Det besvärliga med hästar, och med alla djur för den delen, är att när de blir sjuka på något sätt kan de inte berätta det, utan det är upp till oss människor att märka att någonting är fel och räkna ut vad som är felet. En duktig veterinär är förstås till bra hjälp!
Buster slutade plötsligt äta. När han också började magra av var det dags att fara till tandläkaren mer eller mindre akut. Och en hel del att åtgärda fanns ju där, som man kan tänka sig hos en 25-årig herre. Som tur var så gick det att åtgärda, nu går han på smärtstillande och måste till ett återbesök då man får fixa resten, allt gick inte att göra på en gång.
Så mitt tips är- håll koll på tänderna! Allt fler ridskolor har också blivit medvetna om den här biten, och hästarnas tänder kollas regelbundet. Oönskade saker som kan uppstå är foderinpackningar, upphakningar, sneda och överflödiga tänder, bara för att nämna några. Och tusen tack för vår ridskolechef Magdalena som påpekade saken!
Yades tänder kollades i somras, och de såg bara bra ut, konstigt nog.
Hon har inte heller varit halt i klassisk mening, eller det har i alla fall gått över på 1-2 dagar då hon stukat sig el dyl.
Däremot så har jag fått uppleva det mesta annat i hästsjukdomsbranschen med henne.
-Hon har haft kolikkänning. Mitt tips för att undvika dessa är: Gör alla förändringar i kost och motion successivt. Många hästar dricker hellre från en hink än från vattenkoppen, gör det till en vana att alltid erbjuda vatten före och efter ridningen.
-Hon har fått ytlig hudinfektion på sadelplatsen. I början trodde vi att det var eksem varför vi även provade på eksemtäcke i några dagar, det var sommar. Hästen mådde fint men hela pälsen skalades av. I början gick det att rida barbacka, sedan gick inte ens det. Här var jag inte riktigt nöjd med veterinären. Jag tvättade och tvättade och tvättade med antibakteriellt schampo, och hela hästen, det är inget litet jobb precis varje eller varannan dag. Efter flera veckor fick hon till sist penicillinsprutor. Hon blev helt bra på 2 dagar, det bara torkade ihop. Dock fick hon en blödning i halsmuskeln av penicillinsprutan (blev väldig svullen och stel på ena sidan av halsen), det gick över av sig självt på ett par dagar.
-Efter hudinfektionen hade Yade ändå kvar små hårlösa prickar som kom och gick lite. De var inte störande egentligen. Svampprovet var negativt. Vi behandlade ändå för säkerhets skull mot ringorm, men det gjorde ingen skillnad. Jag har nu efteråt förstått att det måste ha varit någon form av eksem.
-Mitt på vintern -14 fick Yade prickformiga utslag på sin klippta hals. De var rätt irriterade. Jag hade köpt nya vintertäcken med hals åt henne, och inte tvättat dem innan jag började använda dem. Och eftersom det var så blöt och varm vinter, blev täcket blött ute nästan på en gång.
-Jag antar att det var något impregneringsmedel i täcken el dyl som retade och satte igång den fruktansvärda klådan som började hos Yade vårvintern-14. Hon kliade sig blodig i boxen! Veterinären tillkallades efter någon månad, de tog alla möjliga prover och alla var utan anmärkning. Yade var glad och pigg i övrigt. Hudprovet visade att det var allergisk reaktion men vi hade ingen aning mot vad. I dagens läge misstänker jag som sagt täcken, det finns inte så många andra möjligheter.
-Yade fick då kortisonbehandling, först sprutor och sedan tabletter. Veterinären nämnde ökad risk för fång, och jag tyckte att det var lite dumt att behandlingen sammanföll med betessläppet men de tyckte att det var en väldigt liten risk. Ja tjena.
-Såklart fick Yade fång! Hon stod aldrig i fångställning, svettades inte, hade inte feber, hade ingen puls i något ben, var inte uppenbart halt. Hon var bara trög och annorlunda. I trav på böjt spår, uppsutten, var hon även halt men det var svårt att säga vilket ben, framben dock. Hon fortsatte gå på betet en vecka och sen bestämde jag att det var fång och veterinären lutade också åt det hållet i brist på bättre förklaring.
-Hon fick fångbehandling och fick stå i en liten sjukhage med spånunderlag. Det var deprimerande tider. Hon fick även akupunktur. Hon blev snabbt bra igen, rasade i vikt fast hon inte alls hade varit överviktig innan heller så vi fick öka högivan. Klådan var dock borta och återkom aldrig! I slutet av sommaren röntgade vi hovarna och det hade inte blivit någon hovbensrotation. Så efter 3 månaders ridpaus satte vi igång henne, först promenader, sedan tömkörning (det började just gå riktigt bra!), sedan skritturer, och så småningom lite trav och sedan galopp. Och sedan lite små hinder. Och nu är vi här, fullt igång sedan några månader. Jag njuter av varje dag som jag kan ha min häst som är frisk och mår bra. Om morgondagen vet man aldrig.
-Hon äter nu hö (fri tillgång i hagen) och lite kraftfoder, grund. Jag har tänkt släppa henne till betet i år, efter midsommaren. Då är gräset mindre näringsrikt, och nu har hon ju inte kortisonbehandling så det kan ju mycket väl gå bra. Hur fort man gör betessläppet är jag inte så säker på hur stor betydelse det har. Eftersom när hon fick fång hade hon ätit grönt på hagens kanter i flera veckor, och hon fick sin fång efter första betessläppet då de fick vara i gräshagen en enda timma, och då åt de inte ens hela tiden utan sprang mest runt och spanade, jag vet eftersom jag tittade på dem.
Efter bildtagningen kom hon faktiskt till mig, vi hade varit i ridhuset redan på morgonen och tränat.
För 2 veckor sedan gick hon automatiskt i rund form, nu är hon mera som förut. Men jag brydde mig inte så mycket om formen, jag vill inte rida med händerna eller klämma ihop hästen, jag vill rida bra och så att det ser lätt ut. Så jag koncentrerade mig på min egen lodräta sits, och att jag får fram Yade ordentligt och med små hjälper, utan att behöva skava med skänklarna hela tiden. Och att hålla händerna stilla, inga stora rörelser. Jag tycker att hon kom igång fint, och där jag slutade idag hade man väl kunnat börja… Skänkelvikning undan höger skänkel är jobbigt för henne, men även där gäller det att rida rätt och lätt, inte börja rida med armarna och flaxa.
