Så glad jag är att vi hann åka till och uppleva USA innan allt elände bröt loss. Med elände menar jag Trump, raskrig, corona, konspirationsteoretiker med mera. Nog vet jag att problemen även har funnits där tidigare, men att de nu har blossat upp med en sådan enorm kraft gör ju att resa till USA inte känns lika roligt längre.
Roligt var det för några år sedan, ingen tvekan om det. Trots att det är bara i New York som jag kan känna mig så förbaskat FATTIG (”kan jag inte bara få vara miljonär…”) En sådan känsla brukar jag aldrig ha annars. Men ändå vill jag dit. Jag känner mig som en liten loppa i den stora hundens päls. Så liten och betydelselös, men jag får i alla fall vara med om ett stort äventyr!!
Jag har tagit USA alldeles för givet, och nu har säkerheten rubbats. Men visst känns det skönt att ha Biden som president. Jag hoppas att de kan reda ut situationen där borta… och för att bättre förstå det hela läste jag boken Amerikanerna av Björn Af Kleen. Intressant bok, kanske inte precis lättläst. Jag var så gott som utan förkunskaper, mindes knappt vem Steve Bannon är. Men nu vet jag!
Den andra boken, Gangsterparadiset, är en högaktuell dokument om gängkrigens Sverige, som alldeles för länge har blundat för sanningen och verkligheten. Att Sverigedemokraterna behövde uppstå och bli populära var väl onödigt men när man med ökande desperation vadar genom denna bok, förstår man att ökande polarisering är inte bara USAs problem. Problem med invandringen, alltså bristande integration, segregation, fattigdom och kriminalitet har totalt gått överstyr i Sverige.
Utan att peka ut någon speciell folkgrupp kan man konstatera att kriminellt ämne finns bland alla befolkningsgrupper men vissa omständigheter erbjuder en bättre grogrund för det. Där är vi nu.
Och eftersom man inte får prata om någonting i Sverige, har även lagstiftningen hopplöst halkat efter. Ett lite glädjande undantag i boken var dock polisens bestämda och preventiva krig mot MC-gängen, som bevisligen gav effekt. Tur att boken avslutades med det, för att jag funderade redan på att emigrera till Finland. Jag ska avvakta lite med det nu.
Jag har så mycket, och så lite, att säga om detta. Angående USA klandrar jag identitetspolitiken som har skjutit amerikanerna i foten i deras önskanatt göra livet ”rättvist” för alla. Samma tendenser ser jag här i Sverige. Läste du Eli Göndörs artikel i Kvartal om ”teorinarcissister”? Så bra! Men inte hjälper det någon när det nu ser ut som det gör. I USA uppmuntras just nu rasism mer än något. Jag trodde vi hade nått fram till att faktiskt kunna praktisera sann meritokrati, men nu gäller alltså kvotering beroende på ”mest synd om”. Och hur kan ett samhälle blomstra om man ska slå sig fram genom att vara mest missgynnad? Jag kan verkligen inte förstå det. Blir ledsen över misstron som gamla vänner i USA visar varandra, över hur nästa generation växer upp och föraktar varandras hudfärger. Hur sonens kompis, som sonen inte ens insåg hade någon annorlunda hudfärg då de som 3-4-åringar lekte tillsammans, nu skickar så otrevliga inlägg på Facebook om vita som ska brinna och betala tillbaka sina synder och att det inte finns någon försoning. Vita ska bort. Som Ku Klux Klan, fast tvärtom. 😭 Det gör mig ledsen. Läste ”Familjen” och förtvivlades över hur det ser ut i delar av Sverige och undrar hur det ska bli för våra barn. Men vissa saker orkar man inte gå omkring och tänka på. Det får lösa sig ändå. Och både du och jag bor åtminstone lite längre från den värsta röran…