För freden, inget annat!

”Blunda aldrig för antisemitismen”, skriver lokaltidningens nyhetsredaktör. Säkert en intressant och välskriven text med bra argument, det tvivlar jag inte på. Men jag orkar inte ens läsa.
För mig har det alltid varit mycket irrelevant vem som hatar vem, och varför. Är vi nazister, racister, fascister, det spelar mig mindre roll. Inte ens genom nog så välbyggd och intelligent argumentation kan vi någonsin komma någon vart i svåra komplexa frågor som bygger på hat, misstro och en historia om orätt och ännu mera orätt. Enda sätt att lösa konflikter är ödmjukhetens och fredens väg. Det finns en högljudd minoritet, som förespråkar hat och hämnd. Och några upplysta som är öppna för fredliga lösningar här och nu. Men den stora majoriteten vacklar, eftersom de ännu inte har förstått vad livet går ut på.
Älskar jag och litar jag på en finsk eller svensk nazist som tycker att jag personligen är helt ok? Eller en mobbare i skolan som inte mobbar just mig? Knappast! Jag vill umgås med goda och snälla människor oavsett om de är judar eller araber, svarta eller vita, män eller kvinnor. Eller ryssar eller ukrainare, för eller emot mig och min familj personligen, behövs det fler exempel? Jag är less på kategoriseringen av människor, jag är less på krig och konflikter som aldrig tar slut eftersom det bara är en liten minoritet av människor som är mogna och kloka nog att ”tänka om”.
Om man behandlar varandra med respekt och strävar efter fred, är även en äkta förlåtelse möjlig. Det är inte du och jag, det är vi! Och även om det skulle ta emot är försoning ändå så mycket bättre än evigt hat!
Jag vill inte längre höra talas om olika parter i en konflikt. Jag vill bara umgås med fredens folk. För att de finns. Och om jag är vid behov redo att ställa upp själv? Svaret är ja.
 
 
*Nemam Ghafouri in memoriam❤️*

Up to date- mina tankar från hösten-23

Snattande är skamligt och man kan undra både en och två gånger varför Arga snickaren ägnar sig åt den sortens sensation seeking. Eller är det bara så att när en människa kommer till en viss position i samhället kan man börja inbilla sig att man står ovanför alla regler, lagar och överenskommelser?
 
Tydligen är det så, eftersom Brännbollsyrans generaldirektör David Arkhult, som talat sig varm för den drogfria festivalen, ändå tycker att det passar sig att själv bli ertappad med kokain på en annan festival (Lollapalooza). Undra på varför även Brännbollsyrans personaltoaletterna var full av kokainspår… Men jag är tyvärr inte det minsta förvånad!
 
Slutligen koranbränningar. Om jag har, säg, tandvärk, eller har blivit bestulen min cykel, hur lätt är det för mig att komma fram till tandvården eller polisen och få mitt ärende handlagt? Gällande tandvärk kan man ju ha tur, och få hjälp inom några dagar, men sannolikheten är stor att det blir rätt besvärligt. Vad cykeln beträffar så kommer jag sannolikt inte få någon hjälp alls. Uredningen kommer att läggas ner och cykeln ser jag aldrig mer.
Men att skaffa sig ett tillstånd att bränna en koran, banne mig, det går smidigt och fort. Yttrandefrihet är ju prio ett i vårt fantastiska samhälle! Utan några som helst problem kan man därför också på kort varsel rekrytera en egen liten privatarme av poliser, som skyddar mig under min koranbränningsoperation. Det är så j*vla vansinnigt att jag saknar ord.
 
Vill man bränna böcker får man enligt min mening göra det på sin egen gård, så länge det inte strider mot kommunens ordningsregler, i lugn och ro. Det kan väl ingen förbjuda. Men Koraner, heliga böcker, ja, böcker överhuvudtaget, skall inte brännas. Det ska inte vara någon godkänd form av manifestation.
I de flesta andra demokratiska länder ställer samhället inte upp på koranbränningar, det är förbjudet. Det är dags för Sverige att ta sunda förnuftet till fånga och följa efter, och hur lagen ska formas tycker jag är mindre viktigt. Mitt personliga förslag är att bokbålarna klassificeras som hets mot folkgrupp i första hand.
Att skriva en bok är yttrandefrihet. Att bränna en bok är inte yttrandefrihet. Det är början till våld, lögner, hat, mobbning och fascism.