Enligt indianerna färdas själen i människans naturliga takt. Detta läste jag i Madventures-reseguiden, och för en traveller betyder det att när man tar 10 h flyg till t ex Thailand så är det klokt att till att börja med stanna upp och låta själen hinna ikapp den långa flygresan, i stället för att åter skynda på till Indonesien efter 2 dagar.
Ju längre fysisk resa i kilometer man gör, och ju snabbare takt man färdas i, desto längre tid måste man alltså ge till själen efteråt för att den ska ha chansen att komma ikapp. Själen kan här även definieras som medvetenhet av närvaro.
I vardagen tror jag att det är minst lika viktigt. Om man har en stor hög av olästa intressanta tidningar, olagade lockande recept, oträffade fina vänner och overkställda planer vad gäller det mesta, så har själen halkat efter.
Idag har jag slutligen kommit ikapp lite. Trots att jag inte ens har varit till min häst så har jag gjort någonting litet och till synes obetydligt precis hela dagen. Och vi har inte ens kommit till storstädningen!
Jag har kommit ikapp.
Det här inlägget fick mig verkligen att tänka till!! Tack!!
Så bra formulerat. Man känner igen sig i allt. För visst är det själen som inte alltid är i takt med verkligheten. Att komma ikapp är oerhört tillfredsställande,det vet man ju de gånger högen av dåliga samveten krympt och man kommit loss med sådant som man länge velat men inte förmått sig att ta tag i. Tack för ett intressant inlägg som man känner igen sig i!
När jag ska till Stockholm så tar jag nattåget i stället för flyget så att jag slipper känslan att inte förstå den snabba förflyttningen
När jag ska till Stockholm så tar jag nattåget i stället för flyget så att jag slipper känslan att inte förstå den snabba förflyttningen
När jag ska till Stockholm så tar jag nattåget i stället för flyget så att jag slipper känslan att inte förstå den snabba förflyttningen
Förståndigt!
Härligt att ha kommit i kapp.
Trevlig ny vecka till dig