Jag har tidigare berättat att det händer mig lite då och då att jag gör saker som jag tidigare svurit och varit helt säker på att jag aldrig någonsin skulle göra. Känns det igen?
Nu har det i alla fall hänt igen. Jag har varit en stor motståndare till alla former av kosttillskott. Jag har tyckt att det är både dyrt, onödigt och löjligt. Om man är grundfrisk och äter allmänt hälsosamt och en balanserad kost så har man inte behov av sådant.
Och vad är min nya last, det bästa jag vet!?
Att träna utan att äta ordentligt är bara dumt. Men att gå tillbaka till att äta Mars/Snickers etc som förr i tiden är inte aktuellt. Det finns dock ingen motsvarighet till dessa smaskiga synder, det hjälper inte att äta vit fisk och broccoli om man vill unna sig det man mest tycker om. Men nu har jag hittat min räddning, som ni ser.
Träningen rullar på och i veckan har det mest blivit vattengympa pga en förkylning. Nu när ljuset har kommit har saknaden efter Yade känts återigen stor. Jag har saknat så enormt att ta hästen och fara ut i skogen. Varje dag är som ett avsked till mitt hästliv. Det är ju löjligt eftersom jag kan börja om precis när jag vill, på det sätt och på de premisser som jag vill, om jag vill.
Jag sörjer eftersom jag har insett att i min nuvarande livssituation mår jag kanske ändå bättre av att vara utan häst. Nu kan jag ibland ”bara vara” och ha tomt i kalendern och skallen. Jag har insett att jag tidigare inte riktigt hade tid att ta hand om mig själv. Det här med bantningen, kosten och träningen tog jag tag i först när jag var utan häst. Jag hann helt enkelt inte med det tidigare. Det är lite skrämmande att märka hur en i grunden positiv sak kan bli sin egen motsats om det blir för stressigt.
Nu vill jag ju inte ge bort mina och Yades underbara år. Jag skulle aldrig byta bort den tiden. Det var då, och nu är nu. Har du någonsin funderat på att spjälka bort en stor bit av ditt liv, såsom en hobby/jobb/livsstil pga att du inte hinner med eller vill/måste prioritera annat?
Hej, ville bara kika in och önska en trevlig helg! 🙂
Jodå, det har jag. Och rätt sent i livet, nämligen nu. Men bättre sent än aldrig att ta hand om sig själv bättre än man gjort tidigare.
När vi reste söderut i januari, köpte vi några bars som flygmat för vi hade inte beställt mat för resan. Men tji fick vi, mat fick vi och energin i paket tog vi istället med oss på våra vandringar. Ett bra alternativ till tyngre "skaffning". Men man ska läsa noggrant på innehållsdeklarationen så man inte lurar sig själv, kom vi underfund med.
Tids nog får du tid för egen häst igen. Du först nu Annukka, sen löser det sig.
Hälsa med dig!
När jag tänker efter så hade du verkligen fullt upp! Men vad har du ändrat, står det på bloggen? Jag har missat.
Förstår så väl…. Pensionärslivet är underbart, jag hanterar min egen tid. Promenerar minst 10.000 steg/dag i snitt/månad. Har även gjort några pass på gym, hoppas jag fortsätter. Det känns väldigt bra.
Sista året som fast anställd kände jag att jag orkade med arbete och vila. Så mycket mer hade jag inte ork till, kände det var dags att hoppa av. Svårt beslut, men inget jag ångrat…
Hej igen Annukka!
Jag svarar här. Jag har börjat ta hand om mig själv lite bättre, lärt mig säga nej (jättesvårt) och vi har minskat ner öppethållningstiderna för att kunna vara mera ute i naturen, både vår och höst och delvis också på sommarn. Vi har inte hunnit med det på många år och till slut inser man att det är hos en själv beslutet sitter. Från att ha haft öppet 19 veckor per år(vår-sommar-höst) så har vi minskat ner till 7 veckor ( mellan midsommar och mitten av augusti, då vi har öppet alla dagar) Sedan tar vi förstås emot bokningar men även där har vi blivit bra på att säga nej om vi känner att vi verkligen inte vill. Det ska vara roligt att leva. Och nu kan vi göra det med tanke på ekonomin.
Och får man mera möjlighet till att ha roligt, vara ute och röra på sig så mår man helt enkelt bättre.
Det är en sorg att inse att det som kändes så roligt och en upplevde det som just så värdefullt och kanske också den känslan det kan ge att " vara i nuet" vår tids lyckosöksmanick – det fyllde sin funktion då!
….och kosttillskott ja … en bit ljus eller mörk choklad och lite nötter kanske – det finns att välja på!
Att säga nej och hoppa av snurren kan ta sin tid ….
Det är ändå ganska krävande med att sköta en häst.Intresset bör nog vara ganska stort för att i längden orka med.Katter är enklare:-)
Finer söndagkväll tillönskas!
Hästarna är också nästan ett jädrans beroende. Kanske därför att ingenting annat är riktigt lika häftigt här i världen… ha en fin söndagkväll du med!
Jag tror att det många gånger är nödvändigt för att lyckas få in en ny vana. Inte alltid men om tiden över är knapp så måste man välja om vad som ska vara prio och det skulle nog behövas fler gånger i livet än vad man tror. Jag är inne i en sådan period just nu men är inte riktigt klar över vilken väg jag skall gå. Det kan vara smärtsamt med förändring men det behöver inte innebära att det är dåligt för det.
Känner igen alla känslor här. "Allt har sin tid" har fått en ny betydelse för mig och jag försöker att inte lova några "jag ska aldrig" eller "hädanefter ska jag alltid". Livet blir lite bättre så, åtminstone för mig.
Vad härligt att din helg var så härlig! Det var min också. Hurra för härliga helger!