Isländska kläder

Till alla mina vänner som planerar åka till Island, vi blev faktiskt riktigt förtjusta i dessa funktions- och friluftskläder från 66 grader North.
 
 
Greger har förnyat sin garderob och äldsta sonen ska gå isländskt klädd ett bra tag från och med nu. Andra märken är Cintamani, Icewear, Zo-On. Men 66 var min favorit. Timberland- skor kommer också från Island.
Vi köpte var sin Skyr (isländsk yoghurt som liknar kvarg) från Ica. Svindyrt i Sverige men vad gör man när man saknar Island!
 
 
 
 

Blå Lagunen

Idag är vår sista dag på Island. Den har vi tillbringat på Blå Lagunen. Det är en geotermisk badanläggning utanför Reykjavik. Överhettat havsvatten rinner ut från Svartsengi kraftvärmeverk till lavalandskapet utanför. På 1980-talet fick man då idén att omvandla det hela till en badanläggning, då vattnet med alger, mineraler, salt och kisellera dessutom verkade ha helande egenskaper… Bl a mot psoriasis.
Vattnet håller temperatur 37-39 grader och badet är öppet året runt. Någon klor behövs inte då de vanliga förorenande bakterierna verkar inte trivas i detta vatten som består av 2/3 av havs- och 1/3 av sötvatten.
Om det är någon därute som jämt och ständigt känner sig frusen så in i märgen så rekommenderar jag Blå Lagunen varmt! Själv kan jag tycka att vattnet var t om lite för varmt för att vistas i en längre stund. Men fint och speciellt, med sin vita eller blåa färg (man ser inte mera är högst 10 cm under vattenytan.)
Runt omkring den stora bassängen finns det trälådor därifrån man kan ta lerinpackning och smörja sig med så mycket och så ofta man bara önskar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
”Rökbastu”
 
 
 
Ursäkta lite urskillningslösa bilder då jag sitter på Keflaviks Airport och arbetsförhållanden är inte helt optimala…
Vi har idag firat vår 1-års bröllopsdag, minns dagen då vi gifte oss som om den hade varit igår och räknar med att vi lever lyckliga resten av livet tillsammans.

Adjö Skalakot!

Nåt så hemskt. Vi har åkt från Skalakot. Jag var så ledsen. Det värsta var att lämna hästarna. Mitt hjärta gick mitt itu.
 
 
Greger säger hejdå till Vidbot.
 
 
Och jag med.
 
 
Hrokur…
Buss till Reykjavik, jag och Greger sover på hotellet Klöpp!
Vi har ätit på Reykjaviks bästa thaimatställe Krua Thai, shoppat fritidskläder åt pojkarna och sett några till sevärdheter.
 
 
Koncert- och konferenshuset ”Harpan” och
 
 
kyrkan Hallgrimskirkja.
Fin stad, mysigt är det men jag saknar Skalakot och hästarna. Skönt med ett eget hotellrum dock…
God natt!

Storm!

Redan inatt hörde vi att det blåste upp till storm. Jag till och med tänkte om det var möjligt att husvagnen kunde blåsas omkull, så som den skakade.
Vi gjorde vårt arbete på morgonen, de stora gruppperna red iväg på sina långturer och det blev lugnt och skönt här igen.
Det blåste så mycket att vi skippade vår planerade långa ridtur till havsstranden och for istället till en varm källa i Seljavallalaug för att bada trots regnet. Man har byggt en liten betongbassäng där redan år 1923, och vattnet som rinner till bassängen från omgivande bergsväggar är riktigt varmt. Att ta sig till bassängen var inte busenkelt, vi fick korsa många vattendrag till fots. Omgivningen och vyerna omkring är fantastiska. Höga berg med flera vattenfall.
 
 
 
 
 
 
Vattnet var varmt och skönt, lite gyttjigt. Inga duschar el dyl fanns så egentligen var enda problemet att komma upp ur bassängen, torka sig någorlunda och få på sig kläderna igen i regn och blåst utan att frysa ihjäl…
 
 
När vi kom hem regnade det lika mycket eller mera, men vinden hade gett med sig lite grann. Då for vi på en lite kortare tur till Irafoss där jag och Cathrine redan var igår. Denna gång hade Cathrine en okänd svart häst, jag hade en liten pålitlig snäll töltare som heter Nemo, Greger hade sin Hrokur och med följde även en jättefin tysk kille Jakob som jobbar här, med Vidbot.
 
 
 
Dessa herrar är så stiliga att jag bara måste lägga ut ett foto.
 
 
När vi kom tillbaka fick vi valla resten av hästflocken till en näraliggande hage. Det gick verkligen bättre idag än igår! Jag och lille Nemo kom sist och han galopperade i full fart och jagade sina kompisar framåt, och jag hjälpte till med rösten och spöt. Han hade en riktigt fin galopp, och det var jätteroligt att bränna av för fullt. Jag har också börjat lita på dessa små hästar och törs klättra både upp och ner och korsa vattendrag och till och med njuter av det!
Vi avslutade kvällen på en mysig restaurang som ligger här i närheten- jag, Greger och Cathrine.
 
 
 
Det är inte omöjligt att Island har världens godaste mat!
 
 
 
 
 

En händelserik dag

Morgonen började med hotellstäderskajobbet för mig och Cathrine, och med byggjobb för vissa andra.
 
 
Byggjobbet var så roligt att jag och Cathrine for till stranden bara vi två, för att hälsa på Solon, Cathrines lilla barn.
Det var inte så lätt att få någon bild på just Solon! Här är en helt annan kompis som ”spökar” på flera av mina kort!
 
 
Men här är Cathrine och Solon.
 
 
Sedan promenerade vi till stranden. Och då snackar vi Atlanten, inte mer eller mindre!
 
 
Dagens ridtur väntade när vi kom hem. För att få fram våra tre hästar behövde hela flocken på 40 hästar tas in. Så funkar det här. Det mesta är enklare, men vissa saker är faktiskt omständigare. Apropå flockstorleken, det är ca 80 hästar de har i turridningsverksamheten, men de är uppdelade i två flock.
 
 
Ja, dagens ridtur var inte okomplicerad. Hästen Molda uppförde sig inte helt ok vare sig med mig eller med Cathrine så Greger ledde den tillbaka hem efter någon kilometer. Han satsar på ridningen imorgon istället. Jag red efter Molda en häst som heter Mori, som reds för första gången i år. Han är lite skygg så jag bytte mot Vidbot, som Greger hade ridit först, eftersom jag ville galoppera. Jag måste säga att för mig var det ingen större skillnad mellan tölt, eller pass som Vidbot har som naturlig gångart. Jag tycker att båda är lika sköna. Vet inte ens om jag känner någon större skillnad, faktiskt. Lika mycket roll som gångart spelar själva hästen, och sadeln med mera.
Vidbot är hur som helst en alldeles underbar häst. Det tycker Greger också. Jag kunde jaga henne i galoppen från en extremt snabb pass, men det var ingen större upplevelse. Islandshästarna är gjorda för tölt eller pass.
 
 
Inte har jag haft det dåligt idag inte!
Dagens stora äventyr var dock kvar. Vi skulle valla hem den andra hästflocken ridande, och slutresultatet var att jag blev ensam kvar bakom ett stort vattendrag med en gammal sur hästgubbe, som jag ledde pga att jag hade varit tvungen att sitta av eftersom han surnade ihop… Som tur var så kunde vi komma överens så pass att vi promenerade hem någorlunda i samförstånd. Över vattendraget, ja.
Maten smakar godomlig och sömnen är av högsta kvalitet. Undrar om det har med klimatet och uteaktiviteterna att göra, eller Island helt enkelt?
Greger och Cathrine har allierat sig emot mig, men jag kämpar på, mina kära läsare! Ingen kunde vara gladare än jag.
 
 
 
 
 

Horseback riding till stranden

Cathrines lille Solon bor i en hage som gränsar till havet, och dit skulle vi rida idag.
Tyvärr så var Hrokur (Gregers trotjänare) upptagen, så han fick ta Haustikka istället, och Cathrine fortsatte med Vidbot. Jag fick en lånehäst som inte bor jämt i Skalakot, som hette Straymur. Cathrine har inte sett honom in action förut, han hördes inte vara någon nybörjarhäst, men ändå fin och känslig, en töltare.
Jag märkte redan från början att han var pigg, på gränsen till stressad, och försökte man med hjälper så blev det bara värre, han for iväg i ojämn takt. Haustikka kom snabbt på att det var roligare att äta än att bära Greger, så Greger fick byta mot Vidbot. Vidbot är det ju inget fel på förutom att hon inte är någon töltare, hon är ”passare”.
Snart började jag hitta min häst- ju mindre jag gjorde desto bättre. Han var snäll och framåt och enda rätta -och möjliga- sättet att styra honom var med tanken.
 
 
Min häst ville vara först, egentligen brydde han sig inte om de andra som kom bakom. Greger och Vidbot kom alldeles utmärkt överens, dock tyckte Greger att tölt är behagligare än pass. Men Greger var inget hinder eller ens bromskloss på vår tur, han hängde med precis som vi andra som ju ändå är vana ryttare.
 
 
Här börjar vi hitta varandra!
 
 
Vi hittade inte Solon i hagen. Men vi fick efter oss en hel flock (ca 10 st) unghästar! Floden som ni ser bakom oss gick vi över med hästarna gånger två, unghästarna i släptåget!
 
 
Greger och Vidbot, vänner i vått och torrt (bokstavligen).
 
 
Sen bar det av hemåt. Min häst var pigg men lyssnade på minsta lilla vinken.
Väl hemma skyndade vi till Eyjafjallajökull-museet som ju ligger här alldeles nära. Vi såg en film om vulkanutbrottet och den mest drabbade gården, och handlade ett fint foto och några tvål gjorda av vulkanaska.
 
 
Det har varit en fin dag, nästan utan regn, och solen har varit framme för det mesta. Om det är det eller den långa ridturen som gör mig så här trött vet jag inte, men jag kommer att sova som en stock inatt!

Seljalandsfoss och Skogafoss

Efter vår första ridtur igår hann vi med flera sevärdheter.
Seljalandsfoss ligger alldeles nära oss. Det är ett fattenfall där det är möjligt att gå bakom vattnet!
 
 
 
 
Jag blir sällan rakt av imponerad av naturen (säkerligen pga att en människa oftast tar för givet det hon har omkring sig till vardags…) men det här väcker även mig!
Vi fortsatte till Skogafoss, som är hela 62 meter hög. Man fick klättra upp riktigt högt längs otaliga trappor. Man kom över vattenfallet på en järnbrygga och jag klarade nästan inte av att stå där.
 
 
 
Man såg södra Islands kustlinje
 
 
Och Greger och Cathrine
 
 
Sen åt vi en jättegod lammiddag och sov så gott allihopa!
Idag har jag gjort dagens jobb dvs städat boendehuset. Det kvarstår mera ridning och äventyr för ikväll så vi hörs lite senare!
 
 

På hästryggen

Så var det dags för vår första tur med islandshäst. Vi började med skritt, men for uppför berget.
Greger fick den stora och snälla Hrokur som betydet tornet i schackspel (eftersom han är så stor). Han är tydligen det lugnaste som finns på denna jord.
 
 
 
Min häst hette Hastikka, det betyder höga steg. Och Cathrine red Vidbot, som betyder Extra.
 
 
Som sagt, klättrade vi upp. Jag fattar inte hur våra hästar kunde vara så stadiga i den svåra terrängen. En annan häst hade åtminstone halkat i det blöta gräset. Landskapet korsades av och till av fjällbäckar och små forsar. Oerhört vackert. Greger var i början uppriktigt rädd för själva ridningen men jag var rädd för de branta stigarna. Greger slappnade sedan av. Men jag har svårt med klättringen- jag rider gärna fort men branta backar och i synnerhet neråt är skräcken. Det gäller bara att kunna lita på hästen, att hon fixar det. 
Visst är det lättare att sitta på en liten islandshäst än t ex Yade, men å andra sidan är de mycket mera rörliga och vändbara, det känns som att man sitter på någonting väldigt dynamiskt som far åt alla håll (det ska tilläggas att min häst var lugn och snäll.)
 
 
 
 
 
 
Märk min nya Islandströja! Det är en positiv överraskning att det finns nästan inga mygg eller flugor här på Island!
Resans mest spännande händelse var trots allt att när vi var på väg ner, i brant, stenig, oländig terräng så försvann Greger och Hrokur plötsligt. De befann sig till höger om oss, på en mycket högre platå! Vår förklaring till detta är att Hrokur nog visste någon mycket bättre och stadigare stig ner och hade tänkt följa den. Men nu fick de vända då Cathrine hämtade ner dem.
När vi närmade oss hemmet fick vi även tölta. Det gjorde min häst mycket fint, och så även Gregers häst. Greger hade väntat sig någonting som liknar Yades trav (han har provat ca 4 steg totalt) och överraskningen var stor. Som Greger konstaterade till Cathrine: ”Det här var skönt!”

 
 

Skalakot

Flera busschaufförer och medresenärer var engagerade i vårt öde, dvs att vi säkert skulle komma tryggt fram.
Efter Reykjavik körde vi över ett lavafjäll och sedan genom de små städerna Hveragerdi och Selfoss. Jag beundrade landskapet, har aldrig sett någonting liknande i mitt liv. Inte nog med vulkaner som omger en överallt, utan dimman över bergstopparna, rykande varma hål här och där på marken, lava, lava, lava, och av och till där man minst anar, fina höga vattenfall. Jag älskar vattenfall!
 
 
 
Så var vi framme i vårt mål Skalakot, vid Eyjafjallajökulls fot. Ni minns den vulkanen som spottade ut aska och stoppade hela flygtrafiken i Europa under flera veckor 2010. I närheten ligger även flera andra vulkander, bl a den fruktade Katla, som inte fått utbrott på ett tag nu…
Cathrine hämtade oss från vägen.
Upplägget är följande:
Här bor en hästbonde med sin familj dvs även hans vuxna barn med sina familjer. Det finns ca 5-7 volontärer, ffa unga tjejer och ffa från Skandinavien, som sköter om hästarna och leder ridturer. Turisterna är ca 20 st åt gången. Förutom ungdomarna finns jag och Cathrine som är typ äldre värdinnor, och mina arbetsuppgifter idag har mest liknat en hotellstäderskas, dvs städa rummen och byta lakan och handdukar efter turisterna. Det är faktiskt helt ok, det är allmänt fräscht här. Jag rentav föredrar det framför hästjobbet som det känns just nu. Och Greger har gjort självaste bonden sällskap och hjälper honom att bygga hotellet som nästa år ska rymma turisterna. Jag, Greger och Cathrine bor tillsammans i en husvagn. Cathrine har full koll på hästarna och vi får göra en ridtur varje dag med hästar som Cathrine fritt får välja ut åt oss.
 
 
Vyn från vår husvagn. Till vänster ser ni hotellet som är under uppbyggnad. Gröna byggnaden till höger är turisternas och volontärernas nuvarande boende, och ridhallen.
 
 
Här är vår husvagn
 
 
Och vyn bakom husvagnen. T om en liten kyrka finns där!
Idag är det klart med jobbet och nöjen (läs ridning) kvarstår. Cathrine har valt ut den snällsnällaste hästen åt Greger och de finfinaste åt oss andra två. Det låter lovande!

Island, Reykjavik

Vi övernattade på Arlanda och tidigt igår flög vi till Reykjavik.
Det är kallt, det regnar en skvätt av och till, det blåser, och ibland känns det varmt en stund.
Omkring sig, åtminstone i Reykjaviktrakten, ser man ett lavalandskap med toppar som rimligen måste vara, eller ha varit, vulkaner. Ibland ryker det från ett hål på marken.
Island ligger just i brytpunkten av två kontinentplattor, den europeiska och den amerikanska och jag har för mig att ön i grunden består av lava. Det bor ca 300 000 människor här, varav ca 200 000 i Reykjavik.
Reykjavik är jättemysig. Alla människor var oerhört vänliga och välkomnande, rentav omhändertagande. Fina matställen som såg originella ut, fanns överallt. Så gott som allt är billigare än i Sverige. Man kan också handla tax free.
Vårt första matställe, Grillhusid, var en fullträff.
 
 
 
Soppa, bröd, underbar lammtallrik och pommes frites i två olika färger varav de rödare var gjorda av sötpotatis. På detta var vi mätta resten av dagen. Ett annat tips är förstås att äta fisk och skaldjur på Island! Samt att man borde prova choklad med lakrits som finns överallt, skyr och ”korv med allt”. Samt flatkaka med hangikjöt.
Vi var i gamla hamnen och såg oss omkring
 
 
Och jag handlade mig en isländsk ylletröja som jag lovat till Margret (min kollega från Island som var säker på att jag skulle frysa annars- ja, hon hade rätt.)
Greger tyckte att tröjorna var tjejiga men vi kunde endas om en lite manligare variant som också var gjord av isländsk ylle.
Annars heter det nu att mjukbyxor är ridbyxor (ingen ser dem under regnbyxorna dessutom) och att tröjor från Hööks kan vara helt jees (alla vet inte vad CRW är för märke), ”tjejknappar” till trots.
 
 
Det finns mycket folksägnen här, framförallt om troll… Souvenirer om lunnefåglar som är jättesöta.
Ett tips för en islandsbesökare är isländska sportklädersmärken 66 grader Norr och Cintamani- jättesnygga. Gregers tröja var av Icewear. Men vi är ju inte här för att shoppa, utan för att arbeta!
Vi tog bussen som går längs sydkusten, för att komma till vårt ställe Skalakot där Cathrine redan otåligt väntade på oss!
 
 
Här är vår reseproviant, eller en del av den…