Baltimore andra dagen och lite om brottslighet

Idag har Baltimore visat sig från lite ljusare sida. Utsikt från hotellrummet.
 
 
Maten
 
 
Fin hamn (Chesapeake Bay)
 
 
 
Centrum
 
 
Kongressen är också bra! (Märker ni hur kall Baltimore lämnar mig jämfört med N.Y?)
Jag läste på nätet om världens farligaste städer. (Våldsbrott per invånare, krig räknas inte.) Av de i topp 50 ligger nästan alla i Sydamerika. Tre från USA ryms dock med på listan; Saint Louis, Detroit och Baltimore…
96% av invånare i Baltimore är svarta, och de flesta av dem bor på västra sidan av staden. Tv-serien The Wire som skildrar segregation och socialt elände är filmad just i Baltimore.
Och nu när jag ändå är i farten så påpekar jag att New York är numera världens säkraste storstad. Sverige är otryggare än NY vad gäller antalet våldsbrott per invånare (och vi har ju ungefär lika många invånare som NY…) 1994 lade dåvarande borgmästaren i NY Rudy Giuliani grunden till brottsbekämpningsarbete. Polischefen William Bratton nämns också. Konceptet bygger på, förutom tillräckligt med resurser, också sk nolltolerans. Dvs om någon slår sönder en fönsterruta i ett hus så lagar man den snarast möjligt. Teorin är att om den trasiga rutan får vara kvar så tar det inte lång tid innan någon har slagit sönder även resten av fönsterrutorna.
Samtidigt så påpekar man att på 1990-talet då brottsligheten började sjunka blev de stora tonårskullarna (dvs mest brottsbenägna människor) vuxna. Och fri abort hade införts på 1980-talet vilket i sin tur minskade sociala misären.
Ja, vem vet. New York har hur som helst lyckats med brottsbekämpning och det kändes verkligen tryggt där- samma kan jag inte säga om Baltimore. Jag har för övrigt blivit sugen att lära känna hela USA bättre, ingen liten uppgift!

Baltimore

Ensam i Stora Äpplet. Jag vaknade tidigt som vanligt och eftersom jag inte hade något bättre för mig så tog jag mig till Central Park igen.
Bakom Metropolitan Museum finns en obelisk, Cleopatras Needle, som har transporterats till USA från Egypten på 1800-talet. Jag hittade den till slut.
 
 
 
Jag strövade vidare, här Belvedere Castle
 
 
Minnesplats för John Lennon, han mördades utanför sin lägenhet strax intill Central Park 1980. Någon spelade Imagine med gitarr. Jag kan tänka mig att det alltid finns folk på denna plats.
 
 
Vissa delar av Central Park var just mera som en park.
 
 
Medans andra delar är varierande med naturen i centrum- de delarna är min favorit.
 
 
 
Jag sprang till hotellet för att då var det dags att ta bussen till Baltimore. Resan gick bra trots en fläkt på bussen som levde om nåt så hemskt hela resan. Baltimore är- hmm, rätt så deprimerande jämfört med N .Y. Kanhända att det mesta är deprimerande i jämförelse med N.Y. men ändå. Tydligen har Baltimore väldigt stora problem med droger och brottslighet. När man går på gatan får man vara i stort sett ensam fast det bor över 600 000 människor här och det är Marylands huvudstad. Vädret är också piss men det är inte Baltimores fel. Det positiva är att det verkar vara billigare här än i N.Y.
 
 
Jag har inte bott på Hilton förut, det gör vi nu. Vi delar ett rum och det var på håret att vi fick dela sängen också med Marie. Men vi hittade en bäddsoffa i vår lilla lägenhet. God natt igen!
 
 

Sista dagen i N.Y!

I morse promenerade vi till Förenta Nationernas huvudkvarter som ligger bara några kvarter från vårt hotell.
 
 
Sedan träffade vi igen Jen och Jon och sen var det dags för Greger att åka tillbaka hem, över Atlanten.
Tack och lov hade jag ungdomarna, annars hade jag deppat ihop totalt. Vi gick till Soho och jag fick professionell guidning av Jennifer så vi hittade alla bra ställen på en gång. Vad gäller shopping är Soho verkligen bäst, allt finns i lagom proportion. Jag fick också ett favoritvaruhus, Bloomingdales! Mindre i storleken och mera utsiktligt än de ”finare” varuhusen, samt inte lika uppschaussat vad gäller märkena och priserna.
Vi besökte Pradas flaggskeppsbutik i Soho då jag hade läst att den är en upplevelse bara arkitektoniskt sett. Jag håller med, den var speciell.
 
 
Jag tafsade på en fin skinnjacka som kostade ynka 250 000 svenska kronor. Någonstans är min gräns också uppnådd, och visst är det lite motbjudande och konstigt att det finns människor som klär sig i sådant dagligdags när det finns miljontals som inte ens har mat för dagen.
Jag hittade mina jeans och köpte även en omlottklänning på rea av Diane von Furstenberg. Jag kan ju inte lämna New York alldeles tomhänt. Jag måste dock påpeka att dollarn är stark just nu, och jag har inte noterat att ens de amerikanska grejerna (typ Levis, Nike, Adidas etc) skulle vara särskilt mycket billigare här än i Sverige. Ja, visst kan man vinna någon hundralapp här och där men enligt mig är det inte värt att tokshoppa och släpa allting hem om man nu inte vill ha någonting speciellt.
Vädret har mestadels varit kallt och reseväskan är mest fylld med sommarklänningar så det kan hända att jag ändå måste köpa till några tröjor för att överleva!
 
 
Sist besökte vi Chinatown, och ja, det var kinesiskt! Jag vinkade adjö till de fina ungdomarna, åkte taxi till hotellet och deppade ihop i hotellrummet tills Marie kom och knackade på.
Nu börjar en ny del av vår resa. I morgon fortsätter jag och Marie till Baltimore till en stor konferens om pediatrik.
Jag hoppas att min jetlag börjar ge med sig snart för att det här är inte nådigt.
Godnatt på er alla.
 

Ännu en dag i New York

Idag var Central Park-dagen. Jag hade hört så mycket gott om denna park och hade kanske lite svårt att förstå det, park som park. Men jag hade fel, Central Park är alldeles speciell! Det är som att komma på landet mitt i storstan. Terrängen är kuperad och man glömmer bort att stan finns omkring en, även om skyskraporna kan anas på avstånd. Även små sjöar ger sin charmiga krydda till upplevelsen. Det finns många fina statyer, ett litet zoo och många trevliga aktiviteter för storstadsbarn.
 
 
 
 
 
Alice i underlandet-staty
 
 
På Upper East Side bredvid Central Park bor världens rikaste människor.
 
 
Vi promenerade till The Met, Metropolitan Museum of Art som ligger i Central Park.
De hade några fina Rafael och andra renässansklassiker. Mest imponerande var dock delen för moderna konst.
Monet var fint, Picasso, Matisse, Klimt, Gauguin och Cezanne likaså. Och förlåt nu alla duktiga målare som jag inte nämner här.
Min absoluta favorit var dock Van Gogh och i synnerhet hans cypresser. Måste jag alltid vara så förutsägbar??? På National Gallery i London kunde jag inte slita mig ifrån Leonardo Da Vincis Grottmadonna. Nu ropade Cypresser till mig från väggen. Även Greger tyckte att den var allra finaste. Under perioden då Van Gogh målade den använde han väldigt mycket färg, så målningen är egentligen tredimensionell. Den måste ses live. Så underbar, jag blev så lycklig och uppfylld.
 
 
För oss båda var avdelningen med afrikansk konst en trevlig överraskning.
 
 
Afrikanska grejer var hela och fina, till motsats till antika egyptens stenskärvor som jag fann aningen tråkiga. Några fina och hela grejer fanns förstås på egyptiska avdelningen också…
 
 
Det finns även en stor amerikansk konstskatt.
 
 
 
Jag kunde ju tyvärr inte fota genom hela museet, och egentligen hade man behövt flera veckor för att ens ytligt gå genom den. En bild till får ni dock se.
 
 
Det bästa med konstmuseer är att det huvudsakligen finns bara bra folk där. Bortsett från en del barn som är dittvingade så är alla uppriktigt intresserade av att vara där, och i regel ordentliga människor. Man behöver inte vakta sin handväska supernoga om vi säger så (förutom kanske vid ingången.)
 
Fortsätter med att visa några highlights från Lego-butiken där det gick att köpa Lego i lösvikt
 
 
Och en förvirrad tiger i Wonderland, eller i alla fall i Midtown i New York City
 
 
Times Squares ljus i mörkret
 
 
 
En ”Rodeo Bull” (jag red inte)
 
 
Och upplyst Empire State Building
 
 
Godnatt från oss! Denna stad sover dock aldrig.

Shopping i NY

Idag blev det så att vi mest strosade runt. Affärerna på Femte Avenyn och Madison var fina, jag kikade in på Valentino och Dolce and Gabbana. Haute Couture är som konst. Men att köpa någonting var naturligtvis inte aktuellt. Ganska snabbt känner man också att det blir för mycket av det goda såsom på varuhuset Bergdorf and Goodman, jag får andnöd av alla grejer och det känns inte alls bra. Visst är shoppingen en trevlig krydda i livet, men tyvärr så har det på många håll gått alldeles i överdrift. Det är sorgligt hur mänskligheten försöker fylla sitt tomma hål i hjärtat med prylar.
Jag köpte en nattlinne på Victorias Secret för att ha köpt någonting.
 
 
Sen tog Jennifer oss till ett par outlet-butiker där jag köpte lite saker. Jag har nu sparat i flera månader för att kunna handla i New York så jag vägrar åka hem helt tomhänt! Men hittills måste jag nog säga att jag inte har hittat så mycket, kanhända det beror på att jag inte behöver någonting.
Sedan åt vi middag på en fantastisk indisk restaurang med Jen och Jon.
 
 
 
Med tanke på USAs hårda socialsystem och höga antalet invånare ser man förvånansvärt få tiggare och hemlösa. Vi har klart högre tiggartäthet i Umeå än här. Man kan också se på en del av hemlösa här, att de är verkligen ”illa däran”. Det är hemskt att se denna ensamhet och utanförskap. Men, jag upprepar, överraskande lite sådant har jag sett här hittills.
NY är väl lite smutsig men inte så farligt. Trottoarerna är breda och det finns plats för alla. Om jag jämför med London så var det ännu mycket mera trängsel där.Trafiken fungerar fint här. Det är så praktiskt med Aveny-(syd-nord) och street(öst-väst)-system, man kan helt enkelt inte gå vilse.
Ärligt talat har jag redan börjat planera nästa resa. Jag vill ta hit mina pojkar!

Trött men lycklig

”Du har väl inte försovit dig?” frågade kroppen artigt kl 02 på natten. Nejdå, sade jag och vände mig i sängen. Men kl 05.30 var det ingen nåder mer. ”Klockan är faktiskt snart 12!” påpekade kroppen och då var det färdigsovit för mig. 
Kort om en fullspäckad dag, nu eller aldrig.
Våra vänner Anders och Marie har nu anlänt och vi gick till Rockefeller center tillsammans. Jag har hört att utsikten från Top of the Rock (70 våningar) är stadens finaste varför vi valde den skyskrapan i stället för Empire State Building.
 
 
 
Fin var den också. New York är en enorm stad. Vyn norrut mot Central Park.
 
 
Och söderut mot Downtown.
 
 
Glada resenärer varav den ena var rädd som vanligt.
 
 
Och efter detta Times Square. Världens mest fotograferade plats sägs det? Vyn mot Broadway.
 
 
 
Sedan bar det av till Downtown och Battery Park. Skulpturen Square, illa tilltygad, har flyttats hit från rasmassorna efter World Trade Center.
 
 
Minnesmärket för Ground Zero är öppen för alla, som en park. På platsen för båda tvillingtornen finns nu stora fyrkantiga hål som har gjorts till fontäner. Alla offrens namn står på kanten. Många namn.
 
 
Omkring byggs det fortfarande febrilt nya höga byggnader. Freedom Tower har varit färdig i ett par år. Området beräknas vara färdigrestaurerat om ca ett år. Nästan 15 år har gått sedan terrordåden.
 
 
Slutligen gick vi över Brooklyn Bridge med denna snygga amerikan.
 
 
Frihetsgudinnan såg vi på avstånd.
 
 
Slutligen ett foto på Chrysler Building i mörkret.
 
 
God natt på er alla! Tack för att ni läser och alla fina kommentarer.

Jag acklimatiserar mig

Precis som jag misstänkte så har jag en mycket stark ”biologisk klocka” som även nu försöker skrika åt mig att klockan faktiskt är 03 på natten!
Den här dagen började med en fantastisk frukost, och fortsätte med lika goda lunch och middag. Maten kan man inte klaga på även om det inte är någon bantningskost.
 
 
Vi såg den berömda trekantiga Flatiron building. (Första ”skyskrapan”, eller föregångaren till dem, som byggdes 1902.)
 
 
Och vi har tillbringat dagen med Gregers dotter Jennifer (som bor här) och hennes amerikanska familj. Det är lyxigt att ha lokala guider i en stad som denna!
 
 
Den här bilden är från Williamsburg i Brooklyn, här syns Midtowns skyskrapor.
 
 
Det är lätt att känna sig vilsen i en så här intensiv stad.
 
 
 
Nu ska jag lägga mig igen och samla ännu mera krafter. Gårdagen sitter i ännu.

Hälsningar från en dröm!

Det här har varit min längsta födelsedag (jag fick 6 extra timmar) men verkligen inte den roligaste. Jag har hållit på med aktiviteter som jag minst gillar dvs suttit stilla, instängd och lite illamående 8,5 h i sträck!
I New York är kvällen ännu ung men där hemma sover ni troligen sedan länge.
Allt har inte gått helt smidigt men ändå helt okej så jag klagar inte. Jag tror att största problemet just nu är att jag är halvdöd att trötthet.
Vi kunde inte motstå att gå ut och strösa runt lite grann i sommarkvällen. Mötte på Empire State Building nästan bakom första hörnet!
 
 
Och många andra speciella vyer, saker som jag aldrig sett förut i levande liv.
 
 
 
Jag är på något sätt tagen av att vara här i USA och helt på andra (läs fel) sidan av jorden. Jag skulle kunna jämföra det med någonting som liknar ”lappsjuka”, fast ändå inte, folk finns det ju faktiskt gott om här.
 
 
Så här trött är jag efter dagen, och ett år äldre dessutom, så det är nog bäst för alla att jag säger godnatt! Berättar mera då tankarna har klarnat.

Sammanfattning av Tallinn

Jag har en vana att sammanfatta städerna som jag besökt. Här finns några tips för den som känner sig inspirerad att eventuellt besöka Tallinn.
 
 
Mat: Maten i Tallinn får hela 5 tigertassar av 5. Även de värsta turistfälle-restaurangerna är helt outstanding. Estnisk mat är rustik men det finns även flera alternativ för en vegetarian. Världens bästa indiska mat åt vi på lilla restaurangen Elevant i gamla stan. Bra priser. Inhemsk vin finns/säljes inte men det var generellt hög kvalitet på viner på alla restauranger som vi besökte.
 
Boende: Vi valde ett stort ”spa”-hotell som tillhör Radisson Inn-kedjan. Med facit i hand skulle jag ha valt någonting lite mindre, mysigare och mera personligt. Man kan ändå åka till spahotellet och ta sina behandlingar där, priset är troligen detsamma för en som kommer utifrån. Om man däremot har barn med sig så kan spa-hotellet fungera fint med sina simbassänger. Någon spakänsla går inte att uppnå pga allt stoj. Ångbastun var dock bra för Gregers förkylda luftvägar.
 
Att se: Gamla stan. Köp en guidebok så vet du vilka detaljer man ska lägga märke till. Det finns även flera olika museer, vi besökte Sjöfartsmuseet och Kumu, som har ffa estnisk konst och dess viktigaste konstverk. Kumu är lagom stort/litet och jag skulle säga världsklass vad gäller ffa de mera moderna verk! Det finns även många fina kyrkor i Tallinn att se.
 
Shopping: Inte illa! Allt finns från högmode (Burberry, Mulberry, Boss, Armani), till trevliga medelprismärken (Tommy Hilfiger etc), till lågpriskedjorna. Fina stora varuhus och köpcentra. Lite billigare än Sverige. Vad gäller lokala varor, så älskar jag estniska ylleprodukter! Glas, keramik, bärnsten, marsipan och allehanda souvenirer finns för den som vill ha.
 
Service: Esterna kan se lite sura ut men låt inte skenet bedra! Vi träffade fantastiskt fina människor. I hotellets souvenirbutik jobbade en gumma som såg otrevligt sur ut men jag sade till Greger att jag tänkte mjuka upp henne, och se, det var inte ens svårt och vi blev bra kompisar. Det var allmänt behagligt med bra service men inga efterhängsna typer.
 
Logistik: Vi gick nästan överallt. Laglig taxi är det bra pris på, åtminstone om man är flera. Även bussar och spårvagn fungerar tydligen fint.
 
Nackdelar: Det är ganska ruggigt väder och mycket kallare än t ex i Stockholm, bra att tänka på. Man ska absolut inte ha högklackade skor på Gamla stans kullerstensgator. 
 
Tips: Baka ihop en riktig mysresa då man både börjar och slutar resan med en Tallinnbåt. Inte vet jag om jag är töntig men jag tyckte att det var jättetrevligt att vara till havs! Unna dig spabehandlingar i Tallinn, de är mycket billigare än i Sverige. Jag tog både ansikts- och fotbehandling och hade gärna tagit ännu fler.
 
Mina förebilder, Madventures-killarna Riku och Tunna, tycker att poängen med resandet är att bekanta sig med lokalbefolkningen och lära sig förstå deras liv, seder, kultur och tankesätt. Det konceptet har jag inte alls svårt att köpa. Tyvärr har våra resor inte haft så mycket fokus på detta, och vi har snarare funnit oss i vår egen lilla resarbubbla. För den del har jag njutit alldeles enormt! Jag tror att fokus på det genuint lokala blir allt viktigare ju längre tid man stannar i ett land. Kanske hinner vi med det också någon gång i livet!

Tallinn väcker frågor

Jag har några funderingar!
Varför lever jag inte i en sån här fantastisk stad? Och varför skulle jag glömma bort det varje dag även om jag gjorde det?
 
 
 
 
Varför går det inte att laga sådan här mat hemma, till vardags?
 
 
 
Varför kan inte alla toaletter ha ett sånt här lås? (Hälsn. en som har klaustrofobi)
 
 
Varför tycks konst vara så liten del av vårt liv numera? (Bilden från KUMU)
 
 
Varför finns det så mycket krig, ondska och människor som tappar bort sitt eget ansikte här i världen?
 
 
Och varför går tiden så förbaskat fort? Jag vill stanna i Tallinn för evigt!