Hemma

Tack för alla lyckönskningar! Ögonoperationen gick bra (har aldrig hört talas om att den inte skulle ha gjort det), det hela tog blygsamma 50 sekunder. För 18 år sedan var jag helt obrydd, nu var det lite mera pirrigt, men jag klarade det utan problem utan Stesolid (som man kan få om man vill). Och nej, det gör inte ont, man får bedövningsdroppar i ögat. Skulle man råka titta fel avbryter lasern automatiskt. Jag ser redan en hel del idag, dock skaver det i ögat hela tiden. Jag har dock sovit gott inatt så det är inte så farligt. Jag måste droppa i ögat regelbundet, olika droppar, och jag har kvar en skyddande kontaktlins som jag får ta bort på lördag kväll.
Helst ska man inte anstränga sig så värst mycket direkt efteråt, och man får inte träna eller vistas i dammiga miljöer dagarna efter, så hästen min får klara sig utan matte nu igen. Tur att jag har världens bästa medryttare som Yade känner sedan flera år tillbaka och som alltid har Yades välbefinnande i centrum, det låter som en klische men så är det verkligen!
Så här fin var hon i måndags då vi tog oss ett dressyrpass. Hon är så vacker att jag inte kan se mig mätt på henne.
 
 
 

Ögonoperation

I tonåren blev jag, som så många andra, väldigt närsynt. Jag hade -5 på ena ögat och -6,5 på andra. Det var besvärligt då jag hade svårt att hitta mina glasögon då jag tagit av mig dem, samt att jag hatade bära glasögon överhuvudtaget. Vid ridning immade de igen och jag tyckte att jag såg ful ut med dem.
Så visst var jag glad då jag fick kontaktlinser vid 15 års ålder. Hela världen öppnade sig igen, jag såg alla detaljer. Den tiden var kontaktlinserna dock inte avsedda för dags- eller ens månadsbruk, utan ett helt år skulle de hålla! Verkligen konstigt att man inte fick ännu mera komplikationer och infektioner.
Nåja, vid drygt 20 års ålder fick jag ett litet sår på hornhinnan, och därmed sk keratit, dvs hornhinneinfektion. Det var oerhört smärtsamt och det var fara för min syn (dock kan man göra hornhinnetransplantationer men jag antar att det är en del stök med det), men det hela ordnade upp sig och jag fick inte ens ett ärr på hornhinnan, tack och lov.
Det var bara det att efter operationen accepterade mitt öga aldrig mera kontaktlinsen. Så fort jag satte linsen på, om än efter flera månader, så började ögat rinna och blev illrött på en gång. Och inte blev det bättre av att det andra ögat började ”sympatisera” med det ena…
Året var 1997 och Koskelas ögonklinik här i Umeå hade precis, bland de första klinikerna i Sverige, börjat med ögonlaseroperationer. De korrigerade mitt vänstra öga, som tyvärr var det bättre (”bara” -5) och resultatet blev perfekt.
Så har jag klarat mig framtill nu, hemma med ett öga och när jag går utanför huset har jag en kontaktlins på högra ögat. Glasögon är inte aktuella då ena ögat har ingenting och andra ögat skulle ha en tjock lins.
Nu när jag blivit 40 år har jag dock märkt smygande tecken på ålderssynthet. Det märks inte när jag läser precis, men om det blir mörkt blir det svårare att se. Dessutom innebär mitt jobb att jag måste intubera och få in navelkatetrar och nålar på barn som kan väga under 400 gram, och där har jag märkt att jag inte längre har helt full syn. Så jag har försökt klara mig med någon Statoil-läsglasöga för det bra ögat, kontaktlinsen gör att jag blir ännu mera ålderssynt i det andra ögat. Och ännu mera kompliceras det hela av att jag inte så sällan på jobbet måste rusa upp från sömnen mitt i natten, när någon mår jättedåligt, och då hinner jag inte ens sätta på kontaktlinsen. Så hur man än vänder och vrider på det så har jag varit mer eller mindre enögd på sistone, just när jag behövt mina ögon som bäst, och det har inneburit en del stress.
Men varför har jag inte använt det oopererade närsynta ögat för arbetet på nära håll, frågar ni nu. Ja, därför att jag har -6,5 i det ögat och jag är helt enkelt så närsynt att jag måste ha ögat alldeles intill innan jag ser. Och det är kanske inte så fräscht att ha ögat tätt mot en navelstump t ex.
Lösningen blir att operera även andra ögat, men inte till full syn utan till -1,5. Då har jag ett långt-bortöga och ett nära-öga som inte heller är helt värdelöst att se långt bort med.
 
 
Så nu måste jag först vara utan kontaktlins en vecka före operation, vilket gör att jag är halvblind och har det svårt med avståndsbedömning utomhus. Efter operationen ska man vara sjukskriven i en vecka, men jag tror att jag klarar mig på några färre dagar. I morgon är det dags!
Några snabba frågor ang operationen:
 
Vad kostar det? Ca 15 000 kr per öga.
 
Är det värt pengarna? Om du är rejält närsynt, absolut. Min far har även åtgärdat ålderssyntheten (linsbyte) och han är helnöjd.
 
Resultatet? Perfekt för mig 1997, håller sig helt oförändrat. (Vissa kan få en lätt försämring av synen efteråt men man får fri tilläggskorrigering upp till 2 år efteråt.)
 
Gör det ont? Nej, ögat får bedövningsdroppar. Det går på ett par minuter om jag minns rätt. Maskinen sköter allt med laser.
 
När kan man göra operationen? Inte innan man fyllt 20 år för närsynthet. Ålderssynthet har någon annan åldersgräns, jag är för ung ännu.
 
Några nackdelar? Det kan vara en poäng att inte korrigera båda ögonen helt från närsynthet när man är ung, för att få en ”buffert” mot ålderssyntheten senare. Jag har fått för mig att det opererade ögat kan få lite sämre mörkerseende, men det har inte stört mig på dessa 20 år nämnvärt.
 
Fördelar? Gör operationen tidigt, då sparar du ännu mera pengar för linser och glasögon! Skönt att se bra och slippa linser och glasögon.
 
 
Ps. Jag känner mig väldigt smickrad över att ni trodde att jag skadat ögat i samband med innebandyspel! Jag är en lat mamma som låter pojkarna spela själva. En match på bordshockey kan de ibland få. Däremot så fick min lilla son som stod i mål bollen på munnen och ville ha skyddsmask därefter…