2022 har varit ett globalt sett tungt år, men i mitt lilla liv har det mest varit solsken.
I årsskiftet -16-17 tejpade jag en andningstub medan nyårsrakerterna smällde ute, och även 2018 började jag det nya året på jobbet på neonatalavdelningen. Men sedan bytte jag arbetsplats. Åren har gått men nu sitter jag på neonatalavdelningen igen, lagom till nyår. Även om det är lugnt så måste någon vara här på plats, och i år är det återigen jag.
Så den största nyheten i mitt liv för 2022 är onekligen att jag har gått tillbaka till mitt gamla (och riktiga?!) jobb. Och det känns bra!
Om mina barn mår bra så mår jag också bra, och året 2022 har inneburit att min äldsta son har börjat läsa till sjuksköterska, vilket jag uppskattar stort! Även de andra barnen har funnit sin plats i livet så länge.
Under 2022 genomförde vi den efterlängtade vandringen Abisko-Nikkaluokta. Värdet var måhända inte det bästa, men nöjda var vi ändå.
I början av sommaren hade vi besök av den italienska familjen, vilket var en trevlig upplevelse.
Därtill har vi blivit akvarister, vilket har präglat hela hösten -22.
Alldeles i sluttampen gjorde vi även en något oväntad köksrenovering.
Jag har försökt konsumera med måtta och skrivit upp alla mina inköp, men nog har jag handlat en hel del, dock mest second hand. Tack och lov har nu även yngsta sonen vuxit färdigt, så kanske kan de eviga klädinventeringar nu upphöra.
I början av 2022 hade vi covid, vilket för min del innebar ett slut för den tröttsamma pandemiperioden.
Jag har fortsatt träna som förut, eventuellt steppat upp något till mera högintensivt såsom total training och cykel, mest pga sonen. Dessutom sprang jag upp på Ryfjället helt ensam, och det var troligen sista gången, så plågsamt var det.
Mentalt sett har jag försökt förstå mig på mänskligheten, ondskan, och även mig själv. Jag har bestämt att älta gamla saker i mindre omfattning. Jag försöker acceptera att det som har varit har varit, och att jag troligen har gjort så gott jag har kunnat. Det är en typ av ödmjukhet det också. Jag försöker ”ta det så lugnt som möjligt”, gällande allt. Om det negativa försöker ta övertaget, väljer jag numera oftast sova över natten och ta nya tag sedan. Det hjälper i 90% av fallen, vilket är mycket.
Vad önskar jag av 2023?
Jag önskar fred på jorden vilket jag knappast är ensam om. Jag försöker bidra till det med min egen insats.
Jag vill vara mycket på stugan och ser framemot att allt nybygge där blir alldeles klart. Det är inte lågt borta!
Både min och Gregers dröm är en ny fjällvandring, och i år styr vi troligen kosan mot Nallo med omgivning. Och vi hoppas få med Poppe och Melvin även i år!
Härligt och hoppingivande! God fortsättning på det nya året. Lycka till med det nygamla jobbet och med mål och planer.
När vi hade det mycket tungt rörande sådant som gällde vårt äldsta barn sa en gammal och vis granntant "a mother is only as happy as her most miserable child". Det ligger så mycket sanning i detta!
… och det var jag som skrev det där. Sorry!