Tack för överväldigande respons till gårdagens inlägg där jag berättade hur de bloggar som jag vill följa ser ut. Jag upplever att man har missförstått lite grann min mening att man ska hålla blogginläggen korta. Man kan visst göra ett långt inlägg om man har mycket att säga, även om man ofta kan säga lika mycket på halva mängden ord, och det gäller även mig själv. Men att automatiskt ”såga” alla långa inlägg vore fel. Vissa bloggar bygger ju på lek med ord och det vore fruktansvärt att reducera dem!
Det jag egentligen menade, var någonting som jag själv har förändrat på. När jag började blogga, för drygt ett år sedan, var jag lite grön och osäker. Jag visste att jag ville skriva, men inte riktigt vad, och hur. Det ledde till att alla mina inlägg var något vaga. Jag tassade lite här och där, berättade om dittan och dattan, och någonstans där i mitten fanns det en poäng, eller rentav något guldkorn ibland, men jag lämnade till läsaren att hitta och uppskatta den, i stället för att själv lyfta fram den på ett tydligt sätt. Jag märkte detta till sist och sedan någon gång i höstas försöker jag alltid ha en tydlig röd tråd i varje inlägg. Är det flera saker jag vill lyfta och dryfta gör jag hellre flera inlägg.
Jag söker fortfarande mer eller mindre aktivt nya bloggar, och ibland händer det att jag slutar följa någon av olika skäl. Jag försöker aldrig göra bloggbyten med någon för sakens skull, utan jag vill att mina läsare läser min blogg för att den tilltalar dem på riktigt, och samma tvärtom förstås.
Jag kan inte nog poängtera hur mycket jag uppskattar er varenda en som jag följer, och jag har inte kategoriserat er alla, utan bara tagit några exempel i mitt förra inlägg. Varför jag följer just DIG kan vara av en helt annan orsak än vad du tror!☺
Det var tigerns bloggskola för idag, och för att göra det som jag brukar dvs precis tvärtemot än vad jag just nyss sagt, så fortsätter jag på ett helt annat ämne, i stället för att göra ett nytt inlägg.
Våren har kommit och värsta mörkret vikit undan. Underbara soliga vindstilla dagar förbyts blixtsnabbt mot den våldsammaste stormen med regn och rusk. Kroppen som kämpat på och hållit ut hela vintern med all trötthet och småkrämpor säger plötsligt upp kontraktet och däckar under allehanda virussjukdomar. Så jag har legat på soffan med våldsamma samvetskval mot mina arbetskamrater, som jag vet har fått slita ont pga min frånvaro.
Jag har fått smaka på missunnsamhet och avundsjuka, och jag har kunnat se det och försvarat mig. Jag har oerhört kloka chefer och av respekt för dem kommer jag att hålla i minnet deras ord: ”Vi ska bygga på det positiva vi har!” Och det har vi ju. Det är bara så lätt att glömma bort det stora positiva för det lilla negativa. Jag kommer att bidra till det positiva, annars har det onda vunnit inuti mig, och det som sker inne i mig är i slutändan det viktigaste för mig.
Lite film har jag dock orkat se. Obs, jag ser ju aldrig på TV (bara 2 inlägg bakåt.) Men om Ingtor kan göra ett DIY-inlägg så kan minsann jag göra ett filminlägg!
Jane Austen, Stolthet och fördom.
Jag har inte läst boken men visst är Jane Austen en klassiker. Britterna och BBC kan göra tv. Den här filmen (serie på 6 delar) handlar visst om någonting som fanns förr i tiden och som kallas för ROMANTIK. Jag har ingen annan negativ kritik mot filmen än att den är hopplöst gammaldags, men det kan kanske tas som intressant historiskt fakta. Tiderna har verkligen förändrats, och i många avseenden till det bättre också!