Kyla och snö, underbart. Jag ligger under 3 täcken hemma och fryser, och läser. Jag är inte motiverad att göra någonting annat, det är för kallt. När vi var till stugan i helgen hade vi bara -3 grader. Det kändes som sommarvärme och kroppen vaknade till liv igen. Jag vänjer mig tydligen inte vid -26 grader. Å andra sidan har det varit kul att få använda alla mina ylletröjor och koftor igen. Jag har också tofflor inomhus…
Corona undviker vår familj, och visst är vi glada för det. Men jag trodde att vaccinet redan hade kommit. Det här går segt, mycket segt.
Dåliga nyheter förföljer mig. Olyckor. Grymma mord. Vaccinmotstånd och alternativa sanningar. Hot mot oskyldiga forskare. Facebookgrupper som drivs av ren ondska. Och som grädde på moset alla dessa småchefer och deras anhöriga som ”slinker förbi” i vaccinköerna! Nog är det bra konstigt om man lyckas ha kvar tron på mänskligheten hela vägen.
Jag klarar mig framåt genom att drömma. Jag drömmer mig till ljusare tider, till våren, sommaren och hösten, till fjällvandringen. Jag har bestämt mig att klara av Kungsleden Ammarnäs-Hemavan! Av samma anledning går det lite dåligt med köpfritt. Vi har köpt tält, footprint, liggunderlag och ryggsäckar. Och jag antar att det blir flera inköp eftersom. Utmaningen ligger dock paradoxalt nog i att hålla packningen lätt!
Dessutom gick ugnen sönder. Köksbyte blir det inte på studs, så det hjälptes inte annat är köpa en ny ugn, och en ny mikrovågsugn blev det också.
Pga en mindre operation har jag inte tränat alls på 4 veckor. Jag tänkte att det passar bra att prova om jag får mindre värk i kroppen då, det var ju faktiskt för 5 år sedan som jag hade en längre paus sist, eller snarare, det var då jag började träna.
Vad var skillnaden då? Sömnen var lika bra om inte bättre under träningsfria perioden. Aptiten och vikten var visst stadiga. Tristessen möjligen något ökad. När jag började träna igen märkte jag att jag hade tappat lite styrka i benen (det kanske går fort i min ålder?) Men största skillnaden är nog att jag har blivit mycket stelare. Det kanske hade varit bra att fortsätta stretcha under träningsfria perioden. Jag tycker om känslan när kroppen vaknar till liv när musklerna används. Och nog kan det hända, att knäna, axeln och armbågen trilskas lite mindre nu än innan pausen (jag kunde bl a göra squats igår), men får se hur länge det håller i sig. Huvudsaken är att jag är i form till sommarens fjällvandring!! Mitt schema består av cykel (benstyrka och kondition), vattengympa (rehabilitering för armbågen ffa), pilates cirkel (core-styrka), soma move (bara bäst) och förhoppningsvis yoga för smidighet och annat.
Det är bara att hoppas. Träning är färskvara och det har jag fått erfara.
Detta coronaåret har inte bjudit mig på några cykelturer till varken körövningar eller kyrkvärdauppdrag, ej heller till styrelsemöten eller logemöten. So what? Man stelnar till. Åldern är inte bara en siffra om man inget gör.
Kram!