Jag läste min egen blogg från 2014-2015. Oj vad levande den var då! Jag hade så mycket att säga, så mycket tankar och känslor som ville ut. Och jag var inte rädd för att uttrycka dem, även om slutresultatet inte blev helt perfekt alla gånger.
Som det är nu så har jag drabbats av någon sorts skrivkramp. När jag skriver, vill jag ha en röd tråd, en tydlig poäng. Och jag vill uttrycka mig ganska kortfattat och sakligt- ja, helst perfekt, vad det nu än innebär. Och även om jag kan skriva någorlunda (också på svenska), så är det ju en diger utmaning! Ibland, ofta, måste jag fila på varenda mening som jag producerat efteråt, och det är oerhört drygt och frustrerande. Efter en viss punkt är det inte ens kvalitetshöjande.
Jag bloggar endast för min egen skull, för att dokumentera och samla minnen. Gällande både konkreta händelser och tankar. Vad jag vet har jag bara en enda riktig bloggvän som läser mig (Monnah, tack för det!) https://monnah.se/ Tidigare var jag mycket mera ömsesidig och aktiv mot andra bloggare, men det tog för mycket tid.
(Däremot så får jag väldigt väldigt många kommentarer till min blogg, läs SPAM- de är orsaken till att kommentarerna måste godkännas innan publicering.)
Jag drömmer inte om en stor läsarskara, men visst är det trevligt att komma i kontakt med likasinnade och ge och ta, tankar, intryck och inspiration. Jag vet att vägen dit skulle vara att bli mera aktiv som bloggvän, men just nu klarar jag inte av det. Det är nog utmanande att producera ett inlägg på min egna blogg då och då.
Bloggen som fenomen har förändrats sedan den uppfanns. I början var det bloggare som var de stora influencers, nu är det mera Instagrammare eller Vloggare/Tiktokare. Vem orkar blogga mer? Vi är färre, men vi finns fortfarande.
En gemensam nämnare för många av de mest populära bloggarna idag är fixering vid materiella saker.
Nu vill jag räkna bort sk professionella bloggar. Om man till exempel har en ren inredningsblogg, är det förstås helt naturligt att göra inlägg om inredning. Eller handarbete, eller hästar, name it.
Men jag finner de olika ”livsstilsbloggarna” utan djupare dimension lite tröttsamma. Materiella saker, det nyaste (och en rabattkod till läsare!). Alltid nya grejer- vart hamnar de gamla? Utseende. Skönhetsoperationer. Kläder. Alltid inredning! I regel även mat. Träning! Hälsosamt. Solresor. Något enstaka inlägg om att man mår lite lagom dåligt hör också till, tydligen för att öka sympati- och igenkänningsfaktorn. Ändå tror jag att efter många års bloggande hade många influencers önskat få vara anonyma igen.
Många följare till dessa större bloggar är också troll, som inte har egna blogg och är oidentifierbara, och avundsjukt kommer med pikar i kommentarsfältet, så fort minsta tillfälle ges. De kan ”shamea” bloggaren för diverse saker, extra tacksamt är nerklankning på hur hon (hen) är som förälder. Nätet tar verkligen fram människors sämsta sidor.
Vad är det vi vill läsa om, och vad vill vi visa egentligen, och för vem? Alla vi har ju läst om bloggare och instagrammare, som flera år efteråt har erkänt, att sociala medierna med sin bild av det perfekta livet endast har fungerat som en rökridå för en desto mera ”misslyckad” verklighet, inte sällan missbruk eller svår psykisk ohälsa. Att man städat bara just där man tagit det fina fotot och lite omkring, och resten av huset har varit helt kaos.
Jag saknar ändå flera bloggar där jag kan få äkta inspiration. En levande community där alla vill varandra väl och vill höja varandra.
Ja, här är jag! Jag älskar dina ingående och givande texter! Tittar in flera gånger i veckan och blir alltid glad då du skrivit något, även om jag inte alltid kommenterar. (Det där med tid.)
Jag hoppas verkligen att bloggandet fortsätter som fenomen. Jag uppskattar mest "okända" bloggar, de är kanske superkändisar utan att jag vet det, men de skriver texter som jag upplever är genuina. Alla dessa samarbeten gör mig galen, bloggar med många sådana blir ointressanta. Samtidigt förstår jag att det är nödvändigt för alla som ska försörja sig, så de där inläggen får inte komma för tätt. Kanske blir den gyllene medelvägen att folk börjar göra sådant som folk gör mest och bloggar lite här och där mellan livsbestyren, som du och jag. Så som det var från början. Bloggen utropades död för säkert tio år sedan, men det var ju inte sant. Vi får väl se hur det utvecklar sig!
Jag instämmer helt med monnahs inledning att det är enkelt att följa hur du tänker och att man därmed också själv börjar fundera. Att skriva så att en enkel om ibland svåra ämnen så att också en enkel människa som jag kan leva mig in och inspireras är mästerligt.
Läser ofta här hos dig Tigern! Du är en av mycket få som har något att säga <3
Tack så hemskt mycket! Och så kul att höra av dig, jag trodde att du hade försvunnit eller emigrerat till Finland=). Om det jag skriver kan vara till glädje till 2(!) människor så räcker det gott och väl som motiv att fortsätta blogga!