stresshantering – TIMEOFTIGER

Tid är liv

Varför fjällvandrar jag? Jag kan inte släppa frågan. Initialt räckte det kanske med de vackra vyerna, eller äventyret. Men inte nu längre. Det måste vara någonting annat. Receptet i klarspråk är frisk luft, påtaglig vild natur, motion i överflöd och frånvaro av sedvanliga vardagliga irritationsmoment.

Jag var till vår fjällstuga både före och efter vandringen, ensam. Före vandringen mådde jag bra och var inte speciellt stressad eller utarbetad. Men mitt mående efter vandringen är ännu bättre. Jag har någon sorts lugn i själen, som jag har svårt att beskriva. Jag har stannat kvar i den meditativa tillvaron, där saker och ting händer i sin egen takt, alltid i rättan tid. Jag kan t om tolerera lite oreda- jag fixar allt senare, när det är dags. Jag går inte och grubblar över saker. Jag bara är.

Eftersom moderna forskning visar det som jag kognitivt kan köpa- att det är samhällets hektiska upplägg som orsakar det som vi kan kalla för mentala ohälsa hos den moderna människan- så måste jag ju sträva tillbaka till det som är naturligt för mitt DNA och min hjärnas och kroppens biologi. Och det är inte så lätt att göra det rent kognitivt, även om mindfulness faktiskt fungerar. När jag nu ändå har möjlighet att göra det, så vill jag hellre klippa av helt och hållet, och återföra mig själv till naturen på riktigt. Det är ett intressant experiment som faktiskt håller vad det lovar!

När jag fjällvandrar, är jag naturligtvis min samma gamla person. Visst kan det fortfarande hända att jag blir irriterad då utrustningen tjorvar, stressad när ett besvärligt stup eller vad väntar, eller apatisk när jag blir blöt och kall. Jag kan fortfarande ha synpunkter på min mans agerande. Men mera drama än så finns inte hos mig. Jag går inte runt och tänker på hur jag uppfattas av andra, eller ältar några konflikter eller orättvisor. De är helt irrelevanta därborta, och mitt eget samvete är rent.

Det skönaste är nämligen att jag inte är så märkvärdig själv. Jag är bara en helt vanlig människa. Jag behöver inte bevisa någonting alls. Jag gör bara så gott jag kan. Fjällen tvättar bort de sista resterna av mitt ego. Att finnas här och nu räcker, och det finns inte utrymme för några onödigheter. Jag släpper kontrollen på alla nivåer. Även vädret omkring oss lever sitt eget liv och förändras eftersom. Det går knappt att prognosticera, inte att tala om påverka. Det är bara gilla läget.

Att bara ha lite tid. Ty tid är liv. Och livets plats är hjärta. (Michael Ende, Momo). En sådan kliché, att leva här och nu. Men det är just precis vad det hela handlar om.

Men varför går det inte leva i nuet hemma då? Ja, det går visst, men det är svårare. Jag har funderat ut saker som mest effektivt rubbar min sinnesro hemma och som jag nästan helt slipper på fjällen:

Uttalad oreda hemma, rent fysiskt ostädat (och som i regel ingen annan än jag ser/störs av). T ex gammal mat i kylen. Skitigt runt soppåsen i skåpet.
Tonåringar som man måste tjata på hemma (Måste man? Ja, troligen till viss del.)
Att köpa saker, prova dem och i allra värsta fall även behöva returnera dem.
Elektronik och teknik som tjorvar.
Administrativt trassel oavsett vad. Maila, ringa och reda ut saker. Telefonköer.
Aggressiv rusningstrafik.
Ständig bråttom. Vardagen är lagt upp på ett sätt som gör att man inte riktigt hinner med.
Om man har stressade och negativt laddade människor omkring sig blir man i regel påverkad av dem.
Troligen får de flesta av oss för lite vardagsmotion och ffa frisk luft. Vi orkar mycket mera än vi tror!
Behovet att ständigt ta beslut, stora och små. Ingenting är helt självklart och valmöjligheterna är många.

Jag är medveten om att om man alltid levde i naturen på resande fot, skulle det säkert dyka upp ännu mera nackdelar i det livet än vad jag redan känner till. Jag idealiserar inte brist på komfort. Men det är knappast möjligt att stressa upp sig på samma sätt i naturen som i moderna samhället. För många av oss skulle paus från vardagslivet genom påtaglig naturkontakt fungera som en mycket läkande kraft, det är jag helt säker på.

Det finns en till fantastik hemlighet och möjlighet, som Claes Grundsten har skrivit om och som jag har funnit vara sant. Man kan nämligen i tanken transportera sig till fjällen (eller till någon annan stor naturupplevelse förstås) i stort sett när som helst, när behovet uppstår. Då andra står och trängs i tunnelbanan, är jag kanske i Östra Unna Reaiddavaggi och betraktar järvarna. Eller njuter av vårt läger vid Visttasjåhka, lyssnande på vattenfallets brus. Jag är fri.

Vila, sabbat, judendom

Sabbaten är en drottning som kommer på besök var sjunde dag, oavsett om man har bjudit in henne eller inte. Man ska förbereda sig på hennes ankomst genom att klä på sig fina kläder, laga god mat och samlas med släkt och vänner för ett trevligt samvaro. Man berättar historier, diskuterar, spelar, sjunger, leker och ber.

Men man får inte skapa någonting. Om man hårddrar det hela får man inte ens skriva- inte förändra, utveckla eller förbättra. Och man får inte oroa eller gräma sig. Saker och ting ska lämnas i den högres hand.

Men varför så strikt? Ja, jag kan förstå det. Av den anledning att om man inte är väldigt strikt med detta så rinner det hela snabbt ut i intet. Och nu har vi inte ens talat om mobiltelefoner och internet.

I min barndom var ju i alla fall mataffärerna stängda på söndagen, men numera är helgdagarna mina (och många andras) största handlardagar. Allt som inte hinns med under övriga veckan ska pressas in i stackars helgen. Ibland undrar jag om barnens idrottsaktiviteter är så bra- de kan verkligen förpesta hela helgen.

Det är åtminstone någonstans min illusion att ju mera man sliter under helgen desto mera underlättar man för den kommande veckan. Men det behöver ju inte alls vara så.

Men varför ska man vila då? Med gott samvete, ska tilläggas. Min teori, som överensstämmer med Tomas Sjödins, är att i vila lägger sig pusselbitarna på plats alldeles av sig själva, utan ansträngning. Arbetet är gjort och det måste bara få ”sätta sig”. Inte alldeles sällan märker vi att problemen har en tendens att lösa sig bara vi har tålamod och väntar lite grann.

Allt i livet är cykliskt. Troligen är en lagom cykel för arbete- vila ungefär 6:1. Det sägs ju dessutom att man borde byta jobb/flytta/separera vart sjätte år! (Det har jag gjort btw, bytt jobb efter 7 år på samma ställe och det känns bra.)

Vila har länge varit synonymt med lathet och endast konkret arbete räknas. Upp med tuppen och springa ända in i kaklet uppfattas på många håll som beundransvärt. Men den tanken är fel, och det kan vem som helst förstå om man tar sig lite tid och tänker efter.

Jag har många gånger reflekterat över att den som springer fortast ofta inte är den mest effektiva. Personer med dessa tendenser kan på vägen skapa flera problem än vad de löser. Idrottsmän kan falla på repet pga överträning. Och inte att tala om hur dåligt vi människor börjar må psykiskt om vi inte slappnar av regelbundet. Jag behöver inte förklara vad utbrändhet är för någonting, så pass spritt är begreppet idag!

Tomas Sjödins bok är inte alldeles lättläst, och kräver en hel del eftertanke. Men den är värd det!

Han återkommer hela tiden till judendomen och sabbaten- säkert därför att det finns ingen annan stor religion som har lika tydliga regler och uråldriga ritualer just kring vilan.

Efter att ha läst denna bok kommer jag att skapa min egen sabbat. Jag och alla omkring mig är värda det. Vila är ansvar.

En gång hade jag också ett liv

Förra helgen städade jag. Jag hade bråttom men jag hann ändå. Och nu har vi levt och smutsat ner en hel vecka igen, men denna helg har jag inte haft tid att ”återställa” allt! Jag har nämligen annat för mig. Julen närmar sig.

Men det kan vara svårt att paketera vissa nyfikna personers klappar i fred.

Jag kan förstå varför det har skapats lagar som t ex arbetstidslagen. För att en människa behöver faktiskt vara ledig någon gång. Att ständigt vara berövad t ex veckoslutet lämnar sina spår. (Där verkar min man dock vara helt immun, han är ju bonde.)

Till sist har man bara energi till det allra nödvändigaste, såsom familjen. Och dåligt samvete till råga på allt.

Tur att det ändå finns saker som håller en på jorden.

Jag är inte ledsen. Jag är inte deppad. Jag är inte utbränd. Det finns många saker som gör mig glad. Men jag har inte en minut över, jag stupar i säng på kvällen för att orka kliva upp morgonen efter. Jag vet inte hur länge det här ska fortsätta. Vi måste helt enkelt få en bättre bemanning på jobbet till att börja med.

Och jag försöker skala av så mycket som möjligt av det som tar onödig tid och kraft. Jag är inne på projekt ”rensning” igen, såsom många gånger förut. Alla onödiga prylar ges bort, även de som är fina. Administration kring olika saker ska minimeras.

Ändå lyckades flygbolaget pracka på mig ett kreditkort på Arlanda, på väg till USA. Tjejen som tog mina uppgifter tyckte att det var omöjligt att jag var född -74, hon tyckte att jag såg mycket yngre ut. Hon frågade vad var min hemlighet. Nåja, flera bokstavligen osövda nätter och dålig sömn resten av nätterna under de senaste veckorna. Hudvård som mest består av kranvatten. Hon undrade om de kunde bero på att jag inte sminkar mig- jag var nämligen osminkad inför den långa flygningen. Men nejdå, även där var jag tvungen att svara att jag visst brukar använda make-up varje dag…

Kanske var tjejen bara artig. Men jag känner mig trots allt fräsch just nu. Och jag är tacksam för varje dag jag är frisk.

Lugn och ro

Precis som vanligt, så har jag aldrig så mycket att göra som på min lediga vecka. Veckan är bokstavligen fullspäckad med aktiviteter, roliga och behagliga sådana, allt det där jag inte hinner med annars. Till och med träningen har fått stryka på foten.

Jag får naturligtvis skylla på mig själv. Jag drar igång alldeles för mycket, och många gånger är jag alldeles för ambitiös med de sakerna som jag företar mig. Trots att jag använder sunt förnuft, och försöker medvetet hålla saker och ting på vettig nivå. Till och med matlagning och att klistra foton i album kan jaga upp mig om jag har för mycket att göra.

Igår i affären kände jag en liten släng av panik. Jag visste inte riktigt till vilken hylla jag skulle och vad jag skulle handla. Ändå visste jag ju att det inte handlar om liv och död.

Under veckan gjorde vi en liten utstickare till Tärnaby, där våra goda vänner har en mysig stuga som vi ibland lånar. Det var regnigt vilket gjorde att vi istället för att vandra gjorde en biltur till Mo i Rana. Bara att se fjällen, färgerna och molnen gör gott för själen. Saker och ting faller i rätta proportioner. Och när man är hemifrån har man få måsten över sig.

Det hälsosamma med friluftslivet är, att man får tillbaka hela sin repertoar med kroppens förnimmelser. Ibland fryser man, sedan blir man varm. Sedan är man hungrig, för att bli mätt efteråt. På kvällen infinner sig trötthet. Och så skönt det är att duscha! Och att ha det lite tråkigt emellan. I synnerhet utan internet.

Vad gäller träningen så märker jag också att jag dras mer och mer mot yoga och liknande fysiska men även andliga träningsformer. Jag behöver lugn och ro. Andas.

Problemet med mitt jobb är att jag ganska ofta jobbar helg. Att hämta mig från två veckors mastodontvecka med ett par jourer och utan en helg emellan kan göra att jag sedan blir som en zombie, utan lust, dvs ork, att göra någonting. Samt en väldig värk i kroppen. Det behövs flera dagar i sträck för att jag har hämtar upp mig, och det får jag ju sällan. Att befinna mig i detta tillstånd skapar en enorm negativ stress, då jag tycker att jag borde göra en massa saker, men allt tar bara emot. Och det räcker bara en liten mental press därtill, angående egentligen vad som helst, och jag mår ännu sämre.

På väg upp till Tärnaby besökte vi Mårdseleforsens naturreservat. Här kommer några härliga höstbilder.

Man kan gå på flera hängbroar över myllrande forsar, varav denna är klart värst.

Jag har hållit krampaktigt i kameran, fingret syns på bilden…

Lugnare vatten igen…

10 sätt att hantera stress

1. Bra rutiner är a och o. Hälsosam mat och tillräckligt med sömn går inte att tumma på. Det viktiga med rutiner är dock att ibland, och bara ibland, ska de ruckas!

2. För mig har stunderna i den ljumma simbassängen blivit en viktig del av stresshanteringen. Som jag tidigare har beskrivit har känslan av det rörliga varma vattnet mot min hud en inverkan som gör att jag hittar tillbaka till mig själv och nuet.

3. Mitt i rutinerna ska man ha vardagslyx. Nog sjutton spelar det en roll om jag dricker mitt morgonte, samma sort sedan 20 år, från en gulnad reklammugg där örat slagits loss, eller om jag har en fin rosenmugg som jag älskar med mitt favoritte i… Eller om jag smörjer mig med en hudcreme som doftar ljuvligt jämfört med en hudcreme som jag inte speciellt gillar men tar av ren rutin. Det handlar inte om pengar, utan om eftertanke. Unna dig bara det bästa.

4. Det är svårt att prata om stresshantering utan att orden meditation, mindfulness och yoga kommer upp, så jag nämner dem här också! Det är viktigt att kunna vara i nuet och tänka på andningen. Kroppsliga ansträngningen är en bra hjälp på vägen dit.

5. Jag märkte att jag alltid blir väl till mods då jag kommer till omklädningsrummet på mitt gym och förstod att det beror på den angenäma meditativa musiken som alltid hörs där. Det är nog inte så dum idé att ladda ner behaglig musik och lyssna på den även hemma! Dagens teknik möjliggör sköna spellistor.

6. Att rensa hemma är oerhört viktigt då det är t om vetenskapligt bevisat att för mycket prylar ökar oredan och därmed stressen! Dessutom är det så med prylar som med allt annat- innan man rensat bort det gamla har man inte plats för någonting nytt- flödet stagnerar.

7. Alla vi borde omge oss med bra människor som får oss att må bra. Bort med energitjuvar till den mån som det bara går! Och desto mera ska man vara rädd om sina sanna vänner.

8. Jag är övertygad om att vi människor, trots att vi ska leva här och nu, alltid behöver även saker att se fram emot! Det kan vara en resa, men även en bra bok, ett tilltalande handarbete eller en ny maträtt att laga som väntar, som kan ge guldkant på tillvaron.

9. Jag försöker alltid helt konkret se någonting gott hos varenda människa, och i synnerhet då jag kommer på mig själv att tänka illa om någon. Att tänka positivt gör att världen känns som en lite bättre plats och det får mig må bättre och bli öppnare och mera generös. Likaså ska man försöka känna tacksamhet varje dag.

10. Kalla det verklighetsflykt men jag undviker titta på eller läsa om dåliga saker. Jag skulle aldrig se på nyheterna- antingen så blir jag förtvivlad över världens tillstånd eller sen eldar jag upp mig över någon dum grej. Helt onödigt, och gör inte världen till en bättre plats. Jag har inte facebook eller mail på mobilen och kollar dem bara en gång om dagen. Nästan aldrig på kvällen.

Påskfeelings

Knappt hade den underbara påsksolen hunnit upp då jag redan befann mig på mitt gym. Sommartid, denna helt omoderna uppfinning som genast borde avskaffas tycker jag.

Dagens pass blev vattengympa. Solen glittrade på bassängens vågor och lyste upp från bottens guldmosaik. Jag älskar att känna det varma (32 gradiga) vattnet smeka min kropp, det är mindfulness och den bästa stresshanteringen jag vet. Jag är glad att jag har mina knäproblem, eftersom det har gjort att jag aldrig har behövt lägga ribban så högt. Många människor som jag känner (i min ålder och yngre ffa) känner att många pass, såsom vattengympa, är under deras värdighet och väljer bara de tyngsta passen. Men jag påstår att vattengympa är tungt om man gör det på rätt sätt. Och jag påstår också att det är bättre med 5 lite lättare pass per vecka, som man njuter av, än ett enda stenhårt pass per vecka då man typ dräper sig. Visst känns det skönt i kroppen efter hård träning, men det gör det också efter lite lättare träning. Och det viktigaste är att man ser fram emot träningen, inte bävar för den…

Skoterföret är tyvärr slut här, våren har kommit med stormsteg.

Som ni kanske har hört så öppnade Ikea i Umeå för en månad sedan, det var verkligen på tiden och behovet verkar inte mättas ut i första taget! Vi åkte dit igår och köpte ett par fällbord. Jag har såklart varit på Ikea förut men nytt är alltid fint. Mest älskar jag de små boendelösningar som skapats som exempel. På ett stiligt sätt får man se hur det går att rymma allt och lite till på 55 kvadrat eller ännu mindre yta. Jag förstår att behovet för effektiv inredning växer då kvadratpriserna stiger så kraftigt. Jag blev så inspirerad, jag vill ju att också mitt hem ska vara funktionellt, fräscht och fint, och att varje föremål har sin egen plats! Inga pappers- eller skrothögar. Men fast vi tänkte på förvaring när vi byggde till huset, och fast vi är duktiga på att rensa, så lever vi långt borta från drömmen, så känns det oftast i alla fall.

Men, trivseln har ju inte främst med inredningen att göra. Det är människorna och stämningen dem emellan som avgör hur vi känner oss. Lite pappershögar har ingen dött av, och bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete.

Slutligen en hälsning från en kattpojke som inte kan bestämma sig om han ska vara inne eller ute.

Mera om stress

Jag visste ju, kära läsare, att jag skulle få så många goda påminnelser av er angående hur man hanterar stress. Så jag ska komplettera stresshanteringslistan lite.

Kvällens ridlektion blev dock allt annat än avkopplande. Vi hade med en ny tjej med sin nya fina häst. Hästen fick dock fnatt och tjejen ramlade av och bröt troligen benet, vilket var fruktansvärt tråkigt. Och inte blev det bättre av att hennes anhörig, troligen i någon slags panik, hoppade ner från läktaren för att skynda sig till henne, vilket naturligtvis ledde till att även våra andras hästar skenade i panik. Som tur är så är jag ganska rutinerad ryttare, och min häst är inte så väldigt stark i sina reaktioner, så vi klarade oss med bara förskräckelsen och jag satt kvar i sadeln, och så även den tredje tjejen som deltog i lektionen.

Jag vill vädja till alla som har med hästar att göra: Tänk er för! Genom ett sådant dumt upptåg kan man dels bli skyldig till att flera människor och även hästar gör illa sig ordentligt. Och om det handlar om yngre eller känsligare hästar så kan det faktiskt hända att de blir rädda för läktaren för resten av livet, vilket inte är roligt att hantera.

Tillbaka till stressen.

8. Naturen- skog och hav har lugnande effekt på oss människor. Att krama ett träd har jag aldrig provat (är alltför rädd för spindlar) men har hört av många att det är väldigt välgörande.

9. Konst i alla sina former. Litteratur och musik kan ha mycket lugnande effekt.

10. Gör inte ont värre. Det gäller inte bara alkohol, utan även t ex ett provocerande tv-program just innan läggdags.

11. Mat är en av grundstenarna i vår tillvaro och påverkar även sömnen. Ät måltiderna i lugn och ro, och se till att kosten är närings- och vitaminrik.

12. Ta tag i ogjorda saker om du har sådana.

13. Spikmattan har många rekommenderat.

14. Att resa bort är ett utmärkt tips, om det bara är möjligt! Bara en helg i andra vyer rensar skallen som ingenting annat. Avståndet till resmålet har ingen större betydelse. Eller sen kan man göra som Ama, och flytta bestående till varmare breddgrader… inte så dumt. Nog är det mörkret som ställer till det mycket för oss, även om det just nu är åter ljusare.

15. Vänner ska man inte glömma. Omge dig med bra människor som ger bra energi. Skratt förlänger livet! Å andra sidan kan man med vänner även analysera vad stressen beror på och vad man kunde göra åt den. Då löser sig många knutar. Det blir som kognitiv terapi hemmavid.

När jag analyserar mina negativa känslor och skalar av dem lager efter lager, brukar jag till sist hamna till en och samma känsla, där allt annat tar slut. Vet ni vad den känslan är? För mig är den SORG.

16. Till syvende och sist ska man inte börja stressa med att få bort stressen heller. En ordentlig stress byggs upp under en längre tid, så man måste vara förberedd på att det tar sin tid att bli av med den också. Ha tålamod.

Tigerkramar till alla mina fantastiska läsare!