Eftersom jag möter så enormt mycket och så stort elände på mitt jobb brukar jag inte klaga så mycket, utan vara glad och tacksam för det jag har. Och varför inte, jag har ju det bra också!
Min blogg har inte heller riktigt det dagboksaktiga upplägget. Även om den är personlig, så har den som syfte att handla mera om fenomen än själva mig och mitt liv.
Men nu har jag drabbats av en utmaning, och utmaningen kanske ligger delvis däri, att den är så löjligt liten. Sedan 15/12 -14 har jag dragits med återkommande ryggskott. Och det värsta är att det verkar till stor del utlösas av ridning!
Nu har jag fått avstå både jobb och ridlektioner många gånger, ligger i sängen med rispåsen (efter att tappert ha kämpat uppegående hela dagen) med mina Voltarentabletter som hjälper lika mycket som sockerpiller.
Jag, som är en förespråkare till positiv inställning, kände i morse när det var svårt att få bilnyckeln i låset, att snart bryter jag ihop och börjar grina. Visst är jag trovärdig.
Jag vill så mycket, men klarar inte av någonting. Huvudet är med men kroppen har sagt upp kontraktet. Och det tillkommer ångest över att inte kunna motionera hästen, och dåligt samvete för mina kollegor som sliter och får försöka lösa allt på jobbet då jag är borta.
Tänk om jag aldrig mera kan rida. Senaste gången kapsejsade ryggen efter en lång galopp uppför berget, på min gyllene häst som hade så mycket energi och glädje. Hur kan någonting så fint bli så fel?
Här hemma gör min gubbe allt. Jag är till ingen nytta alls. Men fast jag är orörlig kan jag inte låta bli lägga mig i ALLT som jag är på höravstånd till. Jag är verkligen pest! Undrar om det är därför gubben har valt att hålla sig till källaren.
Pojkarna spelar på Ipad. De har räknat ut att jag är maktlös och kan inte påverka deras sysslor som vanligt.
Jag är inte extremt viktfixerad men jag känner att jag sväller som en bulldeg då jag inte kan hålla igång som vanligt. Har säkert redan gått upp något kilo.
Och vad har jag provat på? Akupunktur, som gjorde att jag slappnade av fint. Osteopati, som med mycket små manipulationer gör underverk i ryggen. Problemet har varit att eländet inte ger sig för gott utan kommer tillbaka hela tiden.
Jag får ta det försiktigt med ridningen framöver. Och bli medveten om att jag har stora problem med den mentala biten att vara sjuk.
Har ni haft ryggskott och hur har ni blivit av med det?
Tyvärr Annukka så blir även jag dålig i ryggen av fysisk aktivitet. Så fort jag börjar röra på mig mer än vardagsmotion så pajar min rygg. J
Tyvärr Annukka så blir även jag dålig i ryggen av fysisk aktivitet. Så fort jag börjar röra på mig mer än vardagsmotion så pajar min rygg. J
Ryggen är man ju verkligen beroende av att den fungerar så jag förstår att det känns hopplöst. Men det verkar som att du vilar i alla fall. Du har ju så mycket kunskap om kroppen men det är ändå lätt trots kunskap att skynda på för mycket. Hoppas du får några bra tips, önskar jag kunde ge några. Kram och krya på ryggen!
Nämen Tigern, jodå,Du är i högst trovärdig.Långvarig och ihållande smärta sätter ner humöret och man blir orolig för att man kanske måste ge upp vissa saker,som till exempel Din ridning,eller arbetet. Jag har hittils aldrig varit allvarligt sjuk men visst har man någon gång krupit ut i stallet.Ryggen har jag dock aldrig haft problem med.
Vi får hoppas att det går över,Du är ju bara drygt trettio:)
Kram
fd
Ryggont har jag ju varit bekant med i många många år,
lite som en långkörare i mitt liv, med så många avsnitt att jag tappat räkningen. Två ryggop. har jag gått igenom, stelop i ländrygg…..
Har nog försökt det mesta akupunktur och så har dom försökt bränna av nerver till delar av ryggen…
Så när jag hör att någon har ryggont så kan jag verkligen känna smärtan i det ordet.
Hoppas du får hjälp, och det borde du ju kunna få i ditt yrke kanske…
Lycka till att bli av med smärtan.
Tjingelingen från Rantamor.
Tack för uppmuntran, jag vet ju att jag inte är ensam i alla fall! Vi är många som kämpar med ryggen.
Förresten Tomas Wikström i Sundsvall som op. mig, en duktig kirurg.
Jag känner på mig att Din smärta har lindrats något..En fin dag önsk,till Dig!
Fd
Du har rätt, vår telepatiska kommunikation fungerar😊
En beskrivning av ryggen din från själ och hjärta! Ryggont har jag inte, men de känslor du beskriver som handlar om den mentala "smärtan" känner jag igen. Viljan räcker inte till förändring. Att ta sig i kragen håller inte heller. Samvetet är en svår kategori i att tampas med. Bara 40 år, men det händer mycket i de åren inom en, förutom själva livet så att säga. Mina tankar går i banor att du har stort rörelsebehov som går på kroppsligt och mentalt. Då blir din situation olidlig. Fundera på om du behöver "en utredning" kanske så du kommer tillrätta så långt det går? Om du behöver mer än vila mellan arven kanske? Lycka till tankar till dig!
Så tråkigt att din rygg ställer till det så för dig! Särskilt när det kommer tillbaka hela tiden 🙁 Har själv en problemrygg. Har inte fått någon exakt diagnos av vare sig läkare eller sjukgymnast, men det har gissats på kotförskjutning. Det kan smälla till och jag blir helt handikappad under en veckas tid för att sen sakta bli bättre. Ryggskott? Jag vet inte. Tack och lov händer detta sällan, nu var det några år sen sist. Har tyvärr inga bra tips och råd att dela med mig av, jag brukar helt enkelt bara få lida ut tiden. Hoppas det ordnar sig, förstår att du inte vill ha det så där!
Måste nog med göra fruktsallad ikväll, igen! Så gott! 🙂
nice
Åh din stackare! Förstår precis hur du har det! Tyvärr. Ryggskott har jag haft många gånger. Har provat på det mesta i "hjälpväg" men jag har ständigt lite småont i ryggen, det går ju att leva med men när det blir ett ryggskott av det så är det vidrigt. Det gör så ont!
Himla tråkigt om det är ridningen som orsakar det. Det brukar man ju annars höra att det är en bra grej för rygg och mage.
Men ta det nu lugnt till det känns ok, det måste du, annars blir du inte av med det…
Smärta av alla de slag påverkar ju hela ens person och att inte kunna röra sig som vanligt bidrar ju till att humöret påverkas rejält.
Vet att ridning förr och även idag anses vara bra för kropppens muskler och många med muskelsjukdomar och rörelsehinder blir bättre av ridning. Men det är nog ridning i lugn takt.
Att ha en balans mellan rygg och magmuskler är viktigt, så att ingetdera tar överhand.
Har du provat "kinesisk akupunktur"? Den är helt annorlunda än den svenska och mer vanliga akupunkturen.
Och att ta det försiktigt med ridningen är nog viktigt.
Undrar också varför ryggskotten kommer tillbaka…
Att vara dålig och ha ont påverkar ju humöret alldeles förskräcklgt och att då tygla sitt humör är inte lätt. Hoppas du kan smärtlindra och orka lite mer för då blir humöret bättre.
Jag har fått en hel del hjälp av Lars Eric Uneståls skrifter "Jo, du kan" och "Motivation, livets kärna", en del av mental träning. Men ibland lyckas jag inte…
Feldenkraismetoden är det som hjälpt mig bäst, fast det tar lång tid att lära in och man behöver en riktigt bra feldenkraispedagog. Det handlar om att bygga upp en ständig dialog med kroppen där man lyssnar in de små signalerna, anpassar de små rörelserna och liksom "flyter med" sin kropp istället för att tvinga eller motarbeta den. Svårt att summera så här.
Men jag har prövat det mesta och återhämtade mig till slut, efter en allvarlig trafikolycka där prognosen inte alls såg bra ut…
Vi är alla unika så det gäller att finna det som fungerar bäst för en själv.
Men att vara mitt uppe i det onda är inget vidare.
Hoppas att du finner det som fungerar bäst för dig snarast möjligt så att du får må bra!
Styrkekram
Mums!
Stackare … Har aldrig haft det själv men mannen o vänner har haft det och de brukar gå till chiropraktor och bli bra. Bodde jag närmare kunde jag komma och hjälpa dig ned hästen! Kryapåkram
Det var ett tag sedan jag fick ryggskott och det enda som hjälpte mig var tid. Enormt jobbigt, men jag bestämde mig för att åtminstone försöka komma ihåg hur jobbigt det var så jag kan försöka förstå andra som aldrig blir av med problemet.
Så jag hoppas verkligen det blir bättre. Ingenting jag skulle vilja ha igen.