Kunskap ökar smärtan sägs det. Men vi behöver kunskap för att bättre förstå.
Den här boken är skriven av två finlandssvenska utrikeskorrespondenter och Ryssland/Ukrainakännare, Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius. Och det riktigt intressanta med boken är att den utkom 2015!
Jag erkänner villigt att jag hade noll koll på Ukrainas historia, både riktigt långt bak i tiden, efter Sovjetunionens upplösning och mera nyligen (den orange revolutionen och Majdan hade jag helt glömt bort.) Den här boken är ganska kort och lättläst, och efter att ha läst den har jag ökat min kunskap om Ukraina med ca 100% om inte mera. Även min förståelse för den ryska logiken har ökat. Nu kan jag bättre se den oundvikliga händelsekedjan som ledde till att Putin verkligen försökte invadera Ukraina. Med mina obefintliga kunskaper kunde jag inte förstå det alls, jag trodde först som många andra, att Putin hade blivit galen.
Jag rekommenderar boken till alla! Ämnet är så viktigt och dagsaktuellt, att vi har rentav en plikt att läsa på och öka vår förståelse. Nyckeln är historien. Men historien kan också missbrukas som byggsten för egna sanningar och ”alternativ fakta”. Diktatorer får bygga sina egna sanningar tämligen ostört.
När det gäller information och nyheter är vi till syvende och sist helt beroende av media. Boken lyfter fram den ohyggliga makten som medierna har över oss. Det är skrämmande hur lätt det är att hjärntvätta människor. Den fulaste formen av krigsföring är inte den fysiska. I åratal har man i Ryssland förberett kriget och dehumaniserat ukrainare genom att bl a byta ut vokabulären (ukrainska regeringen=Kievjuntan, etc). På samma sätt gjorde man i Nazi-Tyskland mot judarna. Därför borde man läsa allt man läser med kritiska öppna sinnen och försäkra sig om att någonting inte klingar illa. Av frukten känner man trädet. Länge leve oberoende journalistik!
Ett givande inslag i boken var även fördjupning i den ryska logiken gällande vad som är ”sant” och hur diskussionen om världsläget med ryssar brukar förlöpa. Läs, varje argument från en västlänning bemöts med att ”Väst” är minst lika dålig/skyldig som Ryssland. Det är svårt att komma någon vart i ett sådant meningsutbyte, men även det blir mera förståeligt i historiens bakgrundsljus.
Dagsläget i Ukraina är i mångt och mycket så sorgligt att jag inte ens skulle vilja läsa om det. Allt jag kan hoppas är att nästa kapitlen i Ukrainas historia blir ljusare. De har verkligen gjort sig förtjänta av ett fritt och demokratiskt samhälle och land!
