Jag tränar fortfarande en del på mitt gym, där det i nuläget är påtagligt lugnt. Men i ökad omfattning försöker jag även träna hemifrån. På köpet har jag blivit mera medveten om min träning. Syftet är att må bra (inte minst sömnen) och hålla krämporna i schack.
Att åka upp till stugan, vilket innebär 5-6 h sittande i bilen, brukar för mig innebära någon grad av känning av ryggskott. Någon gång har det blivit riktigt illa.
Men nu har jag hittat ett vapen, nämligen yoga.
Jag har tränat så länge och så mycket nu, att jag kan känna om det är fel på min kropp, och i så fall var och på vilket sätt, och jag har även en arsenal övningar att sätta in, för att korrigera situationen. Det låter helt fantastiskt och det är just precis vad det är!
Oftast sitter problemen kring höfterna och ländryggen, men det kan också handla om diffus ömhet och låsningar i bröstryggen, eller allmän stelhet och värk.
Yogagurun T.K.V. Desikachar säger att 90% av yoga handlar om rensning. Man avlägsnar slaggprodukter från kroppen. Jag lägger till mitt perspektiv, att man öppnar smärtande knutor och stramande kontraktioner- säkert försvinner slaggprodukterna i samma veva, och vice versa. Kanske handlar det rentav om samma sak.
Vi tror så lätt att någonting fattas, men allt finns redan, hos oss alla, här och nu, det gäller bara att få energiflödet att rulla! Och för att energin ska kunna flöda måste blockeringar öppnas.
De dagar då jag har ont i hela kroppen skulle jag helst bara vilja göra en lugn variant av yogan, och inte svettas och sträva så mycket i de fysiskt jobbiga positionerna. Stretchningar och tänjningar är såklart sköna, men även styrkan måste tränas regelbundet. Orsaken är att utan styrka kan man aldrig utvecklas, och kroppen får inte den skyddande effekten, stabiliteten, vilket stark muskulatur ger leder och strukturer i långa loppet.
Jag brukar lägga upp passen genom att först fånga upp koncentrationen och andningen. Sedan känner jag efter på mattan lite, ofta sittande. Sedan följer en uppvärmning och jobb med de stående positionerna. Det behöver inte vara jättemycket om jag inte är i form, men en stund i alla fall. Därefter kommer balans. Höftöppning är ett mer eller mindre obligatoriskt moment. I slutet gör jag vridningar och framåtböjningar, och sist vila, då passet ”sjunker in” i kroppen. Jag har märkt att det faktiskt stämmer, så man ska inte ge efter för frestelsen att skippa slutvilan.
Det är väldigt viktigt att andas under passet. Jag har t om hört att om man inte andas ordentligt under höftöppnarövningarna där diafragman är inblandad, så blir dessa övningar helt värdelösa. Utandningen är viktigast, därför att inandningen sköter sig ändå alltid självt.
Jag tror att det skulle vara väldigt bra om man lärde ut yoga och kroppsmedvetenhet redan i skolan. Så att barnen fick det med sig helt naturligt ut i livet.
Det finns flera olika yogaformer, mig veterligen behöver man inte (längre) hålla sig slaviskt till en enda form. Viryayoga bygger på västerländska människans förutsättningar, och kan göras av alla. Jag har haft glädjen att hitta en väldigt fin yogalärare igen, vilket har varit avgörande för att ge mig ”yogagnistan” tillbaka.
Tack för påminnelsen! Yogan räddade mig då jag befann mig i en mycket stressig period. Jag är så glad att vår granne tjatade på att jag skulle komma till hennes lilla yogastudio. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av att få till en riktigt effektiv höftöppnare… Ont-skönare än något jag upplevt förr eller senare! Vår dotter gör 1,5h-pass utomhus och går igenom precis hela kroppen. Jag har tyvärr inte yogat någonting den senaste tiden fast jag verkligen borde. Allt har sin tid, men somligt behöver man nog prioritera…