Hösten 2024 på stugan

Mina lediga veckor kommer regelbundet. Efter att ha jobbat hårt är det dags att återvända hem och hitta på någonting. Jag har haft en del krämpor i höst. När jag slutligen hade hämtat mig från rosfebern och såren på foten höll på läka kände jag på måndag morgon att jag höll på bli riktigt förkyld. Gubbens jordbruk var i ett hektiskt skede som vanligt, så jag gjorde precis ingen nytta hemma. Att träna var dessutom uteslutet pga förkylningen.

Jag for alltså till stugan! Förkylningen blev värre precis som jag väntat mig, men då träffade jag inte någon på 4 dagar och smittade inte någon heller. Jag promenerade i skogarna i sakta mak då jag inte hade någon kondition. Jag letade efter gamla torra svampar som alla andra före mig har missat, och hittade faktiskt några. Ganska många!

Jag har också fixat med min ekonomi, en aktivitet som har krävt både tid och eftertanke. Det ena leder till det andra och nu är allt genomgånget- konton, försäkringar, olika medlemskap. Visst är det förargligt att man alltid missar någonting-och den lilla kunden (=jag) förlorar och storbanken går ur som vinnare? Små summor för dem men många bäckar små! Det är aldrig tvärt om, att kunden skulle gå med vinst.(Har ni tänkt på att nu när det återigen är ränta så ska man flytta över pengar till ett konto som faktiskt har ränta. De flesta brukskonton har 0% i ränta. Se också till att inte vara dubbelt försäkrade!)

Jag eldade i bastun och fixade mig mat varje dag, ordnade med framtida jobb och allt vad det innebär. Jag läste ikapp tidningar och böcker. Och framför allt, jag var ute och strövade i skogen flera timmar varje dag.

2 veckor senare var det dags för stugan igen! Jag hade egentligen tänkt fara tillsammans med min man, men han kunde inte följa. Jag hade kvar mat i kylskåpet här uppe så jag hade inget val. Men resan gick ganska fort.

Träden har nu för det mesta släppt ifrån sig sina löv, så det fina gula och orange är borta. Men tur att det fortfarande finns svamp! Jag har screenat skogarna här i närheten och tagit reda på det som ingen, inte ens jag själv, har hittat tidigare. Jag älskar att gå i skogen, men inte utan något syfte alls. Därför är det bra att kantarellerna ännu finns! Förkylningen håller också på att släppa så jag är lite raskare på stegen igen.

Egentligen skulle vi ha rengjort och målat hallgolvet, men det får bli nästa gång, när vi är här båda två. Nu är jag tvungen att fara hem. Det regnar ute och jag kan inte uggla här för evigt, jag har nu gjort det jag ska.

Jag ska göra en tradition av dessa komma-ikapp-höstveckorna. Bara för mig själv.