Efter ”Mount Everest-besöket” kände jag mig ganska väl till mods bland de svenska fjällen i Hemavan.
Vädret var fint och vi gjorde ett försök på Murtsertopparna. Tyvärr var det så molnigt däruppe att sikten var noll och känslan av att vara på en fjälltopp försvann helt. Så vi fick vända en bit efter Lilla Murtsertoppen 1223 m. Det var synd då den stora toppen inte alls var långt borta och bara att klättra till den lilla var inget man, läs jag, gör i en handvändning.
Mortsen är lättillgänglig och leden är vältrampad. Jag har fått en del erfarenhet och blivit något mindre skraj.
Nästa gång bättre väder helt enkelt!
Nästa dag var min kropp upphackad i små värkande bitar (vart tog alla träningsresultat vägen???) men jag kutade upp på Blomsterfjället Gielavaardo ändå, efter den försvunna toppkistan och denna gång hittade jag den, på en topp mycket längre söderut än där vi var sist. Nu hade de skyltat leden också.
Vädret skulle bli dåligt så jag valde att åka hem med gubben som dessutom har födelsedag. Äldsta sonen åkte tillbaka till Sorsele för att jobba. En stor del av mig ville dock stanna kvar på stugan. Men kanske lika bra att vara nyttig resten av semestern, jag har en del att ordna upp.
Tänk att du gått och blivit vandrare på höjderna; så härligt! Ljuvliga bilder!