Jag har aldrig tyckt om blåst och i synnerhet inte om storm. Jag är rädd för storm. För mig representerar den inte något fascinerande och naturligt fenomen, utan en destruktiv kraft som river loss träden med sina rötter, kastar iväg allt som sitter löst, gör att hästarna skenar och hotar allt och alla.
Ena stormen har utlöst den andra här hos oss, och dessutom så kastades vi omkull av livets mäktiga storm. Pojkarnas farfar dog plötsligt.
Jag är av den övertygelsen att så länge det är äldsta generationen som lämnar först så är allt i sin ordning, och så är det ju också. Och att få dö i sitt hem, snabbt och smärtfritt, i någorlunda hyfsat skick och förståndet i behåll, är ju egentligen det mest önskvärda. Ingen vill hamna på ett ”hem” som en grönsak, inte jag i alla fall. Men man hade velat ha några år till. Några månader till. Eller ens några veckor till.
Det är vanligt att man glorifierar människor som gått bort. I detta fall måste jag dock säga, att jag inte har ett enda dåligt minne om den här gubben. Jag är som sagt separerad från den släkten sedan flera år tillbaka, men jag är också ledsen. Min fd svärfar levde sitt liv på ett bra sätt. Han prioriterade familj och nära relationer genom hela sitt liv till den grad som det överhuvudtaget är möjligt. Han var väldigt barnkär och i hans famn fanns det alltid en plats för alla barnbarn, även samtidigt. Han tog hand om sin bror i flera år. Han log och skrattade så gott som alltid, ändå kunde han vara allvarlig och närvarande också. Han var inte rädd för människor, känslor eller livet. Han levde till hundra procent. Senaste åren har min äldsta son hälsat på honom så gott som varje vecka, bara för att umgås- prata, jaga, fiska och ströva i naturen med sin farfar.
Sorgen fördunklas inte av någonting ovidkommande- bara ett enormt tomrum och saknad, som så småningom förhoppningsvis förvandlas till glädje över alla de miljoner goda stunder, livsvisdom och tacksamhet över att fått känna denna underbara människa.
Pojkarna är alldeles förkrossade, och jag förstår dem. Jag tänkte tanken, att om de hade haft en mera frånvarande eller mindre snäll farfar så hade de inte behövt känna den här hemska sorgen nu. Men så kan man ju inte tänka. Vad skulle livet vara värt då? Tvärtom, vi måste ta lärdom av sådana här underbara människor och lära oss värdesätta varje sekund i livet, leva här och nu, och prioritera det som är viktigt, det vill säga varandra. Ingenting annat är viktigt på riktigt.
Med Kahlil Gibrans ord om glädje och sorg:
Er glädje är er sorg oförställd.
Och samma brunn som ert skratt stiger ur har ofta varit fylld av era tårar.
Och hur kan det vara annorlunda?
Ju djupare sorger gräver i er själ, desto mer glädje förmår ni rymma.
Är inte den bägare som innehåller ert vin, samma bägare som bränts i krukmakarens ugn?
Och är inte lutan som skänker själen tröst av samma trä som urholkats av kniven?
När ni fylls av glädje, skåda då djupt i era hjärtan,
och ni skall finna att det är endast det som skänkt er sorg, som skänker er glädje.
Och när ni fylls av sorg, skåda då på nytt i era hjärtan,
och ni skall se att ni i sanning gråter över det som varit er till glädje.
Somliga av er säger ”Glädjen är större än sorgen”,
och andra säger ”Nej, sorgen är störst”.
Men jag säger er att de är oskiljaktiga.
De kommer tillsammans, och när en av dem sitter ensam med er vid ert bord,
minns då att den andra sover i er säng.
Likt vågskålar är ni förenade mellan er sorg och er glädje.
Endast när ni är tomma är ni stilla och i jämvikt.
När skattmästaren lyfter er för att väga sitt guld och sitt silver,
så skall också er glädje eller er sorg stiga eller falla.
Så fint du skrivit om honom. Vila i frid! <3
Min farfar har själv varit väldigt frånvarande, och den enda kontakten vi har är ett sms då och då, något enstaka telefonsamtal och så en insättning på kontot vid jul eller när jag fyller år. Men mer än så är det inte, han bryr sig helt enkelt för lite. När jag var mindre var jag mer ledsen över det än jag är idag, för jag har insett att det är hans förlust. Ingen av hans barnbarn kommer att besöka honom när han sitter på hemmet, och ingen kommer att minnas honom för någon glädje eller öppna armar. Tyvärr.
Sv; Kul att du gillar såna inlägg! Det ska jag komma ihåg 🙂
Många äldre, och ffa gubbar har svårt med det här med känslor och att umgås. De kan helt enkelt inte, och går miste om så otroligt mycket. Ett sms eller en insättning på kontot är väl ändå ett försök, även om det är otillräckligt. Jag känner många som aldrig ens får ett livstecken från sin förälder… Hoppas att er relation hinner förbättras innan det är för sent…
Åh så otroligt vacker dikt, och så sann.
Jag blir tårögd.
Beklagar sorgen.
Storm är något som gör mig avslappnad, jag älskar storm.
OK jag tycker förstås inte om att folk förlorar sina hem, eller omkommer!
Men när det stormar ute, då myser jag.
Ha det jättefint KRAM från mig Primrose
Så fint du har skrivit om pojkarnas farfar!!. Det är viktigt att vi värdesätter varandra medan vi lever och att umgås! Kram till hela familjen!
Glömde adressen Förlåt!!!………..Så fint du har skrivit om pojkarnas farfar!!. Det är viktigt att vi värdesätter varandra medan vi lever och att umgås! Kram till hela familjen!
Namn:
Pojkarnas farfar verkar ha varit en alldeles fantastisk människa. Beklagar sorgen…
Kram
så fin blogg du har, är allt bra annars? Kika gärna in i min blogg där du kan följa mitt liv, där jag själv är hörselskadad, men många verka tro att det är ett handikapp, vilket det inte är, jag hör ju bara dåligt annars är jag stort sätt precist som du, just nu är vi i den perioden då allt ska vara perfekt för att allt ska funka, men jag ger inte upp, trots det så pluggar jag till elektriker och har massa drömmar i livet. Låter det intressant? varför inte ta ett kik? Ha en bra kväll!
Så fint och ödmjukt du minns och beskriver dina söners farfar.
Han fanns til hands, han levde och han berikade er alla och ni kommer att minnas honom spm den fina person han var.
Att mista en kär och nära person är alltid svårt och att mista en farfar som inte ens varit sjuk en längre tid är om möjligt svårare för man har vare sig tankemässigt eller känslomässigt kunnat förbereda sig.
Dikten var så fin och tänkvärd och den kommer jag att läsa många gåner.
Många tankar och en stor kram från mig.
Dina ord om pojkarnas farfar, förmånen att ha i livet för alla er; tillsammans med Kahlil Gibrans säger mycket om den del av livet – stormens öga … träd rycks upp med rötterna och så människan – men minnet i sinnet bär. Det säger också mycket om själva livet när det lever.
Goda tankar!
Så fint skrivet!
Kahlil Gibran skriver verkligen bra också!
Beklagar sorgen.
Kram
Beklagar stormen och förlusten av en fin människa på vår jord <3
Vacker dikt!
Tröstekram till dig och de dina!
Styrkekramar skickar jag och vilken underbar dikt! Min moster blir 95 i höst och nu är det inte så långt kvar för henne..sorgligt men tiden har sin gång.
♥ Tröstekramar till dig och dina ♥
"Gråt inte vid min grav för jag finns inte där" Vem skrev det?
Det är så bedrövligt med dödsfall, ju äldre man blir desto tydligare blir det att man närmar sig…..
Kram ♥
Fint skrivet av dig.
Gillar också kahil Gibrans texter. Valde förövrigt en text från profeten till mitt bröllop, som jag bad prästen läsa upp.
kramisen
Jag beklagar sorgen. Man kan bli ledsen för sin egen skull och det fördubblas ofta om också barnen blir så ledsna. Kanske ni ska sitta ned och bara prata bra minnen om farfar, ta någon timma att bara hylla hans liv och hur han var som person. Tycker att det kan göra sorgen något lättare att bära <3
Jag beklagar sorgen. Man kan bli ledsen för sin egen skull och det fördubblas ofta om också barnen blir så ledsna. Kanske ni ska sitta ned och bara prata bra minnen om farfar, ta någon timma att bara hylla hans liv och hur han var som person. Tycker att det kan göra sorgen något lättare att bära <3
Vackert skrivet… Beklagar sorgen. Låter som en viktig människa som gått vidare… Ingen tröst men: viktiga personer lämnar nåt efter sig, inom oss…
Fantastiskt att dina barn har haft förmånen att ha en närvarande farfar. Det är inte alla barn förunnat. Säkert kommer de att kunna känna glädje över det genom hela sitt liv, när bara den akuta sorgen har lagt sig. Kram!
Vi har också haft rejält blåsigt – hela huset har knakat.
Åh stackars er, det är ju alltid en chock när man förlorar någon nära. Förstå att dina söner är jätteledsna eftersom de hade nära kontakt. Han verkar ha varit en fin människa och härligt att han levt fullt ut.
Näe, "hem" vill man inte till. Jag har sett det på nära håll och har lite skräck för att bli gammal. Men ingen ide att oroa sig i förväg.
Ta hand om er nu. Här kommer extra varma kramar!
Malin
Tack för dina fina ord om Pappa Annukka! Han älskade sina barnbarn och ville alltid va rättvis och behandla dom lika. Att Lars-Antti ofta var uppe och hälsade på betydde oerhört mycket för honom. Jag tror att alla barnen har många fina minnen av honom som dom såsmåningom kan plocka fram och skratta åt tillsammans.
Tack ännu en gång! Stor kram Kajsa
Kahlil Gibrans ord sitter som hand i handske.
Jag håller med dig om att det känns som det ska kännas när den äldste i församlingen går vidare. Är man gammal och har levt ett rikt liv så är det helt naturligt att vila upp sig ett tag igen. Lämnar man dessutom fina och goda minnen kvar är det bara att gratulera både den som har dött och de som stannar kvar.