Mot vind igen!

5/4-23 hade vi äran att bli publicerade i lokaltidningen igen. Senaste gången var det för 2 år sedan.

Det verkar ha blivit min lott att kämpa för den gamla fjällnära skogens överlevnad. Någon hjälp av Naturskyddsföreningen har vi inte fått så länge, men jag har kontaktat dem igen och de har uttryckt sitt stöd. Allt stöd är välkommet!

 

I Vk 25/2-23 ger Simon Haikola, som forskar bland annat om inställningen till vindkraft, sin syn på vindkraftsmotståndet, vilket är intressant läsning. Haikola säger att vindkraften inte har förankrats på ett bra sätt hos befolkningen, vilket förklarar en del av motståndet. Han konstaterar också att idag kan vilket företag som helst söka etablering av vindkraft i Sverige, vilket förstärker känslan av exploaterande rovkapitalism. 

Hur skulle vi förhålla oss till att vinstdrivande multinationella företag, som för övrigt huvudsakligen i är kinesisk ägo, skulle ränna runt i Sverige och aktivt söka sig tillfällen att bygga t ex nya dammar, landsvägar eller flygplatser, där de anser att de behövs? Dessutom på privatägd mark? Jag tror inte att vi skulle gå med på det, dels för att deras motiv skulle ifrågasättas, läs genomskådas, dels för att vi skulle anse att vår kritiska infrastruktur är vår ensak. 

Enligt vår mening finns det bara en trovärdig och tänkbar uppdragsgivare för den här typen av samhällsprojekt, och det är Svenska staten. Staten med stöd av sina oberoende experter och demokratiska beslutsprocess bör bestämma uppdraget (vad ska byggas och var och när, samt till vilken kostnad) och sedan se till att mest lämplig aktör genomför projektet liksom brukligt är även i andra sammanhang. Vi anser också att det är anmärkningsvärt, att även om en hel del av vindkraftsprojekten går i stöpet pga vindkraftsmotståndet, verkar det ändå gå runt och t om löna sig för vindkraftsbolagen att fortsätta leta nya objekt! Varifrån kommer pengarna?

Det finns olika åsikter om hur vindmöllorna ser ut. En del tycker att de är fula och störande, medan andra tycker att de är vackra och rentav mysiga där de står i horisonten. Haikola föreslår att man ska komma med bättre ekonomisk kompensation som ersättning för störningar i närmiljön för dem som tvingas ha vindkraft på sin bakgård, så som även sker i våra grannländer. Visst kan det hända att många av oss vill sälja sin mark och hembygd till vindkraftsändamålet, men vi är lika säkra på att många inte vill det. Varför?

Ta som exempel ett urskogsområde, fjällnära skog, nämligen Giltjaurberget i Sorsele kommun, som nu hotas med nyetablering av vindkraft. Berget består av otillgänglig, stenig terräng där mänskliga fötter sällan går. Våra mest sällsynta och vilda djurarter dras till just sådana här platser därför att de vill vara i fred, då det är förutsättningen för deras existens. De människor som tar sig en promenad i dessa områden är kanske biologer och bedriver naturforskning, eller möjligen fågelskådare som går dit för att få syn på en sällsynt vildfågel. Där strövar även dem av oss människor som liknar vilddjuren- de som vill vistas i urskogsterräng långt utanför lederna. Samerna kan också behöva inträda området pga renskötseln.

Vad innebär etablering av vindkraft på detta berg? Det innebär inte bara att de 60 möllorna ska dyka upp med några hundra meters avstånd från varandra och därefter dominera horisonten. Det innebär att milvis tillfälliga och permanenta vägar ska brytas, berg ska sprängas, skog ska fällas. De 60 enorma betongfundamenten som verken ska stå på gjuts på plats. Inte att tala om kilometervis med kabel som även ska grävas ner.

Visst kan det hända att efter denna våldtäkt mot naturen det fortfarande finns liv i området- naturen är till många delar anpassningsbar. Det kan krypa myror på marken, någon småfågel kan sjunga på en kvist som råkar vara kvar. T om kan älgar gå genom eller rentav vistas i området. Men ingen ska någonsin inbilla sig att denna exploatering som marknadförs som ”skonsam” innebär någonting annat än att urskogen hädanefter är död för all framtid. Ingen ekonomisk ersättning kan kompensera för detta.

Slutligen lite fakta. I dagsläget finns det ingen grön energi. I dagsläget finns det ingen fossilfri energi. Och om vår konsumtionsfest, som vi fortfarande uppmanas till (vilket är konstigt med tanke på rådande klimatkris och tilltagande, allvarlig förorening av naturen) fortsätter, räcker det inte att vi bygger 10 vindparker till. Eller 100. Eller 1000. Till sist har vi ingen natur kvar, kanske inte ens oss själva.