Pilgrimens 7 ledord

Pilgrim=peregrin=främling. Men vad betyder det egentligen? En livsstil, kanske.
Pilgrimen är på väg till en helig plats, och resan sker inte bara i det yttre, utan framför allt i det inre. Pilgrimen söker Gud eller helighet, medan en turist är intresserad av själva resmålet. Att vara en pilgrim betyder någonting positivt för mig. Resan är målet. 
 
Att vara pilgrim handlar om ett förhållningssätt till livet.
 
1. Frihet. Hitta och följa hjärtats gränser och längtan.
Min egen tolkning: Jag vill släppa de förutbestämda spåren och tankemönstren. Om jag inte har öppet sinne kan jag inte drömma från botten av hjärtat. Det är min plikt att lyssna till mitt hjärta och följa den.
 
2. Enkelhet. Välja bort och skapa utrymme i sitt liv.
Min egen tolkning: Jag har t ex skurit ner på shoppingen då det har varit den minst viktiga saken i mitt liv som krånglat till det, uppenbarligen i onödan. Jag har också valt bort en del konflikter.
 
3. Tystnad. Den tystnad som skapar inre ro.
Min tolkning: Att tala är silver men tiga är guld. Eftersom jag är en verbal människa kan jag börja med att svälja hälften av mina ord. Det blir inte tyst för det, bara lite lugnare och tydligare.
 
4. Bekymmerslöshet. Att ta dagen som den kommer, ett steg i taget.
Min tolkning: Jag ska släppa mina förutbestämda föreställningar, önskemål och farhågor. Jag ska släppa kontrollen. Jag kan njuta av livet ändå, troligen mera, då jag kan börja leva i nuet.
 
5. Långsamhet. Att sakta ner.
Min tolkning: Det gör inget om jag inte hinner allt. Till sist hinner jag ändå med allt som jag behöver hinna med.
 
6. Andlighet. Bejaka det som andas in liv i mitt liv. 
Min tolkning: Jag vill se en andlig aspekt i allt i mitt liv. Utan andlighet blir livet torftigt och fattigt.
 
7. Delande. Bygga gemenskap och solidaritet.
Min tolkning: Vi lever här för att lära oss av varandra, underlätta livet för varandra och tjäna varandra. Mina gärningar ska utgå ifrån det varje dag.
 
 
Om jag hade gjort en pilgrimsresa så hade jag väl kunnat göra den till Montreux- en resa som jag hade förmånen att göra i veckan!
Montreux är en del av Riviera de Vaud, den schweiziska nordsidan längs Lac Leman (Genevesjön), där den ligger bredvid Vevey och Lausanne. En vackrare stad är nog svår att hitta, även om Mont Blanc dolde sig i dimmorna hela veckan. Välfärden är uppenbar, staden är trygg och människorna verkar lugna och vänliga. Att allt är väldigt dyrt (äta måste man ju!) får man bara acceptera.
 
 
Men en viktig sak måste jag konstatera, oavsett vad pilgrimsläran säger. Nämligen att för att saker och ting runtomkring mig ska fungera, så måste jag SOVA tillräckligt. Kanske äta också. Så enkelt är det.

Själens resa

Enligt indianerna färdas själen i människans naturliga takt. Detta läste jag i Madventures-reseguiden, och för en traveller betyder det att när man tar 10 h flyg till t ex Thailand så är det klokt att till att börja med stanna upp och låta själen hinna ikapp den långa flygresan, i stället för att åter skynda på till Indonesien efter 2 dagar.
Ju längre fysisk resa i kilometer man gör, och ju snabbare takt man färdas i, desto längre tid måste man alltså ge till själen efteråt för att den ska ha chansen att komma ikapp. Själen kan här även definieras som medvetenhet av närvaro.
I vardagen tror jag att det är minst lika viktigt. Om man har en stor hög av olästa intressanta tidningar, olagade lockande recept, oträffade fina vänner och overkställda planer vad gäller det mesta, så har själen halkat efter.
Idag har jag slutligen kommit ikapp lite. Trots att jag inte ens har varit till min häst så har jag gjort någonting litet och till synes obetydligt precis hela dagen. Och vi har inte ens kommit till storstädningen!
Jag har kommit ikapp.