Kategori: Träning

Tankar från vintern 2021

Kyla och snö, underbart. Jag ligger under 3 täcken hemma och fryser, och läser. Jag är inte motiverad att göra någonting annat, det är för kallt. När vi var till stugan i helgen hade vi bara -3 grader. Det kändes som sommarvärme och kroppen vaknade till liv igen. Jag vänjer mig tydligen inte vid -26 grader. Å andra sidan har det varit kul att få använda alla mina ylletröjor och koftor igen. Jag har också tofflor inomhus…
Corona undviker vår familj, och visst är vi glada för det. Men jag trodde att vaccinet redan hade kommit. Det här går segt, mycket segt.
 
 
Dåliga nyheter förföljer mig. Olyckor. Grymma mord. Vaccinmotstånd och alternativa sanningar. Hot mot oskyldiga forskare. Facebookgrupper som drivs av ren ondska. Och som grädde på moset alla dessa småchefer och deras anhöriga som ”slinker förbi” i vaccinköerna! Nog är det bra konstigt om man lyckas ha kvar tron på mänskligheten hela vägen.
Jag klarar mig framåt genom att drömma. Jag drömmer mig till ljusare tider, till våren, sommaren och hösten, till fjällvandringen. Jag har bestämt mig att klara av Kungsleden Ammarnäs-Hemavan! Av samma anledning går det lite dåligt med köpfritt. Vi har köpt tält, footprint, liggunderlag och ryggsäckar. Och jag antar att det blir flera inköp eftersom. Utmaningen ligger dock paradoxalt nog i att hålla packningen lätt!
Dessutom gick ugnen sönder. Köksbyte blir det inte på studs, så det hjälptes inte annat är köpa en ny ugn, och en ny mikrovågsugn blev det också.
Pga en mindre operation har jag inte tränat alls på 4 veckor. Jag tänkte att det passar bra att prova om jag får mindre värk i kroppen då, det var ju faktiskt för 5 år sedan som jag hade en längre paus sist, eller snarare, det var då jag började träna.
Vad var skillnaden då? Sömnen var lika bra om inte bättre under träningsfria perioden. Aptiten och vikten var visst stadiga. Tristessen möjligen något ökad. När jag började träna igen märkte jag att jag hade tappat lite styrka i benen (det kanske går fort i min ålder?) Men största skillnaden är nog att jag har blivit mycket stelare. Det kanske hade varit bra att fortsätta stretcha under träningsfria perioden. Jag tycker om känslan när kroppen vaknar till liv när musklerna används. Och nog kan det hända, att knäna, axeln och armbågen trilskas lite mindre nu än innan pausen (jag kunde bl a göra squats igår), men får se hur länge det håller i sig. Huvudsaken är att jag är i form till sommarens fjällvandring!! Mitt schema består av cykel (benstyrka och kondition), vattengympa (rehabilitering för armbågen ffa), pilates cirkel (core-styrka), soma move (bara bäst) och förhoppningsvis yoga för smidighet och annat.
 
 

Tack för yogan

Jag tränar fortfarande en del på mitt gym, där det i nuläget är påtagligt lugnt. Men i ökad omfattning försöker jag även träna hemifrån. På köpet har jag blivit mera medveten om min träning. Syftet är att må bra (inte minst sömnen) och hålla krämporna i schack.
Att åka upp till stugan, vilket innebär 5-6 h sittande i bilen, brukar för mig innebära någon grad av känning av ryggskott. Någon gång har det blivit riktigt illa.
Men nu har jag hittat ett vapen, nämligen yoga.
 
 
Jag har tränat så länge och så mycket nu, att jag kan känna om det är fel på min kropp, och i så fall var och på vilket sätt, och jag har även en arsenal övningar att sätta in, för att korrigera situationen. Det låter helt fantastiskt och det är just precis vad det är!
Oftast sitter problemen kring höfterna och ländryggen, men det kan också handla om diffus ömhet och låsningar i bröstryggen, eller allmän stelhet och värk.
Yogagurun T.K.V. Desikachar säger att 90% av yoga handlar om rensning. Man avlägsnar slaggprodukter från kroppen. Jag lägger till mitt perspektiv, att man öppnar smärtande knutor och stramande kontraktioner- säkert försvinner slaggprodukterna i samma veva, och vice versa. Kanske handlar det rentav om samma sak.
Vi tror så lätt att någonting fattas, men allt finns redan, hos oss alla, här och nu, det gäller bara att få energiflödet att rulla! Och för att energin ska kunna flöda måste blockeringar öppnas.
De dagar då jag har ont i hela kroppen skulle jag helst bara vilja göra en lugn variant av yogan, och inte svettas och sträva så mycket i de fysiskt jobbiga positionerna. Stretchningar och tänjningar är såklart sköna, men även styrkan måste tränas regelbundet. Orsaken är att utan styrka kan man aldrig utvecklas, och kroppen får inte den skyddande effekten, stabiliteten, vilket stark muskulatur ger leder och strukturer i långa loppet.
Jag brukar lägga upp passen genom att först fånga upp koncentrationen och andningen. Sedan känner jag efter på mattan lite, ofta sittande. Sedan följer en uppvärmning och jobb med de stående positionerna. Det behöver inte vara jättemycket om jag inte är i form, men en stund i alla fall. Därefter kommer balans. Höftöppning är ett mer eller mindre obligatoriskt moment. I slutet gör jag vridningar och framåtböjningar, och sist vila, då passet ”sjunker in” i kroppen. Jag har märkt att det faktiskt stämmer, så man ska inte ge efter för frestelsen att skippa slutvilan.
Det är väldigt viktigt att andas under passet. Jag har t om hört att om man inte andas ordentligt under höftöppnarövningarna där diafragman är inblandad, så blir dessa övningar helt värdelösa. Utandningen är viktigast, därför att inandningen sköter sig ändå alltid självt.
Jag tror att det skulle vara väldigt bra om man lärde ut yoga och kroppsmedvetenhet redan i skolan. Så att barnen fick det med sig helt naturligt ut i livet.
Det finns flera olika yogaformer, mig veterligen behöver man inte (längre) hålla sig slaviskt till en enda form. Viryayoga bygger på västerländska människans förutsättningar, och kan göras av alla. Jag har haft glädjen att hitta en väldigt fin yogalärare igen, vilket har varit avgörande för att ge mig ”yogagnistan” tillbaka.
 
 

Träningen- för och emot

Jag älskade ridningen och hästlivet. Det var dyrt och tidsödande men ingenting gjorde mig så lycklig som det! Därför behövde jag aldrig fråga mig om det var värt det…
Jag älskar inte att träna. Ändå tränar jag flera gånger varje vecka. För mig är det som städning av kroppen, drygt men nödvändigt. Ibland undrar jag om det är värt det. Men städa måste man även kroppen, och visst är det rimligt att man rör på sig en stund varje dag, det säger sunda förnuftet. Rekommenderar åter Anders Hansens bok Hjärnstark.
Min PT tyckte att överrörlig som jag är behöver jag ingen mera smidighet. Jag behöver styrka och jag har gjort som hon säger. Så i dagsläget betyder träning för mig pilates, soma move, lite bodybalance och någon pulshöjande aktivitet då och då.
 
Det uppenbart positiva är:
1. Om man ser till forskningen så ökar man chanserna till ett längre liv, kan undvika eller skjuta upp hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, psykiska sjukdomar och t om demens.
2. En bättre kondition och styrka gör att vardagen flyter på lite lättare. Att gå i trappor är ingen grej. Och inte hade jag sprungit på fjällen som jag gör idag om det inte varit för träningen! En mångsidig träning bygger upp kroppen ännu mera effektivt än t ex ridning, som ju inte heller är någon dålig aktivitet. Även sömnen påverkas positivt.
3. Man får en härlig kick av ett bra pass! Även om det aldrig går att jämföra med ridningen… Efter ridningen var jag ofta rentav euforisk, men nästan alltid mår jag mycket bättre efter än före ett träningspass. Ju mera det tar emot att träna, desto bättre mår jag efteråt, har jag märkt.
4. Man kan äta lite mera utan att gå upp i vikt. Obs, lite mera.
5. Gemenskapen på träningsanläggningen är trevlig, precis som med vilken hobby som helst.
6. Jag blir inspirerad av alla härliga träningskläder och har fått en massa tips på bra musik!
 
Det negativa är, subjektivt sett:
1. Skulle man börja inbilla sig att man är i bra form, så går det snabbt att komma ner på jorden genom att när som helst köra helt slut på sig själv på 10 sekunder… nedslående men sant.
2. Det är inte så mycket extra godsaker som man kan stoppa i sig bara för att man tränar dagligen. Nästan ingenting faktiskt.
3. Att skaffa sig muskler och kondition är en långsam process, men, jag lovar, att tappa dem går på ett par veckor. Därav ångest så fort man av någon anledning tar en paus (t ex resa eller sjukdom.)
4. Många hårt tränande människor är ångestladdade. Jag tror inte att det är träningens fel, kanske snarare att man söker sig till träningen om man har ångestproblem.
5. Träning gör ont och är mestadels tråkigt. En massa duschande och tvätt tillkommer.
6. Träningstiden är bort från allt annat. Det är ju självklart.
 
 
Men, när man en gång har börjat träna, är det omöjligt att sluta. Fördelarna är helt enkelt för stora, och inte minst i min ålder. Så jag kör på!
På bilden rider jag, våren 2018. Det är den senaste men kanske inte sista gången!

Tiger Summer Essentials del 6 Träning

Jag är glad att jag och min man inte hade planerat någon cykelresa i år, det hade ju varit alldeles för varmt.
Jag är en badkruka pga att jag inte gillar frysa. Men i sommar har det faktiskt hänt flera gånger att jag har badat, både hemma i Vindelälven och i Åbo i havet.
Jag har tränat för fullt, och sommarens grenar har varit Bodybalance vars release 81 jag storgillar, och Pilates Cirkel. Jag är i bra form!
 
 
 
Det är inte så att jag ropar av glädje precis varje gång då jag ska gå och träna. Men jag har inga problem att motivera mig göra det. Det är en bättre investering att ta hand om sin kropp än att ständigt köpa nya kläder för att skyla den. Och nu har vi inte ens nämnt hälsan. Jag vet att jag inte kan gardera mig mot alla hälsobesvär hur mycket jag än tränar- shit can happen. Men nu när jag är någorlunda frisk försöker jag underhålla kroppen så gott det går. Träning för mig är städning av kroppen.
Fast jag inte tränar så mycket ren kondition så känner jag att jag har bra kondition (t ex när vi klättrade upp till Dalåive). Jag återhämtar mig också väldigt snabbt och har sällan träningsvärk.

Hjärnstark!

 
Boken är skriven av en psykiatriker i min egen ålder, Anders Hansen, som även har en hel del andra meriter i bagaget.
Ibland undrar jag (därav reflektion till hans ålder) hur vissa människor hinner med ALLT och lite till. För att skriva den här populärvetenskapliga boken har han läst genom hundratals artiklar om forskning gällande den mänskliga hjärnan och hur den påverkas av motion och träning. Imponerande, och övertygande. Välskrivet! Referenslista finns i slutet av boken…
 
Vi börjar med några vanliga myter, som vetenskapen sedan länge har slagit hål på:
– Hjärnceller nybildas inte. Detta är fel. Neurogenes (nybildning av hjärnceller) sker även på gamla dagar.
– Vi använder bara 10% av vår hjärnkapacitet. Också helt fel. Hjärnan använder enorma mängder energi, och används i sin helhet.
– Man kan förebygga demens genom att lösa korsord och sudoku. Fel. Löser man korsord och sudoku blir man bättre på korsord och sudoku, det är allt. Dessa ”hjärngymnastik” är inte ens särskilt mångsidiga för vår hjärna, då man nästan uteslutande använder språk/siffraområdet.
Annat är det med att dansa, spela tennis eller bara springa! Då måste hjärnan verkligen ha koll på allt. Var vi är, vårt vi är på väg, hur är underlaget, hur ska stegen gå, vart tar bollen vägen- och det tar inte slut där!
 
Växter har ingen hjärna, och de kan inte förflytta sig. De allra enklaste organismer, som har någonting som kan kallas hjärna har den i första hand för att kunna utföra en rörelse och förflytta sig från plats A till plats B. Det vill säga, prio ett i våra hjärnor är och har varit att röra på oss. Allt annat har byggts på eftersom.
 
Mot bakgrund av detta är det kanske inte så konstigt att det inte är bara vår kropp, utan framför allt vår hjärna, som verkar må väldigt bra av att vi rör på oss! Boken förklarar på ett trovärdigt sätt att röra på oss har en mätbar (tester, magnetkamera etc i stora forskningsmaterial) och betydande positiv effekt på det mesta i vårt liv. Träning ger bättre fokus och koncentration, ökar kreativiteten, förbättrar minnet, förebygger demens, och främjar inlärning hos barn och vuxna. Träningen motverkar stress, depression och ångest och gör att vi mår bättre. Det är aldrig för tidigt eller sent att börja utan de positiva effekterna märks från barndomen till sen ålderdom!
 
Vilka är de tänkbara mekanismerna diskuteras lagom djuptgående men trovärdigt i boken. Naturligtvis nämns mänsklighetens naturliga fysiologiska historia, som fortfarande tätt knyter oss och våra hjärnor till savannen, till jägar-, eller i bästa fall till jordbrukarsamhället, långt före industrialismen eller digitaliseringen. Bilden klarnar också då vi får lära oss om molekylen BDNF, ett ämne som bildas i hjärnan av fysisk aktivitet, som är mätbar och som kan antas stå bakom många gynnsamma processer i vår hjärna.
 
Vad är det som räknas som fysisk aktivitet då? Allt räknas! Bättre 10 steg än inga steg alls. För en garanterat positiv mätbar resultat tycks det dock räcka med så lite som en snabb promenad eller joggning på 30 minuter 5 gånger i veckan, alternativt rejäl pulshöjande löpning 20 minuter 3 gånger i veckan. Hos barn kunde man se positiva effekter på koncentration och inlärning efter av så lite som 4 minuters pulshöjande fysisk aktivitet, vilket kunde t ex vara en fysisk lek.
 
Att träna kondition tycks vara ett säkrare kort till positiva effekter än att träna styrka. Förvisso ökar ett rejält styrketräningspass även konditionen, kan jag tycka. Men att vara just fysiskt stark korrelerade inte med de positiva effekterna på vår hjärna, vilket bra kondition däremot gör.
 
Och varför vet inte alla om detta? Varför har det här med träningens och motionens positiva effekter så liten genomslagskraft i massmedia och samhället i stort? Tänk om det hade funnits en medicin, ett kosttillskott, en behandling, ett spel, en app eller whatever, som BEVISAT skulle ge alla dessa positiva effekter på vår hjärna? Hade inte vi alla köat för att få tag på hjälpmedlet? Ja, det tror jag. Att någonting så enkelt som en liten promenad några gånger i veckan kunde vara så bra går nästan inte att förstå. Och eftersom denna lilla motion är dessutom helt gratis, gör att det inte finns några större marknadskrafter bakom den.
 
Även om jag har en viss utbildning inom branschen så var det mesta i boken helt nytt för mig. Jag ser som min plikt att tipsa om boken. Avgör själv vad du tror om den!
 

Träning- en livsstil

Nu när jag har haft en tränande livsstil i nästan ett år tänkte jag dela med mig några tankar. Som tidigare framkommit så brukar jag köra ”pass” och tränar inte på gymmet på egen hand.
 
1. När jag pratar om min träning så menar jag just precis en livsstil. Det innebär att det ska tränas åtminstone 3-4 gånger per vecka. Naturligtvis är det bättre att röra på sig lite och lätt än ingenting alls, men då pratar vi om olika saker. Träning är lite som jobb- inte alltid så kul men det måste bara göras regelbundet. Jag skulle inte boka en tandläkartid samtidigt då mitt favoritpass pågår, om jag inte var helt tvungen, men jag skulle absolut prioritera en fest i goda vänners lag framför träningen. Om jag däremot är sjuk eller bortrest så är det inga problem att skippa träningen en tid- så är ju inte fallet med egen häst!
 
2. För att lyckas upprätthålla livsstilen måste du ha en bra träningsplats där du trivs och skaffa dig en ordentlig utrustning.
 
3. Jag rekommenderar mångsidig träning som består av styrka, kondition och rörlighet, helst även den mentala biten. Jag tycker att det är synd att många, ffa män, har så svårt att ta sig till yoga pga fördomar och rädslor. Det skulle de verkligen behöva för att få kontakt med sitt inre och lite smidighet på sin otympliga stela kropp! Våga prova dig fram! Ingen bryr sig om du gör fel- ingen hinner ens titta på dig, de har fullt upp med sig själva. Jag medger att t ex dans kan vara frustrerande till att börja med, men alla har ju varit nybörjare en gång.
 
4. Det är bra att prova på olika saker, men när du hittat vad du trivs med, håll dig till 3-4 saker per termin. Om någonting börjar bli tråkigt (såsom vattengympa och spinning för mig)- byt!
 
5. Jag är ledsen men det finns ingen förändring som inte känns någonstans. För att bygga muskler, få bättre kondis, ökad smidighet, bättre sinnesro— det KOMMER att göra ont, du kommer att bli andfådd och det kommer att kännas lite jobbigt och motigt flera gånger. Som jag skriver längre ner, så finns det dagar då man ska ta det lite lugnt, men du måste åtminstone känna till alla dina ”växlar”.
 
6. Enkelt och självklart- eller? Det är bättre att göra en övning med mindre tyngd och intensitet och med rätt teknik, i stället för tyngre och snabbare men med fel teknik.
 
7. Jag har många gånger mött på personer som tränar som blådårar och äter snålt. Ingenting kunde vara mera fel. Som jag har konstaterat tidigare, så tror jag att det behövs mer än träning för att gå ner i vikt. När du däremot har uppnått en för dig rimlig vikt, kan du äta rätt bekymmersfritt och även synda av och till om du har en tränande livsstil. Hälsosamhet i all ära, men ingen har faktiskt dött av en korv eller glass. Träna utan bränsle är bara dumt, och kommer att bromsa din träningsutveckling på många olika sätt.
 
8. Lyssna på kroppen. Ibland orkar jag köra 3 pass på raken, ibland bara en, och knappt den! Jag har också noterat att vilodagarna inte är lathet, de BEHÖVS. Av samma anledning behöver du inte lida av ångest om du råkar få en veckas paus i träningen. Se det som en tid då kroppen återhämtar sig och ev små skador läker. Efter pausen är du starkare än på länge! Jag har aldrig förstått mig på träning som regelbundet orsakar skador i kroppen.
 
9. I början kommer du att märka en stor utveckling och skillnad mot förut. Sedan kommer ”platåfasen” och det känns jobbigare igen. Men sen utvecklas du igen, när du minst anar! Det är som med allt annat i livet. Ge inte upp utan fortsätt ihärdigt framåt!
 
10. Jämför inte dig med andra, vare sig under träningen eller mellan träningarna! Du är helt unik, och din träning är för dig. Kör på, låt dig inspireras av andra men jämför inte på ett destruktivt sätt. Det är bara en rikedom att det finns många andra som delar samma intresse med dig!
 
 

Träna eller inte?

Det knepiga med träningen är att vissa gånger och dagar är det verkligen inte läge att träna. Men när det känns så, hur vet man då att det inte är självaste latmasken som sitter på axeln och kommer med diverse ursäkter?
Feber/magsjuka/pest? Check, blir kvar hemma.
Småförkyld, kanske lite ont i halsen? Tar ett lugnare pass och känner efter.
Allmänt seg? Efter att man kommit halvvägs ett rejält pass kan man antingen konstatera: Kroppen hade rätt, jag borde ha lyssnat på den och låtit bli träningen idag. Alternativt: Att jag inte kom på gymmet redan tidigare, det här behöver kroppen mera av!
 
 
Igår var jag på Iksu Plus. Det är en ”filial” till mitt gym och jag har fri access även dit. Den ligger på stan och jag har inte velat gå dit alls men gjorde nu ett undantag pga att det var ett par så bra pass där.
Och usch! Alla mina fördomar om gym besannades på en gång. Stämningen var hektisk och lokalen var aningen ofräsch (så som skolans gympalokaler) pga den enorma mängden folk i omlopp. Det fanns en massa fnissande tjejer och brölande unga män, extremt vältränade människor, och jag fick känslan att man inte kunde lämna sina grejer utom synhåll många minuter innan de skulle försvinna. Jag blev stressad inombords och saknade mitt lugna Spa.
Själva passen däremot var väldigt bra. Soma Move kan jag verkligen rekommendera, även om det är ett tungt pass. Mojo Flex däremot är bara skönt och jag planerar att göra några av övningarna hemma kvällstid.

Om träning

Först och främst vill jag säga att jag uppskattar väldigt mycket era reflektioner om självkänsla. Jag vill också förtydliga att ingen av oss har perfekt självkänsla. Den går t om upp och ner över tiden, vi alla har perioder då vi är svagare och känsligare. Mia Törnblom som har skrivit mycket om ämnet påminner alltid om att självkänsla är en färskvara! Därför är hon noga med att skriva Jag är bra-bok och tacksamhetsdagbok varje kväll. Och å andra sidan, de som inte av någon anledning har fått med sig självkänslan från barndomshemmet, kan känna lugnet: självkänslan går att träna upp när som helst även i vuxen ålder! Visst är det bra!
 
Jag tänker på er, mina bloggvänner, varje dag. Det är bara så att tiden inte alltid räcker till. Jag kommer att återkomma till era bloggar, jag har INTE glömt er!!!
 
Jag har nu ägt ett Iksu-kort en hel vecka och tränat nästan varje dag. Några reflektioner om träningen har redan uppstått.
 
1. Jag kommer att träna för livet, inte leva för träningen. Jag vill inte avstå från någonting annat (förutom ”slöande”) pga träningen.
 
2. Att träna ska vara lustfyllt, inte ett tvång. Att tvinga sig till gymmet och vara fixerad vid kilometer, kilojoulen, minuter och kilokalorier är inte min melodi. Att träna ska vara skönt redan när man är där, inte först efteråt.
 
3. Jag bygger inte min viktnedgång/bibehållandet av den nya lägre vikten på träningen. Vad gäller bantning är träning väldigt överskattat! Allt står och faller med kosten, säger jag. Jag kan t om tycka att det kan vara skadligt att börja en livstilsförändring med hård träning. Om man har övervikt är det bättre att gå ner i vikt först och börja träna efter uppnådd resultat, då sliter man inte sin kropp och leder på samma sätt.
 
4. Lyckliga är de, som min man som är bonde, som får frisk luft och naturlig motion på sitt jobb! Vi kontorsråttorna måste få motion och helst även dagsljus på annat sätt, det säger mitt sunda förnuft. Ju äldre man blir, desto viktigare är mångsidig träning. Man borde helst träna både styrka, kondition och smidighet.
 
 
 
Hittills har jag provat följande pass:
 
Vattengympa- himla kul och skonsamt. Rekommenderas varmt! Det gör mig inget att alla andra deltagare var gamlingar. Perfekt för mina knän.
 
Spinning- se till att cykelns inställningar är rätt från början! Jag cyklade så att svetten droppade på golvet men undvek medvetet mjölksyra och känslan att bröstet sprängs. Det gör man genom att reglera motståndet på cykeln. Skulle tro att jag byggde upp mera kondition än styrka. Ganska kul.
 
Indoor walking (sk cross-trainer)- jag gjorde precis på samma sätt som i spinningen. Svetten rann men det var ändå behagligt pga att jag höll motståndet på maskinen nere. Liknar väldigt mycket spinning.
 
Zumba- jag brukar säga till min man att jag i ett tidigare liv har varit en värdhusvärdinna, men jag kan definitivt konstatera att jag INTE har varit en brasiliansk salsadansös! Herregud vilken hjärngympa att hålla koll på stegen. Att jag överhuvudtaget hängde med någorlunda var ett mirakel, alltså med benen, armarna fick jag tills vidare bara glömma… Men kul var det, lite svettigt också! Tiden gick fort. Jag kan tänka mig att det är jättekul att dansa när man kan det och inte behöver TÄNKA så mycket hela tiden!
 
Body Balance- min favorit. Det gör mig lite illamående att Les Mills gör sig enorma pengar genom att sälja detta patenterat program som består av uråldriga yogarörelser. Jag har ju hållit på med yoga för 20 år sedan så det känns naturligt att fortsätta där. Programmet är till musik vilket gör att man går ganska fort framåt och instruktören hinner inte komma fram till en och instruera i detalj. Det finns alltså en risk att man börjar göra på fel sätt och fortsätter med det. Fördelen är att det är roligt och går framåt, det känns aldrig som ”ska det här ta slut någon gång…”
 
Några pass är fortfarande oprovade! Jag är faktiskt väldigt nöjd med utbudet på Iksu Spa.
Jag jobbade inatt och for till gymmet på morgonen. Jag började med solbehandling (vanligt solljus med hela ljusspektrat, dock har man filtrerat bort UVA och UVB så solskydd behövs inte), som stimulerar huden att producera D-vitamin. Det ska vara bra för benstommen och immunsystemet. Mig veterligen är inte det samma sak som ljusbehandling mot depression men vem vet, ljus som ljus.
Sedan simmade jag en halvtimma i bassängen och avslutade med att sitta i en ”varm källa”. Sedan var det dags för Body balance-passet. Nu hemma och helt slut, men nöjd.
 
Det är lätt att fastna i någon sorts träningshets och kaloritänk, men jag avslutar med att konstatera än en gång att balans och välbehag är mina ledord i det här sammanhanget. Ett träningskort på ett bra ställe är värt vad det kostar (evigt gnäll att det är så dyrt) men platsen måste väljas med omsorg så att man verkligen trivs där och att träningen blir av. Det är nämligen bara den träning som blir av som räknas!
 

Jag är igång!

Jag är ett levande exempel på att man kan gå ner i vikt utan problem utan att träna ett dugg. Jag är inte heller den typen som tvångsmässigt vill hänga i någon maskin bara för att jag vill att mina överarmar ska se ut på ett visst sätt! Jag vill att motion ska vara naturligt och lustfyllt, och i sig ha ett tydligt syfte. Att ha en häst har således varit alldeles perfekt sysselsättning för mig.
Men eftersom månaderna utan häst har rullat på har det blivit alldeles solklart för mig att så här kan mitt liv inte fortsätta. Bortsett från lite gående på jobbet har jag inte utmanat kroppen på något sätt. Vädret och mörkret har gjort att jag knappt har gått ut, och mina knän kommer att sätta käppar i hjulen även när det ljusnar ute. Jag kan helt enkelt inte springa.
Jag har länge funderat på vad och hur jag ska göra, och nu har jag kommit på det. Jag har en sådan tur att just på den rätta sidan av stan, på min väg till jobbet, ligger spa- och träningsanläggningen Iksu Spa. De har ett stort utbud av olika träningspass, med profil på äldre människor som vill ta det lite lugnare, och en stor varm simbassäng! Inte att tala om ljusbehandling och alla möjliga gym- och cykelredskap som man kan önska sig.
Om man aldrig har tränat måste man inhandla en hel del för att komma igång. Träningskläder måste man ha. Träningsskor. Lås till skåpet. Vattenflaska. Träningsväska. Skopåse. Det tar aldrig slut. Min träningsväska inklusive badgrejerna vägde säkert 10 kg när jag till sist var klar.
 
 
Enda passet där det hörs vara lite svårt att få tider är aqua, alltså vattengympa. Jag köpte mitt kort (årskort, ska tilläggas!) och kollade sedan på bokningsapparaten med kvarvarande gruppträningspass för ikväll. Och se, det fanns kvar några platser till aquan, där min kompis dessutom råkade vara nybliven instruktör! Så det var inte svårt att välja pass denna första gång!
Det blev ett mysigt pass som redan ett par timmar efteråt har gett mig träningsvärk. Jag tror förresten att jag var överlägset yngst i gruppen! Det var komiskt att notera hur djupt inne ”uppfostran” sitter- rädslan och skammen att ”göra fel” i rörelserna dök upp hela tiden. Men sedan kunde jag med vuxet förstånd skratta åt mig själv och konstatera att hela universum kommer högaktigt skita i om jag gör lite fel eller rätt eller någonting däremellan. Det viktiga är ju att jag tränar, njuter och får min motion.