Etikett: stress

Köpfritt år

Jag vet inte när allt började. Kanske när jag började banta och gick ner i vikt. Eller när jag började träna. Eller om det var när jag började städa. Jag har nämligen strävat efter att bli ”köpfri”, och vad det innebär kan den som orkar läsa nedan.
Som många vet, så hade jag 2 veckor av mitt sommarlov i slutet av augusti i fjol, när skolorna redan hade börjat, och min man som är bonde jobbade dygnet runt. Då tänkte jag passa på och städa undan några gamla leksaksriddare, vilket ledde till en okontrollerad storstädning av hela huset från källare till vind, samt närmast ett nervsammanbrott hos mig själv, och även övriga familjemedlemmar, för att göra en lång historia kort.
I samband med städningen märkte jag att vi har alldeles för mycket grejer, och ffa jag själv hade på tok för många kläder. Dessa gjorde jag mig av med, kort och gott. (Fortfarande har jag dock kläder så jag kan välja och vraka mellan olika alternativ, ska tilläggas…)
Jag fördjupade mig också i städningens och ordningens filosofi genom att läsa Marie Kondos böcker, vilket var givande och intressant.
Efter att städningen var avslutad, vilket den faktiskt blev till sist, började jag rationellt bena ut mitt liv ännu mer. Som ni vet har jag kämpat med tidsbrist som många andra med mig. Jobbet tar 8 h dagligen, och tyvärr tar mina arbetsresor 1,5 h dagligen. Det kan jag inte påverka. Träningen får ta den tid den tar, och familj och vänner och djurskyddsarbete prutar jag inte heller på.
Jag kom fram till att konsumtion i sina olika former tar tid. Jag inaktiverade mig på alla köp- och säljgrupper på facebook då annonserna tar tid att notera och fyller mitt liv med oönskat material.
Därefter skaffade jag INGEN REKLAM-skylt till vår brevlåda. Jag har faktiskt märkt att jag nu i stället för reklam ögnar igenom dagstidningen, det var väl ett bra byte!
Och när årsskiftet 17-18 kom, gick jag med på en facebook-grupp som heter Köpfritt år 2018, mest för intressets skull. De flesta i gruppen är vettiga och någorlunda flexibla. Många unnar sig resor, upplevelser och äter ute- kanske för alla de pengar som sparas när man undviker onödig konsumtion. Men det finns besserwissers också, som tycker att alla ska tänka och göra precis som dem. Och sedan dessa osjälvständiga personer, som söker gruppens godkännande och ursäktar sig för varje köp som de måste göra. När ens barn har vuxit ur sina skor, och man har sprungit på olika loppis i timmar utan att hitta lämpliga skor… FÅR man då verkligen köpa nya skor?? Ja, det är frågan.
Jag kan inte påstå att jag har varit 100% köpfri, men jag har följande rättesnören:
1. Jag håller reda på det som jag redan har och använder det i första hand, så jag inte köper dubbletter eller tripletter. Gäller även mat.
2. Allt som jag köper ska komma till (flitig) användning helst på en gång.
3. Allt som jag köper ska tillföra någonting helt nytt. Om jag pratar om kläder kommer det inte i fråga att köpa en rosa halvlång klänning till, hur fin och billig den än må vara…
4. Jag fortsätter göra mig av med grejer på löpande band. Det gäller allt som är ful-slitet och t ex kläder som jag har gjort slut med.
Numera är det väldigt sällan som jag far någonstans efter jobbet för att köpa någonting. Det sparar mycket tid. Att inte behöva spana, leta, kolla, eventuellt byta eller returnera. Jag är nöjd med det jag har, helt enkelt.
Min svaga punkt är ”bra priser”. Jag har ofta verkligen svårt att motstå fina grejer till halva priset. Ibland unnar jag mig att köpa, om jag sprungit på någonting. Sedan sparar jag grejerna och ger bort som en exklusiv present när den väl behövs.
I New York shoppade jag lite grann. Några klädesplagg, eftersom jag på sätt och vis behövde några nya kläder, för att pigga upp garderoben efter all rensning. Och lite kosmetik, som jag också behövde, och som man bara får tag i i USA. Denna lilla shopping gav mig glädje, en guldkant i tillvaron, inte ångest. Det kändes helt enkelt bra.
 
 

Vila, sabbat, judendom

 
 
Sabbaten är en drottning som kommer på besök var sjunde dag, oavsett om man har bjudit in henne eller inte. Man ska förbereda sig på hennes ankomst genom att klä på sig fina kläder, laga god mat och samlas med släkt och vänner för ett trevligt samvaro. Man berättar historier, diskuterar, spelar, sjunger, leker och ber.
Men man får inte skapa någonting. Om man hårddrar det hela får man inte ens skriva- inte förändra, utveckla eller förbättra. Och man får inte oroa eller gräma sig. Saker och ting ska lämnas i den högres hand.
Men varför så strikt? Ja, jag kan förstå det. Av den anledning att om man inte är väldigt strikt med detta så rinner det hela snabbt ut i intet. Och nu har vi inte ens talat om mobiltelefoner och internet.
I min barndom var ju i alla fall mataffärerna stängda på söndagen, men numera är helgdagarna mina (och många andras) största handlardagar. Allt som inte hinns med under övriga veckan ska pressas in i stackars helgen. Ibland undrar jag om barnens idrottsaktiviteter är så bra- de kan verkligen förpesta hela helgen. 
Det är åtminstone någonstans min illusion att ju mera man sliter under helgen desto mera underlättar man för den kommande veckan. Men det behöver ju inte alls vara så.
Men varför ska man vila då? Med gott samvete, ska tilläggas. Min teori, som överensstämmer med Tomas Sjödins, är att i vila lägger sig pusselbitarna på plats alldeles av sig själva, utan ansträngning. Arbetet är gjort och det måste bara få ”sätta sig”. Inte alldeles sällan märker vi att problemen har en tendens att lösa sig bara vi har tålamod och väntar lite grann.
Allt i livet är cykliskt. Troligen är en lagom cykel för arbete- vila ungefär 6:1. Det sägs ju dessutom att man borde byta jobb/flytta/separera vart sjätte år! (Det har jag gjort btw, bytt jobb efter 7 år på samma ställe och det känns bra.)
Vila har länge varit synonymt med lathet och endast konkret arbete räknas. Upp med tuppen och springa ända in i kaklet uppfattas på många håll som beundransvärt. Men den tanken är fel, och det kan vem som helst förstå om man tar sig lite tid och tänker efter.
Jag har många gånger reflekterat över att den som springer fortast ofta inte är den mest effektiva. Personer med dessa tendenser kan på vägen skapa flera problem än vad de löser. Idrottsmän kan falla på repet pga överträning. Och inte att tala om hur dåligt vi människor börjar må psykiskt om vi inte slappnar av regelbundet. Jag behöver inte förklara vad utbrändhet är för någonting, så pass spritt är begreppet idag!
Tomas Sjödins bok är inte alldeles lättläst, och kräver en hel del eftertanke. Men den är värd det!
Han återkommer hela tiden till judendomen och sabbaten- säkert därför att det finns ingen annan stor religion som har lika tydliga regler och uråldriga ritualer just kring vilan.
Efter att ha läst denna bok kommer jag att skapa min egen sabbat. Jag och alla omkring mig är värda det. Vila är ansvar.

Vart tar tiden vägen?

Ja, visst finns det risk att man har blivit gammal när man börjar ställa sig sådana frågor.
Men jag har nu gått i 10 år och väntat på att mitt liv ska bli lugnt- förgäves.
Det finns dem som tar hand om skygga katter och sedan börjar katterna komma fram eftersom, när de sitter och ser på tv på kvällarna. Mitt problem är att jag sitter aldrig stilla! Och nej, det är inte därför att jag är så himmelens flitig, utan bara därför att jag inte har tid.
Jag är sällan sjuk, vilket jag förstås är tacksam över, och får liksom aldrig stanna av. Jag skulle behöva ”bara vara” i någon dag.
Jag sover (gott), vaknar (trött), skyndar mig till jobbet, jobbar (snabbt), tränar (ordentligt), skyndar mig hem och gör löpande ärenden, för att stupa i säng igen.
Och just när det är slut med skilsmässor, bröllop, flytt, renoveringar, stugköp, resor- ja, då kommer om inte annat långväga gäster, Newbody-försäljningen (jösses vilket jobb!) eller att någon hjärndöd smitare bucklar på min bil på parkeringen och då har man vad man gör igen. Fixa, trixa. Och för att bli helt säker på att aldrig bli sysslolös har jag engagerat mig i hemlösa katter, de tar ju verkligen aldrig slut.
Hela vintern tycks i övrigt ha varit en enda kamp mot naturkrafter. Jag är jättetacksam över den ordentliga vintern vi har fått, men arbetsresorna blir dryga och man måste lägga ner en massa tid på att hålla på med snön på olika sätt.
På vilket sätt kan man spara tid?
-Planera matlagning och veckohandla mat. Och överhuvudtaget planera och strukturera alla praktiska ärenden så gott det går.
-Reducera shopping- ju mera grejer desto mera administration kring dem. Samma gäller all renovering och andra ambitiösa projekt.
-Skära ner även på det som är roligt och tillfredsställande (intressen, resor). Nej, nej, nej!
Vilka är dina tidsbesparningstips?
Jag pratade nyligen med en kollega från Somalien. Han har 7 barn och han sade: ”I Afrika är allt så mycket enklare så man kan ha många barn. Här i Sverige är livet lite svårare.” Jag ska försöka ta reda på hur man kunde få det lite enklare även här. Under några omständigheter vill jag inte gå runt och vara onödigt stressad.
 
 

En helt vanlig härlig helg!

För det första vill jag säga att jag fortfarande läser era bloggar. Men med åren har min surfplatta blivit segare och segare. Blogglovin fungerar dåligt och jag skickas till de bloggar som jag följer via typ 3-4 mellansteg. Och att lämna en liten kommentar är verkligen en kamp! Jag är inte en robot, nej, många om och men, markera alla bilder med skyltfönster- inte så lätt, det kan faktiskt bil fel! Och sen segar plattan och bilden flyttar på sig och jag klickar fel!
Det är framför allt de som inte har blogg.se, typ blogspot, som jag har svårt att kommentera.
 
 
En hel helg har jag haft för mig, utan några speciella sociala aktiviteter, ”bara” med familjen.
För mig är det viktigt att sova. Och att städa- min uppgift är dammtorkning, toa och allmän organisering, läs arbetsledning. Plocka, laga och se till att allt är på rätt plats. Jag vattnar även blommorna.
Jag försöker göra nästa veckans matlista och handla därefter. Ofta ingår även en och annan körning till sportaktiviteter. På helgen tränar jag alltid, ett eller två pass. Jag ser till att ha tid med det, eftersom det gör att jag mår bra på sikt. Det är lite som städning fast i min egen kropp.
Att laga mat och kanske baka gör jag nästan alltid när jag har en hel ledig dag på mig. Tvätta gör jag hela veckan, men också under helgen.
Vi har väldigt mycket snö i år och det är tur att gubben har en traktor. Men i år har jag inte alls lidit av mörkret, snarare tyckt att det är mysigt. Allt tar dock lite längre tid under vinterhalvåret, känns det som.
Denna helg lyckades vi även med bedriften att spela sällskapsspel! Ticket to ride, ett väldigt trevligt spel.
Vad har ni för helgritualer, ni som fortfarande jobbar? Och ni som inte jobbar, ser helgen annorlunda ut för er än resten av veckan?

Att bara vara

Mitt liv har varit så onödigt tungt. I flera års tid har jag levt med konstant stress. Jag har känt mig otillräcklig i de flesta avseenden. Ändå har jag någonstans insett att så är det nog mer eller mindre för alla.
Jobbet har krävt mycket av mig. Att bli säker där har tagit många år, och fortfarande kan jag känna en viss bävan inför svåra situationer, även om jag vet att jag har klarat dem tidigare.
Jag tror att vändningen för mig ändå kom då jag blev utan häst. Jag blev mindre bunden och fick möjligheten att ta hand om mig själv på ett annat sätt. Jag går såklart miste om den euforiska glädjen med ridsporten, men man kan inte få allt.
Stugan är en fristad- ska vi dit så är det lugnt. Den riktigt stora utmaningen är att lära sig slappna av hemma. I helgen har jag redan tränat, varit social med familj och vänner, städat, handlat och lagat mat, men känner mig ändå på något sätt rastlös. Sorgen över Sisu har dock tillåtit mig att varva ner. Det är omöjligt att prestera någonting då man är riktigt ledsen. Sorgen går före allt annat.
Men det är bra att sysselsätta sig också. Mitt råd med sorgen är att fortsätta precis som vanligt, till den grad det går. Det är bra att komma ut och träffa folk. Livet fortsätter, och tur är väl det.
Det som har drivit mig under hela mitt liv, även i stress, har varit livsglädjen och hungern efter livet. När bränslet stryps åt pga sorg är det lätt att känna sig förlamad.
Det är Valborg och det snöar som aldrig förr. Om det ändå hade varit lika vitt när det är jul!
Jag biter ihop och samlar mig om och om igen, flera gånger varje dag. Sorgen får ha sin tid. Jag lever i nuet och mitt samvete är rent. Jag gör så gott jag kan.
 
 
 

En gång hade jag också ett liv

Förra helgen städade jag. Jag hade bråttom men jag hann ändå. Och nu har vi levt och smutsat ner en hel vecka igen, men denna helg har jag inte haft tid att ”återställa” allt! Jag har nämligen annat för mig. Julen närmar sig.
 
 
Men det kan vara svårt att paketera vissa nyfikna personers klappar i fred.
 
 
Jag kan förstå varför det har skapats lagar som t ex arbetstidslagen. För att en människa behöver faktiskt vara ledig någon gång. Att ständigt vara berövad t ex veckoslutet lämnar sina spår. (Där verkar min man dock vara helt immun, han är ju bonde.)
Till sist har man bara energi till det allra nödvändigaste, såsom familjen. Och dåligt samvete till råga på allt.
Tur att det ändå finns saker som håller en på jorden.
 
 
Jag är inte ledsen. Jag är inte deppad. Jag är inte utbränd. Det finns många saker som gör mig glad. Men jag har inte en minut över, jag stupar i säng på kvällen för att orka kliva upp morgonen efter. Jag vet inte hur länge det här ska fortsätta. Vi måste helt enkelt få en bättre bemanning på jobbet till att börja med.
Och jag försöker skala av så mycket som möjligt av det som tar onödig tid och kraft. Jag är inne på projekt ”rensning” igen, såsom många gånger förut. Alla onödiga prylar ges bort, även de som är fina. Administration kring olika saker ska minimeras.
Ändå lyckades flygbolaget pracka på mig ett kreditkort på Arlanda, på väg till USA. Tjejen som tog mina uppgifter tyckte att det var omöjligt att jag var född -74, hon tyckte att jag såg mycket yngre ut. Hon frågade vad var min hemlighet. Nåja, flera bokstavligen osövda nätter och dålig sömn resten av nätterna under de senaste veckorna. Hudvård som mest består av kranvatten. Hon undrade om de kunde bero på att jag inte sminkar mig- jag var nämligen osminkad inför den långa flygningen. Men nejdå, även där var jag tvungen att svara att jag visst brukar använda make-up varje dag…
Kanske var tjejen bara artig. Men jag känner mig trots allt fräsch just nu. Och jag är tacksam för varje dag jag är frisk.
 

Lugn och ro

Precis som vanligt, så har jag aldrig så mycket att göra som på min lediga vecka. Veckan är bokstavligen fullspäckad med aktiviteter, roliga och behagliga sådana, allt det där jag inte hinner med annars. Till och med träningen har fått stryka på foten.
Jag får naturligtvis skylla på mig själv. Jag drar igång alldeles för mycket, och många gånger är jag alldeles för ambitiös med de sakerna som jag företar mig. Trots att jag använder sunt förnuft, och försöker medvetet hålla saker och ting på vettig nivå. Till och med matlagning och att klistra foton i album kan jaga upp mig om jag har för mycket att göra.
Igår i affären kände jag en liten släng av panik. Jag visste inte riktigt till vilken hylla jag skulle och vad jag skulle handla. Ändå visste jag ju att det inte handlar om liv och död.
Under veckan gjorde vi en liten utstickare till Tärnaby, där våra goda vänner har en mysig stuga som vi ibland lånar. Det var regnigt vilket gjorde att vi istället för att vandra gjorde en biltur till Mo i Rana. Bara att se fjällen, färgerna och molnen gör gott för själen. Saker och ting faller i rätta proportioner. Och när man är hemifrån har man få måsten över sig.
 
 
Det hälsosamma med friluftslivet är, att man får tillbaka hela sin repertoar med kroppens förnimmelser. Ibland fryser man, sedan blir man varm. Sedan är man hungrig, för att bli mätt efteråt. På kvällen infinner sig trötthet. Och så skönt det är att duscha! Och att ha det lite tråkigt emellan. I synnerhet utan internet.
 
 
Vad gäller träningen så märker jag också att jag dras mer och mer mot yoga och liknande fysiska men även andliga träningsformer. Jag behöver lugn och ro. Andas.
Problemet med mitt jobb är att jag ganska ofta jobbar helg. Att hämta mig från två veckors mastodontvecka med ett par jourer och utan en helg emellan kan göra att jag sedan blir som en zombie, utan lust, dvs ork, att göra någonting. Samt en väldig värk i kroppen. Det behövs flera dagar i sträck för att jag har hämtar upp mig, och det får jag ju sällan. Att befinna mig i detta tillstånd skapar en enorm negativ stress, då jag tycker att jag borde göra en massa saker, men allt tar bara emot. Och det räcker bara en liten mental press därtill, angående egentligen vad som helst, och jag mår ännu sämre.
På väg upp till Tärnaby besökte vi Mårdseleforsens naturreservat. Här kommer några härliga höstbilder.
 
 
 
Man kan gå på flera hängbroar över myllrande forsar, varav denna är klart värst.
 
 
 
Jag har hållit krampaktigt i kameran, fingret syns på bilden…
 
 
 
Lugnare vatten igen…
 
 
 
 
 
 

Göra allt och ingenting

Jag har försökt bryta den negativa känslan att jag inte åstadkommer någonting, utan att för den skull behöva prestera enormt.
Helgen var av och till regnig så vi fick ta det lugnt! Dessa har definitivt inte dåligt samvete!
 
 
Greger släppte några kossor till sommarbetet, och jag och några bästa kollegor med barn vittnade händelsen. Vi vuxna tyckte nog att det var minst lika häftigt med kosläpp som barnen.
 
 
Nästan för fint ställe för kossor, konstaterade vi. Vännforsbäck vid Vindelälven.
 
 
Vi åt gott och gamle Buster fick agera som barnridningshäst, en perfekt uppgift för honom.
På kvällen belönades vi med en fantastisk vinprovning- prima mat och dryck i prima sällskap.
 
 
Jag ångrar inte en sekund att jag köpte Diane von Furstenberg-”wrap”-klänningen från New York. Kläder av bra kvalitet är det bästa jag vet, och den här har jag tänkt använda resten av mitt liv.
 
 
Någonting som jag däremot ångrar att jag köpte är dessa M&M’s. De är beroendeframkallande och har raserat hela min diet, eftersom jag helt enkelt inte kan motstå dem.
 
 
Jag har tränat Body Balance och Zumba, och vi har haft en trevlig ”familjedag” på Iksu Spa. Men ingen träning tar bort hur mycket överflödiga kalorier som helst…
Slutligen ett tips, nu när det blivit ljust igen! På flygplanet, på väg tillbaka från USA provade jag en ögonmask. Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva en sådan, men jag måste konstatera att denna uppfinning är inte dum! Jag sover mycket bättre och kan undvika en del tidiga uppvaknanden med ögonmasken. Den övre, svarta är från Clas Ohlssons, Asaklitt, och är bara bäst.
 
 
Hoppas att ni också har haft en bra helg!

10 sätt att hantera stress

1. Bra rutiner är a och o. Hälsosam mat och tillräckligt med sömn går inte att tumma på. Det viktiga med rutiner är dock att ibland, och bara ibland, ska de ruckas!
 
2. För mig har stunderna i den ljumma simbassängen blivit en viktig del av stresshanteringen. Som jag tidigare har beskrivit har känslan av det rörliga varma vattnet mot min hud en inverkan som gör att jag hittar tillbaka till mig själv och nuet.
 
3. Mitt i rutinerna ska man ha vardagslyx. Nog sjutton spelar det en roll om jag dricker mitt morgonte, samma sort sedan 20 år, från en gulnad reklammugg där örat slagits loss, eller om jag har en fin rosenmugg som jag älskar med mitt favoritte i… Eller om jag smörjer mig med en hudcreme som doftar ljuvligt jämfört med en hudcreme som jag inte speciellt gillar men tar av ren rutin. Det handlar inte om pengar, utan om eftertanke. Unna dig bara det bästa.
 
4. Det är svårt att prata om stresshantering utan att orden meditation, mindfulness och yoga kommer upp, så jag nämner dem här också! Det är viktigt att kunna vara i nuet och tänka på andningen. Kroppsliga ansträngningen är en bra hjälp på vägen dit.
 
5. Jag märkte att jag alltid blir väl till mods då jag kommer till omklädningsrummet på mitt gym och förstod att det beror på den angenäma meditativa musiken som alltid hörs där. Det är nog inte så dum idé att ladda ner behaglig musik och lyssna på den även hemma! Dagens teknik möjliggör sköna spellistor.
 
6. Att rensa hemma är oerhört viktigt då det är t om vetenskapligt bevisat att för mycket prylar ökar oredan och därmed stressen! Dessutom är det så med prylar som med allt annat- innan man rensat bort det gamla har man inte plats för någonting nytt- flödet stagnerar.
 
7. Alla vi borde omge oss med bra människor som får oss att må bra. Bort med energitjuvar till den mån som det bara går! Och desto mera ska man vara rädd om sina sanna vänner.
 
8. Jag är övertygad om att vi människor, trots att vi ska leva här och nu, alltid behöver även saker att se fram emot! Det kan vara en resa, men även en bra bok, ett tilltalande handarbete eller en ny maträtt att laga som väntar, som kan ge guldkant på tillvaron.
 
9. Jag försöker alltid helt konkret se någonting gott hos varenda människa, och i synnerhet då jag kommer på mig själv att tänka illa om någon. Att tänka positivt gör att världen känns som en lite bättre plats och det får mig må bättre och bli öppnare och mera generös. Likaså ska man försöka känna tacksamhet varje dag.
 
10. Kalla det verklighetsflykt men jag undviker titta på eller läsa om dåliga saker. Jag skulle aldrig se på nyheterna- antingen så blir jag förtvivlad över världens tillstånd eller sen eldar jag upp mig över någon dum grej. Helt onödigt, och gör inte världen till en bättre plats. Jag har inte facebook eller mail på mobilen och kollar dem bara en gång om dagen. Nästan aldrig på kvällen.
 
 

Påskfeelings

Knappt hade den underbara påsksolen hunnit upp då jag redan befann mig på mitt gym. Sommartid, denna helt omoderna uppfinning som genast borde avskaffas tycker jag.
Dagens pass blev vattengympa. Solen glittrade på bassängens vågor och lyste upp från bottens guldmosaik. Jag älskar att känna det varma (32 gradiga) vattnet smeka min kropp, det är mindfulness och den bästa stresshanteringen jag vet. Jag är glad att jag har mina knäproblem, eftersom det har gjort att jag aldrig har behövt lägga ribban så högt. Många människor som jag känner (i min ålder och yngre ffa) känner att många pass, såsom vattengympa, är under deras värdighet och väljer bara de tyngsta passen. Men jag påstår att vattengympa är tungt om man gör det på rätt sätt. Och jag påstår också att det är bättre med 5 lite lättare pass per vecka, som man njuter av, än ett enda stenhårt pass per vecka då man typ dräper sig. Visst känns det skönt i kroppen efter hård träning, men det gör det också efter lite lättare träning. Och det viktigaste är att man ser fram emot träningen, inte bävar för den…
 
 
Skoterföret är tyvärr slut här, våren har kommit med stormsteg. 
Som ni kanske har hört så öppnade Ikea i Umeå för en månad sedan, det var verkligen på tiden och behovet verkar inte mättas ut i första taget! Vi åkte dit igår och köpte ett par fällbord. Jag har såklart varit på Ikea förut men nytt är alltid fint. Mest älskar jag de små boendelösningar som skapats som exempel. På ett stiligt sätt får man se hur det går att rymma allt och lite till på 55 kvadrat eller ännu mindre yta. Jag förstår att behovet för effektiv inredning växer då kvadratpriserna stiger så kraftigt. Jag blev så inspirerad, jag vill ju att också mitt hem ska vara funktionellt, fräscht och fint, och att varje föremål har sin egen plats! Inga pappers- eller skrothögar. Men fast vi tänkte på förvaring när vi byggde till huset, och fast vi är duktiga på att rensa, så lever vi långt borta från drömmen, så känns det oftast i alla fall.
Men, trivseln har ju inte främst med inredningen att göra. Det är människorna och stämningen dem emellan som avgör hur vi känner oss. Lite pappershögar har ingen dött av, och bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete.
 
 
Slutligen en hälsning från en kattpojke som inte kan bestämma sig om han ska vara inne eller ute.