Ord ur ren desperation

 
Den härliga årstiden är här igen. Ljuset kommer och jag börjar drömma om sommarens fjällvandringar. Hjärtat fylls av förväntan, och små fåglarna börjar ta ton igen. Men i år fick drömmarna ett abrupt slut.
En galning i öst har startat ett krig i Europa. Uppenbart har han helt andra motiv och drivkrafter, och uppfattningar, än gemene man i Europa inklusive jag. Jag har svårt och omöjligt att förstå hans motiv, och jag undrar i mitt stilla sinne vad han tänker sig kunna uppnå.
Men så är det nu. Som dagens europee, mor, barnläkare därtill, kan jag intyga att jag till fullo förstår vilken katastrof detta krig innebär för båda parterna på kort och lång sikt. Jag behöver inte repetera det som står i varje tidning och står intatuerat i allas våra hjärtan, våra som älskar livet.
Jag känner med ukrainare hur mycket som helst, men förstås tänker jag också på min egen situation. Hur ser Sveriges och ffa Finlands situation ut på sikt? Finns det ens något annat alternativ att fundera på än att omedelbart gå med i Nato? Å andra sidan, om Trump eller någon motsvarande knäppskalle till republikan blir president igen, vill vi verkligen stå i allians med dessa dårar? Vad kan det leda till?
När man tittar på Putin är det svårt att inte bli illa berörd. Hans kalla ögon och ormaktiga väsen i sin helhet är som en dålig karikatyr på en lögnaktig ryss. Det är verkligen sorgligt för hela världen att han har den makt han har. Att kunna resonera med honom är en fåfängd tanke. Det är som Finlands president Sauli Niinistö säger- masken är avtagen och det kvarstår bara krigets kalla ansikte.
Det enda som jag kunde säga till Putin och hans bundsförvanter, i största kärlek jag lyckas mobilisera, är: Jag ber för dig den dagen då du ska få din dom. Den domen kanske kommer först när du dör, men den kommer. Var så säker.

Författare: TIMEOFTIGER

Jag är en medelålders kvinna, lyckligt gift, mamma och bonusmamma. Vi bor på landet och jag jobbar som läkare. Jag är intresserad av det mesta, bl a matlagning, böcker och resor. Jag har haft egen ridhäst och har dessutom lång historia som ridskoleelev. Just nu är jag hästlös men vårt hus håller på att invaderas av andra djur, såsom katter, akvariefiskar och en hund. Som nyaste intressen har träning, fjällvandring och stugliv dykt upp. Livet förändras hela tiden. Jag delar bara ut recept som jag har lagat själv och som är riktigt goda, dvs smakgaranti finns!

En kommentar till “Ord ur ren desperation”

  1. Det är så hemskt att jag orkar inte lyssna på nyhetsrapportering. Mina vänner på FB med Ukraina-anknytning delar sådant som får magen att krampa och jag känner mig tvärförbannad och kan inget annat än hjälpa till lite med pengar och prylar till insamlingen som utgår här ifrån Karlskrona. En fis i rymden, men bättre än att bara lägga sig under ett täcke och försöka rymma från verkligheten. Jag instämmer i din bön.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *