Supermakten- vad varje svensk bör veta om USA

Frida Stranne (Forskare och USA-expert) och Sanna Torén Björling (journalist och USA-korrespondent) har skrivit denna bok som kom ut 2020, innan senaste presidentvalet. Den är fortfarande högaktuell, men blir såklart inte bättre av att ligga i bokhyllan i några år utan ska helst läsas NU.
 
 
Av recensioner förstod jag att denna bok är väldigt enkel, lättläst och basic, rentav populäristisk i nivå med varför amerikanerna gärna äter hamburgare i bilen och vilken burgare som är mest populär.
Jag håller inte med om detta. Då en stor vikt i boken låg på politiken och det politiska systemet, fick i alla fall jag läsa med koncentrerad eftertanke för att hänga med i svängarna.
Det är ju så som författarna påpekar- landet är stort och bara för att förstå hur livet är för en storstadsbo i NY förstår man kanske inte hur det är för en jordbrukare i Kansas. Författarna har dock försökt sy ihop historia och geografi på ett sådant sätt att man kan lite grann förstå vad som är GEMENSAMT för amerikaner, och jag tycker att de har lyckats ganska bra.
Jag hade inte haft någonting emot att få berättat lite mer om hur det är på olika ställen i USA- i alla fall i stan och på landet, i öst och i väst, norr och syd, bibelbältet och rostbältet eller vad dessa alla områden nu heter. I och med att landet är så enormt måste man ju ändå börja någonstans, även om det förstås blir förenklingar.
Att läsa om ett annat land hjälper en att förstå bättre sitt eget land och samhälle. Så även går det att se olika mönster i samhällsutvecklingen, och hur olika saker påverkar varandra. För en svensk/finsk är det t ex svårt att förstå denna iver för vapen, då vi vet hur bra man klarar sig utan eller i alla fall med mycket färre, både som individ och som samhälle. Det var också roligt att läsa om sport och umgänge, som verkar mindre pretentiöst än här i Europa.
Det man innerligt önskar ska ske i USA såsom i hela världen, är ju att naturens intressen och klimatförändringar ska tas på allvar i framtiden. Att politiska bruna influenser och konspirationsteorier inte får alltför mycket fäste. Och att Guden pengar ska styra lite mindre, hur det nu än är möjligt.
Mot slutet av boken blir det lite slarvigt rent redaktionsmässigt, vissa saker står 2 gånger etc, men det stör ju inte innehållet.
Av någon anledning har jag haft ett stort intresse för USA på sistone, kanske tack vare en viss ex-president och att det kändes otryggt när USA blev så oberäknelig. Jag har gärna med USA i världspolitiken, på gott och ont! Jag hoppas och tror att det blir mera gott av det trots allt.
 

Om USA och brottslighet

Så glad jag är att vi hann åka till och uppleva USA innan allt elände bröt loss. Med elände menar jag Trump, raskrig, corona, konspirationsteoretiker med mera. Nog vet jag att problemen även har funnits där tidigare, men att de nu har blossat upp med en sådan enorm kraft gör ju att resa till USA inte känns lika roligt längre.
Roligt var det för några år sedan, ingen tvekan om det. Trots att det är bara i New York som jag kan känna mig så förbaskat FATTIG (”kan jag inte bara få vara miljonär…”) En sådan känsla brukar jag aldrig ha annars. Men ändå vill jag dit. Jag känner mig som en liten loppa i den stora hundens päls. Så liten och betydelselös, men jag får i alla fall vara med om ett stort äventyr!!
 
 
Jag har tagit USA alldeles för givet, och nu har säkerheten rubbats. Men visst känns det skönt att ha Biden som president. Jag hoppas att de kan reda ut situationen där borta… och för att bättre förstå det hela läste jag boken Amerikanerna av Björn Af Kleen. Intressant bok, kanske inte precis lättläst. Jag var så gott som utan förkunskaper, mindes knappt vem Steve Bannon är. Men nu vet jag!
 
Den andra boken, Gangsterparadiset, är en högaktuell dokument om gängkrigens Sverige, som alldeles för länge har blundat för sanningen och verkligheten. Att Sverigedemokraterna behövde uppstå och bli populära var väl onödigt men när man med ökande desperation vadar genom denna bok, förstår man att ökande polarisering är inte bara USAs problem. Problem med invandringen, alltså bristande integration, segregation, fattigdom och kriminalitet har totalt gått överstyr i Sverige.
Utan att peka ut någon speciell folkgrupp kan man konstatera att kriminellt ämne finns bland alla befolkningsgrupper men vissa omständigheter erbjuder en bättre grogrund för det. Där är vi nu.
Och eftersom man inte får prata om någonting i Sverige, har även lagstiftningen hopplöst halkat efter. Ett lite glädjande undantag i boken var dock polisens bestämda och preventiva krig mot MC-gängen, som bevisligen gav effekt. Tur att boken avslutades med det, för att jag funderade redan på att emigrera till Finland. Jag ska avvakta lite med det nu.

Notes from small island

Så har vi pladaskat djupt in i hösten. Regn, rusk och oväder har inte varit någon bristvara denna höst, inte i Norrland i alla fall. Det var vackra gula, orange och rosa löv här ett tag men nu är de ett minne blott.
Mörkret är mer kompakt än någonsin och snön som ligger just nu räknar jag med blir blask inom några dagar (jag hör redan regnet smattra). Vi har t om fått vatten i källaren i höst när det stormade, något som aldrig har hänt förr.
Föga anade vi för ett år sedan hur livet skulle bli! Vi lever, som alltid, historiska tider, och det är verkligen intressant att få vara med om allt detta. Att coronasituationen exploderade igen är jag inte förvånad över, jag höll på att säga att jag visste att det skulle hända, jag var mest överraskad att det hände så sent på hösten.
Vad får man göra och vad är förbjudet? En fråga som är omöjlig att hitta exakta svar på. Många av dem som jag känner och har blivit coronasmittade tillhör den extremt försiktiga skaran, medan många som dagligen träffar mycket folk, inklusive mig själv, går fortfarande smittfria. Men visst förstår man också, att begränsa kontakter är det mest effektiva sättet att bromsa viruset. Jag skriver bromsa, stoppa går det inte.
På jobbet har vi munskydd, något som redan har gett mig ögonlocksinflammation.
Jag behöver inte flera krämpor, då jag nu även har med mig minst 3 månaders inflammation i min högra armbåge. Den kom smygandes från ingenstans, långsamt, och gick inte att hejda. Det gjorde så fruktansvärt ont och engagerade till sist hela underarmen, ja kanske hela armen. Den värsta smärtan kommer från själva leden, och detta brinnande har gjort att jag nu varit nästan utan högerarm hela hösten. Enda förklaringen till eländet är att jag har brutit handleden i denna arm för 23 år sedan. Det har nog blivit någon missmatch. Jag har varit till doktorn, fått akupunktur (bra), tränat i vatten (bra), haft Back in Track-armbågsskydd (bra), tagit tabletter och smort på salva, gjort hemmaövningar (bra), massage (bra), vad gör inte en desperat människa. Jag har försökt på alla sätt att hålla armen i gång men inte överbelasta den. Jag har varit så rädd att den aldrig ska bli bra igen men häromdagen när jag rensade min bil från snö och is med högerarm, med bara måttlig smärta, kände jag ett visst hopp. Det är på väg åt rätt håll. Och jag vill så hemskt gärna fortsätta med vattenträningen trots corona, det är ett medicinskt behov.
Presidentvalet i USA slutade enligt mig på ett bra sätt- varför bryr jag mig? Klimatet och nationellt samarbete kring sjukdom och hälsa (WHO) berör även mig. Och jag är orolig för fascismens återkomst i alla dess former. Mänskligheten verkar återigen ha glömt hur det kan bli…
Julen närmar sig och köphysterin verkar ligga nere. Jag har köpt nästan alla julklappar via internet. Det finns ändå nästan ingenting roligt eller unikt här i Umeå (det får stå för mig).
Då jag har kompletterat min ”Konmari-rensning” i höst har jag även gått med på olika grupper kring ämnet, på facebook. Vilken är viktigare, metodens slutmål eller vägen dit? Inte orkar jag hålla på och fundera konmarivis varje dag, resten av mitt liv. Jag har ju rensat, räcker det inte? Jag uppskattar minimalism, köpfritt, spark joy etc, men jag vill inte att dessa begrepp fyller mitt liv heller, i stället för grejerna. Jag ville ju ha tid för annat.
Jag önskar alla bloggvänner en fin fortsatt höst. Vi tar en dag i taget, och vi har det inte så tokigt här i Sverige trots allt.
 
 

Reflektioner efter Amerika

Lyckligt hemma igen, och både tillbakaresan och tidsomställningen har gått lättare åt det här hållet.
Några reflektioner:
1. Jag tänker på de första människorna som for seglandes över Atlanten i hopp att finna Indien. Så himla modigt, i synnerhet då man inte var 100% säker på att jorden ändå inte var platt! Och modiga var också de, som på 1800-1900-talet for över stora havet efter ett bättre liv. Min farfarsfar var en sväng till Kanada, men han kom faktiskt tillbaka till Finland. Det är viktigt att våga ta steget utanför det kända och utmana gränserna- det är då saker och ting börjar hända!
Sen var det synd att det blev som det blev med ursprungsbefolkningen. Om man är modig och företagsam, är det desto viktigare att man är snäll!
2. När jag såg alla svarta människorna i USA så tänkte jag att nästan alla deras förfädrar har skeppats till USA från Afrika, som slavar. Slaveri förbjöds först på 1800-talet i USA! Jag finner det märkligt att ett land där friheten är så viktig kan ha en sådan skamfläck så nära inpå i historien! Fast är det inte så, att en tes alltid söker sin antites? En annan femma är att överväldigande många svarta människor fortfarande har det illa ställt i USA, och enligt forskningen tar det i genomsnitt 7 generationer att befria sig från det sociala arvet!
3. Jag tänker på hur mycket samhället och människor påverkar varandra. Om vi har en ungdom på gränsen till ”på vift” och vi placerar honom i en slum i Baltimore, eller ger honom jobb och placerar honom på ett bra område istället, vilken skillnad det troligen blir. Tänk hur annorlunda jag själv var om jag upplevde samhället som lite godare. Godhet föder godhet, ondska föder ondska. Villken skillnad på hela ens liv om man har en trevlig genomgod människa, alternativt en riktig knöl, som närmaste arbetskamrat!
4. I Amerika får man ingenting gratis, förutom bra uppförande. Varje gång man går in i t ex en hiss så häpnar man då en människa som ser ut som att hen är riktigt trött på hela livet klämmer fram en ”Good Morning!”
 
 
5. Tidigare trodde vi att jorden var platt. Nu kan vi inte förstå var rymden tar slut, eller var tiden började eller tar slut. Eller vad händer när vi dör. Men tänk om allt är runt. Allt går bara runt, runt, runt. Energin tar inte slut, den ändrar bara form. Jag har länge trott på reinkarnation just pga detta. Men ju mera vi förstår desto mera nya frågor uppstår ändå…
6. Det är inte helt lätt att leva alla gånger, men i New York fick jag ännu mera känslan att allt är möjligt. Inte för någon annan, utan just för mig!