Kärlek efter första mötet och om jämställdhet

Hem » Kärlek efter första mötet och om jämställdhet
De som känner mig vet att jag aldrig ser på TV. Jag kan bara inte.
Men genom tidningar (på nätet) har jag upptäckt att i Finland just nu pågår ett TV-program som heter Första träffen vid altaret. Det bygger på att tre par (man och kvinna) ”på papper” har parats ihop av fyra experter- psykolog, sexolog och psykoterapeut, präst och folklorist. Alla deltagande är kring 30 år och någorlunda välbalanserade människor. Alla har en gemensam önskan att hitta ”den rätta” och vara denna trogen livet ut, i nöd och lust. Jag tror att liknande program pågår nu även i Sverige.
Vigseln är naturligtvis borgerlig, men nog tyckte jag att det var överdrivet att den skulle gås genom- kunde man inte bara flytta ihop och seriöst försöka vara, läs bli, ett par. Senare har jag fått mig förklarat att detta med ”JAG VILL” var alldeles grundläggande för programmets ide. Ok, ok, folk skiljer ju sig ändå i 50% av fallen, so what. Dessutom spelades programmet in i somras, och två av paren är fortfarande tillsammans. Endast ett av paren skilde sig efter de förutbestämda 5 veckor, och det kunde tittare ana från första början, vad jag läst. Alla hade gjort äktenskapsförord.
Jag kunde inte låta bli att tänka hur det hade blivit i mitt fall. Jag har ju separerat mig en gång, och träffade min nuvarande man genom gemensamma bekanta, upplägget var en ”blind-date”. (Pga att jag behövde en kavaljer till en cykelfest i förra byn där jag bodde, läs om sparkfest i mitt förra inlägg.) Det hade nog blivit skilsmässa för oss efter 5 veckor på mitt initiativ, och sedan hade jag fått ändra mig igen efter drygt ett år eller så… Som tur är så är jag inte dummare än att jag kan ändra mig!
Sedan har jag återigen låtit mig inspireras av Atilios blogg. Hon är ju något yngre än mig och kommer således från en annan generation. För mig som 70-talist från Finland är feminism någorlunda absurt begrepp. Att jag inte accepterar att en man får högre lön för precis samma arbete som jag är självklart. Men resten.
Jag har en inneboende motvilja mot all ”karlagöra”, och ni ska veta att jag har provat på det mesta, åtminstone när jag ensamstående med 3 pojkar bodde i ett 60-talshus. Men jag sysslar uppriktigt helst i köket eller i tvättstugan!
Hur delar jag och min man upp allt då? Min man gör allt som har med bilar och maskiner att göra. Han bygger och snickrar, det gör inte jag. Jag planerar och handlar maten, oftast lagar jag den också. Jag organiserar det mesta och håller koll på allt i huset. Jag tvättar och min man hänger tvätten. Jag fixar presenter, kort, minnesdagar och handlar kläder åt oss alla. Min man sköter oftast in- och utsläpp av min häst. Jag vattnar blommorna. Min man grovstädar, jag plockar och ordnar. Jag står för det mesta estetik i huset. Mina barn sköter vi tillsammans om de är hemma. Snöskottning och tunga lyft gör jag inte. Vi båda kör bil, men endast min man kör släp. Min man väcker mig och gör frukost åt mig pga att jag inte är någon morgonmänniska. Jag betalar en hel del av våra räkningar. Vi trivs bra tillsammans och vill helst göra saker ihop. Just nu trivs vi med denna uppdelning, men vem vet om och när och hur den förändras.
Jag ser fram emot att höra om era åsikter och vanor som vanligt!

17 reaktioner på ”Kärlek efter första mötet och om jämställdhet”

  1. Var och en till sitt som man säger. Ifall det kanske tar en hel dag för Dig att backa in ett släp och det tar kanske en hel dag för Din man att laga suffle eller nåt:) så har ju en hel dag förstörts jämfört om Din tman backar in släpet på fem minuter och Du svänger ihop gratängen på en halvtimme.Den tid som tjänas in myser Ni såklart i soffan. Lagstadgad inkvotering i hemmet får vi hoppas aldrig blir verklighet,men man vet ju aldrig i vår tid.
    fd

  2. Jag tillhör en annan generation än du, men jag tror faktiskt inte det har så mycket med ålder att göra hur man tänker där. Det beror nog lite på uppfostran, påverkan från andra och vad man själv tänker. Som nygifta så var det väldigt gammaldags uppdelat här, men jag har nog alltid varit lite av "kärringen mot strömmen" så jag struntade i att följa vad omgivningen tyckte. Vi har varit gifta i snart 50 år och var och en gör det den är bäst på, för det går snabbast. Sen kan jag ibland tycka att jag vill prova på nåt annat, även om jag inte klarar av det hela vägen, men då kan man ju hjälpas åt. Det viktigaste är att båda är överens och trivs med uppdelningen…vad alla andra anser är oväsentligt. Kram

  3. Tänkte på att det skilde mycket mellan min generation och mina föräldrar som var född -20 och 26. Där var nog mannen i huset som bestämde och inte såg jag då min far stå vid spisen eller disk eller tvättbänk.
    Han var en karlakar så det så, och mor hade nog inte mycket att säga till om, bara maten stod på bordet och ungarna var tyst.

    Jag å Rantafar delar nog mera på sysslor, ävenom han ju kan allt ,tycker jag, om bilar, och jag mera om det som finns i kök och tvättstuga.
    Sen gillar jag bokstäver och inte siffror, medan Rantafar älskar siffror men inte bokstäver, så vi är som gjorda för varann.

    Svar: mina muminkalendrar har jag köpt i Finland, men det finns nog att klicka hem på nätet också.

    Tjingelingen från Rantamor.

  4. Vad gäller tv programmet skulle jag inte se det. Har dock läst om detta i svensk press och vet att något liknande nu finns här också. Man gör ett program för att det skall vara ett program.
    Tillvaron ser ju olika ut i olika faser av ens liv. Vad gäller lika lön för lika jobb, så måste det ju helt klart vara så….Men i övrigt så tycker jag ibland att jämstäldheten inte alltid är så jämstäld hos de som själva tycker att det delat upp precis allt.
    Jag tycker att man får tänka praktiskt och göra det som känns bäst och som man förhoppningsvis också tycker är helt ok vad gäller sysslor hemma och saker man gör. Jag är helt opraktisk, men har idéer som min man genomför. Han tädar mer och oftare. Jag planerar ofta maten och lagar den för att jag vill och tycker om det.
    Och att både trivs och gör det man är bäst lämpad för, eller tycker om, bidrar också till mer tid tillsammans och mer livskvalité.
    Känner väldigt mycket igen mig i ditt sätt att fundera i dessa frågor.
    Spännande och intressanta funderingar.

  5. Tycker att det låter väldigt sunt och bra som ni har det fördelat. Varken jag eller min sambo är speciellt händiga men eftersom jag är den som fixar saker här hemma faller det på min lott att snickra, borra och fixa med lampor/elen etc. Om jag hade haft fallenhet för det och tyckt det var roligt så hade det ju varit väldigt fint men saken är att jag tror att det faller på min lott för att jag "förväntas" vara den som fixar saker här och får det att hända. Jag har alltid tänkt att det är för att min sambo är ointresserad och att det faller på mig för att jag ju faktiskt bryr mig om vi bor i mörker eller inte. Men nu börjar jag fundera på varför det faktiskt blivit såhär 😛 Tycker hur som helst att det är himla intressant!

  6. Vi delar på hushållsysslorna. Anders tar golven (glovrelaterade uppgifter ingår inte i min befattningsbeskrivning som hemmafru 😉 ). Jag dammar och plockar. Gärna långsamt, för den som blir klar med sin del först åker på att ta badrummet 😀

    Anders lagar maten, som jag oftast har hittat på. Men jag är en fena på att hacka grejer och att sanera (diska upp) under tiden och även efter. Anders sköter oftast torkningen av disken. Oj vad jag saknar min diskmaskin…
    🙂

  7. Eftersom jag är hemma mycket blir det att jag städar och handlar mat för det mesta. Matlagningen turas vi om med.
    Mannen fixar med ved och sånt där tungt som jag inte fixar med min rygg.
    Det flyter på bra med sysslorna tycker jag.

    Hur långt bort har du din häst? Eller du kanske har eget stall? Här har vi alla hästar på lösdrift och det fungerar så bra. Skönt att slippa släppa in och ut.

  8. Jag har hört talas om det där programmet och idén är säkert bra i tittarsynpunkt men hur väl den fungerar i verkligheten är ju en annan sak.

    Sv: Nej, jag bor i Arboga som ligger i Västmanland men jag har blivit inbjuden till att hålla en öppen föreläsning i Ronneby så jag arrangerar föreläsningen tillsammans med en tjej som bor i Ronneby,

    You Rock!!!

  9. Vet inte om du tittar tillbaka så jag svarar här också ,-)
    Emely o Mattias höll fortfarande ihop när jag läste Aftonbladet, dom skrev om det för ett tag sen, inte dom andra två.
    Kul att din blind-date blev så lyckad ,-)))
    Tycker ni verkar dela upp allt bra!
    Hur man delar upp det är ju upp till paren själva.
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

  10. Så länge man är överens och trivs med hur man har delat upp alla uppgifter hemma så lägger jag ingen vikt vid hur andra har det. Vet att folk hade åsikter om att jag tog hela föräldraledigheten nu med lillan, en blev rent utav förfärad att inte min sambo skulle vara hemma nånting. Men vi ville ha det så, vi var båda nöjda med beslutet, så då får väl andra förfäras över det bäst de vill. I övrigt har även vi en ganska traditionell uppdelning av hushållsuppgifterna. Sambon fixar med bilen tex, något jag är noll intresserad av. Jag bakar, något han aldrig skulle ställa sig och göra inför ett kalas exempelvis (då köper han färdigt isf) 🙂

    Kanske är det jag som borde testa något nytt pizzarecept, har ju kört med samma i över 20 års tid nu! 🙂

  11. Jag såg den svenska serien, lite annan synvinkel på att försöka bilda ett par utifrån matchning av experter. Tyckte det var spännande. Det var ju ingen häftig sanslös förälskelse som orsakade att det inte gick bra 🙂 I de 5 olika relationer jag levd har jag haft det blandat med fördelningen av ansvar. Från traditionellt till att fördela efter förmåga, lust och att dela på det mesta, även jobba i skogen med röjning och med vedförsörjningen. Bonusbarn har funnits, samt ett barnbarn. Bilmek. gör jag inte. Har även haft det totala ansvaret för hus, hem och barn samtidigt som jag utbildade mig. Som självbo i hyreslägenhet numera så det är så praktisk enkelt och skönt nu.

  12. Var och en gör det som den är bäst på hos oss. Oftast är det Uffe som lagar mat, även om jag inte är helt borta på området jag heller, men helt naturligt har det blivit så när han älskar matlagning. Däremot så blir det oftast jag som sköter det mesta i hemmet, även om han kan göra det hur bra som helst, men jag är bättre ;). Vi känner oss jämställda, bråkar inte om vardagliga sysslor alls. Båda kan om det kniper. Jag kan byta olja i bilen, byta däck, svetsa, spika såga osv…och han kan sy, städa, diska, tvätta…
    Någon kamp är det inte mellan oss på något sätt, men det blir per automatik att han tar de tyngsta sysslorna rent kroppsligt och jag de lättare. Och vi hjälps åt många gånger.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *