Överraskningsskilsmässa

Jag hämtar min inspiration till bloggen från finska skvallertidningar (ibland, haha) och senaste veckan har en ”ond bråd” skilsmässa diskuterats flitigt. Ni vet vad jag menar, tillsammans i 10 år, lyckliga, flera barn. Och så en dag sticker den ena utan förvarning, och den andra är ett enda frågetecken.
 
Jag skulle kunna påstå att det där är bara något konstigt fenomen i kändisvärlden, men nu är det så att jag personligen känner många helt vanliga människor som har fått uppleva detta. Det är inte så ovanligt att man just förlovat sig eller planerar bröllop, köpt en lägenhet tillsammans eller tatuerat in varandras namn. Man kan ha planerat bröllop kvällen innan, och morgonen efter sticker den andra.
 
I de flesta fallen kan man ändå se efteråt att det fanns vissa konstiga tecken i luften. Sena kvällar, övertidsjobb. Mycket tränande, viktnedgång och nyväckt intresse för sitt utseende. Ibland försämrad kommunikation. Men den andra har inte kunnat tänka sig ändå, inte velat tro att det var så illa.
 
Det är sällan man går jämna steg i separationsprocessen. Oundvikligen ligger den ena eller den andra steget före. Och den som ligger efter upplever sig alltid har blivit tagen på sängen på ett eller annat sätt. Det är svårt att generalisera i ett ämne som detta, men jag vet att det finns många kvinnor som känner sig osedda av sina män. Män som är visserligen snälla och ordentliga, men som bara låter allt rulla på, ser inte och hör inte sin partner, och tar inte förslag till förbättring på allvar.
 
Alltför ofta löser man problemet med en utväg som heter ny förälskelse. Det är ingen bra lösning, men kanske upplever man det som enda utväg om man inte får gehör för sina känslor och behov. Frågan är om man varit tydlig nog. Många par har i grund och botten förfärligt dålig kommunikation- man undviker prata om svåra saker och känslor överhuvudtaget. Vi har inte lärt det hemma, och saknar inte ens den typen av kommunikation. Det känns besvärligt och skrämmande att blotta sina känslor.
 
Min åsikt är att en vuxen person är ansvarig för sina nära relationer. Det innebär att det minsta man kan begära är att man i klarspråk meddelar den andra att man inte är nöjd med förhållandet, om så är fallet. Och vill man verkligen lämna den andra så har man rätt till det. Men en vuxen människa är den andra en förklaring (eller ens försök till förklaring) skyldig. Och den ska ges öga mot öga, inte via sms eller skvallerpressen.
 
Som Jonathan Lejonhjärta sade, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.