Etikett: Fjällvandring

Tigerns packskola för fjällvandring. Lösöre.

Jag vill än en gång betona att jag fått stor hjälp med packning från bloggen Fantasiresor.se (min länkfunktion fungerar inte varför jag inte kan länka), då hon också var nybörjare inför fjällvandring och har bra reflektioner. Annars har jag fått stor hjälp av Staffan Ekholms bok Vandra i fjällen.
 
I förra inlägget gick vi genom de stora inköpen, och nu har vi några kilon kvar att fylla på från 5,5 kilo innan vi har nått min maximala ryggsäcksmålvikt 15 kg, som jag inte heller passerade i slutändan.
Jag köpte riktiga packpåsar från friluftsbutik. Rekommenderas.
 
 
PÅSE 1. Personliga tillhörigheter
 
 
-Tandborste, tandkräm, plackers
-Deo (efterlyser en lättare och mindre)
-Sovmask
-Kroppstvål, schampo (ett måste), hårsnodd, kam (väger mindre än borste)
-Solkräm, läppbalsam
-(Vissa har öronproppar, inte jag)
-En liten hudkräm, handsprit
-Spork (spoon, knife, fork i ett)
-Vissa andra saker för personlig hygien
-Personliga mediciner, om man har sådana
 
2. I ryggans topplock
 
 
-Kåsa, toapapper, ett litet skrivblock och penna, läsglasögon, Savett.
-Vi hade även med oss en tunn, liten dagryggsäck men orkade aldrig göra någon extra utflykt…
 
3. Annat smått och gott i mina fickor
 
 
 
-Jag ångrar inte en sekund att jag tog med den relativt tunga guideboken om Kungsleden, den var trevlig läsning och vi höll koll på färdbeskrivningen. Likaså höll vi koll på kartan, som också följde med. Vi hade även kompass, som vi inte använde (men den innehåller förstoringsglas…)
-Nalgeneflaska, en bra klassisk produkt som även fungerar som termos, eller sovsäcksvärmare, vid behov
-Mobiltelefon som endast användes som kamera för min egen del
-Fulladdad powerbank med tillhörande sladd
-Världens bästa mygg/knottmedel, läs Bushman spray
-Solstick för ansiktet
-Några extra tändsticksaskar i plastpåse lite varstans
-Handduk i viskos från Siden Selma, jag gillade den jättemycket!
-En mini-handduk som jag bara använde för att förvara smycken i
-Uno-spel som vi inte spelade (men hade nog kunnat göra det om resan varit längre)
-Knäskydd, som sagt
-Jag hade även med min KUDDE. Greger hade ett örngott. Man hade även kunnat använda dunjackan i packpåsen som en kudde rakt av, men jag gillar min egen kudde.
-Id-handling, kontanter. Man kunde även betala med kort på fjällstugor.
-De flesta förutom jag tar solglasögon. 
-En hel rulle lätta, tunna avfallspåsar. Det var skönt att inte behöva snåla med dessa.
 
4. Medicinpåse
 
 
Vad är det som kan hända på en vandring?
Skav, och bevisligen inte bara på fötterna.
-Vi hade lyckligtvis inte snålat med Compeed som gick åt! En topp-produkt!
-Tejp, för att tejpa fötterna (kan göras i förebyggande syfte, vi klarade oss utan)
-Brännskador i samband med matlagning? Några brännsårskompress från Apoteket, användes tack och lov inte.
-Elastisk linda i fall av stukning, användes ej.
-Från en första hjälpen-väska tog jag också några gasbinderullar, mitella och reflekterande värmetäcke.
-Alvedon, Ipren, allergimedicin. Hydrokortisonkräm. (Vi använde smärttabletter mot smärta och Hydrokortison mot svidande bett.)
-Vanliga plåster. Behövdes ej.
-Tvättmedel, en liten påse. Jag tvättade inte.
-Pincett. Användes ej, men väger ju ingenting.
 
5. Reparationspåse
 
 
 
Det här är Gregers område.
-Multiverktyg (användes) (inkl bl a kniv, sax, konservöppnade, tång…)
-Lina (ffa för att torka kläder i absiden, men bra att ha öht)
-Spännband (användes för att spänna fast saker på ryggan)
-Stormstickor och några tändkuber (användes ej)
-Pannlampa (användes ej, det var så ljust)
-Seamsealer, reparationskit till liggunderlag
-Loctite (lim som motsvarar Liquisole), användes ej
-Ståltråd
-Eldstål
-Klädnypor (användes)
-Karbinhakar, användes flitigt för att fästa saker på ryggan
-Silvertejp som tvinnades runt vandringsstavar
-Det rekommenderas även att ha med nål och tråd, det hade vi inte. Handtaget i Gregers vandringsstav gick av, men hade nog ändå inte gått att sy ihop för hand.
Pinnbrott på ett gammalt Hilleberg-tält lagades med reparationskitet som ingick i tältet.
Annars hade vi ju en splitterny utrustning så ingenting gick sönder.
-Toaspade- användes ej. Det finns dass i anslutning till fjällstugorna.
 
6. Kompletterande kökstillbehör
 
 
Biologiskt nedbrytbar diskmedel (Grumme/Skona)
-Disksvamp
-Trädslev
-Visp
Eftersom vi gjorde plättar borde vi ha haft med även ett plattare köksverktyg.
Jag bar med även en skärbräda vilket var helt onödigt denna gång.
 
Sist men inte minst mina kläder:
-Bikini!! En förutsättning att kunna tvätta sig och bada.
-Några trosor.
-Några sport-BH.
-Strumpor av siden (från Siden Selma) eller merinoull. De senare förmådde jag inte klä på mig i hettan. Alla säger att bomull ska undvikas.
-3 T-shirts i merinoull, de var jättebra.
-Shorts (tack och lov att jag tog dem!!)
-Ylleunderställ (jag resonerade att lika bra att ta det varmaste om jag likaså fryser. Med tanke på den extrema värmen hade jag dock hellre haft en lite ledigare underställ av t ex bomull, för att kunna användas när luften svalnade lite på kvällen.)
-Vandringsbyxor. (Jag har Keb trousers, vars vattentålighet jag förstärker genom att vaxa dem)
-En varmare tröja typ Houdini.
-Dunjacka, kan pressas ihop och är lätt.
-Vandringsjackan (som jag inte använde!!)
-Regnställ, jacka+byxor (man kan inte skippa dem på fjällen)
-Sandaler!
-Buff, pannband, handskar (jag borde ha tagit med mycket ordentligare handskar med tanke på att jag lätt får vita fingrar. Räcker med lite fukt och blåst.)
-Keps!
-Vandringsstavar!!!
 
 

Vandra i fjällen- de större inköpen

Fjällvandring och fjällvandring. Tänk om det var så enkelt, att man kunde göra en packlista som passar alla, i alla lägen.
Fjällvandring är en materialsport. Och att inte unna sig rimliga grejer är som att köpa en resa till sin drömdestination, men med sämsta möjliga resesätt, bo i sämsta hotell och äta på sämsta restaurangerna. Det är ju inte ens värt!
Hyra, låna eller köpa begagnat har jag inte några synpunkter på. Men se för guds skull till att du har ordentliga grejer, en gång för alla.
 
SKOR. Jag har jättesköna Merrell-vandringskängor i gore-tex. Aldrig skav etc. Men de har några år på nacken, och redan vid första regn under denna vandring blev de genomblöta. Tur att det var sista vandringsdagen, för att de hade aldrig någonsin torkat utan skotork eller tidningspapper. Javisst, jag hade kunnat se till och impregnera dem innan, vilket jag inte hade gjort. Men de som vet säger att den funktionella livslängden på en gore tex-känga är kort gällande vattentäthet. Så jag har bestämt mig för att köpa riktiga vandringskängor i skinn (Lundhags?), också med lite skaft.
 
RYGGSÄCK. 65 liter är i minsta laget om än tillräckligt för en tälttur. Men å andra sidan, då slipper man lockelsen att ta med sig onödiga prylar. En del grejer går dessutom att fästa utanpå ryggsäcken.
 
 
Jag och Greger har varsin Osprey, Renn (dam) resp Rook (herr). Köpta oprovade, men fullt justerbara, med medföljande regnskydd. Vi var helnöjda. En sådan kostar ca 1500 kr, och håller förhoppningsvis länge. Vikten ligger på ca 1,5 kg.
Det finns säkert en uppsjö av likvärdiga ryggsäckar. Man borde ha en sadelutprovare även för oss människor, fast ryggsäcksutprovare då.
 
KÖK. Det finns lätta och fina ”kök”, som ryms i en ficka. Dessa är till för att värma upp vatten. Vi ville ha lite större möjligheter till matlagning, som att göra äggröra och plättar. Dessutom kunde de förhållandevis tunga kokkärlen användas till att äta ifrån. Så vårt val är Trangia, som är stadigt och vindtåligt. Vi bar med oss gas, vilket är både tungt och skrymmande jämfört med en liten flaska sprit/T-röd, men ack så praktiskt, hygieniskt och enkelt. En gastub på 240 gram räckte för oss 3 under 4 dagar, kanhända den räckte så länge pga att det var så varmt. Obs, modellen vi har köpt är ett spritkök, så vi behövde köpa till en gasbrännare separat. Vi tog med oss alla attiraljer som ingick i köket förutom sprithållaren, och hade användning för alla. Förutom dessa kärl hade vi endast varsin kåsa och spork.
 
 
TÄLT. Vi har Hilleberg Nallo 3GT. Lagom för 2 personer enligt mig, och med en generös absid. Vi köpte till ett footprint, för att minska kondens och för att ha ett golv även i absiden. Samt för att skydda tältets botten från slitage. Vikt är ca 2,6 kg plus footprint. Dyr!!! Men enligt alla experter klart prisvärd, går att laga vid behov, reservdelar finns, och vattentåligheten varar länge pga hög kvalitet. Jag älskade tältet och fortsätter gärna använda den.
 
 
SOVSÄCK. Marmot har bra utbud. Jag har Wms Angelfire med dun, Greger har liknande i syntet, Trestles Elite Eco 20 LONG. Vi har båda sovit med öppen sovsäck under denna varma sommarvandring, men vad vi kunnat läsa oss till borde våra säckar funka även en bit in på hösten, dvs de är 3-säsongsovsäckar. Båda kostar närmare 2000 kr styck och väger ca 1,2 kg styck.
 
LIGGUNDERLAG. Greger har en Exped extra lång, uppblåsbar med integrerad pump, som han var mycket nöjd med. Lika nöjd var jag med min Sea to Summit Comfort Light, självuppblåsbar. Mitt har högt R-värde, dvs är varmare som underlag. Men det spelar inte så stor roll, då vi båda dessutom har en klassisk ”rulle” nederst, som vi lägger liggunderlaget på. Dessa rullar kan även användas som sittunderlag dagtid, dock säger erfarenheten att det inte är alla gånger som man orkar rulla upp dem för en kortare paus. Priset på våra liggunderlag ligger kring tusenlapp/styck. Vikt är ca 500 gram/styck. ”Rullarna” är billiga och lätta.
 
Här har jag listat de större inköpen, som är svåra att komma undan med. Det sägs att ”de 3 stora” dvs ryggsäck, tält och sovsäck inte borde väga mer än 3 kilo tillsammans… dit kommer vi inte, inte ens sommartid.
Säg tält och footprint 1,5 kg/person, Trangiaköket ca 500 g/person på 2 pers, (plus gas), rygga 1,5 kg, liggunderlag 500 gram plus skumgummirulle, sovsäck ca 1,2 kilo.
Grundpackningens vikt hamnar således någonstans på drygt 5 kilo både för mig och Greger (4,2 kg för ”de 3 stora”). Det går naturligtvis att banta ner detta ytterligare, men jag tycker personligen att det är bättre att snåla på någonting annat. Vi vandrar inte så ofta att det är meningsfullt att ha utrustningar för flera olika säsonger.

Abisko in my mind

Vi anlände till Abisko med egen bil v. 25. Tågförbindelse finns också, men egen bil ger en stor frihet. Tiden var just före midsommar, vilket gjorde att allt ännu inte var öppet. Vårt eget boende Abisko Mountain Lodge öppnade för säsongen 21/6 dvs på dagen när vi kom. Andra alternativ att bo på är STF Turiststationen Abisko, eller något av vandrarhemmen. Grannbyn Björkliden har också ett hotell. Privata stugor att hyra finns praktiskt taget inte.
Abisko ligger i regnskugga, då de västliga vindarna brukar regna av sig på västra sidan av fjället Njulla. Därför är Abisko en av de bästa platserna i världen att skåda på norrsken! Av denna anledning hade jag tillförsikt gällande vädret, och jag blev inte besviken.
 
 
 
Liften till Njulla öppnade 24/6 och Naturum 25/6 så nog blev det lite tight. Å andra sidan hade våra små vänners, myggornas, ”verksamhet” inte heller fullt ut öppnat än, vilket ju var ett enormt bonus. Jag kan tänka mig att om en vecka finns de i miljontal, nu bara några enstaka. Därtill prickade vi in midnatssolen, som man förvisso kan se under flera veckor i Abisko.
Det var trevligt att bila genom Norra Sverige och se alla platser som jag tidigare bara hade hört talas om.
I Abisko finns det 2 delar. Den ena är till väster, kring Abisko Turiststation. Däromkring finns så gott som alla naturupplevelser såsom Abiskojåkka kanjon, samevistet, naturstigarna, nationalparken med Kungsledens startpunkt, Torneträsk strand, Naturum och liften till Njulla. Det finns även en liten sliten tågstation.
Den andra delen är Abisko östra, 2 km bort, där det finns de få bostadshusen, alla andra turistboenden än STF, en riktig järnvägsstation (se ovan) och en affär i hyfsad storlek.
 
 
Vi bodde på Abisko Mountain Lodge, i en stuga för 4 personer, och var mycket nöjda allihopa. Vi hade inte kunnat ha det bättre.
Vad ska man se i Abisko? Vi hann inte med Naturum då den var stängd, men nästan med allt det andra som jag hade tänkt mig. Abiskojåkka Kanjon är väldigt fin och t om en rullstolsburen person kan ta sig fram där omkring.
 
 
 
Och här startar också Kungsleden. I bakgrunden syns Njulla.
 
 
Det finns gott om fina blommor… och ett rikt fågelliv…
 
 
Järnvägen och malmtågen dominerar hela byn.
 
 
Vi gick ner till stranden. Vattnet var 4-5 grader varmt så vi skippade badet. Men utsikten mot Torneträsk och Lapporten var fin. Lapporten skyms av molnen här.
 
 
Nästa dagen bar det av till Riksgränsen ca 40 km bort. Inget midsommarslalom i år, backen var nästan bar.
 
 
Nästa äventyret var Gearggevaggi, en dal med Europas största stenmassor sedan istiden. Innerst inne i dalen ligger en sjö, Rissajavri, Trollsjön- med sikt hela 36 meter ner till botten, då sjön är så gott som död. Vi vandrade från Låktatjåkka.
 
 
 
 
 
 
 
Då vandringen var totalt 12 km, fram och tillbaka, och steg ända upp till dryga 800 meters höjd, så var det en rejäl fysisk utmaning. Sjön var fortfarande mestadels istäckt.
 
Dagen efter tog vi den för säsongen nyöppnade sittliften till Njulla. Liften kändes enligt mitt tycke lite ranglig, men det gick ju bra.
 
 
Stigningen var rejäl. Vi landade på ca 900 m höjd på Aurora Sky Station. Därifrån sprang jag de kvarvarande 250 höjdmetrarna och 2,5 km till Njullas topp, 1162 möh.
 
 
Jag vet fortfarande inte vad allt jag såg därifrån. Kanske inte Kebnekajse men väl Kåtotjåhkka? Jag ska undersöka saken vidare.
Dagen var underbar och jag var i form! En underbar känsla.
 
 
Då var det dags att bila hem igen. Med en tanke i bakhuvudet, nämligen att det vore mäktigt att se norrsken i Abisko…

Fjällvandring i sikte

Välkomna till Tiger Extreme Expedition Adventures, denna gång en tältnatt på gården i den ljumma försommarnatten!
Konstigt nog, fjällvandring, denna anspråkslösa aktivitet, är verkligen en materialsport. Orsaken är den enkla- en människa klarar sig inte ute i det fria utan materiella grejer. Med klarar sig menar jag i detta sammanhang överleva. Och att släpa med det ena och det andra är inte bara jobbigt- vid viss viktgräns blir det dessutom omöjligt, och förvandlar en njutningsfull vandring till en ren plåga.
De dagsturer som vi gjort i Hemavan har vi klarat av med mycket lite packning, så det har inte varit något jag behövt fundera på hittills. Men sommarens kommande vandring på 78 km, en färdig led som förvisso innehåller 5 st fullt utrustade stugor, är något annat. Det är en trygghet att kunna ty sig till stugorna, åtminstone i fall av hälsobekymmer eller för att komplettera matförråd, men annars är målet att överleva på egen hand.
Vi har börjat testa utrustningen på gården. Det är ju bra att kunna sina grejer!
 
 
Tältet är Hilleberg Nallo 3 GT. Ett rejält tält som passar svenska fjällförhållanden under vår/sommar/höst. Det är avsett för 3 personer men vi sov där bekvämt bara vi 2. Tältet innehåller en stor absid där man kan förvara grejerna (halva tältet sett utifrån, är absid.) Vi köpte även till ett underlag, som kallas footprint. Alla ”bra att ha”- grejer väger några hundra gram, men i detta fall tyckte vi att det var värt det.
Tält är ett dyrt inköp, men det finns en viss second hand-marknad, åtminstone för märket Hilleberg. Vårt tält väger 3,1 kg. Det är tämligen lätt att sätta upp och är överlag väldigt genomtänkt, t ex avseende ventilation.
 
 
Den saken som gav mig mest huvudbry var liggunderlagen. Det är lite svårt att veta hur de är i verkligheten. Greger har en Exped Air Mat (modell long, eftersom han är lång), med integrerad pump. Den är en renodlad luftmadrass och syns till höger på bilden. Enkelt handhavande och enligt Greger var liggkomforten bra. Den är dock inte bra mot markkyla (lågt R-värde), varför en gammaldags liggunderlagsrulle under är nästan ett måste. Då skyddas liggunderlaget också mot punktering. 
Min Sea to Summit självuppblåsbara liggunderlag är den till vänster. Den är ganska kort, och väger ungefär som Gregers, ett drygt halvkilo. Jag var supernöjd med den då den var jämn och tillräckligt bekväm för att inte störa sömnen. Fötterna hamnade utanför vilket inte störde mig alls. Även jag hade en skumgummirulle under, trots att mitt liggunderlag har R-värde 4 och isolerar bra mot markkylan (den innehåller nämligen inte bara luft utan även skumgummi). Men en skumgummirulle kan hur som helst vara bra att ha på rasterna att sitta på, och väger inte särskilt mycket. 
 
Nästa stora saken är sovsäckarna. Dun är lätt och varmt, men känsligt mot fukt. Jag har köpt Marmot Womens Angel Fire, som jag fått mig rekommenderat. Det är en tresäsongssäck (vår-sommar-höst) med vikt på drygt 1 kg. En genomtänkt och fin säck, som höll mig varm i min vanliga nattlinne natten genom. Det var ca 8 grader på natten och jag fick öppna dragkedjan då det blev för varmt.
Greger kör med syntetvariant av ungefär samma valör- Marmot Trestles Elite Eco Long. Vikten och värmeegenskaperna liknar dem med min säck. Hans upplevelse av natten liknade min- det blev nästan för varmt.
Tanken slog mig att man skulle ha haft sovsäckslakan pga hygienin, men de väger ju ytterligare gram, så jag tror att jag avstår.
 
Reflektionen blev det sjudande fågellivet i försommarnatten. Oj så ljuvligt småfåglarna sjunger! Jag kände igen talgoxen och storspoven förstås. Öronproppar kan vara en tanke, om man är känslig. Jag hade min vanliga ögonmask för att ha det mörkt, den har jag även inomhus sommartid.
Sen är det kanske bekvämt att undvika gå och kissa stup i kvarten nattetid. Ingen sen tekopp för att ”hålla sig varm” eller dylikt dumt.
 
Till nästa inlägg hoppas jag att jag har avancerat till matlagning med Trangiakök, och därefter står packning på tur. Det sägs att ”the big 3”, dvs tält, sovsäck och ryggsäck inte bör väga mer än 3 kg tillsammans, men hur når man dit med en 65 l ryggsäck vet jag inte… vi är uppe i minst 4 kg per person, det får bli mindre kläder istället i så fall.

Böcker om vandring

 
Nu till några vandringsböcker! Som sagt, vi planerar att vandra en bit av Kungsleden till sommaren. Med tält och Trangiakök och allt. Rakt ut sagt är vi (jag) nybörjare, och därför har jag börjat skaffa kunskap om ämnet.
Boken till vänster, Vandra i fjällen, är skriven av Staffan Ekholm. Den är riktigt bra, och ger en bra bild av vad det innebär att vandra i fjällen, trots att ämnet är stort och boken begränsad. Överhuvudtaget tycker jag att alla friluftsböcker utgivna av Calazo förlaget är mycket bra. Rekommenderas varmt!
 
Sedan till den högra boken. Jag såg den på bokrean och klickade hem. Jag såg att den var skriven av Angelica Mejstedt som drev Vandringsbloggen, men gick tragiskt bort mars -19, pga att hon tog livet av sig. Angelica verkar ha varit väldigt omtyckt. Det är många som var bestörta och som saknar henne. Hon själv var väldigt chockad över Aviciis självmord, och skrev även ett blogginlägg om det. Mindre än ett år efter gick hon själv samma väg.
Av allt att döma hade Angelica tidigare varit nära av att gå i väggen, och sadlat om. Hon bytte sin framgångsrika karriär och välbetalda jobb mot att vandra, skriva Vandringsbloggen och boken Vandra. Hon fick massor av utmärkelser och erkännanden och blev en riktigt stor kvinnlig influencer. Jag ser det som att hon var lite före sin tid på många sätt.
Vad som hände sen kan nog ingen veta, och allra minst jag, som inte kände eller ens följde henne. Hon nuddar vid psykisk ohälsa på sin blogg många gånger (bloggen kan man fortfarande läsa)- inlägget om Avicii, svårigheterna att komma hem och anpassa sig till vardagslivet efter vandringar, att någonting skavde fast hon var så framgångsrik. Att någonting inte riktigt kändes någonstans, en tomhetskänsla. Men det var nog få som trodde att det var så illa att hon skulle ta sitt liv.
Jag tänker så, att vandring, liksom allt annat som är kul och utmanande, är viktigt. Men inte ens vandring kan med en trollstav befria oss från livets börda, som till och från känns tung. Avicii är ju lika bra exempel på detta. Han kunde väl göra vad han ville, hade obegränsat med pengar och var ung, populär och kroppsligt frisk. Ändå räckte det inte för att rädda honom.
Nej, jag tror att det rentav är livets små bekymmer och inte minst den småjävliga vardagen som gör att vi orkar fortsätta kämpa på. Utan dessa förlorar vi vårt sammanhang och blir lättare vilsna och deprimerade.
 
Några ord om boken Vandra. Jag tycker att det är onödigt att pressa in alla sorters vandringar såsom dem där man sover på hotell, och även vintervandringar i extrema omständigheter, i en och samma bok. För hotellvandringar behövs ingen bok alls. Och extremvandrare som sover ute på vintern behöver inte, och kommer inte att läsa en sådan här bok.
Men om man nu tar biten som är riktad för en wannabe-tältvandrare som jag, så tycker jag att det var rätt mycket floskler. Om jag inte själv kan räkna ut, att jag ska kolla vilka fickor min ryggsäck har, eller att jag ska ringa 112 om jag är i nöd, eller att jag ska byta blöta strumpor mot torra, så tror jag inte att jag klarar av att läsa boken heller. Ej heller behöver jag läsa i detalj om vartenda djur som jag kan tänkas möta i den svenska naturen, från vildsvin till lodjur. Eller hur jag ska smörja mina vandrinsskor när jag kommit hem. Överhuvudtaget tycker jag att med tanke på hur mycket Angelica hade vandrat, var boken ganska opersonlig. Den hade nog varit mera givande om hon hade bjudit på lite mera av sina egna erfarenheter och upplevelser.
Bilderna är dock fina, och tips på olika vandringar i slutet av boken är bra.
Om det är någon av mina läsare som är intresserad av boken ger jag den gärna vidare! Hojta bara till!
 
Lästips: Vandringsbloggen.
Och jag rekommenderar ffa en annan blogg som även innehåller fjällvandring, Fantasiresor. Väldigt rolig och innehåller riktig bra tips som bygger på egen erfarenhet.

Vad är så speciellt med fjällen?

Jag kan spå en del i framtiden, dels med förnuft och dels med känsla.
Och min känsla är att i framtiden kommer människor söka sig ännu mera till naturen och inte minst till fjällen. Alltså till fots, inte bara slalom. Jag spår också en uppgång för de mindre exploaterade områden såsom Ammarnäs här i Västerbotten. (Bilden är från Braket, Artfjäll).
 
 
Varför?
 
1. Fjällvandring är som livet. Perspektivet angående målet ändras hela tiden. Den toppen som tidigare såg så hög ut, troligen eftersom den stod närmast, visar sig plötsligt vara ganska liten. Man tror sig ha nått toppen, men sedan kommer det en ny topp. Är man någonsin helt framme? När man till sist ser den rätta toppen kan man tappa hoppet, men allt går… ett steg i taget och till sist är man där. Alltid finns det även högre toppar att bestiga och mera krävande vägar att välja.
 
2. Perspektivet ändras också fort gällande allt annat. Såsom ljus- det som nyligen var så mörkt kan plötsligt bli bländande ljust och tvärtom, beroende på hur molnen ligger. Och inte att tala om temperatur! Hur fort kan inte svettigt bli kyligt och tvärtom. Vinden dyker upp och försvinner lika fort. Vädret på fjällen är oförutsägbart med snabba skiftningar.
 
3. Förberedelse och planering i all ära, men när man väl är på tur gäller det bara att gilla läget och vara ihärdig här och nu. Min erfarenhet av dagsturer är, att efter viss tvivel följer en euforisk fas, som senare övergår i jobbigt. Därefter varvas bättre och sämre faser tills man har lärt sig någonting nytt. Hemresan går i regel lättare. Beskrivande är att på min skräckresa tillbaka från Atoklimpens topp mötte jag inte de mest skrämmande platserna igen, och en regnbåge dök upp från ingenstans. Helt plötsligt var allt frid och fröjd.
 
 
4. Det är inte oväsentligt vem man vandrar med. Rätt sällskap gör resan så mycket trevligare! På fjällen, ute på naturens villkor, knyter och fördjupar man band. Att hjälpa varandra, även okända, och visa omtanke är naturligt, eftersom man är ”i samma båt”. Men att vandra ensam är också speciellt. Någon gång gör det gott att verkligen möta sig själv.
 
 
5. Allt är mycket vackrare på fjällen. Kort och gott. Man behöver inte vara mästerfotograf eller ha särskilt bra kamera för att få fina bilder.
 
 

Höstens sista vandring

Snön har lagt sig på Hemavans toppar rekordtidigt, så det blir inga fler fjällvandringar i år.
Sista vandringen skedde på ”markplan” och det tog oss (mig och min mamma) till Gausjosjöns sameviste utanför Strimasund. Ett välbevarat litet viste dit samer norrifrån har i praktik tvångsförflyttats en gång i tiden, inte så länge sedan när allt kommer omkring.
Lagom ett par dagar innan denna tur fick jag ryggskott, men det gjorde mig och min rygg gott att gå i lite varierande terräng. Hoppas att jag lyckas förmedla lite av den härliga atmosfären ute i höstnaturen i dessa bilder som är från sista veckoslutet i september.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Atoklimpen, läs konsten att gå vilse på en fjälltopp

Greger och Alexander byggde bastu för fullt, och söndagen var lång. Vädret var bra, och Atoklimpen hade lockat mig länge. Atoklimpen ligger nära Norges gräns, och det är ett heligt ställe för samerna. Området omkring är en samisk kulturreservat med många offerplatser, gamla gravar med mera. ”Ato” betyder ”den där”- fjället var så heligt att man inte ens fick nämna den vid namn.
 
 
Vandra ensam? Varför inte? Jag sade vart jag skulle och när de kunde vänta mig tillbaka.
Svårigheter att hitta skulle jag inte ha. Klimpen syns på långa vägar. Men OM man tänker efter, ser inte den lite vass ut? Enligt min guidebook var leden röd. Och Dalåive, där jag varit tidigare, var ändå svart.
 
 
Glad i hågen förbi Atostugan och torvkåtan
 
 
 
Och därefter längs den breda vältrampade vägen i björkskogen. Hösten är så vacker!
 
 
Jag läste intresserat om Skuggmannens grav. Jag tänkte kika efter olika tecken på det forna livet när jag väl skulle vara där uppe.
 
 
Det var så fint uppe på kalfjället ovanför trädgränsen.
 
 
Sen såg jag klimpen träda fram från dimmorna. Jag förstod att det var en bit kvar.
 
 
Men jag skulle dit.
 
 
Så fin liten fjällsjö!
 
 
 
Och plötsligt var jag vid klimpen.
 
 
Törs du kika ner?
 
 
Överallt, överallt väntade ett stup. Leden var markerad med orange prickar, men bara ett steg kunde leda en till en ny brant. Det var dimmigt, plötsligt blåste det rejält, och klipporna var halkiga. Och upp skulle jag! Det kändes att det aldrig skulle ta slut. Flera gånger var jag på väg att vända tillbaka. Jag struntade i att jag blev blöt och smutsig om knäna. Jag klättrade längs det kalla sträva berget som en apa, fullkomligt livrädd. Jag kröp, ålade, åkte på rumpan… Jag tror att jag jämrade för mig själv under tiden. 
 
 
Och alltid kom jag till ett nytt stup.
 
 
Väl uppe på det som jag förmodade var toppen, 1006 meter över havet, kunde jag knappt stå upp. Det blåste så hemskt och det var stup åt alla håll. Jag var rädd att jag helt enkelt skulle blåsa ner. I min panik hittade jag knappt toppkistan. Där låg den i sänkan. I toppboken beundrade alla utsikten och den friska vandringen! Ingen nämnde rädsla eller ens lindrigt obehag. (Observera att det är ett stup en bit bort från kistan, där gränsen för klippa går på bilden.)
 
 
Några bilder fick jag taget med darrande händer.
 
 
 
Och ett par selfies. Jag var hela tiden plågsamt medveten om att jag skulle ner, samma väg tillbaka.
 
 
 
Men när jag väl skulle tillbaka ner uppstod panik! Jag hade ingen aning åt vilket håll från toppen jag skulle gå, och jag såg inga orange prickar. På alla håll väntade stupet och jag ville verkligen inte irra mig åt fel håll. Oj Gode Gud, hur skulle jag hitta vägen ner?! Mellan vilka två klippor skulle jag försöka slinka ner? Impulsen fanns att lägga mig i ett hörn bredvid kistan och låta eventuellt kommande vandrare hitta min lealösa kropp där senare.
Som genom ett mirakel såg jag till sist ett litet stenröse och vågade mig ditåt. Om en stund var jag på väg ner, åt rätt håll.
På vägen ner tog jag det lugnt och vågade t om fota lite. Jag såg en fin regnbåge över fjällsjön.
 
 
Jag träffade även andra vandrare på väg upp. Jag hade varit först, men hade ingen aning om att jag hade så mycket folk efter mig. Men någon av de uppgående vandrare som jag mötte erkände för mig att hon också var rädd. Kanske därför att jag sade det först.
 
 
Överraskande fort kom jag ner igen. På vägen ner upplevde jag inte de värsta ställena riktigt lika livshotande som på vägen upp. Det värsta stället slapp jag helt. Jag måste ha tagit lite annan väg?
Väl nere kom jag på att jag inte hade undersökt fjället närmare. Jag hade helt missat bl a offerplatsen! Jag som hade tänkt lämna dit något litet mynt eller dylikt. Skulle jag nu få det heliga bergets och de uråldriga andarnas vrede över mig dessutom?
Kanske inte. Min uppriktiga skräck var vördnad nog. Jag kanske lämnade en liten bit av min själ som offergåva till Atoklimpen. För att ärligt talat tror jag inte att jag någonsin kommer att bli helt återställd efter den här upplevelsen…
 

 

Wander to Wonder- Livsvandringen

I helgen var vi till fjällen igen. Gubben och styvsonen byggde bastu för fullt så jag fick sysselsätta mig på egen hand. Det var regnigt så jag höll mig till närheten av bebyggt område. Från min lilla guidebok valde jag Hemavan Fjällstations projekt Livsvandring, som är en ca 5 km lång runda i de fina närlederna i Hemavan. Till det har man format passande frågor som man får fundera på under vandringens gång.
Vandringen börjar bakom järnhandeln i Hemavan där Kvarnbäcken rinner ut. Det finns fortfarande kvar mycket gamla slipstenar och andra mojäng där.
 
1. Kvarnbäcken, vid slipstenarna.
 
 
Vilka förväntningar har du på den vandring du just börjat? Vilka förväntningar har du på livet?
 
2. Kvarnbäcken
 
 
Vilka källor har du som ger liv, kraft och släcker din törst?
 
3. Grillplatsen
 
 
Vad händer när du blir stilla? Vad hör du när du lyssnar till dig själv? Vad vill du samtala med andra om i förtroende?
 
4. Trädgränsen
 
 
I livet möter vi också motlut, det blir inte alltid som vi tänkt oss. Då kan man behöva ta hjälp av andra eller ge hjälp, då kan man behöva tänka vad man lärt sig genom motgångarna. Vad har du lärt dig av livets motlut?
 
5. Kalfjället
 
 
Vilka vyer har du i livet? Vad längtar du till?
 
6. Fjällfinakåtan
 
 
Vi behöver ett hem, en fast plats i livet där vi får ha vår förankring. Var har du din fasta plats, din förankring?
 
7. Från Mortsbäcken till Kungsleden
 
 
Hur väljer du din egen väg? Vad tar du hjälp av för att orientera dig i livet?
 
8. Kungsleden
 
 
Vem lyssnar du till och vad följer du?
 
9. Pisterna (fotade ej pga att de är fula sommartid plus att det regnade). Bild från ”Vacker utsikt”, en grillplats med underbar vy över Murtserbäcken.
 
 
Vilka äventyr söker du? Vilka är dina utmaningar?
 
10. Fjällbotaniska trädgården
 
 
Vi kan odla intressen, relationer och annat i livet. För att detta ska växa behövs skötsel och omvårdnad. Vad odlar du? Hur gör du för att det du odlar skall växa?
 
11. Fjällparken med Naturum
 
 
Vad känner och tänker du när du ser bakåt i livet? Vad är du glad och tacksam över?
 
Jag är glad om ni tar er en stund att fundera på dessa frågor med mig!

Ute i naturen- fjällvandring, mitt nya intresse

Gå ut i naturen. Hur många gånger har jag försökt lyda detta goda råd. Gått till tallskogen bredvid bostadsområdet och försökt bli lugnare och lyckligare. Och visst, inte har det skadat mig. Men någon större skillnad på mitt mående har det inte heller gjort.
De överlägset finaste naturupplevelserna har jag faktiskt haft på hästryggen. På stranden, i skogen, i ur och skur, i gassande solsken, plågad av brems och flugor, galopperande i månsken. Hästarna har varit min förbindelse till naturen, och till mig själv.
Att lägga hästlivet på is har varit ett medvetet och plågsamt beslut. Jag undviker hästar. Eftersom jag inte kan få allt, vill jag inte ha någonting alls. Träning på mitt gym har varit bra för min kropp, och även för min själ. Men det ersätter inte hästlivet.
Men när man förlorar någonting, kommer det någonting annat i stället. Det kan ta lite tid att komma på vad det är, så här om någonstans i livet behövs det tålamod.
I somras fjällvandrade jag och Greger för första gången till Dalåive- tack vare en bok om fjällvandring i Vindelfjällen som jag köpt till Greger. Därtill hade turistinformation Hemavan Tärnaby gjort en fin liten broschyr om närlederna i fjällvärlden i regionen, och lagt upp en tävlig om sommartoppar i Hemavan Tärnaby! Under sommarhalvåret ska en vuxen ta 4 utvalda toppar och ett barn under 15 år 2 toppar, då är man med i tävlingen och utlottningen av ett presentkort.
Jag är så glad för denna tävling! Eftersom Greger har varit fullt sysselsatt med bastubygget, så har jag och min son på 10 år börjat samla topparna tillsammans. Och inte bara toppar, tack vare den lilla broschyren har vi funnit så många andra underbara ställen på fjällen. Och här snackar vi natur! Det är helt omöjligt att förbli oberörd inför de majestätiska fjällen, även utan häst. På fjällen är man oftast rätt ensam även om det finns flera tappra fjällvandrare. Det finns plats för alla… Lugnet, naturens storslagenhet och ens egen litenhet blir väldigt påtagliga. Och det är vackert, så oerhört vackert, som om man var i en saga. Bilderna är tagna av en icke-fotograf vilket demonstrerar hur vackert och lättfotat det är!
Laxfjället
 
 
 
Gurkfjället
 
 
Storkittelhobben
 
 
 
 
Nuolpen 
 
 
 
 
 
Fast vi inte ens har haft stugan i 2 år börjar jag redan på ha koll på omgivningarna. Nästa helg, om Gud vill, ska vi upp nästa gång och då vet jag redan vad jag gör. Med eller utan kompis. Fortsättning följer.
PS. Det kommer så mycket spam till kommentarer numera att jag är tvungen att börja förgranska kommentarerna. Så ni vet.