Lite skamset erkänner jag igen att jag älskar kläder. Jag måste gång på gång påminna mig om att det inte behöver vara någonting fel med det. En del av oss håller på med matlagning, handarbete, motorsport, djur, pyssel, träning eller resor. Allt kostar pengar och det ena intresset är inte sämre än det andra! Jag är emot negativ ytlighet och sjuklig fixering vid utsidan, men att det automatiskt skulle följa med modeintresset är helt fel.
Modeförebilden för mig är fortfarande min mormor, som var född 1919. Hon kom från ett väldigt fattigt hem pga att hennes far dog när hon var liten. Hon fick börja arbeta som 5-åring. Hon fick inte utbilda sig och fick 3 barn och ett liv som hemmafru. Hon hade aldrig någonsin rört sig i finare kretsar än lördagsbingo och finska motsvarighet för Ica. Nåja, på någon fest hade hon förstås varit. Jag och många med mig undrar varifrån hennes oerhörda känsla för stil kom ifrån. Hon var inte beläst, hon var inte rik och hon var inte världsvan. Men hon var rentut sagt före sin tid många gånger. Hon är en av de första som jag har sett bära leopardmönstrat! Smycken, väskor, skor och kläder kombinerade hon klanderfritt. Allt detta utan någon större budget. Hennes känsla för stil var ett personlighetsdrag, en hobby och säkerligen ett sätt att uttrycka sig själv.
Jag har läst en nyutkommen svensk bok om mode.
Jag tycker att den är tydlig, faktainspäckad, vacker och välgjord. Författarna rör sig i landets mest etablerade modekretsar med mode som jobb så de kan väl anses ha tillräckligt på fötterna för att ge ut en modebok.
Dessa tjejer förespråkar en stil som heter ”scandi-chic”! Dvs enkel, funktionell, elegant, tidlös och hämtar mycket av sin inspiration från naturen. Funktionaliteten är grundläggande viktig för stilen. Klassiskt exempel för detta är t ex Filippa K. Vi vill röra oss och fungera i vardagen med våra plagg så att de hjälper oss och inte begränsar oss. Ej heller har vi lust att springa på kemtvätt i tid och otid.
Tanken är att man ska ha en basgarderob som aldrig sviker en, och bygga på med detaljer som man mera kan uttrycka rådande trender med.
Plagg som man alltid ska ha nära till hands är förslagsvis: Svart kavaj. Randig tröja. Svarta pumps. Vit skjorta. Enfärgade ballerinaskor. Svarta kostymbyxor. Rundhalsad ulltröja. Svart ullkofta. Svart skinnjacka. Den lilla svarta. Trenchcoat. Ullkappa. Smoking. Boots. Svart bälte. Solglasögon. Signatursmycken. Armbandsur. Större läderväska. Svarta skinnhandskar. Liten festväska i metallicfärg.
Jag tror personligen att detta kan vara ett bra, fungerande koncept som ändå tillåter en att uttrycka sin egen stil i all oändlighet. Har man däremot hittat sin stil som man trivs med och som fungerar- ja, varför byta? Men om man uppriktigt känner sig lite vilsen, har i regel inget att ta på sig, gör en massa impulsköp av kläder som man till sist sällan eller aldrig använder och blir bara fattig och grinig av, är det dags att göra någonting åt saken. Och då tycker jag att den här boken kan vara en bra början, helt oavsett ens ålder eller nuvarande stil. Den fungerar nog så bra som en personal shopper, om man orkar tänka till.
Jag reagerade lite negativt när författarna varnade för en färgsprakande storblommig tunika som semesterplagg. Jag anser att världen skulle vara väldigt tråkig utan människor i dessa tunikor. Men man plockar ju med sig det man trivs med i boken och lämnar resten, så är det med allt.
Jag har länge varit lite smårund och då sitter inte kläderna så bra. Så 10 kg viktnedgång har öppnat helt nya möjligheter för mig att klä mig! Dessutom har jag blivit äldre så det känns att ryschpyschiga rosa Odd Molly-tunikastilen har nått sin ände hos mig och en ny, mera klassisk, era ska så småningom ta form.
Mitt enda problem är fortfarande att jag nästan aldrig behöver använda några kläder, annat än under arbetsresorna då jag ändå har ytterkläderna på mig! Men jag hoppas att sommartid och ljuset gör att man återigen får synas lite mera, för alla andra och även för sig själv.
De har en pod också om du skulle vara intresserad av att även lyssna på författarna diskutera olika modevinklar. Jag har själv nyligen gått igenom fasen att sluta med odd molly gulligt och satsar på mer "vuxet" stilrent kvinnligt.
Jag ser fram emot när jag 15-20 år trippar runt i Chanelskor och med en rosa rollator (med tuta) en färgstark dräkt och en stor hatt. 🙂
Mode är kul men egen stil är roligare.
Kram ❤ Comsi Comsa
Jag älskar kläder! Så, här har du en till.
Troligen nedärvt från min mamma, som dessutom hade en faster, som lyckats komma fram i finare kretsar och utnämndes till Xxxx sockens skönhet.
Även de gamla egyptierna smyckade sig och klädde sig vackert, målade sig.
Var och en har sitt intresse och egenhet. Det är bara att tuta på!
Kram ♥
Jag erkänner istället skamset att jag inte alls är intresserad av kläder. Önskar så att jag var det men det verkar inte vara ett intresse som går att väcka hos mig. Samma gäller väskor och smycken, vill så himla gärna vara en person med dessa saker men det känns helt fel på mig 🙁
Jag tycker att kläder är kul men förmodligen ännu roligare när bröllopsdieten är i hamn. Att hitta sin egen stil är inte alltid så lätt men en bas bestående av bra och ganska så klassiska plagg är smidigt. Om man nu tycker om det för alla är vi olika vilket är befriande!
Dock finns det vissa saker som jag inte klarar men kanske lugnast att inte skriva om det för inte vill jag trampa någon på tårna eller ännu värre foppatofflorna 😉
Kläder och mode är ju en del av vår vardag, klart att vi har rätt att tycka om och vara intresserade av hur vi klär oss… men jag håller med om att det ska vara balans. Inte för fixerat, kläder är inte allt men de är ändå på något vis en hel del.
Ha det fint och njut av dina kläder!
Kram
Det låter som en jättespännande bok och något jag skulle vilja gräva ner mig i med mina systrar då vi träffas i sommar. Tack!
Kläder tycker jag om, absolut och hos Filippa K har jag handlat en del. Odd Molly har nog aldrig passat på mig, inte ens för 10 år sedan. det blir gör "gulligt" och det är jag inte. Min mamma, född 1917 var väldigt intresserad av kläder av alla slag och så intill sin dör 2002 och det var alltid roligt att handla med henne.
Jag växte upp med att vi ofta var inne i Stockholm på lördagarnas eftermiddag, då det var skola för mig fram till lunch och sedan blev det shopping och en matbit.
Kan sakna detta än idag.
Boken tycker jag verkar intressant och just tänkandet kring det här med en basgarderob. Där skulle jag behöva komplettera.
Tack för ett roligt inlägg.