Baltimore

Våldsam Baltimore

Igår sprack himlen upp och tropisk hetta kom över oss. Vi är ju på breddgrader motsvarande Spanien! Allt avslutades med ett mäktigt åskväder på kvällen.

I solljuset såg Baltimore faktiskt lite mera sympatisk ut, och det fanns även något flera människor som var ute och rörde på sig. Skriver jag och visar ändå en bild på en helt tom gata…

Baltimore Ravens är Baltimores eget basebollag. Här är deras arena.

Men igår blev 4 människor helt oförklarligt skjutna i Baltimore. En 16-åring dog, resten 3 skadades bara. En av de skadade var en 14-åring.

Och nu ska vi inte tala om den igelkottsklädde mannen som hotade att spränga hela tv-huset i Baltimore i veckan! Visserligen visade sig hans sprängladdningar vara gjorda av choklad, när polisen väl hade skjutit ner honom, men inte någon upplyftande händelse den heller.

För att avsluta dagen med någonting positivt- har ni provat matkedjan Bubba Gump när ni varit i USA? Fantastisk mat. Här i Baltimore finns det mycket seafood men BG var nästan bäst!

Kramar till er alla, snart kommer jag hem!

Om konferensen

Idag har det hänt 3 gånger att jag inte har kommit med på den föreläsning som jag önskat, eftersom salen har varit för liten i förhållande till antalet människor som vill lyssna… Och när allt bygger på en konferensapp som man har online och nätet strular mestadels av tiden är det lätt att bli lite småsur. Därtill kan jag tycka att en minimal Starbucks för tusentals deltagare är snålt tilltaget. Så nej, jag är inte helt nöjd med konferensen.

Men det är ändå trevligt med internationella konferenser- att träffa all folk och se och höra vad det pratas om just nu. Och Marie och gänget har fått visa sina fina postrar idag.

Baltimore har jag fortfarande inte lyckats bli förtjust i. Känslan av ständig otrygghet följer mig överallt. Alla kör bil, ingen går. Ungdomar och även folk i min egen ålder ”hänger” runt och går väldigt sakta, alltså de få som är utanför bilarna. Vi har bara hållit oss till det absoluta kärncentrum.

”Kärnan i civilisationen är att man kan gå på gatan utan att behöva titta sig över axeln”. Michael Bloomberg

Så sant!

Baltimore andra dagen och lite om brottslighet

Idag har Baltimore visat sig från lite ljusare sida. Utsikt från hotellrummet.

Maten

Fin hamn (Chesapeake Bay)

Centrum

Kongressen är också bra! (Märker ni hur kall Baltimore lämnar mig jämfört med N.Y?)

Jag läste på nätet om världens farligaste städer. (Våldsbrott per invånare, krig räknas inte.) Av de i topp 50 ligger nästan alla i Sydamerika. Tre från USA ryms dock med på listan; Saint Louis, Detroit och Baltimore…

96% av invånare i Baltimore är svarta, och de flesta av dem bor på västra sidan av staden. Tv-serien The Wire som skildrar segregation och socialt elände är filmad just i Baltimore.

Och nu när jag ändå är i farten så påpekar jag att New York är numera världens säkraste storstad. Sverige är otryggare än NY vad gäller antalet våldsbrott per invånare (och vi har ju ungefär lika många invånare som NY…) 1994 lade dåvarande borgmästaren i NY Rudy Giuliani grunden till brottsbekämpningsarbete. Polischefen William Bratton nämns också. Konceptet bygger på, förutom tillräckligt med resurser, också sk nolltolerans. Dvs om någon slår sönder en fönsterruta i ett hus så lagar man den snarast möjligt. Teorin är att om den trasiga rutan får vara kvar så tar det inte lång tid innan någon har slagit sönder även resten av fönsterrutorna.

Samtidigt så påpekar man att på 1990-talet då brottsligheten började sjunka blev de stora tonårskullarna (dvs mest brottsbenägna människor) vuxna. Och fri abort hade införts på 1980-talet vilket i sin tur minskade sociala misären.

Ja, vem vet. New York har hur som helst lyckats med brottsbekämpning och det kändes verkligen tryggt där- samma kan jag inte säga om Baltimore. Jag har för övrigt blivit sugen att lära känna hela USA bättre, ingen liten uppgift!

Ensam i Stora Äpplet. Jag vaknade tidigt som vanligt och eftersom jag inte hade något bättre för mig så tog jag mig till Central Park igen.

Bakom Metropolitan Museum finns en obelisk, Cleopatras Needle, som har transporterats till USA från Egypten på 1800-talet. Jag hittade den till slut.

Jag strövade vidare, här Belvedere Castle

Minnesplats för John Lennon, han mördades utanför sin lägenhet strax intill Central Park 1980. Någon spelade Imagine med gitarr. Jag kan tänka mig att det alltid finns folk på denna plats.

Vissa delar av Central Park var just mera som en park.

Medans andra delar är varierande med naturen i centrum- de delarna är min favorit.

Jag sprang till hotellet för att då var det dags att ta bussen till Baltimore. Resan gick bra trots en fläkt på bussen som levde om nåt så hemskt hela resan. Baltimore är- hmm, rätt så deprimerande jämfört med N .Y. Kanhända att det mesta är deprimerande i jämförelse med N.Y. men ändå. Tydligen har Baltimore väldigt stora problem med droger och brottslighet. När man går på gatan får man vara i stort sett ensam fast det bor över 600 000 människor här och det är Marylands huvudstad. Vädret är också piss men det är inte Baltimores fel. Det positiva är att det verkar vara billigare här än i N.Y.

Jag har inte bott på Hilton förut, det gör vi nu. Vi delar ett rum och det var på håret att vi fick dela sängen också med Marie. Men vi hittade en bäddsoffa i vår lilla lägenhet. God natt igen!