Gott Nytt År 2024 allihopa!

År 2023 är nästan slut. Om man nu vill stycka upp livet i år, så måste jag ändå säga att denna tidsperiod har varit rätt skonsam för oss personligen.

På djurfronten har det dock varit bekymmer. Jag har tidigare skrivit om dödsfallen hos mina pansarmalar i ett av våra akvarium. Om sista ordet är sagt där återstår att se.

Och vår kära katt Bjässen/Pondus/J har varit dödssjuk i sin astma- det är kanske inte så konstigt då han också är gammal. Hans dagar är räknade och jag hoppas att vi lyckas ta bra beslut om när och hur det är dags att behandla respektive ge upp.

Katten Elli har gjort sitt försvinnandetrick flera gånger, vilket sliter på mina nerver.

Det stora glädjeämnet för i år har naturligtvis varit hunden Nuusku, Tjottes Cloud Nine. Vi hade inte kunnat hitta en trevligare kompis att leva livet med!

Världsläget är bekymmersamt och sorgligt. Men även om det ser ut så att mänskligheten inte lär sig någonting, så säger de som vet att viss utveckling ändå sker. Medvetenheten ökar. Tyvärr är det ofta de dummaste individerna som hörs mest och vars destruktiva handlingar gräver jord under allas våra fötter.

I våras hade jag glädjen att åka till vackra Montreaux i Schweiz. Och några Stockholms/Göteborgsresor i jobbet har jag också hunnit med. Den största reseupplevelsen -ever?- var dock min och Gregers fantastiska vandring Kebnekaise runt. Ett sådant äventyr får man sällan uppleva.

Och att åka till stugan är livets stora guldkant oavsett tid på året.

Den största förändringen för i år är att jag har sagt upp mig och börjat jobba som ”min egen”. Jag kommer att utveckla ämnet vidare, men jag är ännu inte tillräckligt klar i tanken.

Umgänget med familj och vänner står högst upp i listan som vanligt.

Och det viktigaste för nästa år och framtiden är, att jag ska återigen börja leva, medvetet. Livet får inte bara vara en hinderbana där man knappt hinner hämta andan mellan hindren. Jag ska aktivt planera in aktiviteter som jag njuter av. Det behöver inte alls vara några dyra eller avancerade grejer. Det handlar om att tillbringa tid i stugan, fjällvandra när det är säsong, ta en dag på Spa när andan faller på. Besöka Abisko igen, hälsa på vänner, bjuda på fest, laga mat och baka. Och någonstans mitt i alltihop hoppas jag att tankarna finner sin plats, och känslorna också. Meningen med livet är att glädjas, men även känna alla sina känslor, vara tacksam men även sträva mot förbättring. Att dela livet med andra, att hjälpa där det behövs. Att göra sitt arbete väl. Det leder till lärande och utveckling. Så välkommen 2024, du kommer vare sig jag vill eller inte, tidens ström går inte att stoppa. Jag önskar alla mina läsare Gott Nytt År 2024!

Början av 2023

Januari, min absoluta hatmånad, gick snabbt i år. Om det beror på det fina vädret eller att jag gjorde två jobbresor, till Stockholm och Göteborg, vet jag inte.
Och lika fort gick februari! Vi är redan i mars och jag har inte ens kommit mig för att blogga.
Jag började året starkt genom att gå jour, och då var det mycket lugnt men på sistone har det hänt mera, vilket förstås känns mera meningsfullt.
Ondskan och kriget i världen påverkar mig fortfarande mycket negativt. I den lilla skalan äts jag upp inifrån av att jag inte kommer överens med min nya surfplatta, vilket gör att jag fortfarande får blogga från telefonen.
Jag har inte några vidare planer eller mål i livet för närvarande, bortsett från vandringen runt Kebnekaise som jag planerat till sommaren. Jag är dock mycket orolig för att mina ben eller hälsan allmänt inte ska hålla för denna strapats- kanhända att jag är bara nojig. Det hade också varit kul om vi hade fått med Poppe och Melvin även i år.
Akvariet har stått för den stora underhållningen här hemma. Det är alldeles extra festligt att vi fått så mycket yngel, både fiskar och räkor. Det var inget vi hade räknat med. På bilden lilla Plint, som man ser om man tittar mycket noga.
 
 
Stugans byggprojekt närmar sig slutet, underbart. Här är hallen som Greger och hans pappa har byggt.
 
 
Mycket går ju ändå ganska bra, som vanligt. Det är svårt att klaga! Sista bilden är nya köket som renoverades före jul.
 
 
 
 
 
Jag återkommer kanske. Just nu har jag lite som jag vill skriva om.

Gott Nytt År! 2023

2022 har varit ett globalt sett tungt år, men i mitt lilla liv har det mest varit solsken.
I årsskiftet -16-17 tejpade jag en andningstub medan nyårsrakerterna smällde ute, och även 2018 började jag det nya året på jobbet på neonatalavdelningen. Men sedan bytte jag arbetsplats. Åren har gått men nu sitter jag på neonatalavdelningen igen, lagom till nyår. Även om det är lugnt så måste någon vara här på plats, och i år är det återigen jag.
Så den största nyheten i mitt liv för 2022 är onekligen att jag har gått tillbaka till mitt gamla (och riktiga?!) jobb. Och det känns bra!
Om mina barn mår bra så mår jag också bra, och året 2022 har inneburit att min äldsta son har börjat läsa till sjuksköterska, vilket jag uppskattar stort! Även de andra barnen har funnit sin plats i livet så länge.
Under 2022 genomförde vi den efterlängtade vandringen Abisko-Nikkaluokta. Värdet var måhända inte det bästa, men nöjda var vi ändå.
 
 
I början av sommaren hade vi besök av den italienska familjen, vilket var en trevlig upplevelse.
Därtill har vi blivit akvarister, vilket har präglat hela hösten -22. 
Alldeles i sluttampen gjorde vi även en något oväntad köksrenovering.
Jag har försökt konsumera med måtta och skrivit upp alla mina inköp, men nog har jag handlat en hel del, dock mest second hand. Tack och lov har nu även yngsta sonen vuxit färdigt, så kanske kan de eviga klädinventeringar nu upphöra.
I början av 2022 hade vi covid, vilket för min del innebar ett slut för den tröttsamma pandemiperioden.
Jag har fortsatt träna som förut, eventuellt steppat upp något till mera högintensivt såsom total training och cykel, mest pga sonen. Dessutom sprang jag upp på Ryfjället helt ensam, och det var troligen sista gången, så plågsamt var det.
Mentalt sett har jag försökt förstå mig på mänskligheten, ondskan, och även mig själv. Jag har bestämt att älta gamla saker i mindre omfattning. Jag försöker acceptera att det som har varit har varit, och att jag troligen har gjort så gott jag har kunnat. Det är en typ av ödmjukhet det också. Jag försöker ”ta det så lugnt som möjligt”, gällande allt. Om det negativa försöker ta övertaget, väljer jag numera oftast sova över natten och ta nya tag sedan. Det hjälper i 90% av fallen, vilket är mycket.
 
 
Vad önskar jag av 2023?
Jag önskar fred på jorden vilket jag knappast är ensam om. Jag försöker bidra till det med min egen insats.
Jag vill vara mycket på stugan och ser framemot att allt nybygge där blir alldeles klart. Det är inte lågt borta!
Både min och Gregers dröm är en ny fjällvandring, och i år styr vi troligen kosan mot Nallo med omgivning. Och vi hoppas få med Poppe och Melvin även i år!