Etikett: Bruuns Bazaar

Modetips del 6- Smycken

Det här blir mitt nästan sista modeinlägg för den här omgången, och temat är smycken.
Jag ska börja med att berätta att mina värdefullaste smycken är mina förlovnings- och vigselringar, och inte ens de är särskilt värdefulla mätt i pengar. Desto värdefullare i en annan mening.
I och med att jag valt en slät guldring som förlovningsring kvarstod det inte så mycket att välja mellan då det var dags för själva vigselringen. Den nya skulle skulle givetvis ha samma färg, vara tillräckligt tjock för att inte se löjlig ut bredvid förlovningsringen, och ändå inte vara för tjock så att fingret inte skulle svullna upp och helst gå att böja också. Jag gillar både guld och silver, men för mig är guld guldfärgat (fast färgen kommer egentligen från koppar som är inblandat). Vad är iden med vitguld, då kan man ju nästan lika väl köpa silver? Roseguld kan jag däremot tänka mig.
I Sverige är det mesta guld i 18 karat, men man behöver inte fara längre än till Finland och man tycker att guld blir billigt, och det beror på att för det mesta säljs det 14 karats guld där. Det innebär att man har blandat i guldet mera andra metaller, och därmed blir guldet hårdare. Rent guld är mjukt och nästan utdragbart och måste därför blandas ut för användbarheten skull, mer eller mindre.
Diamanternas värde räknas också i karat, men då talas det om storleken helt enkelt. Andra saker som spelar in där är klarheten, renheten och slipningen förstås. Det finns även svarta diamanter. Mina 10 diamanter i vigselringen är mycket små, och därmed är de inte så hemskt värdefulla som 10 ”Afrikas Stjärnor” hade varit (på Towern i London finns både Afrikas Stjärna, Koh-i-Noor och många andra unika ädelstenar till allmän beskådan.)
Det är få av oss som äger äkta pärlor, men odlade pärlor är också fina. Till bröllopssmycken brukade bruden förr i tiden inte bära pärlor pga att de anses representera tårar, men vidskeplighet och därmed seder har i moderna tider luckrats upp. De här fina pärlorna fick jag av min man som morgongåva. Jag anser dessutom att en del tårar hör till en stor kärlek.
 
 
I min ungdom, dvs för ca 10 år sedan, var jag väldigt förtjust i Pilgrim-smycken. De var någon sorts föregångare till dekorativa, färgglada, kvinnliga smycken och oerhört populära då. Jag har fortfarande kvar dem, fast jag använder dem inte längre. Sannolikt blir de trendiga igen efter några decennier.
 
 
I denna bild finns smycken från Pilgrim, Gemini och längst ner till höger ett armband från Hard Rock Cafe, designad av Shakira.
 
 
Även alla andra accessoarer var färgglada och glittrande den tiden. Jag tycker personligen att det är jättecharmigt att bära glitter i håret! Ringen och korset längst ner kommer från Dyrberg och Kern, och de har alltid varit mina favoriter.
 
 
Senare förenklades trenden, färgerna bleknade och försvann. Vitt och pärlor blir aldrig omodernt.
 
 
Detsamma gäller håret. Silver och pärlor kom igen.
 
 
Jag har också några längre pärlhalsband, som funkar med många outfits. Den till vänster är Snö, övriga Pearls for girls.
 
 
I Stockholm har jag hittat dessa fina långa halsband, Diddi.
 
 
Och mycket beröm har jag fått för denna halsband som dock ska användas efter moget övervägande. Jag köpte den på Vattumannens bokhandel i Stockholm.
 
 
Halsbandet till vänster är speciellt, av Michal Negrin. Den högra har jag fått av min frisör, och där står det MOTHERS ARE ANGELS IN TRAINING, vilket är sant. (Det är bra att pensla på genomskinligt nagellack så att kristallerna inte lossnar!)
 
 
Ett tips för dig som vill investera i vackra smycken, som inte minskar i värde med tiden och finns i många varierande stilar, är att köpa finska Kalevala Koru. De finns i guld, silver och brons.
Denna halsband heter Vanamo (Linnea) och är av silver. De rosa pärlorna är odlade sötvattenspärlor. Ringen hör till, och armband finns också.
 
 
Det här smycket är av Schwarowski, kristallerna är väl representerade.
 
 
Det var ruskigt vad mycket smycken jag hade! Dessa långa halsband från Baglady har jag aldrig använt och kan gärna ge bort till någon som vill ha dem. Det är bara att skicka mig ett meddelande så skickar jag dem. 
 
 
När man spelar sällskapsspelet Afrikas Stjärna (på svenska ”Diamanten”) får man 1000 $ för en rubin, 600 $ för en smaragd och 300 $ för en topas. Safir finns inte med, men är också en äkta och populär ädelsten som kostar en mindre förmögenhet.
Resten av ädelstenarna, som flitigt används i smycken, är betydligt billigare än de ”äkta” och kallas även för halvädelstenar. De är ändå någonting helt annat än färgat glas som det mesta glitter ju består av.
Ametist, citrin, bergkristall, jade, rosenkvarts, rökkvarts, agat, turmalin, hematit, onyx… Visst är de underbara!
 
 

Modetips del 5- Jackor

Det här projektet med mode börjar ta på krafterna, men jag har förstått att det har varit uppskattat så jag fortsätter. Idag är det jackornas tur.
Jag har en svart lång vinterkappa som är helt oumbärlig. Alla kvinnor borde ha någonting i den här stilen, för tillfällen då riktigt värdiga ytterkläder behövs. Dessutom är den varm. Jag tror att jag köpte den 1996!
 
 
Dekorativa knappar och krulligt fårskinn i kragen och vid ärmsluten.
 
 
I våras köpte jag mig en Peak Performance-dunjacka. Dun är bra- då det är varmt är det kallt och tvärtom, precis som ylle, siden och andra naturmaterial. Dock är den här jackan såpass tunn att den inte längre funkar om minusgraderna blir fler. Dessutom går det mig på nerverna att alla, läs alla, har en likadan!
 
 
Av den anledning köpte jag en annan av samma stil, men lite mera originell. Den innehåller någon fiber och inte dun men är ändå mycket tjockare och varmare. Den ser ut att bestå av två lager men det stämmer bara framtill där man har 2 dragkedjor. Fuskpäls finns på huvan. Märket är Spooks, och det är ett italienskt ridklädesmärke som säljs på Hööks! Jag tycker dock att de är alldeles för fina för att användas i stallet. Jag har varit jättenöjd med den här.
 
  
Spooks gör också alldeles underbara västar vars dragkedja går högt upp på halsen. Inte heller den här används i stallet, utan till vardags med någon ylletröja.
 
 
Knappast något plagg som jag äger har fått lika mycket beröm som denna kvinnliga vinterjacka av Chill Norway. Jag vet inte riktigt vad tyget heter men det är lite som ”filt”, en ullblandning. Jackan börjar vara lite kantstött efter mycket användning.
 
  
På hösttid har jag använt den här svarta jackan från Bruuns Bazaar, i åratal. Även den börjar ha sett sina bästa dagar. Jag hoppas att jag kan hitta någonting likadant i framtiden.
 
  
När jag var barn var det helt standard att man skulle ha en sommarjacka. Jag minns att den användes också. Klimatet har säkerligen blivit varmare, eftersom det är mycket sällan jag har en jacka på sommaren nuförtiden. På sin höjd kan man ha någon kofta då solen gått ner. En sommarjacka har jag ändå, som jag börjar använda på våren. Newhouse.
 
 
Det har varit några höstar då det regnat precis hela tiden och då har den här regnjackan från Didriksons fungerat utmärkt som dagligjacka! Det är reflexen som lyser.
 
 
Och den här koftan från Odd Molly är så tjock att den fungerar nästan som en jacka, förutsatt att det inte regnar. Den är nästan tung att bära på sig!
 
 
Jag har försökt få till bilderna men de blir inte riktigt bra. Men vi orkar inte vänta på sommarljuset eller att jag köpt mig en mera avancerad kamera. Det får duga så här nu.