Glada återseenden!

Mitt påsklov har rullat igång och förutom träningen och de sedvanliga plikterna tog jag och åkte till Skellefteå!
För det första för att träffa en gammal vän som jag sålde till ett ställe som magkänslan sade var bra. Red Excellence!
 
 
Jag var så otroligt glad att magkänslan hade rätt. Jag möttes av en glad häst vid gott hull, med klara ögon och avspänd mun.
 
 
Jag hade inte några större förväntningar på vårt möte eftersom jag bara hade honom i 2 månader. Men till min överraskning verkade han känna igen mig och nosade på mig försiktigt och nyfiket. Också jag kom ihåg honom och det kändes i hjärtat då jag kom ihåg hur mycket jag tyckte om honom och vilken trevlig häst han ändå var. Vi hade ju trots allt en mycket bra tid tillsammans. (Jag sålde honom pga att han började visa tendenser att bocka utan förvarning, något som han även gjort tidigare i sitt liv och därför fått byta ägare ganska många gånger.)
Jag fick träffa hans nya ryttare från tävlingsgruppen som rider honom flera gånger varje vecka och hade även nu varit och ridit honom i skogen. Jättefin tjej som är helt rätt för Red X, han är i goda händer. De hade tävlat framgångsrikt i dressyr i helgen, senare blir det mera hoppning.
Han har alltså skött sig fint i Skellefteå som nu haft honom mycket längre tid än jag och vi pratade lite kring varför hästar beter sig olika på olika ställen. Personalen i Skellefteå trodde att deras ”hemlighet” är att de har alla hästarna tillsammans ute i hagen och de rör sig mycket varje dag. Det blir aldrig stilla i en flock på 40 hästar och RedX är förstås inte den första hästen som de tagit över och där det har funkat fint.
Vi pratade också om hur vi ofta inbillar oss att hästen är lyckligast som privathäst, på landet i lugn och ro. Visst kan det vara så också, men rätt så ofta blir hästar som tas från sin flock och sina rutiner förvirrade och oroliga. Livet som privathäst innebär helt andra krav och utmaningar, och det blir mycket att vara själv, åka transport och utsättas för nya och stressiga situationer. Därför brukar Skellefteå ridklubb ha kvar även sina gamla hästar så länge de är friska och trivs, och ser bara till att de behöver arbeta mycket mindre då de blivit gamla. Så det verkar så att Red Excellence har slutligen hittat hem!
Med tanke på att jag hämtade RedX ända från Borlänge känns det otroligt att han till sist hamnade på 10 minuters promenadavstånd från min kära bloggvän Tove!
Det var så roligt att träffa Tove igen. God mat, intressanta diskussioner och sist men inte minst fantastisk konst som jag verkligen hoppas snart kommer till glädje till flera människor dvs till allmän beskådan!
Här är ett urval av Tove Olbergs fantasieggande fina tavlor. Jag kände mig helt överväldigad resten av dagen. Jag fick också två egna verk som jag får fortsätta skåda på.
 
 
Det finns ingen tvekan om att det blir flera besök hos mina vänner i Skellefteå framöver!
Ps. Tove har förutom sin egen blogg även en konstblogg där man kan se flera av hennes verk.

Kanske är vi goda ändå?

Vi människor är inte alltigenom onda, konstaterar Madventures (Riku Rantala och Tuomas Milonoff i sin Världsförklaring). Visserligen är det möjligt att egga många av oss att begå hemska illdåd, om omständigheterna är ogynnsamma. Men det mår vi alltid dåligt av i långa loppet. De allra flesta av oss har nämligen en djupt rotad känsla för rätt och fel, och den verkar vara helt oberoende av kultur och religion. Vad vi säger oss vara och stå för är en sak, men det vi skäms för, vill ljuga bort och försköna, och det som ger oss äkta tillfredställelse och känsla av lycka verkar vara inbyggt i oss från första början, i våra gener kanske. Madventures förklarar detta med att vi har behövt dessa moraliska, altruistiska, empatiska egenskaper för att kunna överleva som art- eftersom vi har bott, jagat, odlat och överlevt i grupp och behövt varandra. En människogrupp har inte kunnat ha särskilt många ”fripassagerare” för att fungera optimalt. Det som Madventures ser som resultat av evolution ser jag som bevis på att Gud existerar.
Dock kan det ligga någonting i det att t ex tigrarnas moral är väldigt olik människans, och de behöver inte vara onda för det. Kanske har de en annan Gud?
 
Dikten i Znogges mammas diktbok berörde de flesta av oss. Det är som att vi intuitivt känner att det är just så det är. Jag skriver den här.
Lyckan i livet är inte beröm
inte skönhet och pengar
Lyckan är bara en svindlande dröm
som rör vid heliga strängar.
 
Det är märkligt och underbart att vi alla delar någonting djupt med varandra, och det yttrar sig i t ex konst. I litteratur, poesi, musik, bild… Det behövs bara några rader, och vi alla fattar poängen och känner att själen darrar till.
 
Nu när skolavslutningen närmar sig vill jag dela med mig en fantastisk svensk dikt som min sons lärare en gång skickade med alla sina elever då flera års gemensamma vandring hade kommit till sitt slut och de skulle fortsätta vidare till högstadiet. Denna dikt skulle jag också vilja skicka med alla småttingar som jag skriver ut från vår avdelning. Jag tror att den är skriven av Inger Thörnqvist, men är inte helt säker.
Någon som håller med om budskapet?
 
Jag önskar dig inte guld min vän
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig glädje i rikligt mått
och vänner att lita på.