Kategori: Resor

Ännu en dag i New York

Idag var Central Park-dagen. Jag hade hört så mycket gott om denna park och hade kanske lite svårt att förstå det, park som park. Men jag hade fel, Central Park är alldeles speciell! Det är som att komma på landet mitt i storstan. Terrängen är kuperad och man glömmer bort att stan finns omkring en, även om skyskraporna kan anas på avstånd. Även små sjöar ger sin charmiga krydda till upplevelsen. Det finns många fina statyer, ett litet zoo och många trevliga aktiviteter för storstadsbarn.
 
 
 
 
 
Alice i underlandet-staty
 
 
På Upper East Side bredvid Central Park bor världens rikaste människor.
 
 
Vi promenerade till The Met, Metropolitan Museum of Art som ligger i Central Park.
De hade några fina Rafael och andra renässansklassiker. Mest imponerande var dock delen för moderna konst.
Monet var fint, Picasso, Matisse, Klimt, Gauguin och Cezanne likaså. Och förlåt nu alla duktiga målare som jag inte nämner här.
Min absoluta favorit var dock Van Gogh och i synnerhet hans cypresser. Måste jag alltid vara så förutsägbar??? På National Gallery i London kunde jag inte slita mig ifrån Leonardo Da Vincis Grottmadonna. Nu ropade Cypresser till mig från väggen. Även Greger tyckte att den var allra finaste. Under perioden då Van Gogh målade den använde han väldigt mycket färg, så målningen är egentligen tredimensionell. Den måste ses live. Så underbar, jag blev så lycklig och uppfylld.
 
 
För oss båda var avdelningen med afrikansk konst en trevlig överraskning.
 
 
Afrikanska grejer var hela och fina, till motsats till antika egyptens stenskärvor som jag fann aningen tråkiga. Några fina och hela grejer fanns förstås på egyptiska avdelningen också…
 
 
Det finns även en stor amerikansk konstskatt.
 
 
 
Jag kunde ju tyvärr inte fota genom hela museet, och egentligen hade man behövt flera veckor för att ens ytligt gå genom den. En bild till får ni dock se.
 
 
Det bästa med konstmuseer är att det huvudsakligen finns bara bra folk där. Bortsett från en del barn som är dittvingade så är alla uppriktigt intresserade av att vara där, och i regel ordentliga människor. Man behöver inte vakta sin handväska supernoga om vi säger så (förutom kanske vid ingången.)
 
Fortsätter med att visa några highlights från Lego-butiken där det gick att köpa Lego i lösvikt
 
 
Och en förvirrad tiger i Wonderland, eller i alla fall i Midtown i New York City
 
 
Times Squares ljus i mörkret
 
 
 
En ”Rodeo Bull” (jag red inte)
 
 
Och upplyst Empire State Building
 
 
Godnatt från oss! Denna stad sover dock aldrig.

Shopping i NY

Idag blev det så att vi mest strosade runt. Affärerna på Femte Avenyn och Madison var fina, jag kikade in på Valentino och Dolce and Gabbana. Haute Couture är som konst. Men att köpa någonting var naturligtvis inte aktuellt. Ganska snabbt känner man också att det blir för mycket av det goda såsom på varuhuset Bergdorf and Goodman, jag får andnöd av alla grejer och det känns inte alls bra. Visst är shoppingen en trevlig krydda i livet, men tyvärr så har det på många håll gått alldeles i överdrift. Det är sorgligt hur mänskligheten försöker fylla sitt tomma hål i hjärtat med prylar.
Jag köpte en nattlinne på Victorias Secret för att ha köpt någonting.
 
 
Sen tog Jennifer oss till ett par outlet-butiker där jag köpte lite saker. Jag har nu sparat i flera månader för att kunna handla i New York så jag vägrar åka hem helt tomhänt! Men hittills måste jag nog säga att jag inte har hittat så mycket, kanhända det beror på att jag inte behöver någonting.
Sedan åt vi middag på en fantastisk indisk restaurang med Jen och Jon.
 
 
 
Med tanke på USAs hårda socialsystem och höga antalet invånare ser man förvånansvärt få tiggare och hemlösa. Vi har klart högre tiggartäthet i Umeå än här. Man kan också se på en del av hemlösa här, att de är verkligen ”illa däran”. Det är hemskt att se denna ensamhet och utanförskap. Men, jag upprepar, överraskande lite sådant har jag sett här hittills.
NY är väl lite smutsig men inte så farligt. Trottoarerna är breda och det finns plats för alla. Om jag jämför med London så var det ännu mycket mera trängsel där.Trafiken fungerar fint här. Det är så praktiskt med Aveny-(syd-nord) och street(öst-väst)-system, man kan helt enkelt inte gå vilse.
Ärligt talat har jag redan börjat planera nästa resa. Jag vill ta hit mina pojkar!

Trött men lycklig

”Du har väl inte försovit dig?” frågade kroppen artigt kl 02 på natten. Nejdå, sade jag och vände mig i sängen. Men kl 05.30 var det ingen nåder mer. ”Klockan är faktiskt snart 12!” påpekade kroppen och då var det färdigsovit för mig. 
Kort om en fullspäckad dag, nu eller aldrig.
Våra vänner Anders och Marie har nu anlänt och vi gick till Rockefeller center tillsammans. Jag har hört att utsikten från Top of the Rock (70 våningar) är stadens finaste varför vi valde den skyskrapan i stället för Empire State Building.
 
 
 
Fin var den också. New York är en enorm stad. Vyn norrut mot Central Park.
 
 
Och söderut mot Downtown.
 
 
Glada resenärer varav den ena var rädd som vanligt.
 
 
Och efter detta Times Square. Världens mest fotograferade plats sägs det? Vyn mot Broadway.
 
 
 
Sedan bar det av till Downtown och Battery Park. Skulpturen Square, illa tilltygad, har flyttats hit från rasmassorna efter World Trade Center.
 
 
Minnesmärket för Ground Zero är öppen för alla, som en park. På platsen för båda tvillingtornen finns nu stora fyrkantiga hål som har gjorts till fontäner. Alla offrens namn står på kanten. Många namn.
 
 
Omkring byggs det fortfarande febrilt nya höga byggnader. Freedom Tower har varit färdig i ett par år. Området beräknas vara färdigrestaurerat om ca ett år. Nästan 15 år har gått sedan terrordåden.
 
 
Slutligen gick vi över Brooklyn Bridge med denna snygga amerikan.
 
 
Frihetsgudinnan såg vi på avstånd.
 
 
Slutligen ett foto på Chrysler Building i mörkret.
 
 
God natt på er alla! Tack för att ni läser och alla fina kommentarer.

Jag acklimatiserar mig

Precis som jag misstänkte så har jag en mycket stark ”biologisk klocka” som även nu försöker skrika åt mig att klockan faktiskt är 03 på natten!
Den här dagen började med en fantastisk frukost, och fortsätte med lika goda lunch och middag. Maten kan man inte klaga på även om det inte är någon bantningskost.
 
 
Vi såg den berömda trekantiga Flatiron building. (Första ”skyskrapan”, eller föregångaren till dem, som byggdes 1902.)
 
 
Och vi har tillbringat dagen med Gregers dotter Jennifer (som bor här) och hennes amerikanska familj. Det är lyxigt att ha lokala guider i en stad som denna!
 
 
Den här bilden är från Williamsburg i Brooklyn, här syns Midtowns skyskrapor.
 
 
Det är lätt att känna sig vilsen i en så här intensiv stad.
 
 
 
Nu ska jag lägga mig igen och samla ännu mera krafter. Gårdagen sitter i ännu.

Hälsningar från en dröm!

Det här har varit min längsta födelsedag (jag fick 6 extra timmar) men verkligen inte den roligaste. Jag har hållit på med aktiviteter som jag minst gillar dvs suttit stilla, instängd och lite illamående 8,5 h i sträck!
I New York är kvällen ännu ung men där hemma sover ni troligen sedan länge.
Allt har inte gått helt smidigt men ändå helt okej så jag klagar inte. Jag tror att största problemet just nu är att jag är halvdöd att trötthet.
Vi kunde inte motstå att gå ut och strösa runt lite grann i sommarkvällen. Mötte på Empire State Building nästan bakom första hörnet!
 
 
Och många andra speciella vyer, saker som jag aldrig sett förut i levande liv.
 
 
 
Jag är på något sätt tagen av att vara här i USA och helt på andra (läs fel) sidan av jorden. Jag skulle kunna jämföra det med någonting som liknar ”lappsjuka”, fast ändå inte, folk finns det ju faktiskt gott om här.
 
 
Så här trött är jag efter dagen, och ett år äldre dessutom, så det är nog bäst för alla att jag säger godnatt! Berättar mera då tankarna har klarnat.

Sammanfattning av Tallinn

Jag har en vana att sammanfatta städerna som jag besökt. Här finns några tips för den som känner sig inspirerad att eventuellt besöka Tallinn.
 
 
Mat: Maten i Tallinn får hela 5 tigertassar av 5. Även de värsta turistfälle-restaurangerna är helt outstanding. Estnisk mat är rustik men det finns även flera alternativ för en vegetarian. Världens bästa indiska mat åt vi på lilla restaurangen Elevant i gamla stan. Bra priser. Inhemsk vin finns/säljes inte men det var generellt hög kvalitet på viner på alla restauranger som vi besökte.
 
Boende: Vi valde ett stort ”spa”-hotell som tillhör Radisson Inn-kedjan. Med facit i hand skulle jag ha valt någonting lite mindre, mysigare och mera personligt. Man kan ändå åka till spahotellet och ta sina behandlingar där, priset är troligen detsamma för en som kommer utifrån. Om man däremot har barn med sig så kan spa-hotellet fungera fint med sina simbassänger. Någon spakänsla går inte att uppnå pga allt stoj. Ångbastun var dock bra för Gregers förkylda luftvägar.
 
Att se: Gamla stan. Köp en guidebok så vet du vilka detaljer man ska lägga märke till. Det finns även flera olika museer, vi besökte Sjöfartsmuseet och Kumu, som har ffa estnisk konst och dess viktigaste konstverk. Kumu är lagom stort/litet och jag skulle säga världsklass vad gäller ffa de mera moderna verk! Det finns även många fina kyrkor i Tallinn att se.
 
Shopping: Inte illa! Allt finns från högmode (Burberry, Mulberry, Boss, Armani), till trevliga medelprismärken (Tommy Hilfiger etc), till lågpriskedjorna. Fina stora varuhus och köpcentra. Lite billigare än Sverige. Vad gäller lokala varor, så älskar jag estniska ylleprodukter! Glas, keramik, bärnsten, marsipan och allehanda souvenirer finns för den som vill ha.
 
Service: Esterna kan se lite sura ut men låt inte skenet bedra! Vi träffade fantastiskt fina människor. I hotellets souvenirbutik jobbade en gumma som såg otrevligt sur ut men jag sade till Greger att jag tänkte mjuka upp henne, och se, det var inte ens svårt och vi blev bra kompisar. Det var allmänt behagligt med bra service men inga efterhängsna typer.
 
Logistik: Vi gick nästan överallt. Laglig taxi är det bra pris på, åtminstone om man är flera. Även bussar och spårvagn fungerar tydligen fint.
 
Nackdelar: Det är ganska ruggigt väder och mycket kallare än t ex i Stockholm, bra att tänka på. Man ska absolut inte ha högklackade skor på Gamla stans kullerstensgator. 
 
Tips: Baka ihop en riktig mysresa då man både börjar och slutar resan med en Tallinnbåt. Inte vet jag om jag är töntig men jag tyckte att det var jättetrevligt att vara till havs! Unna dig spabehandlingar i Tallinn, de är mycket billigare än i Sverige. Jag tog både ansikts- och fotbehandling och hade gärna tagit ännu fler.
 
Mina förebilder, Madventures-killarna Riku och Tunna, tycker att poängen med resandet är att bekanta sig med lokalbefolkningen och lära sig förstå deras liv, seder, kultur och tankesätt. Det konceptet har jag inte alls svårt att köpa. Tyvärr har våra resor inte haft så mycket fokus på detta, och vi har snarare funnit oss i vår egen lilla resarbubbla. För den del har jag njutit alldeles enormt! Jag tror att fokus på det genuint lokala blir allt viktigare ju längre tid man stannar i ett land. Kanske hinner vi med det också någon gång i livet!

Tallinn

Vi är för nuvarande i Tallinn. Tänk att en sådan pärla ligger här i norr, bara bakom en natts rätt så bekväm båtresa från Stockholm!
Under vår dag i Stockholm besökte vi Vasamuseet där jag aldrig hade varit. Jag är inte så intresserad av sjöfart och jag fick min dos av den varan redan i somras då vi var i Mariehamn. Men visst är det en mäktig båt och ett fint museum.
 
 
 
Båtresan Stockholm-Tallinn var trevlig och bekväm. Ovant var att det inte fanns några finska inslag på båten, bara en massa ester och någon svensk. Det var skönt att få sova ut på morgonen, när man åker Åbobåten måste man alltid upp med tuppen. Adjö Stockholm!
 
 
Och själva Tallinn- vad ska jag säga? Närmast denna magiska medeltida känsla har jag kommit i Cesky Krumlov, Tjeckien. Tallinns centrum består av Gamla Staden som består av kullerstensgator och omges av en mur med torn! (Varav många har ett namn.)
Pikk Hermann
 
 
Kiek in de kök
 
 
Tjocka Margareta
 
 
Kyrkor har vi bara hunnit börja med… Alexander Nevskij-katedralen
 
 
Tre systrar (numera ett hotell)
 
 
Vi åt på så medeltida vis som det bara är möjligt, i Olde Hansa
 
 
 
Här sitter jag på en parkbänk!
 
 
Det är kallt så in i märgen här, verkligen en motsats till våriga Stockholm! I morgon ska jag klä på mig ordentligt. Jag är så glad att jag får bekanta mig med denna fina stad!

Kazimierz, Podgorda, Nowa Huta

Vårt hotell Copernicus låg i Gamla Stan, som är stadens hjärta. Söder om Gamla Stan ligger Wawelkullen, och ytterligare söder om denna, angränsande mot floden Wisla, ligger Kazimierz, den gamla judiska stadsdelen. Innan andra världskriget hade Krakow en stor judisk befolkning på ca 65 000 personer. Få av dessa överlevde kriget.
I samband med Steven Spielbergs filmning av Schindlers list på 90-talet fick Kazimierz en uppsving, och med all anledning, en så mysig stadsdel där än idag synagogor och katolska kyrkor samsas i lugn och ro. Vi hittade en charmig marknad med gamla föremål (även från krigstiden såsom hakkorsar, krigsmedaljer och SS-männens motbjudande svarta ringar fanns att köpa), vi köpte några gamla smycken med själ i.
 
 
 
 
 
Under andra världskriget flyttades den judiska befolkningen till södra sidan av Wisla till ett trångt ghetto, som även beskrivs i Schindlers list. Området heter Podgorza.
 
 
Ghettomuren finns bitvis kvar att beskåda
 
 
På torget finns det konstverk som består av tomma stolar, till minnet av förintelsen.
 
 
Schindlers fabrik ligger också i Podgorza (för dem som inte vet, var Schindler en polsk framgångsrik industriman som räddade judar genom att skydda dem som jobbade åt honom- vi åker än idag i hissar där det står hans namn på…) och är ordentligt renoverad inför inspelningen av filmen. Därinne ligger också ett mycket prisat museum om livet i ghettot och holocausten, men vi kände oss så mentalt utmattade efter Auschwitz att vi valde att inte besöka den.
 
 
I stället tog vi en liten taxi trip till Nowa Huta, ett försök till idealsamhälle som byggdes av kommunistregimen strax utanför Krakow i slutet av 1940-talet, efter kriget. Krakow, som var en universitetsstad och centra för intellektualism, skulle försvagas och industrialiseras så man smällde upp ett enormt stålverk mitt i ingenting.
Området hade inga naturliga förutsättningar att hysa ett stålverk vilket ledde till både ekonomisk och tyvärr även ekologisk katastrof. Idag är stålverket nedlagt men det enorma bostadsområdet står kvar. Jag fotade inte men min reflektion var att husen var oväntat fina!

Wielicka saltgruva

Resan till Krakow var full av personliga ställningstaganden. Dagen efter Auschwitz var det dags att besöka saltgruvan i Wielicka strax söder om Krakow. Besökare får tillbringa ett par timmar i max 135 meters djup, i en labyrint som består av hundratals kilometer och som är så enastående att den tillhör de objekt i världen som utnämndes till Unesco världsarv 1978. Man har grävt salt där från 1300-talet (då salt var riktigt värdefullt) ända fram till 2007. Varenda ”viktig” Krakowbesökare  från Amerikas president till konstnärer och påvar har garanterat fått se gruvan.
Det är ju bara en sak. Jag har problem med svår klaustrofobi och panikångest.
 
 
Trapporna, de 400 trappsteg ner, gick bra. Luften var frisk och jag travade på. Men när järndörren stängdes bakom mig förstod jag vad som skulle hända. Antingen skulle jag på mina bara knän få be guiden om att låta mig klättra tillbaka uppför trapporna, vilket hon med all säkerhet skulle vägra låta mig göra. Eller sen skulle jag ha två timmar i det underjordiska framför mig. Två timmar innan jag fick se solen igen och känna den friska luften. Plus att jag hade hört att man fick utstå en hemsk hiss i slutet för att komma upp igen. Mina armar och ben blev spaghetti och jag började gråta. Men vad kunde jag göra. Jag var i gruvan.
Jag måste säga att luften var helt ok. Bara på vissa ställen var det lite unket. Temperaturen är 15 grader. Och jag har sällan i mitt liv sett någonting så enastående. Små kyrkor, kapeller, enorma kyrkosalar med kandelabrar och bländande konst i form av statyer. Saltsjöar, ljud- och ljuseffekter. Kristaller. Allt omkring oss inklusive golv, väggar och tak var av salt. Leonardo Da Vincis Sista nattvarden fanns där skulpterat i salt, alldeles perfekt. Höga höjder och branta stup, grottor som fick en att känna sig riktigt liten. Små tomtar här och där- jag tror att de också var saltstatyer…
Det finns flera kyrkor som används för gudstjänster och bröllop, och ett sanatorium där man även kan övernatta, då salt i andningsluften är bra för dem med luftvägsbesvär.
Pga nedsatt omdöme handlade jag allt möjligt smått och gott i den underjordiska affären, tur att det fanns bara billigare saker där. Saltlampan som jag köpte var dock tung och otymplig att transportera hem, påpekade Greger och hade förstås alldeles rätt.
Slutligen var det dags för hissen- en minimal gallerförsedd mörk bur som framkallade oerhörd ångest hos undertecknad.
Men jag ångrar mig inte. Jag rekommenderar gruvan till alla som kan tänka sig klara av den. Det är sällan jag har sett någonting så häftigt! (Googla gärna på bilder, att fota gick inte med min ”utrustning”.)
 
 
 
 

Auschwitz

Jag var osäker om jag skulle till Auschwitz alls. Därför att jag inte har någon personlig anknytning dit. Därför att jag känner historien väl och har nyligen varit bl a till Theresienstadt i Tjeckien. Och därför att vi dagligen bombarderas av ondska och terror och det tär på mig. Och därför att jag just nu är ganska skör och jag var rädd att hela resan i Krakow skulle bli förstörd.
Men sen pratade jag med några som varit där och som tyckte att det ändå var väldigt bra och att det är allas ansvar att åka dit och se med egna ögon denna bit av mänsklighetens gemensamma onda börda.
Och ja, Auschwitz finns.
 
 
 
 
Själva stamlägret, Auschwitz 1 är ett museum. Varje barack är ägnad åt ett tema, såsom t ex en folkgrupp som blev offer för nazisterna. Eller sjukvård som man kallade grymma mänskliga experiment för. Jämfört med Theresienstadt där det fanns massor av information i form av text och små detaljer som man inte ens hann ögna igenom var Auschwitz väldigt tydlig med stora linjer. Enorma glasvitriner fulla av reseväskor, skor, mänskligt hår, proteser, barnakläder och mycket mer. Effekten var slående, ingen text behövdes. Samma sak gällde gaskammaren.
Auschwitz 2 är Birkenau och ligger en liten bit bort. Den är enorm, 175 hektar! Full av baracker och 5 gaskammare som nazisterna sprängde innan sin flykt så att bara ruinerna kvarstår idag.
 
 
 
 
Auschwitz 3, Monowitz, var ett rent arbetsläger och finns inte kvar.
Ingen vet hur många människor som dog i Auschwitz då de som gick direkt i gaskamrarna inte ens registrerades men det handlar sannolikt om ca 1,5 miljon! Speciellt utsatta och flest i antal var judar, som vi vet, och polacker och romer. Ryska krigsfångar var också en stor grupp. Handikappade människor, homosexuella samt vissa trosriktningar såsom Jehovas vittnen hade inte heller någon plats i världen.
Människor dog inte bara i gaskamrarna. Många arkebuserades, hängdes eller giftmördades. Resten dog av omänskligt hårt arbete förenat med svält, törst, kyla, sjukdomar inkl epidemier pga sanitär katastrof, eller ren utmattning.
Överraskande nog tyckte jag inte att Auschwitz var så mycket värre än Theresienstadt. För mig är inte döden värst. I mig gör mest ont allt fint liv som gick till spillo. All kunskap, all kärlek, all mänsklighet, alla drömmar, hela framtiden som abrupt och grymt bröts av.
Så ofattbart att jag saknar ord. Tänk om mänskligheten ändå hade lärt sig någonting av detta.
Efter kriget har det rått olika uppfattningar om vad man ska göra med lägret. Vissa tycker att det ska utplånas med marken, vissa är för att låta det förfalla värdigt, medan andra är för restaurering. Nuvarande och säkert även framtida politik är att bevara lägret som det är just nu. Polen har fått ekonomisk hjälp utifrån först nyligen fast Auschwitz har funnits på listan av Unescos världsarv sedan 1979.
Lägret har en viktig funktion i att utbilda människor i att förstå vad som har hänt under mänskligheten historia. Vad ett människovärde betyder och hur det ligger i sakens natur att det ska vara kompromisslöst! Hur det ser ut när man har, för att låna fången Primo Levi, nått botten. När det är omöjligt att komma lägre, när en uslare mänsklig belägenhet inte längre är tänkbar. Kulturens och civilisationens sammanbrott.
Men i mörkret syns även de små ljusglimtarna tydligt. Många människors kvarvarande inre moral i sammanbrytande omständigheter. Medkänslan och viljan att hjälpa varandra. Styrkan och modet att bedriva motstånd på många olika sätt. Att i det mörkaste mörkret orkar tro, hopp och kärlek ändå bryta igenom.
Andlighet, religion, kultur, utbildning, sanningssökande och yttrandefrihet lyser som ljus i mörket och påminner oss idag om att man känner igen träden på deras frukt.