Wander to Wonder- Livsvandringen

I helgen var vi till fjällen igen. Gubben och styvsonen byggde bastu för fullt så jag fick sysselsätta mig på egen hand. Det var regnigt så jag höll mig till närheten av bebyggt område. Från min lilla guidebok valde jag Hemavan Fjällstations projekt Livsvandring, som är en ca 5 km lång runda i de fina närlederna i Hemavan. Till det har man format passande frågor som man får fundera på under vandringens gång.
Vandringen börjar bakom järnhandeln i Hemavan där Kvarnbäcken rinner ut. Det finns fortfarande kvar mycket gamla slipstenar och andra mojäng där.
 
1. Kvarnbäcken, vid slipstenarna.
 
 
Vilka förväntningar har du på den vandring du just börjat? Vilka förväntningar har du på livet?
 
2. Kvarnbäcken
 
 
Vilka källor har du som ger liv, kraft och släcker din törst?
 
3. Grillplatsen
 
 
Vad händer när du blir stilla? Vad hör du när du lyssnar till dig själv? Vad vill du samtala med andra om i förtroende?
 
4. Trädgränsen
 
 
I livet möter vi också motlut, det blir inte alltid som vi tänkt oss. Då kan man behöva ta hjälp av andra eller ge hjälp, då kan man behöva tänka vad man lärt sig genom motgångarna. Vad har du lärt dig av livets motlut?
 
5. Kalfjället
 
 
Vilka vyer har du i livet? Vad längtar du till?
 
6. Fjällfinakåtan
 
 
Vi behöver ett hem, en fast plats i livet där vi får ha vår förankring. Var har du din fasta plats, din förankring?
 
7. Från Mortsbäcken till Kungsleden
 
 
Hur väljer du din egen väg? Vad tar du hjälp av för att orientera dig i livet?
 
8. Kungsleden
 
 
Vem lyssnar du till och vad följer du?
 
9. Pisterna (fotade ej pga att de är fula sommartid plus att det regnade). Bild från ”Vacker utsikt”, en grillplats med underbar vy över Murtserbäcken.
 
 
Vilka äventyr söker du? Vilka är dina utmaningar?
 
10. Fjällbotaniska trädgården
 
 
Vi kan odla intressen, relationer och annat i livet. För att detta ska växa behövs skötsel och omvårdnad. Vad odlar du? Hur gör du för att det du odlar skall växa?
 
11. Fjällparken med Naturum
 
 
Vad känner och tänker du när du ser bakåt i livet? Vad är du glad och tacksam över?
 
Jag är glad om ni tar er en stund att fundera på dessa frågor med mig!

Ute i naturen- fjällvandring, mitt nya intresse

Gå ut i naturen. Hur många gånger har jag försökt lyda detta goda råd. Gått till tallskogen bredvid bostadsområdet och försökt bli lugnare och lyckligare. Och visst, inte har det skadat mig. Men någon större skillnad på mitt mående har det inte heller gjort.
De överlägset finaste naturupplevelserna har jag faktiskt haft på hästryggen. På stranden, i skogen, i ur och skur, i gassande solsken, plågad av brems och flugor, galopperande i månsken. Hästarna har varit min förbindelse till naturen, och till mig själv.
Att lägga hästlivet på is har varit ett medvetet och plågsamt beslut. Jag undviker hästar. Eftersom jag inte kan få allt, vill jag inte ha någonting alls. Träning på mitt gym har varit bra för min kropp, och även för min själ. Men det ersätter inte hästlivet.
Men när man förlorar någonting, kommer det någonting annat i stället. Det kan ta lite tid att komma på vad det är, så här om någonstans i livet behövs det tålamod.
I somras fjällvandrade jag och Greger för första gången till Dalåive- tack vare en bok om fjällvandring i Vindelfjällen som jag köpt till Greger. Därtill hade turistinformation Hemavan Tärnaby gjort en fin liten broschyr om närlederna i fjällvärlden i regionen, och lagt upp en tävlig om sommartoppar i Hemavan Tärnaby! Under sommarhalvåret ska en vuxen ta 4 utvalda toppar och ett barn under 15 år 2 toppar, då är man med i tävlingen och utlottningen av ett presentkort.
Jag är så glad för denna tävling! Eftersom Greger har varit fullt sysselsatt med bastubygget, så har jag och min son på 10 år börjat samla topparna tillsammans. Och inte bara toppar, tack vare den lilla broschyren har vi funnit så många andra underbara ställen på fjällen. Och här snackar vi natur! Det är helt omöjligt att förbli oberörd inför de majestätiska fjällen, även utan häst. På fjällen är man oftast rätt ensam även om det finns flera tappra fjällvandrare. Det finns plats för alla… Lugnet, naturens storslagenhet och ens egen litenhet blir väldigt påtagliga. Och det är vackert, så oerhört vackert, som om man var i en saga. Bilderna är tagna av en icke-fotograf vilket demonstrerar hur vackert och lättfotat det är!
Laxfjället
 
 
 
Gurkfjället
 
 
Storkittelhobben
 
 
 
 
Nuolpen 
 
 
 
 
 
Fast vi inte ens har haft stugan i 2 år börjar jag redan på ha koll på omgivningarna. Nästa helg, om Gud vill, ska vi upp nästa gång och då vet jag redan vad jag gör. Med eller utan kompis. Fortsättning följer.
PS. Det kommer så mycket spam till kommentarer numera att jag är tvungen att börja förgranska kommentarerna. Så ni vet.

Ruttjebäcken

Dagen efter Dalåive bestämde vi att besöka Hemavans naturliga äventyrsbad Ruttjebäcken. Den finns vid Tängvattnet söder om Artfjällsmassivet. En fjällbäck rinner på mjuk skifferbergart och har under årtusenden grävt efter sig fantastiska grytor, grottor och tunnlar. Vattnet är kristallklart och stråk av kalk på botten gör det vackert grönt och blått.
Vid varmt väder värms vattnet i grytorna upp och gör att man kan ta sig ett skönt bad!
Dagen vi besökte Ruttjebäcken var inte särskilt varm. Stigen som går bredvid är stadig, dock finns det en hel del branta ställen där man kan störta ner om man är oförsiktig. Det bästa är att klättra ner till vattnet och leta efter sina badplatser. Inget bad för oss dock. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi har ju fått blodad tand och klev upp ovanför trädgränsen även här.
 
 
Sen var det tyvärr dags att fara hem. Jag hade kunnat stanna i Hemavan resten av sommaren.

Dalåive, läs att jag inte visste…

…hur fina är sommarfjällen! Jag som är från Åbo tycker att t om Umeå är tråkig sommartid (vad gäller träden och växter alltså, dock är jag ingen botaniker), varför skulle jag då ha förväntningar på fjällvärlden??
 
Stugan väntade oss mitt i sommarnatten.
 
 
Redan morgonen efter vaknade jag till alldeles underbart småfågelliv! Det lät som om jag var i paradiset. Och så grön, frodig, och oexploaterad naturen är. Vinden susar i lövträden. Och ändå bor jag på landet även i vanliga fall…
Jag hade lätt hittat mer än sju sorters blommor.
 
 
Som julklapp fick Greger en bok, Fjällvandra i Vindelfjällen. Den och en artikel i Västerbottens-Kuriren gjorde att vi fick en idé att bestiga fjälltoppen Dalåive 1337 möh som ligger alldeles i närheten av vår stuga.
Från idé till verket, såsom det brukar gå i vår familj.
Vi vaknade kl.11.15 på morgonen, det är ju viktigt att samla krafter eller hur.
Jag tog på mig mina vandrarkängor, som jag inte gått in (”men de är ju Merrell!”), mina vandrarbyxor (övervägde leggings) och ett par mackor, kexpaket och tre vattenflaskor. Och myggmedel och solskydd, vi är ju seriösa vandrare.
Och sen bar det av. Vandringsleden började bredvid Sånninggården i Klippen. Jag hade tänkt att vi kanske kunde skapa en egen stig från vår stuga, men tack och lov försökte vi inte med det.
Upp genom björkskogen, det var brant och oerhört varmt. Pga myggorna kunde man inte stanna av eller ta av sig tröjan, och jag dröp av svett! Efter en kilometer kom vi ovanför trädgränsen och det blev svalare, mindre brant och myggorna försvann.
 
 
Fortfarande gick det förstås uppför, men vi kunde njuta av vandringen också. Allt eftersom blir det lite kallare och lite kargare. Men det blåste inte så mycket just denna dag. En så fin fjällbäck fick vi följa.
 
 
 
Vi kommer allt högre upp, och får allt finare vyer. Och sen är vi framme, eller…?
 
 
Nej! Alltså, var dök den där toppen upp ifrån? Är det ens möjligt att kliva dit upp? Och är det SÄKERT? Men det hade väl inte för fasen stått i lokaltidningen om det inte hade varit genomförbart för en gemene man…
Jaha, där är Sytertopparna, nu fattar jag…
 
 
Och uppåt! Är det här SAFE?? Jag får panik! Jag är höjdrädd! Jag kryper…
 
 
Jaha, bara det värsta kvar! Nu följer vi stigen tungan mitt i munnen. Inga avstickare här!
 
 
Alldeles sista sträckan var dock inte den brantaste. Och det är fint väder, men det blåser på toppen. Det finns en liten kista häruppe, där det finns en inplastad bok, där man kan skriva sitt namn. Det är ju ingen trängsel här uppe precis. Men några namn har det blivit under sommaren. Vad fasen, överraskande många ”MOA 7 ÅR” också… hur kunde små ungarna ta sig hit… eller kanske var de äldre ändå…
Men hörni, fint var det…
Mot Sytertopparna/Syterskalet
 
 
Mot Överuman
 
 
Mot Norge
 
 
Och vi (tagna av stunden…)
 
 
Hejdå Dalåive, för mig var det nog sista gången, så rädd var jag. På väg nedför gick det lätt, och vi var SÅÅ nöjda! Dock gjorde det lite ont i mina rappliga knän.
 
 
Tillbaka på Sånninggården exakt 5 h efter starten. I guideboken stod det att vandringen tar 5-6 h. Dalåive är 1334 meter öh högt, vandringen är 800 fallhöjdsmeter. Någon tok hade sprungit till toppen på drygt en timme enligt toppboken.
Men nu fick vi förstås blodad tand! Sommartoppar Hemavan Tärnaby är en tävling, där man som vuxen samlar 4 toppar på en sommar (2 för barn), och Dalåive är med. Vi ska definitivt ta även Gurkfjället, Laxfjället, Atoklimpen och varför inte även Storkittelhobben när vi likså är på g. Sytertopparna, Ryfjället och Mortsen tycker jag dock att Greger kan ta med någon annan (Poppe?), jag kan bli för rädd.
Men, det finns även annat att se. Ruttjebäcken, Nuolpen (en liten tjärn), Drottningleden och Tärnaleden ska definitivt ses! Helst imorgon…
Jag älskar fjällen! Hittills har jag kallat stugan för vår vinterstuga, men den är ju i allra högsta grad en sommarstuga också. Människor som är ute efter snabba kickar, och kan i vissa fall uppföra sig provocerande och nonchalant, dras mera till snabba snöskotrar och slalom dvs vintersport. De som vandrar i fjällen, spelar ingen roll hur långt, hur högt och hur extremt, är i regel lugna och ihärdiga människor som respekterar naturen. Inga snabba kickar här, men ack så belönande ändå.