För några månader sedan gjorde man sig i ordning för strid. Corona attackerade oss, och ”toppen” skulle vara någon månad bort. Jag fann det sannolikt att även jag skulle bli smittad, och fann mig i mitt öde. Rädslan darrade i luften, gator och torger och centralhallen på sjukhuset tömdes på folk. Ingen visste hur det skulle bli. Det blev slut på toapapper och jäst i affärerna, hur skulle detta sluta?
Så småningom övergick anspänningen till vardag. Ingenting hände, inte här uppe i alla fall. Ingen blev sjuk. Allt fortsatte som vanligt, antalet inneliggande coronapatienter snarast minskade, IVA-platserna fortsätter finnas tillgängliga. Att det skulle komma någon coronatopp till Västerbotten nästa vecka, som prognosen var, känns väldigt osannolikt.
Men samtidigt börjar man inse, att vi är bara i början. Sjukdomen är farlig, check. Den är inte så utspridd här i norr, men den finns ändå ute bland folk, check. Vaccinet är en bra bit borta, check. Innan vaccin kan inte livet återgå till det normala utan risk för livet, check.
Jag skulle säga att jag påverkas mest av att andra människors liv påverkas. Ungdomar som inte kan ha sina evenemang. Äldre som tråkas ihjäl, och som vi inte kan umgås med. Att jag inte kan resa påverkar mig inte så värst, men för andra kan det vara jobbigt.
Jag betar av veckorna. Jag jobbar. Jag tränar. Jag umgås med mina yngre vänner och familjemedlemmar precis som vanligt. Men visst känns det, att samhället har stannat av. Det är mest en känsla, brist på glädje och förväntan i luften. Sommar och allt. Vad ska man göra på sin semester? Får man ens semester?
Jag förstår att det kan vara väldigt olika i olika delar av landet, men just nu är det rätt lugnt här uppe i norr. Däremot är det mycket brottslighet- drogfylla, stölder och bilbränder som aldrig förr…
Jag har hälsan, ännu. Jag har tak över huvudet, ett bra jobb att gå till, och mat i skåpen. Jag har mina nära och kära omkring mig, och snart kan jag vandra ut i fjällen, förutsatt att jag inte blir sjuk. Det går inte någon nöd på mig. Slipper jag bara höra Amerikas presidents nyaste dumheter varje dag får jag helt enkelt vara nöjd.
