Etikett: mode

Hållbart mode

Ibland kommer jag ihår varför jag prenumererar Damernas Värld- vilket toppennummer. Informativ och utbildande om hållbart mode.
 
 
Det är svårt att vara modeintresserad med vetskapen att efter oljeindustrin är modeindustrin den största miljöförstöraren globalt sett… Men, ifall vi nu hinner, är nya tider på gång.
Stella Mc Cartney är en designer som har varit en förgångare för miljöns och djurens rättigheter i alla tider. Och det är ju som hon konstaterar: ”Så fort du skapar någonting gör du ett fotavtryck i miljön. Vad vi kan göra är att det ska bli så litet som möjligt.” En reportage om henne var mycket intressant.
Stella har haft mycket samarbete med Adidas och då kommer vi till Cyrill Gutsch, en designer som lärde sig att den största miljöboven heter plast! Plast är helt enkelt dålig design. Även om du bränner ner den, finns den kvar i naturen, fast då i pyttesmå partiklar. Den håller på att infiltrera hela jorden. Och inte nog med de små partiklarna- stora plastpåsar har invaderat även de mest avlägsna stränderna och öarna i världen, pga att de hamnar i världshaven. Djuren fastnar i påsarna, och går en plågsam död till mötes. Företaget Parley of the Oceans söker lösningar för att förändra situationen. Adidas är en av deras största samarbetspartners, och har nu börjat samla plast från haven för att tillverka bl a löparskon av den. Från och med 2018 kommer Adidas helt sluta med att använda nyproducerad plast.
De stora kedjorna får ofta mycket kritik när det talas om miljön- och visst är inte billiga kläder och slit och släng morgondagens melodi. Det som man ofta glömmer är att de stora företagen- som t ex svenskt HM- är ofta även de största aktörerna som aktivt försöker hitta nya, bättre lösningar för miljön. Allt flera företag strävar nu mot cirkulär modeeindustri, dvs att enbart använda återvunna och hållbart framtagna material, och bli klimatpositiva genom hela kedjan. Kläderna och accessoarerna med kortare livslängd kan återvinnas som nya fibrer, och ekologisk bomull är framtidens självklarhet. Nya material såsom växtbaserat skinn av avfallet från vinproduktion och textilfibrer av cellulosan från kospillning är på gång.
Men bara för att ett plagg är dyrt och av bra kvalitet, behöver det inte vara hållbart eller etiskt framtagen.
Vestiaire Collective satsar på att köpa in, laga och sälja vidare varor av bra kvalitet. Då får plaggen ju mycket längre livslängd.
Så- återvinn, laga, välj aktivt grönare och mera etiska lösningar, och naturligtvis slentrianshoppa mindre. Vi får hoppas att politikerna och företagen med hjälp av vetenskap och nya teknologier kommer fram till lösningar som gör att jorden finns kvar även om hundra år.

Modeinspiration

Sommaren kommer och det är dags att ta i bruk den andra halvan av garderoben igen.
Det är en smärre chock varje gång att gå igenom sin garderob. Trots att jag rensar regelbundet så har jag hur mycket kläder som helst! Under senaste åren har jag gått från spets och rysch-pysch mera åt det minimalistiska hållet, som kanske passar min ålder, eller om modet i det stora hela är på väg åt det hållet. Jag har gjort några nyinvesteringar, men i sin helhet är garderoben ganska komplett- det handlar bara om att hitta det man har.
Jag har följt några modetidningar och försöker nu göra en resume.
 
Av mina senaste klädesinköp ska Diane Von Furstenberg-wrap-klänningen och skjortklänningen från New York nämnas. Båda är moderiktiga och snälla mot alla figurer. Skjortklänningen kan även ha långa ärmar.
 
 
Numera är det inget problem att klä sig ”fel”- kombinera en fin festklänning med sneakers för att ”klä ner”, alternativt ha ballerinas till joggingoutfit för att ”klä upp”. Fin effekt tycker jag.
 
 
På skofronten vill jag rekommendera stadiga träskor från t ex Swedish Hasbeens. Färgen ”nude” passar till nästan alla outfits, dessa är sköna när man väl gått in dem, och de hålls stadigt på plats av remmarna.  (Jag gillar inte när skorna lossnar!)

 
 
Några rådande trender är paljetter och glitter, och blommor förstås. Dessa har jag i garderoben sedan länge.
 
 
Vita skjortor passar alltid, men i synnerhet på sommaren. Afrika och djurmotiv är inne.
 
 
Ett signaturplagg av hög kvalitet är aldrig fel.
 
 
Det som jag personligen gillar av säsongens trender är rosetter och knytsnören. Så snyggt.
 
 
Koftor, kavajer och kaftaner hör sommaren till.
 
 
Jeans är alltid rätt, men tydligen extra rätt just nu. Tyvärr kan jag inte tänka mig en jeansjacka ens. Jeanskjol är dock snyggt.
 
 
Snörningar av alla dess slag ska man ha, ingen storfavorit kanske men rolig variation.
 
 
Ribbade stickade klänningar passar kallare sommardagarna.
 
 
Det marina och sjömansinspirerat verkar alltid vara rätt. Inte att tala om en topp med små zebror på för en tiger.
 
 
90-talets ”slip”-klänningar är inne.
 
 
Här är slipklänningar i form av underklänning och nattlinne, som jag dock inte skulle klä på mig ute på stan. Det finns dock de som gör det.
 
 
För en som trivs som bäst i nattkläder halva dagen, och där huset ofta är fullt med folk, är det bekvämaste alternativet kanske ändå en ”pyjamas”. Skön även sommartid. Från USA, VS.
 
 
En väska med en kedja är snygg, Chanel har jag inte råd med så jag nöjde mig med en billigare variant från New York. En sk tote, shoppingbag, är praktisk. Den här billiga Don Donna-väskan från Accent (till höger) har jag använt nästan dagligen i ett års tid. Superkvalitet, överraskande nog!
 
 
Och slutligen saker som är inne, men som jag bestämt säger nej till.
– Underkläder utanpå.
– ”Jumpsuit”- skjorta och byxor i ett.
– Kulotter, dvs ”byxkjol” med längre eller kortare men väldigt breda fladdrande ben, usch.
– Bara axlar med rynkad gummiband nedanför axlarna- helt opraktiskt.
– Skinnjacka, det är inte jag.
– Axelvaddar och puffar, nej tack, det har jag aldrig gillat.
– Nät- nej, det går för långt.
– Alla slags militär- och motorcykelinspierade kläder, nej tack.
– Herrkläder på kvinnor- hur många gånger måste jag säga nej. De passar verkligen inte mig. Jag har inte ens en kavaj.

Tänk som en personal shopper

Jag fortsätter från boken Säker stil av Ebba K von Sydow och Emilia de Poret. De uppmanar alla som står inför en garderobsrensning fylla i följande lista. Det är så här personal shoppers arbetar.
Jag brukar inte ha några frågestunder på min blogg men nu så.
 
Beskriv din vardagsuniform, som du helst vill att den ska se ut.
Hur jag vill? Enkel, proper, hel och ren. Behagliga material och snitt. Skor som man kan gå i. Klassiskt eller romantiskt spelar mindre roll. Ej sportigt.
Som det har sett ut de senaste åren är klänning/tunika, svarta tights och platta skor.
 
Vilken känd person identifierar du dig med stilmässigt?
Jag har faktiskt ingen aning! Skulle ljuga om jag hittade på. Absolut inte Kim Kardashian iaf.
 
Vilket plagg eller vilken typ av textilkvalitet gillar du absolut inte?
Vi har ju pratat om de där tighta ormskinnsbyxorna tidigare… jag har även svårt för svart skinn. Mockaskinn däremot går bra. Jeansjacka vill jag inte ha.
 
Vad är det som alltid blir hängande, nästan oanvänt, i din garderob?
Det är kanske skjortor då. Eller jeans, när jag har varit mulligare.
 
Vilket plagg har du ärligt så mycket av att du borde förbjuda dig själv att köpa fler?
Klänningar och även festklänningar.
 
Vilken färg bär du oftast?
Svart och rosa.
 
Vilken är din älsklingsfärg som du alltför sällan bär?
Kanske rött?
 
Vilket festplagg har du alltid, genom åren, känt dig riktigt snygg och stark i?
Klänning.
 
Har du något signatursmycke och i så fall vilket? Om inte, vad skulle du vilja ha?
Förlovningsring och vigselring i gult guld och med diamanter. Min fina ring från Michael O’Dwyer i roseguld, med rosa safirer och diamanter.
 
Om du fick välja en handväska gratis, vilken som helst i hela världen, vilken skulle du ta?
En svart Chanel kanske. Eller en Hermes Birkin i krokodilskinn.
 
Vilka märken representerar dig både stil- och prismässigt?
Tidigare hade jag sagt utan omsvep- Odd Molly, Meandi, Rabalder, Uggs. Nu säger jag Tommy Hilfiger. Ida Sjöstedt till fest! Vad gäller skor och väskor gillar jag Tosca Blu.
Om jag fick välja av dyra märken, säger jag Burberry, Valentino, Dolce & Gabbana. Jag beundrar Karl Lagerfeld, allt han gör är fantastiskt. Michael Kors har allt nästan för rätt.
 
Vilken butik handlar du allra mest i?
Nätbutiken Country-dreams. MQ. Pagelle här i Umeå. Rabalder. Åhlens har allt.
 
Prioritera!
Pris 4.
Passform 1.
Funktion 3.
Trendgrad 5.
Kvalitet 2.
 
Byst/midja/stussmått?
Jag vet inte, men de har gått ner sedan bantningen började!
 
Vilken klackhöjd trivs du bäst med?
Jag klarar av 7 cm. Jimmy Choo säger att 10,5 cm är idealet.
 
 
Tigerhälsningar till alla mina läsare! 
 
 

Om mode

Lite skamset erkänner jag igen att jag älskar kläder. Jag måste gång på gång påminna mig om att det inte behöver vara någonting fel med det. En del av oss håller på med matlagning, handarbete, motorsport, djur, pyssel, träning eller resor. Allt kostar pengar och det ena intresset är inte sämre än det andra! Jag är emot negativ ytlighet och sjuklig fixering vid utsidan, men att det automatiskt skulle följa med modeintresset är helt fel.
Modeförebilden för mig är fortfarande min mormor, som var född 1919. Hon kom från ett väldigt fattigt hem pga att hennes far dog när hon var liten. Hon fick börja arbeta som 5-åring. Hon fick inte utbilda sig och fick 3 barn och ett liv som hemmafru. Hon hade aldrig någonsin rört sig i finare kretsar än lördagsbingo och finska motsvarighet för Ica. Nåja, på någon fest hade hon förstås varit. Jag och många med mig undrar varifrån hennes oerhörda känsla för stil kom ifrån. Hon var inte beläst, hon var inte rik och hon var inte världsvan. Men hon var rentut sagt före sin tid många gånger. Hon är en av de första som jag har sett bära leopardmönstrat! Smycken, väskor, skor och kläder kombinerade hon klanderfritt. Allt detta utan någon större budget. Hennes känsla för stil var ett personlighetsdrag, en hobby och säkerligen ett sätt att uttrycka sig själv.
Jag har läst en nyutkommen svensk bok om mode.
 
 
Jag tycker att den är tydlig, faktainspäckad, vacker och välgjord. Författarna rör sig i landets mest etablerade modekretsar med mode som jobb så de kan väl anses ha tillräckligt på fötterna för att ge ut en modebok.
Dessa tjejer förespråkar en stil som heter ”scandi-chic”! Dvs enkel, funktionell, elegant, tidlös och hämtar mycket av sin inspiration från naturen. Funktionaliteten är grundläggande viktig för stilen. Klassiskt exempel för detta är t ex Filippa K. Vi vill röra oss och fungera i vardagen med våra plagg så att de hjälper oss och inte begränsar oss. Ej heller har vi lust att springa på kemtvätt i tid och otid.
Tanken är att man ska ha en basgarderob som aldrig sviker en, och bygga på med detaljer som man mera kan uttrycka rådande trender med.
Plagg som man alltid ska ha nära till hands är förslagsvis: Svart kavaj. Randig tröja. Svarta pumps. Vit skjorta. Enfärgade ballerinaskor. Svarta kostymbyxor. Rundhalsad ulltröja. Svart ullkofta. Svart skinnjacka. Den lilla svarta. Trenchcoat. Ullkappa. Smoking. Boots. Svart bälte. Solglasögon. Signatursmycken. Armbandsur. Större läderväska. Svarta skinnhandskar. Liten festväska i metallicfärg.
Jag tror personligen att detta kan vara ett bra, fungerande koncept som ändå tillåter en att uttrycka sin egen stil i all oändlighet. Har man däremot hittat sin stil som man trivs med och som fungerar- ja, varför byta? Men om man uppriktigt känner sig lite vilsen, har i regel inget att ta på sig, gör en massa impulsköp av kläder som man till sist sällan eller aldrig använder och blir bara fattig och grinig av, är det dags att göra någonting åt saken. Och då tycker jag att den här boken kan vara en bra början, helt oavsett ens ålder eller nuvarande stil. Den fungerar nog så bra som en personal shopper, om man orkar tänka till.
Jag reagerade lite negativt när författarna varnade för en färgsprakande storblommig tunika som semesterplagg. Jag anser att världen skulle vara väldigt tråkig utan människor i dessa tunikor. Men man plockar ju med sig det man trivs med i boken och lämnar resten, så är det med allt.
Jag har länge varit lite smårund och då sitter inte kläderna så bra. Så 10 kg viktnedgång har öppnat helt nya möjligheter för mig att klä mig! Dessutom har jag blivit äldre så det känns att ryschpyschiga rosa Odd Molly-tunikastilen har nått sin ände hos mig och en ny, mera klassisk, era ska så småningom ta form.
Mitt enda problem är fortfarande att jag nästan aldrig behöver använda några kläder, annat än under arbetsresorna då jag ändå har ytterkläderna på mig! Men jag hoppas att sommartid och ljuset gör att man återigen får synas lite mera, för alla andra och även för sig själv.

Tigertankar

Alla pojkar har varit hemma senaste tiden och det är så mysigt.
Snart har vi dessutom en ny chaufför! Tala om overkligt.
 
 
Jag har tillbringat en hel del av senaste tiden frysande på fotbollscup och -match. Upp tidigt på morgonen. Regn och rusk och kyligt som i Sibirien. Och inte har jag lärt mig någonting, jag är lika tunt klädd varje gång och fryser lika mycket. Tack och lov är mina föräldrar här den här veckan så min pappa har gjort Poppe sällskap på veckans fotbollsskola. Dessutom gjorde Poppe illa sin fot på studsmattan just innan så han kan bara delta i de lättaste övningarna. Fotleden är röntgad och borde inte vara bruten, men han har ordentligt ont.
 
Jag har varit dålig på att fota på sistone, och det beror på att det har regnat mest hela tiden. Det har varit svårt att ens ta fram mobilen. Min man är känd som en lugn och sansad person, men även han har misströstat. Han är ju bonde och säger att han aldrig någonsin har varit så här sen!
Denna sommar planerar vi att göra en cykelresa i Åbo skärgård och på Åland. Det gäller att boka boenden redan nu då övernattningsplatserna tar slut tidigt.
 
Lite sommarmodeinspiration här! En sidenkaftan för soliga varma dagar- nåja, kan kanske tas i bruk nästa sommar, alternativt i vinter ifall den blir lika varm som de två senaste. Havsinspirerade och djungelinspirerade smycken och prylar inkl pärlor ska man ha. Och sist men inte minst- dubbelörhängen, dvs den stora pärlan ligger på baksidan av örsnibben. Ser jättesnyggt ut. Kolla t ex på Guldfynd, de har flera olika.
 
 
Jag önskar alla mina läsare en glad midsommar! Jag fick visa leg på Systemet idag, det var för flera år sedan sist men det gäller att aldrig ge upp!☺
 
 

En djupdykning i modehistoria och lite om mig

Martina Bonniers nyaste modebibel utkom så sent som i höstas. (2014).
 
 
Det som störde mig lite med hennes förra bok, Fashionista, var att där fanns det mycket beskrivande text om hur olika plagg eller stil såg ut, och samtidigt väldigt få bilder, samt att det användes en hel del fackspråk (bussarong, halterneck, slingbacks etc) som inte helt sonika öppnade sig för en lekman utan googling. Sådana här böcker måste ha approachen ”for dummies” för att de ska uppfylla någon funktion alls. Och en bild berättar mera än 100 ord.
Den nya boken är betydligt mera färgglad än Fashionista, och det finns också mycket flera bilder vilket jag välkomnar glatt. Ofta är det så att jag vet precis vilket klädesplagg hon menar ( t ex Ascotdressen!), bara jag får se den på bild!
Martina Bonnier har alltid sagt att för att förstå sig på mode måste man kunna sin modehistoria, och det är det som är poängen med den här boken. Den här boken är en djupdykning i modehistoria. Det tycker jag är en förtjänstfull och vettig approach. Martina Bonnier är mycket kunnig på mode, och har tveklöst ett brinnande intresse och passion för det. Boken var klart allmänbildande för mig, och jag har möjligen blivit ännu mera intresserad av mode efter att ha läst den!
Som skribent har Martina Bonnier några svagheter. Ibland vill hon rymma så mycket mode och information i varenda mening att även bisatserna blir överfulla och i slutändan förstår läsaren ingenting. Jag reagerar också mot hennes ”åsnebryggor” som det heter på finska, dvs till synes smidiga hopp från ett ämne till annat, men som lämnar läsaren som ett frågetecken, vad var sambandet egentligen? (för det finns inget samband.)
Jag har också lite svårt för hennes garderobsregler: ”I din skogarderob BÖR det finnas åtminstone ett par röda skor.” ” En slingback är också nödvändig i en fulländad skogarderob.” Vaddå BÖR? Om jag inte gillar eller använder röda skor då? Vem är garderoben till för egentligen? Och att en slingback är så nödvändig, för vem?
Det känns lite som kejsarens nya kläder- om Miuccia Prada skulle få för sig att vi alla ska gå nakna, och Anna Wintour gav sitt godkännande därtill, skulle Martina Bonnier förmodligen köpa det utan kritik. (Och här har vi just jobbat med att hitta den personliga stilen med Camilla Thulin och nu raseras allt bara för att så är det!)
Nej, det är bra att kunna sin modehistoria, men ingen människa hinner ens prova på all världens mode under en livstid. Det är bäst att utveckla sin egen stil som man trivs med, med ständigt öppna sinnen förstås. Och återigen en liten pekpinne, det finns mycket annat i världen än mode. Man kan lätt bli patetisk om man samlar modeplagg med full intensitet hela livet. Allt har sin tid.
 
Ibland har jag undrat hur det kommer sig att jag alltid har varit så kvinnligt lagd, och i grunden så säker på min egen stil. Jag känner att det är någonting medfött, som finns inuti mig. Min mormor, som kom från extremt fattiga förhållanden, och började arbeta som piga så fort hon lärt sig gå i stort sett, var en färgstark kvinna. Hon fick leva under en turbulent tidsperiod med världskrig och allt, och sin karriär gjorde hon som hemmafru. Hon hade aldrig mycket pengar att röra sig med, och hennes allmänbildning var begränsad till damtidningar. Ändå hade hon en helt osviklig, kvinnlig stil. Rött och vitt, pärlor. Klanderfri handväska. Handskar. Läppstift glömde hon inte. Kjolar och klänningar, stiliga byxor också. Leopardmönstrat föll hon pladask för, vilket överraskade oss alla, eftersom hon inte var någon vän av bruna färgen i övrigt. Hon bar upp allt med finesse, trots ganska betydande övervikt mot slutet. Hon omgavs alltid av ett moln av god (fast kanske inte så dyr) parfym. I sina åsikter var hon mycket sträng, och hon kunde rentav skrika till när hon såg mörkblåa eller bruna kläder, så ”fula” var de! Jag tror att jag har ärvt min kvinnliga sida av henne. Fast hon var faktiskt ännu mera stilren än jag!
 
 
 
 
 

En uppfriskande modebok!

Intresse föder intresse, och efter att jag läste Martina Bonniers Fashionista har jag blivit mera och mera intresserad av mode. In my own way.
På bokrean hittade jag en uppfriskande bok, skriven av en rejäl dam som inte är rädd för att säga vad hon tycker, Camilla Thulin!
 
 
Spontant känner jag glädje och samförstånd när jag läser hennes bok. Hon är en framstående kläddesigner, känd för sina underbara kvinnliga klänningar, och har därmed inte bara åsikter, utan också kunskap.
Var ska vi börja? Ålder? -Våga bli medelålders eller gammal, du har redan varit ung! 
-Det finns lika många gamla vackra som unga fula. 
-Det finns lika många unga vackra som det finns gamla fula.
-Ålder har ingenting med skönhet att göra.
-Rynkor är fint!
…Och vikt… -Skönhet har inget med storlek att göra. Håll den vikt du trivs med, oavsett vad omgivningen säger.
-Bli vän med dig själv!
-Acceptera din kropp!
Camilla Thulin undrar varför allt flera smarta, helt normalt funtade skandinaviska kvinnor väljer att skönhetsoperera sig och frivilligt efterlikna monsterkvinnan Donatella Versace, och det undrar jag med. Vem vill se ut så, förutom att det är fult, så ser man ju ut som att man har alla komplex i världen.
Att acceptera de gråa stråna kan jag väl också köpa, dock tycker jag att jag själv har för mycket grått hår för att det ska vara fint eller ens charmigt.
Hon är less på att de flesta kvinnor klagar på sin alldeles normala, fina, friska kropp som fungerar klanderfritt i alla avseenden. Varför inte vara tacksam i stället för att ständigt gnälla över ett par extra kilon? (Eller, som hon påpekar, vem vill se ut som stackars sönderbantad Victoria Beckham?)
Hon påpekar också, i egenskap av sömmerska, att det är lika bra att acceptera sin storlek och köpa den storlek som passar bäst, i stället för att försöka tränga sig in i ett för litet plagg. Vem bryr sig om en siffra? Tackar för det.
Hon avhandlar hudvård och sminkning med handfasta tips och bilder. Även tips på hennes favoritprodukter finns med. Hennes åsikt är att en äldre kvinna behöver mera smink än en ung kvinna.
Underkläder tas upp också, och det på ett mycket sakkunnigt sätt. Märken som återkommer är Maidenform och Spanx, har ni hört talas om gördel och midjeformare?
Thulin är förespråkare för kvinnlighet, det är naturligt för henne att bära långt hår och dramatiska klänningar. Sådan är jag själv också så jag har mycket lätt att förstå vad hon pratar om. Hon kritiserar trenderna att kvinnorna ska klä sig som män (ja, precis!) eller som småflickor. I boken visar hon upp fantastiska klänningar i lite olika stilar. Jag kan inte se mig mätt på dem!
Medans många andra modeskribenter utgår från ständigt pågående förändring och förnyelse, tycker Thulin att man helst ska bygga upp sin egen stil och hålla fast vid den. Den inger trygghet åt andra människor och åt en själv, och blir som ett ”varumärke”.
Camilla Thulin låter dock sina kläder gå runt och rensar regelbundet i garderoben. Medans Martina Bonnier verkar spara alla sina kläder i formalin som museumföremål (pga ”starka personliga band”) har Thulin helt osentimentalt förhållningssätt till sina kläder. In med nytt först när det gamla är ute!
Hon satsar mera pengar på sina skor och väskor, och ser dem som livstidsinvesteringar. Kläder, i synnerhet basplagg, kan gärna vara billigare för henne.
Ett mycket bra tips från henne, åtminstone för dem som bor i större städer, är att köpa dyra märkeskläder second hand! Det finns sk kommissionsbutiker, där säljaren får betalt först när varan är såld. Priset kan gå att förhandla, och man är rätt skyddad mot felaktig prissättning och kopier, i och med att butiksinnehavare brukar vara proffs. Däremot så sågar hon helt t ex Myrorna vad gäller klädrecycling, och där kan jag bara hålla med. Fantastiska överpriser är regeln!
Vintage ska vara minst 30 år gammalt, allt annat är second hand. Men det finns en poäng med att köpa fina märkeskläder second hand, inte minst därför att de har så fint hantverk och hög kvalitet att de är tacksamma objekt att användas om och om igen. Vi som inte har så stor budget kan då dra nytta av dem som kan shoppa bekymmerslöst (och ofta shoppar för mycket) och tröttnar på sina gamla plagg.
Denna fina bok rekommenderas varmt av mig och finns att låna hos mig.
 

Adjö mode!

Jag börjar vara klar med mode för den här omgången. Om modet är klar med mig är jag mindre säker på. Jag har lärt mig mycket under resans gång. Om mode och trender, men även som en klok läsare påpekade, om mig själv. Genomgång av mina garderober och smyckeskrin har varit en resa till mig själv.
Det finns ju inget ont i mode i sig. Modet finns och kommer alltid att finnas, oavsett om vi vill det eller inte. Orättvisorna i världen är omåttligt stora, och att några människor använder en förmögenhet på kläder och accessoarier är ett av de mindre problemen. Hellre kan vi bekämpa de enorma industrierna av krig, porr och droger istället.
Min budget på liv och leverne går inte att förstå av en som bor i ett U-land. Jag köper jackor och skor för tusentals kronor medan en annan hade varit glad åt en smörgås. Är jag mindre syndig och moraliskt skyldig än den som investerar hundratusentals eller miljoner kronor i sina outfits? Hur mycket får vi spendera på oss själva? Hur mycket borde vi ge bort? Och vem bestämmer det?
Varför känns det fulare för många att köpa kläder och väskor än en träningscykel, böcker, tavlor, golfklubbor eller en ny bil? Att investera i utseendet i stället för t ex ett sportintresse?
Jag tror att det beror på att en äkta fashionista måste på något sätt alltid vara självupptagen. Tänkandet går hela tiden ut på Hur ser jag ut? Hur ser andra ut? Jämföra… Golf kan man ju spela bara för att det är så himmelens kul! (Har jag hört, inte spelat.)
Jag kan tänka mig att det är roligt att bygga upp en garderob och hitta sin egen stil. Det kan vara som en hobby ett tag. Men människolivet är långt. Åren är för många. Garderoberna måste svämma över många gånger om. Att ha mode som ett stort intresse hela livet får mig befara att man har missat någonting annat (men jag vet inte om jag har rätt i detta påstående!)
Jag läste från boken Den mörka hemligheten (Dan Josefsson- Egil Linge) att ett ovårdat yttre är en signal: kom inte nära mig. Det intressanta är, att enligt författarna skickar ett ytterst, ytterst välvårdat yttre ut precis samma signal som sin motsats: kom inte nära mig! Det vill säga, båda ytterligheterna fungerar enligt samma psykologisk mekanism, med syfte att skapa avstånd till medmänniskorna. Intressant, vad.
Den dagen vi dör, får vi inte ta med oss någonting till den andra sidan. Hermesväskorna och Armanikavajerna har inget tillträde till himmelriket. Med oss har vi bara vår odödliga själ. Det kan ju trösta, att åtminstone väskan kan eventuella arvtagare sälja, och leva gott på pengarna. Men var det verkligen värt det?
Det finns många människor som just idag skulle ge allt de äger, och då menar jag allt, om bara de själva eller deras barn blev friska från en livshotande sjukdom. I sådana lägen ser man väldigt tydligt vad en Hermesväska är värd- ingenting alls!
När jag tänker på vad jag menar med en underbar människa, tänker jag inte på en så snygg, stilren och välklädd människa som möjligt. Jag tänker på en människa som har ett varmt hjärta, som behandlar alla sina medmänniskor schysst och likadant utan baktankar om egen vinst. En som är beredd att förlåta och förstå. Som ger från sitt eget utan förväntan om eventuell gentjänst. Som har så mycket kärlek att han/hon inte behöver snåla med den alls. Som skulle ge sin Armanikavaj till en som fryser på gatan. Det är äkta skönhet hos en människa.
 
 
På bilden finns en av de snällaste och finaste människorna som jag känner.

Modetips del 6- Smycken

Det här blir mitt nästan sista modeinlägg för den här omgången, och temat är smycken.
Jag ska börja med att berätta att mina värdefullaste smycken är mina förlovnings- och vigselringar, och inte ens de är särskilt värdefulla mätt i pengar. Desto värdefullare i en annan mening.
I och med att jag valt en slät guldring som förlovningsring kvarstod det inte så mycket att välja mellan då det var dags för själva vigselringen. Den nya skulle skulle givetvis ha samma färg, vara tillräckligt tjock för att inte se löjlig ut bredvid förlovningsringen, och ändå inte vara för tjock så att fingret inte skulle svullna upp och helst gå att böja också. Jag gillar både guld och silver, men för mig är guld guldfärgat (fast färgen kommer egentligen från koppar som är inblandat). Vad är iden med vitguld, då kan man ju nästan lika väl köpa silver? Roseguld kan jag däremot tänka mig.
I Sverige är det mesta guld i 18 karat, men man behöver inte fara längre än till Finland och man tycker att guld blir billigt, och det beror på att för det mesta säljs det 14 karats guld där. Det innebär att man har blandat i guldet mera andra metaller, och därmed blir guldet hårdare. Rent guld är mjukt och nästan utdragbart och måste därför blandas ut för användbarheten skull, mer eller mindre.
Diamanternas värde räknas också i karat, men då talas det om storleken helt enkelt. Andra saker som spelar in där är klarheten, renheten och slipningen förstås. Det finns även svarta diamanter. Mina 10 diamanter i vigselringen är mycket små, och därmed är de inte så hemskt värdefulla som 10 ”Afrikas Stjärnor” hade varit (på Towern i London finns både Afrikas Stjärna, Koh-i-Noor och många andra unika ädelstenar till allmän beskådan.)
Det är få av oss som äger äkta pärlor, men odlade pärlor är också fina. Till bröllopssmycken brukade bruden förr i tiden inte bära pärlor pga att de anses representera tårar, men vidskeplighet och därmed seder har i moderna tider luckrats upp. De här fina pärlorna fick jag av min man som morgongåva. Jag anser dessutom att en del tårar hör till en stor kärlek.
 
 
I min ungdom, dvs för ca 10 år sedan, var jag väldigt förtjust i Pilgrim-smycken. De var någon sorts föregångare till dekorativa, färgglada, kvinnliga smycken och oerhört populära då. Jag har fortfarande kvar dem, fast jag använder dem inte längre. Sannolikt blir de trendiga igen efter några decennier.
 
 
I denna bild finns smycken från Pilgrim, Gemini och längst ner till höger ett armband från Hard Rock Cafe, designad av Shakira.
 
 
Även alla andra accessoarer var färgglada och glittrande den tiden. Jag tycker personligen att det är jättecharmigt att bära glitter i håret! Ringen och korset längst ner kommer från Dyrberg och Kern, och de har alltid varit mina favoriter.
 
 
Senare förenklades trenden, färgerna bleknade och försvann. Vitt och pärlor blir aldrig omodernt.
 
 
Detsamma gäller håret. Silver och pärlor kom igen.
 
 
Jag har också några längre pärlhalsband, som funkar med många outfits. Den till vänster är Snö, övriga Pearls for girls.
 
 
I Stockholm har jag hittat dessa fina långa halsband, Diddi.
 
 
Och mycket beröm har jag fått för denna halsband som dock ska användas efter moget övervägande. Jag köpte den på Vattumannens bokhandel i Stockholm.
 
 
Halsbandet till vänster är speciellt, av Michal Negrin. Den högra har jag fått av min frisör, och där står det MOTHERS ARE ANGELS IN TRAINING, vilket är sant. (Det är bra att pensla på genomskinligt nagellack så att kristallerna inte lossnar!)
 
 
Ett tips för dig som vill investera i vackra smycken, som inte minskar i värde med tiden och finns i många varierande stilar, är att köpa finska Kalevala Koru. De finns i guld, silver och brons.
Denna halsband heter Vanamo (Linnea) och är av silver. De rosa pärlorna är odlade sötvattenspärlor. Ringen hör till, och armband finns också.
 
 
Det här smycket är av Schwarowski, kristallerna är väl representerade.
 
 
Det var ruskigt vad mycket smycken jag hade! Dessa långa halsband från Baglady har jag aldrig använt och kan gärna ge bort till någon som vill ha dem. Det är bara att skicka mig ett meddelande så skickar jag dem. 
 
 
När man spelar sällskapsspelet Afrikas Stjärna (på svenska ”Diamanten”) får man 1000 $ för en rubin, 600 $ för en smaragd och 300 $ för en topas. Safir finns inte med, men är också en äkta och populär ädelsten som kostar en mindre förmögenhet.
Resten av ädelstenarna, som flitigt används i smycken, är betydligt billigare än de ”äkta” och kallas även för halvädelstenar. De är ändå någonting helt annat än färgat glas som det mesta glitter ju består av.
Ametist, citrin, bergkristall, jade, rosenkvarts, rökkvarts, agat, turmalin, hematit, onyx… Visst är de underbara!
 
 

Modetips del 5- Jackor

Det här projektet med mode börjar ta på krafterna, men jag har förstått att det har varit uppskattat så jag fortsätter. Idag är det jackornas tur.
Jag har en svart lång vinterkappa som är helt oumbärlig. Alla kvinnor borde ha någonting i den här stilen, för tillfällen då riktigt värdiga ytterkläder behövs. Dessutom är den varm. Jag tror att jag köpte den 1996!
 
 
Dekorativa knappar och krulligt fårskinn i kragen och vid ärmsluten.
 
 
I våras köpte jag mig en Peak Performance-dunjacka. Dun är bra- då det är varmt är det kallt och tvärtom, precis som ylle, siden och andra naturmaterial. Dock är den här jackan såpass tunn att den inte längre funkar om minusgraderna blir fler. Dessutom går det mig på nerverna att alla, läs alla, har en likadan!
 
 
Av den anledning köpte jag en annan av samma stil, men lite mera originell. Den innehåller någon fiber och inte dun men är ändå mycket tjockare och varmare. Den ser ut att bestå av två lager men det stämmer bara framtill där man har 2 dragkedjor. Fuskpäls finns på huvan. Märket är Spooks, och det är ett italienskt ridklädesmärke som säljs på Hööks! Jag tycker dock att de är alldeles för fina för att användas i stallet. Jag har varit jättenöjd med den här.
 
  
Spooks gör också alldeles underbara västar vars dragkedja går högt upp på halsen. Inte heller den här används i stallet, utan till vardags med någon ylletröja.
 
 
Knappast något plagg som jag äger har fått lika mycket beröm som denna kvinnliga vinterjacka av Chill Norway. Jag vet inte riktigt vad tyget heter men det är lite som ”filt”, en ullblandning. Jackan börjar vara lite kantstött efter mycket användning.
 
  
På hösttid har jag använt den här svarta jackan från Bruuns Bazaar, i åratal. Även den börjar ha sett sina bästa dagar. Jag hoppas att jag kan hitta någonting likadant i framtiden.
 
  
När jag var barn var det helt standard att man skulle ha en sommarjacka. Jag minns att den användes också. Klimatet har säkerligen blivit varmare, eftersom det är mycket sällan jag har en jacka på sommaren nuförtiden. På sin höjd kan man ha någon kofta då solen gått ner. En sommarjacka har jag ändå, som jag börjar använda på våren. Newhouse.
 
 
Det har varit några höstar då det regnat precis hela tiden och då har den här regnjackan från Didriksons fungerat utmärkt som dagligjacka! Det är reflexen som lyser.
 
 
Och den här koftan från Odd Molly är så tjock att den fungerar nästan som en jacka, förutsatt att det inte regnar. Den är nästan tung att bära på sig!
 
 
Jag har försökt få till bilderna men de blir inte riktigt bra. Men vi orkar inte vänta på sommarljuset eller att jag köpt mig en mera avancerad kamera. Det får duga så här nu.