Bad jag att denna mörka ruggiga årstid skulle komma? Nej! Men den kom ändå, precis som den gör varje år.
Och precis som varje höst har jag haft fullt upp. Inga större projekt, utan bara det vanliga livet.
Och det är just det vanliga livet som jag alltmer känner är så värdefullt. Jag vill inte dö ännu, inte i ett kärnvapenkrig i synnerhet. Och jag känner att det är så orättvist att några få människor med makt kan ta sig rätten att beröva ett helt folk förutom deras riktiga levande liv, även deras vanliga vardagliga liv, genom att starta ett anfallskrig bara för att det är kul.
Den som tänker beröva mig på mitt liv pga någon storslagen men onödig plan vill jag bara hälsa följande: Jag har en hel hög med böcker som jag behöver läsa färdigt först. Halloween kommer, och våra födelsedagar för hösten som ska firas. Vi ska färdigställa allt på stugan och delta i nästa vinprovning. Och till sist ska vi se hur hösten vänder mot vinter och jul. Denna jul ska jag vara ledig, och mina julklappar ska jag slå in, allt är planerat och de sista detaljerna ska bara ta form.
Efter jul och nyår fortsätter färden genom mörker och kyla, men då ljuset kommer brukar jag gräva fram mina fjällböcker och börja planera nya fjällvandringar för säsongen. Ljuset ska tas emot med ett glas gott vitt vin på min väns altan. Och jag tänker njuta av ljuset igen, dygnet runt, såsom varje år, hela våren och sommaren. Kanske skulle vi kunna resa iväg och hälsa på vänner i södra Europa? Vi får se.
Jag vill också se hur våra barn fortsätter med sina arbeten och studier, och fortsätta fira alla födelsedagar året runt. Och kanske, kanske ska vi köpa en åsna!
Jag och min man har planerat att smårenovera här hemma, främst köket, och bygga en liten altan. Jag planerar, Greger bygger, det är en bra arbetsfördelning.
Jag vill fortsätta träna med min son då vi har blivit riktigt starka efter all total training. Och jag hoppas att vi får ha kvar våra katter i flera år till.
Tänk så mycket man kan önska sig av livet. Och egentligen räcker det med det lilla. Hösten är en bra tid för att stanna upp och uppleva tacksamhet för sitt liv och livsvilja.
Trots allt det vansinniga är det viktigt att komma ihåg det som en röst från tomma intet sade till mig i höst: ”Du ska aldrig, aldrig tro att allt detta (=ditt och alla andras liv) inte skulle ha någon betydelse!!!”
Vilka fina tankar, Annukka! ❤️