Som jag tidigare skrivit så har veckan varit hektisk och jag har behövt en hel del hjälp av mina medryttare. För hästens del är det nog ingen skillnad, då mina medryttare är likadana ”erfarna tuffa tanter” som jag.
Jämfört med första veckan så har hästen vaknat till och blivit mera uppmärksam på sin omgivning. Vi hade ett litet race på gården med mig på ryggen då han blev rädd för någonting, det var ingen fara alls men klart en häftigare reaktion än vad Yade brukade komma med. I gengäld är denna häst inte tittig, inte det minsta, tittar han på någonting så är det för att se vad det är för någonting, och när han en gång har konstaterat att det inte är farligt så är saken färdigbehandlad för all framtid. Vattenpölar bryr han sig inte om utan kan vada i knädjupt vatten. Till transporten vill han dock gärna ledas av en människa, vi får se om vi kan få honom gå in själv. Hittills har han inte haft så mycket hemåt-tänket vid uteritter men nu märker man att det har kommit lite grann, dvs han väntar på att vi ska vända och går lite raskare hemåt. Jag har försökt rida lite hit och dit och göra olika saker åt olika håll för att avleda honom, tyvärr är det så hos oss att vi alltid måste vända, det finns inga ”slingor”.
Igår hade vi sadelutprovning. Eftersom jag har hört att denna häst har tidigare haft ont i ryggen pga långvarigt bruk av illa sittande sadel, och bockat friskt pga detta, så tyckte jag att det var extra viktigt att optimera allt från början.
Sadelutprovaren sade att man kunde gissa att hästen tidigare haft ont i ryggen, eftersom när hon för första gången kände på ryggen så reagerade hästen rent reflexmässigt. När hon kände andra gången så reagerade han på ett helt annat ställe. Och när hon kände för tredje gången så reagerade han inte alls, dvs han har inte ont i nuläget, det tyckte hon att jag kunde känna mig trygg med.
Min hoppsadel passade honom perfekt men dressyrsadel inte alls, så tokigt det kan bli. Men hon tyckte inte att jag skulle börja köpa en massa sadlar just nu utan rida till hästen under några månader och sen skulle vi titta på honom igen. Jag tror att han kommer att må mycket bra i kroppen av att ridas dressyr regelbundet.
Han skötte sig super på sadelutprovning och här ser vi två stiliga killar.
Efter sadelmomentet kikade vi lite runt på ridanläggningen i dagsljuset, och jag red ett pass på stora utebanan. Han var vaksam men lugn.
Hästen har ju en genuin grundutbildning men det känns att han inte har haft så duktiga ryttare alla gånger. Han kan sin sak men blir nästan förvånad när det krävs någonting. Jag hade trott att soldaterna i Beridna Högvakten är erfarna ryttare men har fått veta att de flesta soldater har aldrig sett en häst förut. De är som vilka gubbar som helst som placeras uppe på hästryggen. Man förstår att bara de mest förlåtande hästar passar där, de blir ju som ridskolehästar fast i ännu tuffare förhållanden.
I veckan är jag mestadels ledig, och förutom att hästen ska vaccineras så har jag och Lis-Marie planerat någonting skoj med honom mest varenda dag.
Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med min nya häst. Det känns att han vet nu att han bor här, och ännu bättre, att han faktiskt VILL bo här!