Etikett: höst

Höstkänslor

Vanligtvis tycker jag om höst. En nystart på mångt och mycket, livet finner sin struktur igen. Barn och ungdomar börjar nya utbildningar med entusiasm, nya kompisar hittas. Även om man är köpfri så dyker det upp några must haves att handla, och det kan man göra med gott samvete. Gubbens jordbruk lugnar ner sig igen och listorna jag skriver på saker som han har att uträtta hemma blir längre och längre. Och de betas av!
 
I år är det annorlunda. Är det det gråa vädret? Eller att även yngsta barnet bosatt sig i stan? Är det att åren samlas på en, krämporna blir inte färre, och att man nu officiellt spelar på dödens planhalva? Är det att jag har redan sett och upplevt så mycket, att allt som finns i horisonten oundvikligen bara blir någon slags repetition? Jag är trött. Vart är jag på väg?
 
Det är så tungt att leva.
Varje andetag gör ont.
Enda trösten är att det går över,
mina känslor är inte jag
Mina känslor är inte ens mitt liv.
Stäng av hjärnan, bit ihop, gör det du ska,
du har gjort det förut.
Gör inte illa värre, 
låt det rinna av.
Finns det någon mening med allt?
Det var bara det
jag ville veta.
 
 
—Och sedan kommer det mildare höstvindar igen och med ens känns allt lite bättre. Så är livet. Enda sättet att få några svar -och nya frågor- är att leva vidare, och se vad som finns bakom nästa hörn.

Höstens tankar 2022

Bad jag att denna mörka ruggiga årstid skulle komma? Nej! Men den kom ändå, precis som den gör varje år.
Och precis som varje höst har jag haft fullt upp. Inga större projekt, utan bara det vanliga livet.
Och det är just det vanliga livet som jag alltmer känner är så värdefullt. Jag vill inte dö ännu, inte i ett kärnvapenkrig i synnerhet. Och jag känner att det är så orättvist att några få människor med makt kan ta sig rätten att beröva ett helt folk förutom deras riktiga levande liv, även deras vanliga vardagliga liv, genom att starta ett anfallskrig bara för att det är kul.
Den som tänker beröva mig på mitt liv pga någon storslagen men onödig plan vill jag bara hälsa följande: Jag har en hel hög med böcker som jag behöver läsa färdigt först. Halloween kommer, och våra födelsedagar för hösten som ska firas. Vi ska färdigställa allt på stugan och delta i nästa vinprovning. Och till sist ska vi se hur hösten vänder mot vinter och jul. Denna jul ska jag vara ledig, och mina julklappar ska jag slå in, allt är planerat och de sista detaljerna ska bara ta form.
Efter jul och nyår fortsätter färden genom mörker och kyla, men då ljuset kommer brukar jag gräva fram mina fjällböcker och börja planera nya fjällvandringar för säsongen. Ljuset ska tas emot med ett glas gott vitt vin på min väns altan. Och jag tänker njuta av ljuset igen, dygnet runt, såsom varje år, hela våren och sommaren. Kanske skulle vi kunna resa iväg och hälsa på vänner i södra Europa? Vi får se.
Jag vill också se hur våra barn fortsätter med sina arbeten och studier, och fortsätta fira alla födelsedagar året runt. Och kanske, kanske ska vi köpa en åsna!
Jag och min man har planerat att smårenovera här hemma, främst köket, och bygga en liten altan. Jag planerar, Greger bygger, det är en bra arbetsfördelning.
Jag vill fortsätta träna med min son då vi har blivit riktigt starka efter all total training. Och jag hoppas att vi får ha kvar våra katter i flera år till.
Tänk så mycket man kan önska sig av livet. Och egentligen räcker det med det lilla. Hösten är en bra tid för att stanna upp och uppleva tacksamhet för sitt liv och livsvilja.
 
 
Trots allt det vansinniga är det viktigt att komma ihåg det som en röst från tomma intet sade till mig i höst: ”Du ska aldrig, aldrig tro att allt detta (=ditt och alla andras liv) inte skulle ha någon betydelse!!!”

En liten uppdatering

Jag har inte skrivit någonting eftersom livet har varit så hektiskt. Hektiskt på ett bra sätt, faktiskt! Jag nästan skäms att skriva det, att vi har en massa olika projekt. Det känns så dumt att hela tiden bygga på fast vi egentligen inte behöver någonting nytt. Men det blir alltid så att vi ska bara göra den saken och den saken- när tar det slut? Aldrig, antar jag!
Dessa stolar kläddes om av min man och pappa, med skinn importerat från Tallinn. Visst blev de tokiga?!
 
 
Min man har även byggt större saker, en bastu på stugan! Vi hann faktiskt basta en gång, sista kvällen innan hemfärd.
 
 
 
Under tiden då Greger byggde njöt jag och Poppe av vintern i Hemavan mitt i oktober.
 
 
 
 
 
Har man köpt en stuga med kök ska man inte äta ute. Skafferiet på stugan dignar under allehanda råvaror…
 
 
Som Halloweenefterrätt rörde vi ihop en liten kyrkogård…
 
 
Gör 4 portioner chokladmousse. Bred på ett fat eller en LITEN plåt. Tillverka glasyr av halv äggvita och florsocker. Gör kors i vanliga kex eller pepparkakor. Låt stelna. Stick gravstenarna i jorden. Strö över krossad choklad som grus. Gott förstås!
Väl hemma har vi haft främmande, och utövat olika aktiviteter…
 
 
Vi har vant oss vid att leva med tre katter… det går bra… Utan djur ingen magi…
 
 
Vi har jagat en katt, och vi har till sist fångat en katt! Vilken lycka!
 
 
Jag försöker göra bra saker med mat, dryck, sömn, träning och allmän stimulans. Jag försöker undvika onödiga saker såsom storm i vattenglas. Jag är en av miljarder människor så det är onödigt att ge saker i mitt liv så orimligt stora proportioner, utan följa med flödet och välja mina strider noga… Det mesta löser sig…
 
 
Nästa ”projekt” hos oss är ett kök i uthuset. Det blir Ikea, och det kommer att bli bra.
 

Jag finns!

Jag gör ett blogginlägg, alltså finns jag.
Hösten har kommit till Västerbotten med besked. Röken som stiger ur skogarna är någon sorts dimma.
 
 
Jag har inte hunnit umgås så mycket som jag velat med min nya häst i veckan. Men jag har haft god hjälp! Lis-Marie har galopperat i ur och skur, i stora vattenpölar, Camilla har ridit i halvmörkret, och idag är det Pyttes mammas tur att bekanta sig med Gubben, och Greger är barnvakt.
 
 
Från Stockholm kom det bokstavligen varma hälsningar från Ditte, nämligen en liten tiger med vetekudde i, som man kan sätta i mikron och få sig en värmande kompis. Tusen tack!!!