Maten är ett skäl att besöka Krakow

Jag brukar aldrig fota maten jag äter men undantag bekräftar regeln säger vi i Finland.
Denna godomliga mat är billig, så även tillhörande dryck. Vi åt ingenting dåligt i Polen!
Gåspate på restaurang Wierzynek som öppnades 1364 (!!) och där det har ätit bl a Nikolaus Copernicus, De Gaulle, Bush, Castro… Och så vi!
 
 
Gås på samma ställe
 
 
Traditionell soppa i bröd (på annat ställe)
 
 
 
Indisk mat fanns också…
 
 
 
…och italienskt…
 
 
Chimney cakes kallas för trdelnik i Tjeckien
 
 
Och som sagt, att bo på femstjärnigt under lågsäsongen är ingen big deal. Vårt hotell hette Copernicus efter Nikolaus Copernicus (vetenskapsmannen som kom på att jorden går runt solen och inte tvärtom) som var verksam i Krakow på 1500-talet. Hotellet ligger i Gamla Stan.
 
 
 
 
Vi bodde högst upp och njöt av varje stund. Frukostbuffen var fantastisk.
Det som jag tyvärr inte hann med under denna resa var spabehandlingar. Dessa är generellt billiga i Östeuropa, och håller hög kvalitet. 
Om husen var fint dekorerade i Tjeckien så är de det också i Krakow.
 
 
 
 
 
 
 

Kazimierz, Podgorda, Nowa Huta

Vårt hotell Copernicus låg i Gamla Stan, som är stadens hjärta. Söder om Gamla Stan ligger Wawelkullen, och ytterligare söder om denna, angränsande mot floden Wisla, ligger Kazimierz, den gamla judiska stadsdelen. Innan andra världskriget hade Krakow en stor judisk befolkning på ca 65 000 personer. Få av dessa överlevde kriget.
I samband med Steven Spielbergs filmning av Schindlers list på 90-talet fick Kazimierz en uppsving, och med all anledning, en så mysig stadsdel där än idag synagogor och katolska kyrkor samsas i lugn och ro. Vi hittade en charmig marknad med gamla föremål (även från krigstiden såsom hakkorsar, krigsmedaljer och SS-männens motbjudande svarta ringar fanns att köpa), vi köpte några gamla smycken med själ i.
 
 
 
 
 
Under andra världskriget flyttades den judiska befolkningen till södra sidan av Wisla till ett trångt ghetto, som även beskrivs i Schindlers list. Området heter Podgorza.
 
 
Ghettomuren finns bitvis kvar att beskåda
 
 
På torget finns det konstverk som består av tomma stolar, till minnet av förintelsen.
 
 
Schindlers fabrik ligger också i Podgorza (för dem som inte vet, var Schindler en polsk framgångsrik industriman som räddade judar genom att skydda dem som jobbade åt honom- vi åker än idag i hissar där det står hans namn på…) och är ordentligt renoverad inför inspelningen av filmen. Därinne ligger också ett mycket prisat museum om livet i ghettot och holocausten, men vi kände oss så mentalt utmattade efter Auschwitz att vi valde att inte besöka den.
 
 
I stället tog vi en liten taxi trip till Nowa Huta, ett försök till idealsamhälle som byggdes av kommunistregimen strax utanför Krakow i slutet av 1940-talet, efter kriget. Krakow, som var en universitetsstad och centra för intellektualism, skulle försvagas och industrialiseras så man smällde upp ett enormt stålverk mitt i ingenting.
Området hade inga naturliga förutsättningar att hysa ett stålverk vilket ledde till både ekonomisk och tyvärr även ekologisk katastrof. Idag är stålverket nedlagt men det enorma bostadsområdet står kvar. Jag fotade inte men min reflektion var att husen var oväntat fina!

Wielicka saltgruva

Resan till Krakow var full av personliga ställningstaganden. Dagen efter Auschwitz var det dags att besöka saltgruvan i Wielicka strax söder om Krakow. Besökare får tillbringa ett par timmar i max 135 meters djup, i en labyrint som består av hundratals kilometer och som är så enastående att den tillhör de objekt i världen som utnämndes till Unesco världsarv 1978. Man har grävt salt där från 1300-talet (då salt var riktigt värdefullt) ända fram till 2007. Varenda ”viktig” Krakowbesökare  från Amerikas president till konstnärer och påvar har garanterat fått se gruvan.
Det är ju bara en sak. Jag har problem med svår klaustrofobi och panikångest.
 
 
Trapporna, de 400 trappsteg ner, gick bra. Luften var frisk och jag travade på. Men när järndörren stängdes bakom mig förstod jag vad som skulle hända. Antingen skulle jag på mina bara knän få be guiden om att låta mig klättra tillbaka uppför trapporna, vilket hon med all säkerhet skulle vägra låta mig göra. Eller sen skulle jag ha två timmar i det underjordiska framför mig. Två timmar innan jag fick se solen igen och känna den friska luften. Plus att jag hade hört att man fick utstå en hemsk hiss i slutet för att komma upp igen. Mina armar och ben blev spaghetti och jag började gråta. Men vad kunde jag göra. Jag var i gruvan.
Jag måste säga att luften var helt ok. Bara på vissa ställen var det lite unket. Temperaturen är 15 grader. Och jag har sällan i mitt liv sett någonting så enastående. Små kyrkor, kapeller, enorma kyrkosalar med kandelabrar och bländande konst i form av statyer. Saltsjöar, ljud- och ljuseffekter. Kristaller. Allt omkring oss inklusive golv, väggar och tak var av salt. Leonardo Da Vincis Sista nattvarden fanns där skulpterat i salt, alldeles perfekt. Höga höjder och branta stup, grottor som fick en att känna sig riktigt liten. Små tomtar här och där- jag tror att de också var saltstatyer…
Det finns flera kyrkor som används för gudstjänster och bröllop, och ett sanatorium där man även kan övernatta, då salt i andningsluften är bra för dem med luftvägsbesvär.
Pga nedsatt omdöme handlade jag allt möjligt smått och gott i den underjordiska affären, tur att det fanns bara billigare saker där. Saltlampan som jag köpte var dock tung och otymplig att transportera hem, påpekade Greger och hade förstås alldeles rätt.
Slutligen var det dags för hissen- en minimal gallerförsedd mörk bur som framkallade oerhörd ångest hos undertecknad.
Men jag ångrar mig inte. Jag rekommenderar gruvan till alla som kan tänka sig klara av den. Det är sällan jag har sett någonting så häftigt! (Googla gärna på bilder, att fota gick inte med min ”utrustning”.)
 
 
 
 

Auschwitz

Jag var osäker om jag skulle till Auschwitz alls. Därför att jag inte har någon personlig anknytning dit. Därför att jag känner historien väl och har nyligen varit bl a till Theresienstadt i Tjeckien. Och därför att vi dagligen bombarderas av ondska och terror och det tär på mig. Och därför att jag just nu är ganska skör och jag var rädd att hela resan i Krakow skulle bli förstörd.
Men sen pratade jag med några som varit där och som tyckte att det ändå var väldigt bra och att det är allas ansvar att åka dit och se med egna ögon denna bit av mänsklighetens gemensamma onda börda.
Och ja, Auschwitz finns.
 
 
 
 
Själva stamlägret, Auschwitz 1 är ett museum. Varje barack är ägnad åt ett tema, såsom t ex en folkgrupp som blev offer för nazisterna. Eller sjukvård som man kallade grymma mänskliga experiment för. Jämfört med Theresienstadt där det fanns massor av information i form av text och små detaljer som man inte ens hann ögna igenom var Auschwitz väldigt tydlig med stora linjer. Enorma glasvitriner fulla av reseväskor, skor, mänskligt hår, proteser, barnakläder och mycket mer. Effekten var slående, ingen text behövdes. Samma sak gällde gaskammaren.
Auschwitz 2 är Birkenau och ligger en liten bit bort. Den är enorm, 175 hektar! Full av baracker och 5 gaskammare som nazisterna sprängde innan sin flykt så att bara ruinerna kvarstår idag.
 
 
 
 
Auschwitz 3, Monowitz, var ett rent arbetsläger och finns inte kvar.
Ingen vet hur många människor som dog i Auschwitz då de som gick direkt i gaskamrarna inte ens registrerades men det handlar sannolikt om ca 1,5 miljon! Speciellt utsatta och flest i antal var judar, som vi vet, och polacker och romer. Ryska krigsfångar var också en stor grupp. Handikappade människor, homosexuella samt vissa trosriktningar såsom Jehovas vittnen hade inte heller någon plats i världen.
Människor dog inte bara i gaskamrarna. Många arkebuserades, hängdes eller giftmördades. Resten dog av omänskligt hårt arbete förenat med svält, törst, kyla, sjukdomar inkl epidemier pga sanitär katastrof, eller ren utmattning.
Överraskande nog tyckte jag inte att Auschwitz var så mycket värre än Theresienstadt. För mig är inte döden värst. I mig gör mest ont allt fint liv som gick till spillo. All kunskap, all kärlek, all mänsklighet, alla drömmar, hela framtiden som abrupt och grymt bröts av.
Så ofattbart att jag saknar ord. Tänk om mänskligheten ändå hade lärt sig någonting av detta.
Efter kriget har det rått olika uppfattningar om vad man ska göra med lägret. Vissa tycker att det ska utplånas med marken, vissa är för att låta det förfalla värdigt, medan andra är för restaurering. Nuvarande och säkert även framtida politik är att bevara lägret som det är just nu. Polen har fått ekonomisk hjälp utifrån först nyligen fast Auschwitz har funnits på listan av Unescos världsarv sedan 1979.
Lägret har en viktig funktion i att utbilda människor i att förstå vad som har hänt under mänskligheten historia. Vad ett människovärde betyder och hur det ligger i sakens natur att det ska vara kompromisslöst! Hur det ser ut när man har, för att låna fången Primo Levi, nått botten. När det är omöjligt att komma lägre, när en uslare mänsklig belägenhet inte längre är tänkbar. Kulturens och civilisationens sammanbrott.
Men i mörkret syns även de små ljusglimtarna tydligt. Många människors kvarvarande inre moral i sammanbrytande omständigheter. Medkänslan och viljan att hjälpa varandra. Styrkan och modet att bedriva motstånd på många olika sätt. Att i det mörkaste mörkret orkar tro, hopp och kärlek ändå bryta igenom.
Andlighet, religion, kultur, utbildning, sanningssökande och yttrandefrihet lyser som ljus i mörket och påminner oss idag om att man känner igen träden på deras frukt.

Wawel

Symbolen för Krakow och hela Polen är gamla Wawel-kullen med slottet och katedralen. Slottet började byggas på 1100-talet och innefattar många olika stilar som tillkommit under seklernas gång. Det finns en legend om en drake som ligger bakom Krakows födelse och som hade sin boning just på Wawel, tyvärr var hans grotta stängd. Krakow var polska huvudstaden framtill 1596 då svenska kungen Sigismund III Vasa som härskade över Polen då, flyttade den till Warszawa.
 
 
Jag känner polska historien för dåligt för att kunna få till något ordentligt sammanhang i mitt huvud. Ovannämnda Sigismund III Vasa var dock son till Gustav Vasas son Johan den tredje och hans polska fru Katarina Jagellonica, de som hade sitt renässanshov i Åbo slott i min egen hemstad. Polska kungen dog utan arvingar och kronan gick därför till Sigismund, resten är (blodig) historia.
I Wawel katedral har de flesta polska kröningar och begravningar ägt rum sedan 1300-talet. De flesta kyrkofäder, statsmän och allehanda stormän såsom Chopin ligger begravda där. Även polska presidenten och hans fru som förolyckades i en flygkrasch i Ryssland 2010 har fått sin viloplats där.
Vi fick gå runt i slottet och se alla fina gamla rum och stora mängder konst. Det mest kända konstverket är Leonardo Da Vincis Damen med hermelinen.
 
 
Det är en stor stolthet för Polen att arkibiskopen av Krakow blev påven Johannes Paulus den II 1978.
 
 
Utanför Wawels katedral hänger det gamla ben (drakens, sägs det.)
 
 
Vi klättrade upp i klocktornet, här är Sigismund’s bell.
 
 
Bilder på katedralen
 
 
 
Några bilder från slottsgården
 
 
 
 
Det bor ca 38 miljoner människor i Polen. Sist blev nationen självständig så sent som 1918 och tiden efter detta har inte varit så okomplicerad heller. Jämfört med Tjeckien som jag också nyligen har besökt, tycker jag att Polen är mycket tyngd av sin historia och då ffa av andra världskriget, holocausten och förföljelsen av polackerna, judar eller ej. Det tunga och sorgliga, oförlåtliga, väller över en hela tiden från alla håll.
I och med att befolkningen är katoliker så är kyrkorna pråliga och enligt min mening mycket fina!

Krakow

6 dagar i Krakow mitt i mörkaste november. Jag öppnade inte surfplattan eller nätet en endaste gången. Hörde om pågående terroristjakt ute i världen men det var ändå ingenting där jag kunde bidra. I min mailbox fanns det ingenting livsviktigt och samma gäller facebook.
Här hemma hade mina föräldrar haft fullt upp med bl a löss, springmask och försvunnen katt, men allt slutade lyckligt.
På resan hade jag bästa tänkbara sällskap och vi bodde på ett 5-stjärnigt hotell (ändå billigt då det var lågsäsong.) Mat och dryck var gott och billigt, vad gäller shopping i övrigt var priserna på svenska nivå. Tur att jag behöver ingenting.
Vädret var piss varje dag, men vad kan man vänta sig i november. Vi alla hade en liten släng av turistmage men inget som hindrade oss från de planerade aktiviteter.
Jag ska försöka sortera resan och berätta lite kort om mina upplevelser.
Strax innan resan sålde jag min häst. Han var urmysig och trivdes uppenbart bra här, men började alldeles sista tiden visa tendenser att bocka. Eftersom det längre bak i hans historia finns lite frågetecken och jag inte ens har en ridbana så blev jag osäker på om detta kunde bli ett problem som jag kanske inte kunde reda ut på egen hand. Ingen häst förtjänar att vara ett problem, är mitt motto. Och eftersom jag ändå hade bestämt mig så var det lika bra att göra processen kort och han åkte till Skellefteå Ridklubb till kunnigare folk dagen innan vi reste iväg. Jag hoppas och tror att han nu får sluta vandra runt.