Mitt i påskfirandet märkte jag att min blogg hade ”gått ut”. Jag kunde gå in och skriva och göra saker inifrån, men den som försökte bara läsa den, fick ett meddelande att sidan var osäker. Man kunde iofs gå förbi spärrarna, men jag har full förståelse för att många inte hade lust med det. Således tappade jag alla mina läsare…
Efter lite klickande fick jag reda på att det hela handlade om att mitt säkerhets-id hade gått ut. Jag kontaktade företaget där jag har domänen och fick klart för mig att de kunde inget göra, då det är Blogg.se som administrerar sidan.
Blogg.se har ju inte världens bästa kundtjänst, man når dem endast via mail. Man får en bekräftelse att mailet ska besvaras, men inte alls när. Tidigare då jag har haft stora problem med bloggen, har jag ändå upplevt att jag fått hjälp rätt snabbt. Men inte nu. Bara ett kort svar till sist, att ”tekniken” skulle titta på det. Men inget hände.
Till sist igår, efter att nästan 3 veckor hade gått, befriades jag från min ofrivilliga karantän. Vilken lättnad! Jag hade ju redan börjat tvivla på om jag ens skulle få hjälp- eller om jag fick snällt starta en ny blogg någon annanstans.
2014 började jag blogga och valde Blogg.se som min bloggportal. Då var det en av de största bloggportalerna. Sedan dess har många andra lösningar kommit och gått, Blogg.se är inte alls bland de största längre och PRO-lösningen har tagits bort. Med andra ord betalar jag för min domän till ett annat ställe, och Blogg.se i sig är gratis för mig. Jag antar att de lever nu helt på reklam. Jag är ändå ganska nöjd och bekväm med själva bloggverktyget, och reklamen stör mig egentligen inte- de finns ju ändå överallt.
Många gånger har jag hört skräckhistorier om hur besvärligt det är att exportera sin blogg till en annan bloggportal, eller till en helt egen sida. Skräcken är att en del av innehållet, eller t ex alla bilderna, kan ha försvunnit under resans gång. Så det är inget som lockar mig precis. Samtidigt känns det inte helt tryggt att vara kvar på Blogg.se. Vem vet, en dag försvinner de kanske bara, och vad händer med min blogg då? Hur som haver lär jag inte få någon hjälp av dem att flytta bloggen heller, så det är väl lika bra att fortsätta där och försöka på något sätt säkerhetskopiera allt eftersom, så att i alla fall något minne blir kvar!
Jag skulle bli extra ledsen om alla minnen om min häst och fjällvandringarna försvann. Men lika trist var det faktiskt att separeras från sina läsare! Jag hoppas nu bara att allt fortsätter fungera utan fler missöden, så länge som möjligt!