skippa träningen en tid- så är ju inte fallet med egen häst!
 
2. För att lyckas upprätthålla livsstilen måste du ha en bra träningsplats där du trivs och skaffa dig en ordentlig utrustning.
 
3. Jag rekommenderar mångsidig träning som består av styrka, kondition och rörlighet, helst även den mentala biten. Jag tycker att det är synd att många, ffa män, har så svårt att ta sig till yoga pga fördomar och rädslor. Det skulle de verkligen behöva för att få kontakt med sitt inre och lite smidighet på sin otympliga stela kropp! Våga prova dig fram! Ingen bryr sig om du gör fel- ingen hinner ens titta på dig, de har fullt upp med sig själva. Jag medger att t ex dans kan vara frustrerande till att börja med, men alla har ju varit nybörjare en gång.
 
4. Det är bra att prova på olika saker, men när du hittat vad du trivs med, håll dig till 3-4 saker per termin. Om någonting börjar bli tråkigt (såsom vattengympa och spinning för mig)- byt!
 
5. Jag är ledsen men det finns ingen förändring som inte känns någonstans. För att bygga muskler, få bättre kondis, ökad smidighet, bättre sinnesro— det KOMMER att göra ont, du kommer att bli andfådd och det kommer att kännas lite jobbigt och motigt flera gånger. Som jag skriver längre ner, så finns det dagar då man ska ta det lite lugnt, men du måste åtminstone känna till alla dina ”växlar”.
 
6. Enkelt och självklart- eller? Det är bättre att göra en övning med mindre tyngd och intensitet och med rätt teknik, i stället för tyngre och snabbare men med fel teknik.
 
7. Jag har många gånger mött på personer som tränar som blådårar och äter snålt. Ingenting kunde vara mera fel. Som jag har konstaterat tidigare, så tror jag att det behövs mer än träning för att gå ner i vikt. När du däremot har uppnått en för dig rimlig vikt, kan du äta rätt bekymmersfritt och även synda av och till om du har en tränande livsstil. Hälsosamhet i all ära, men ingen har faktiskt dött av en korv eller glass. Träna utan bränsle är bara dumt, och kommer att bromsa din träningsutveckling på många olika sätt.
 
8. Lyssna på kroppen. Ibland orkar jag köra 3 pass på raken, ibland bara en, och knappt den! Jag har också noterat att vilodagarna inte är lathet, de BEHÖVS. Av samma anledning behöver du inte lida av ångest om du råkar få en veckas paus i träningen. Se det som en tid då kroppen återhämtar sig och ev små skador läker. Efter pausen är du starkare än på länge! Jag har aldrig förstått mig på träning som regelbundet orsakar skador i kroppen.
 
9. I början kommer du att märka en stor utveckling och skillnad mot förut. Sedan kommer ”platåfasen” och det känns jobbigare igen. Men sen utvecklas du igen, när du minst anar! Det är som med allt annat i livet. Ge inte upp utan fortsätt ihärdigt framåt!
 
10. Jämför inte dig med andra, vare sig under träningen eller mellan träningarna! Du är helt unik, och din träning är för dig. Kör på, låt dig inspireras av andra men jämför inte på ett destruktivt sätt. Det är bara en rikedom att det finns många andra som delar samma intresse med dig!
 
 

Träna eller inte?

Det knepiga med träningen är att vissa gånger och dagar är det verkligen inte läge att träna. Men när det känns så, hur vet man då att det inte är självaste latmasken som sitter på axeln och kommer med diverse ursäkter?
Feber/magsjuka/pest? Check, blir kvar hemma.
Småförkyld, kanske lite ont i halsen? Tar ett lugnare pass och känner efter.
Allmänt seg? Efter att man kommit halvvägs ett rejält pass kan man antingen konstatera: Kroppen hade rätt, jag borde ha lyssnat på den och låtit bli träningen idag. Alternativt: Att jag inte kom på gymmet redan tidigare, det här behöver kroppen mera av!
 
 
Igår var jag på Iksu Plus. Det är en ”filial” till mitt gym och jag har fri access även dit. Den ligger på stan och jag har inte velat gå dit alls men gjorde nu ett undantag pga att det var ett par så bra pass där.
Och usch! Alla mina fördomar om gym besannades på en gång. Stämningen var hektisk och lokalen var aningen ofräsch (så som skolans gympalokaler) pga den enorma mängden folk i omlopp. Det fanns en massa fnissande tjejer och brölande unga män, extremt vältränade människor, och jag fick känslan att man inte kunde lämna sina grejer utom synhåll många minuter innan de skulle försvinna. Jag blev stressad inombords och saknade mitt lugna Spa.
Själva passen däremot var väldigt bra. Soma Move kan jag verkligen rekommendera, även om det är ett tungt pass. Mojo Flex däremot är bara skönt och jag planerar att göra några av övningarna hemma kvällstid.

Jag är igång!

Jag är ett levande exempel på att man kan gå ner i vikt utan problem utan att träna ett dugg. Jag är inte heller den typen som tvångsmässigt vill hänga i någon maskin bara för att jag vill att mina överarmar ska se ut på ett visst sätt! Jag vill att motion ska vara naturligt och lustfyllt, och i sig ha ett tydligt syfte. Att ha en häst har således varit alldeles perfekt sysselsättning för mig.
Men eftersom månaderna utan häst har rullat på har det blivit alldeles solklart för mig att så här kan mitt liv inte fortsätta. Bortsett från lite gående på jobbet har jag inte utmanat kroppen på något sätt. Vädret och mörkret har gjort att jag knappt har gått ut, och mina knän kommer att sätta käppar i hjulen även när det ljusnar ute. Jag kan helt enkelt inte springa.
Jag har länge funderat på vad och hur jag ska göra, och nu har jag kommit på det. Jag har en sådan tur att just på den rätta sidan av stan, på min väg till jobbet, ligger spa- och träningsanläggningen Iksu Spa. De har ett stort utbud av olika träningspass, med profil på äldre människor som vill ta det lite lugnare, och en stor varm simbassäng! Inte att tala om ljusbehandling och alla möjliga gym- och cykelredskap som man kan önska sig.
Om man aldrig har tränat måste man inhandla en hel del för att komma igång. Träningskläder måste man ha. Träningsskor. Lås till skåpet. Vattenflaska. Träningsväska. Skopåse. Det tar aldrig slut. Min träningsväska inklusive badgrejerna vägde säkert 10 kg när jag till sist var klar.
 
 
Enda passet där det hörs vara lite svårt att få tider är aqua, alltså vattengympa. Jag köpte mitt kort (årskort, ska tilläggas!) och kollade sedan på bokningsapparaten med kvarvarande gruppträningspass för ikväll. Och se, det fanns kvar några platser till aquan, där min kompis dessutom råkade vara nybliven instruktör! Så det var inte svårt att välja pass denna första gång!
Det blev ett mysigt pass som redan ett par timmar efteråt har gett mig träningsvärk. Jag tror förresten att jag var överlägset yngst i gruppen! Det var komiskt att notera hur djupt inne ”uppfostran” sitter- rädslan och skammen att ”göra fel” i rörelserna dök upp hela tiden. Men sedan kunde jag med vuxet förstånd skratta åt mig själv och konstatera att hela universum kommer högaktigt skita i om jag gör lite fel eller rätt eller någonting däremellan. Det viktiga är ju att jag tränar, njuter och får min motion.