En gång hade jag också ett liv

Förra helgen städade jag. Jag hade bråttom men jag hann ändå. Och nu har vi levt och smutsat ner en hel vecka igen, men denna helg har jag inte haft tid att ”återställa” allt! Jag har nämligen annat för mig. Julen närmar sig.
 
 
Men det kan vara svårt att paketera vissa nyfikna personers klappar i fred.
 
 
Jag kan förstå varför det har skapats lagar som t ex arbetstidslagen. För att en människa behöver faktiskt vara ledig någon gång. Att ständigt vara berövad t ex veckoslutet lämnar sina spår. (Där verkar min man dock vara helt immun, han är ju bonde.)
Till sist har man bara energi till det allra nödvändigaste, såsom familjen. Och dåligt samvete till råga på allt.
Tur att det ändå finns saker som håller en på jorden.
 
 
Jag är inte ledsen. Jag är inte deppad. Jag är inte utbränd. Det finns många saker som gör mig glad. Men jag har inte en minut över, jag stupar i säng på kvällen för att orka kliva upp morgonen efter. Jag vet inte hur länge det här ska fortsätta. Vi måste helt enkelt få en bättre bemanning på jobbet till att börja med.
Och jag försöker skala av så mycket som möjligt av det som tar onödig tid och kraft. Jag är inne på projekt ”rensning” igen, såsom många gånger förut. Alla onödiga prylar ges bort, även de som är fina. Administration kring olika saker ska minimeras.
Ändå lyckades flygbolaget pracka på mig ett kreditkort på Arlanda, på väg till USA. Tjejen som tog mina uppgifter tyckte att det var omöjligt att jag var född -74, hon tyckte att jag såg mycket yngre ut. Hon frågade vad var min hemlighet. Nåja, flera bokstavligen osövda nätter och dålig sömn resten av nätterna under de senaste veckorna. Hudvård som mest består av kranvatten. Hon undrade om de kunde bero på att jag inte sminkar mig- jag var nämligen osminkad inför den långa flygningen. Men nejdå, även där var jag tvungen att svara att jag visst brukar använda make-up varje dag…
Kanske var tjejen bara artig. Men jag känner mig trots allt fräsch just nu. Och jag är tacksam för varje dag jag är frisk.
 

Författare: TIMEOFTIGER

Jag är en medelålders kvinna, lyckligt gift, mamma och bonusmamma. Vi bor på landet och jag jobbar som läkare. Jag är intresserad av det mesta, bl a matlagning, böcker och resor. Jag har haft egen ridhäst och har dessutom lång historia som ridskoleelev. Just nu är jag hästlös men vårt hus håller på att invaderas av andra djur, såsom katter, akvariefiskar och en hund. Som nyaste intressen har träning, fjällvandring och stugliv dykt upp. Livet förändras hela tiden. Jag delar bara ut recept som jag har lagat själv och som är riktigt goda, dvs smakgaranti finns!

12 reaktioner till “En gång hade jag också ett liv”

  1. Hej. Men sååå längesedan jag tittade in hos dig. Har tappat bort dig. Men nu är jag här.

    Visst måste man vara ledig någongpng och det blir tajt att hinna allt under veckosluten. Man blir sliten.

    En stor kram till dig.

  2. Ja men exakt, man behöver vara ledig också… Fast i dagens samhälle med ständigt öppna affärer och ständiga "krav" på allt möjligt så är det lätt att det rusar på för fort och för mycket. Inte minst denna tid på året… Och inte minst om man arbetar på ställen med underbemanning etc… Vilket ju verkar vara vanligt förekommande bl.a. inom vården idag… Sköt om dig!

  3. Tacksam för att vara frisk, det skall du verkligen vara, fina du, har kanske inte sett dig helt osminkad men fantastisk är du i alla fall.

    Bemanningen på jobbet är känns det som en hobby för någon storchef, att vi skall bli allt färre som skall göra mer och mer jobb.
    Försöker ändå le och försöka göra mitt bästa varje dag för de som jag råder över, min fina kollegor och patienter.

    Ingen skall bli lidande.

    KRAM till Er alla.

  4. Ibland blir det bara för mycket. En kortare tid kan det gå men inte i längden för vi behöver vår återhämtning. Hoppas det lugnar sig lite på arbetsfronten så att du kan vara ledig lite.

  5. På sikt måste det åtgärdas. Kropp & själ tar inte hänsyn hur länge som helst. Annars kanske någon person i framtiden nekar dig flygplansstol med orden. Att de inte vågar ta någon med på flyget som verkar vara född på artonhundratalet. 🙂
    Kram Bosse Retsticka och Medmänniska

  6. Ditt jobb är ju väldigt pressande och att hela tiden känna att man ligger steget efter är inte alls bra. Och att jobba och sedan stupa i säng är inget liv i längden.
    Roligt att läsa om Arlandaupplevelsen och att du faktiskt ser yngre ut. Men du är vältränad och kanske syns det både på ögon, kropp och hy.
    Önskar dig det bästa och skickar lite pigga pensionärskrafter till dig från Thailand.

  7. Låter som att du har fullt upp med jobb och allt. Lite som här då, livet är överfyllt med jobb, jobb och allt annat runtomkring….

    Tur att det finns så mycket fint att fokusera på!
    Ha det gott! och njut av julen det ska jag göra!

  8. Så väl jag känner igen min dotter i dig. Hon har det likadant…och då jobbar hon inte inom vårdsektorn där ni lär ha det för j-t.
    Hoppas du klarar av att skala bort allt onödigt som drar energi.
    Och du har blivit yngre, så hon var nog inte bara artig på Arlanda. Hon menade det absolut säkert.

  9. Det låter som du behöver en ordentlig julledighet, hoppas du fått det, eller nyårsledighet.

    Önskar dig ett gott slut och framförallt ett riktigt GOTT NYTT 2017!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *