Så länge jag kan minnas har jag varit rädd för att min katt ska bli överkörd. Och jag har gjort mitt allt för att förhindra det. Om vi tar Sisu, så har jag sett till att han har blivit kastrerad. Jag har skaffat honom en kompis, och en till. Jag har tutat med bilen så fort han har varit i närheten då jag har kört bil.
En sak har jag inte gjort- att låtit honom vara innekatt. Vissa katter kan säkert trivas som innekatter, men det hade aldrig Sisu gjort. Vi bor ju på landet, och en bra bit från vägen dessutom.
Jag brukar ofta ha föraningar om det är något speciellt som är på väg att hända. Denna ödesdigra morgon hade jag dock inga som helst föraningar. Sisu var borta innan jag hann blinka till.
Det gör så ont att det som inte fick hända, ändå hände. Han som hade vuxit upp hos oss sedan han var liten, var plötsligt borta. En period av vårt liv tog abrupt slut.
Det är några saker som tröstar mig. För det första så var det goda människor som hjälpte honom och det hela gick fort. För det andra är det goda människor som hjälper oss och mig då och nu. För det tredje hade jag inte kunnat göra någonting annorlunda. För hade jag kunnat så hade jag gjort det.
Om det nu är någon tröst så känner jag många människor som har upplevt samma tråkiga sak som vi. Katter, hundar och hästar som har gått bort alldeles för tidigt i unga år, pga trafiken och allehanda tragiska olyckor. Jag behövde inte heller sakna, undra och leva i ovisshet som vissa andra. Jag fick veta på en gång, och då var Sisu redan borta.
Och som de flesta av mina läsare vet så tror jag på en bättre verklighet bakom denna, i evigheten. Jag vet att Sisu alltid saknade Salomo och att de nu är förenade igen. Och som extra bonus räknar jag med att få träffa dem en dag igen, den dagen då det är slut med min kropp här på jorden.
Fram till dess får jag koncentrera mig på att ta hand om dem som är kvar hos mig, och som jag är kvar hos. Pondus har fått ett nytt hem hos oss, ett hem som han verkligen behövde. För även om kärleken aldrig försvinner, är det enda meningsfulla att leva här och nu.
Tack för alla tröstande kommentarer. Jag har inte varit i form att svara på dem, men jag har läst dem noga och de har verkligen tröstat mig. Stor kram till er alla.
Att förlora ett djur är alltid tungt men fördelen är i alla fall att vår kärlek är stor och kan räcka till många fyrbenta vänner.
Ååh så tråkigt, vår ena katt blev överkörd utanför vårt hus…jag grät ihjäl mig men nu är jag glad att vi fick ha honom till låns den tid vi fick. Styrkekram!
en underbar djurvän är du ! Sisu, är saknad i hans ursprungsfamilj också. KRAM
Sisu finns med dig och de dina i tankarna och du kunde inte ha gjort någonting annorlunda. Sisu hade ett väldigt fint liv hos er med sin frihet och en innekatt var han aldrig. Jag sörjer med dig och jag vet att du lider. Men att sörja är viktigt och att tillåta sig göra det.
kramar!
Ännu en tröstekram och tack för att du delar med dig! Bra sorgearbete det!
Jag har läst inlägget: http://timeoftiger.se/2015/october/hudvard-2.html.
Jag har sedan ca 15 års ålder lagt ner mycket pengar på dyra produkter. Det jag funderar är över är:
Kan man inte alls påverka huden utifrån? Tex om man har känslig hy och använder produkter med alkoholer och parfym? Man kan väl ändå FÖRVÄRRA huden, utifrån? Dyrare produkter innehåller ju bättre ämnen, som i sin tur påverkar huden.