Jag är så trött på mig själv. Egentligen är jag en ganska okomplicerad person. Men varför måste allt ändå vara så svårt för mig? Jag tvivlar hela tiden. Varje glädjeämne blandas med tvekan och osäkerhet. Jag vet inte vad jag vill. Och jag minns inte när livet var enkelt sist, det var för flera år sedan.
Den negativa Annukka är trött och håglös, och ser fram emot att ta det lugnt, ja, helst att gå och lägga sig med detsamma. Godnatt.
Den positiva Annukka är full av energi och förväntan, glädje och lust att uppleva och lära sig nya saker. Den positiva Annukka hör ihop med hästarna, och det är henne jag vill satsa på. Det är på grund av henne jag har klarat av mitt liv och ända hit där jag är idag. Jag har inte tänkt bli en levande död som glider mot graven i en så bekväm position som möjligt, och det är därför jag ska ha en ny häst.
Trots tidiga morgnar, sena kvällar, kyla, mörker, skitväder, trötthet, spänning och t om rädsla ibland (läs hoppning), ett himla pussel hit och dit så ska jag göra det igen.
För att jag måste.